Molngång på gång.

Skrivet av Johan Hagström 15.12.2015 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt siktar Nikonisten på stjärnorna men måste ofta nöja sig med moln. Nå inte är det så allvarligt så länge som det vankas grillkorv o termoskaffe.

Nikonisten vet inte riktigt hur det kommer sig att han inte traskat i Molnträskområdet tidigare, så efter en koll i Puskaradio och via Teboilstationen efter en femevråskopia av en karta bar det sig av. Kartan var trevlig men inte så användbar, men femman gick ju till gott ändamål. Det fanns ju inga skidspår på träsket! 

Mera användbart var det att fråga lite råd vid parkeringen. Molnträsket runt skippades ganska snabbt, eftersom man i slutändan hamnar att traska ganska myki längs Höstves Autobahn. Så det beslöts enhälligt att välja 'lite' versionen av vandringen och 'ordentlig' version av matsäcken. Traskning till Aurinkolaavu alltså, med mången stopp på ditvägen.

Man behöver inte trängas på leden.
Eller som Kokkolabon sa då han vinglade hem från Socis: "Gatå er breid, men allt ska gaas!"

Nikonisten ägnade många minuter funderande på varifrån träsket har fått sitt speciella namn. Kanske namnet bara var färdigt planerat och budgeterat. Nå det klarnar väl någon gång.

Vyerna är granna, trots att solen bara kuckade fram alltid i mellanåt. 

Isen var ganska bräcklig så att säga. Det kan vara förklaringen till att det inte fanns några skidspår. Men isen var ganska grann för att vara så svag.

Fanns myki att fota på vägen, men magen ville ha mera. Som tur dök skylten upp vid rätt tidpunkt. Där fanns också en praktisk peedparkering. Nikonisten hann dock inte fundera ut hur den funkar i verkligheten.

Över Brusebockarnas bro och man är framme.

First things first. Eld upphör först när korvarna är grillade. 

Höjdpunkten innan tillbakamarschen. 'Korve e goo i båå ändåna', brukar vi säj i Kokkola.

Denna årstid är ju väldigt energisnål, så det blir ganska fort mörkt. Bra att vandringsstigen var bred. 

Kartan blev ett trevligt minne från äventyret.