Påskbraså
Alltid i mellanåt dyker högtider åpp. Nu varade inte julen intill påska, för det blidde en ändring i arbetschemat för Nikonisten.
Bli pensionär! Men kalendern är fullproppad, så jag har hamnat att inhibera några saker.
Som pensionär har man speciella rättigheter. Jag älskar att köra i centrum about 7:50 (vaknar ännu av gammal vana kl 6) då men hastigheten 10 km/h, alla gator. Vid trafikljusen kör jag aldrig vid grönt, utan väntar på att gult just byts till rött! I kassakön har man rätt att kila före arbetsmänniskor, deta beror endast på att pensionärer har så bokad kalender. Vid varje kassa hör det till att man frågar om man kan få pensionärsrabatt. Går det inte kan man testa studierabatt.
Vid byte till sommardäck i dag träffade jag min vän och pensionerad VBL redaktör. Vi hade så mycket att diskutera, att vi önskade däckbytet skulle ha tagit längre tid.
Sen är det ju absolut inte REILU MEININKI att vi inte har någon semester, för att inte tala om semesterpengen - arma oss!
Tillbaka till högtider. Innan påskfirandet fick jag besök av dottersonen Alex, med önskemål om kalops å makaroner. Nå det fixade ju jag enligt mammas recept - långkok. Efter att ha inspekterad akvariefiskarna och kört den gamla Märklinbanan var det dags att sätta på hörlurarna och börja trumma på moffas eltrummor. Lät mest som Deep Purples intro till 'Burn'
Chokladägg sökningen gav lite resultat, noterade jag när jag plockade av bordet. Finns kanske ein spilivink i familjen
Lite friskluft är alltid välkommet, vi har fått njuta av fint påskväder.
Under helgen blev det ett antal besök till Söderfjärden
Nikonistens rektor i GSSL (Ööle Höglund) berättade inför klassen om ett provsvar han minns. "På myren häckar gåsar och älgar". Ja mera minns jag inte från biologitimmarna. Dessa är kanske sädgäss? De äter säd.
"Lyssnar du alls på vad jag säger??!!"
Gräsand - kommer att tänka på låten som bl.a. Hootenanny Singers sjöng, vildandens klagan. Men det är ju länge till andjakten.
Nikonisten tror att dessa borde skaffa glasögön för databruk samt kolla arbetsergonomin. Deras halsar/nackar ser ju ut som på gamarna i Lucky Luck -serien.
Påskbrasorna har en lång tid varit tradition i Österbotten, På midsommaren eldar bl.a. Åland, då bränner vi i stället sommarstugan eller åtmintone bastun eller grannens. Kommer i håg dessa brasor sen jag var liten.
I Nedervetil har firats många gånger världsrekord i påskbrasagenren. De anlitade grävskopor och lyftkranar för att få till stånd största och högsta brasan. Alltför ofta lyckades de. Pandemin har nu satt lite sordin på. Kommer i håg en annons i Österbottningen, där folk inbjöds att komma till påskbrasan. I annonsen stod det att man gärna fick komma som utklädd till påsktroll. "Men Jeppisbooan får kåma såm di e"! Fotot från påskbrasan på Beckholmen i Vasa för några år sedan. Förståss i Brändö!
Nikonistens tykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten en tykydag. Har hört att många arbetsplatser ordnar sådana. Så varför inte ordna en. Vädret kunde inte ha varit bättre. Solen sken och nästan ingen blåst! Så packa kameraväskan och nosen mot Gubbgrund i Gerby.
Mycket folk ute på isen, alla parkeringsplatser var fullsatta, både vid Gubbgrundet och Gerby båthamn. Från båthamnen fanns det uppplogad väg till Gubbgrundet.
Huvadå - skulle inte vilja vara varken chaufför eller passagerare, men en trevlig och uppskattad idé
Folk kom och gick hela tiden. Längs isvägen körde bilar, kanske på väg till Jannes Salon eller till skäristugan.
På restaurangens terass (Saaristoravintola Ukkokari) grillade Juuso Ahola korv på löpande band. Inne i restraurangen kunde man beställa varm soppa, pizza, hamburgare och annan hälsokost.
Nikonistens val var varken överraskande eller kreativt, men korven var god med senap och rostad lök
Trevligt att det finns en pausplats på passligt gångavstånd. Barnens favoritdryck var inte kakao, utan inte heller överraskande, Trip.
En härlig liten utfärd innan vardagen tar över. Det blev ännu en tur till Klobbskat före hemresan.
På äventyr i naturen (i söder)
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till Moder Natur. Denna härligt höstliga lördag i bästa sällskapet med sonen Jonas. Såsom flyttfåglarna sökte vi oss söderut, med både tandborste, pass och coronapass. Första anhalten var härliga Lauhanvuori nationalpark i Storå. Eftere att ha konstaterat och flåstrappat upp i utsiktstornet, var det bara att konstatera att sikten var about 20 meter. Men vid klart väder ser man ända till Kstad. MEN från Nikonistens balkong ser man ända till månen!!!
Imssi Vimssi hade varit flitig nätarbetare, men ack morgondaggen avslöjade hans internät.
Men så gick det också för många av hans kolleger.
Mot Spitaalijärvi.
Grannfärgad giftsvamp? Som tur är e Nikonisten inte intresserad av svampplockning, En gång hade arbetsgivaren ordnat friluftsdag i Klobbskat. Man fick välja mellan kajakpaddel eller svampskog (med guide). Det blev svampskogen. Guiden konstaterade efteråt, att av alla gripper han har guidat under åren har ingen hittat så många (olika) giftsvampar, som jag! Tror bog jag skulle känna igen en svampinjon om jag skulle se en i skogen.
Men det fanns färggranna svampplockare i Lauhanvuoriskogen.
Sic Transit ...
Svårt att fånga färgprakten på bild, men ett smakprov
Spitaalijärvi samlar upp regnvatten och rester av is och snö. Den är klar, men bara 1,5 - 2 meter djup. Sjön omfattar 7 ha och ytan är 175 m över havet - i våra trakter!!! Folk trodde att man kunde hela sej från spätelskan om man tvättade sej i sjön.
Ingen utfärd utan kaffe å grillkorv. Jonas väckte liv i gammal glöd, så vi sparade veden till nästa utfärd.
Det finns en helt ny rutt nu, som heter terassikierros. Den går runt hela Lauhanvuori och är ca 8,5 km lång - DIT!
Absolut ett måste att kolla Kivijata, mäktigt. Fotat från mitten av området! Ca 4,7 km från Spitaalijärvi.
Helt otrolig, och det måste finnas en massa järn i dessa stenar. Undrar vem som har orkat bär hit alla stenar?
Sen en sväng till Storholmen i Pärus, där det fattades både forsande vatten och vacker skog. Månne de grymma stormarna har fällt träden? Djupa spår av skogsmaskin. Kommer säkert att ta över 20 år innan terrängen har repat sej. Väldigt synd.
Vi hann också beundra Bötombergutsikten, dimman var inte så tjock längre.
Dagens äventyr avslutades med en klassisk Plankbiff Alabama på Crazy Cat i Kstad.
Man bihööver int resa så långt bort, mycket att skåda i närnaturen.
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Bland björn å varg vid Vitmossen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten outforskade naturstigar. Många i Vörå. Denna söndag blev det en tur till Vitmossen i Tuckor. Redan efter några hundra meter möttes man av forntida boningar, varg och björn.
Bra skyltat och utmärkt utmärkt led.
Genast efter parkeringen kommer man till pausstället, där finns också boningar som representerar äldre bronsåldern - ingen internet?
Man kunde välja mellan två rutter, en på 5 km och en på 3 km.
Forntids boning eller det som finns kvar av den, högt uppe på en kulle
Vandringsleden var omväxlande, fina och stabila broar hade byggts över de mörka vårbäckarne
En till fornlämning, som kan ha haft många roller, bland annat som gravplats med kremeringar
I bland är det bäst att vara kreativ. Denna årstid för ofta med sej naturliga vattenhinder. Men bara att ta en liten omväg. Hellre det än att chansa på att plumsa över stövelskaftena
En trevlig vandringsled. Skönt att sen ta en kaffepaus. Solen värmde skönt. (foto: Peter Sjöblom)
Farsdag på Rövarskäret
Alltid i mellanåt är det farsdag, oftast i den hemska månaden november. Covidårets farsdag var härlig, 4 grader på plus och solsken. Så vi bagavo oss, dottersonen Alex, dottern Jonna, hennes pojkvän och den gamla farzan till Rövarskäret. Vilken fin farsdag!
Mycket fin skog i början av stigen, bara naliiti klåttå. Alex tog genast ledningen av truppen. Farsan hade lite problem med inställningarna.
Vi var ute i god tid, så lite av soluppgången hängde kvar. Det är lite Alexas mat och sovklocka som styr tiderna. Var som att vandra i naturguld
Klart man börjar med att laga upp eld
Trots allt fick farsgubben lägerelden att brinna - och röka (foto: Jonna)
Känner du doften och smaken?
Lite vy från fågeltornet - svanarna flög trumpetande mot varmare länder
Visst e he grannt!
I mellanåt tyckte truppledaren Alex att nu är det stopp!
När korvarna låg på grillen började mera folk lockas till vandringsleden - nästan till rusning
Om någon läsare inte varit till denna rastplats, så rekommenderar jag varmt. Bara att googla eller köra till Gamla hamnen, där skyltas det 'Lintutorni' på ren finska.
Vårtröttheten.
Alltid i mellanåt bjuder Nikonisten sina enögda japaner med på jobbresa. Denna gång bara den ena. Men bra så.
Jobbresans mål var tidigare köpingen Seinäjoki. Att starta lite tidigare känders inte alls arbeitsamt, eftersom himlen bjöd på ljusshow redan i Brånx.
Nu, när vårtröttheten börjar pina oss och dessutom coronaisoleringen tär på humöret, är enda botemedlet att tanka ljus. Fritt fram för alla att välja metod - men tanka ljus.
Redan o Laihela, vid Hulminpuisto, fick Nikonisten uppleva herrli morgonrodnad, nästan så man rodnade lite själv. Dessutom, trots fotostället, var det helt gratis. Vilken känsla!
Lite längre fram, där mellan karoliinicaféet och gamla Johanpuu, måste Nikonisten häfta in lite och köra över bron och tillbaka. Må det då vara över ån efter vatten! Men he va så grannt! Otroliga färger, som ganska snabbt skiftade.
Nästan som man kunde fantiseer att man såg Näcken.
Morgonrodnaden böt färg och sakta men säkert började solstrålarna synas kraftigare.
Det var lite trolsk stämning
God morgon Världen - tanka Ljus!
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Turistsvanar på Söderfjärden
Alltid in mellanåt blir det gliist imillan skriverierna. Nå en orsak att skyll på e ju coronapandemin.
Man kan ju förstå, att evenemangfotografens kalender tömdes på ett par dagar. Börja känns ganska overkligt.
Men det har i stället blivit lite turer i naturen, ett par gånger utan att fota överhuvudtaget.
Är ju absolut ingen fågelkännare, närmare då en fågelskrämmare, för så fort jag tar fram kameran försvinner alla, precis som i Kalle Ankas Jul, den där flamingon, ni minns. Får känna mej mera som Hacke Hakkspett som råddade till Kalles fotografiska expedition.
Några bilder (utan foto på grillkorv) från Söderfjärden, fjärden nära dig!
Dessa Moder Naturs Concorde - vilken design!
Alltid lika roligt att följa med starten från landningsbanan (?) - det blir som att man håller andan och försöker 'hjälpa' dem att lyfta innan banan tar slut.
Det tredje hjulet...
Blått och vitt!
Sköt om er allihopa!
Kaffepaus
Alltid i mellanåt blir Nikonisten kaffesugen.
Var har Nikonisten kaffepausat (på bilden) flere gånger på väg på äventyr?
Den som först sänder in rätt svar till nikonisten@johanhagstrom.fi föår en herrlian signeera'an Nattens Dagblad bok på snigelposten (hoppas innan hösten).
Var?
Fotat vid stranden
Nå Kaj visste ju, att fotat vid stranden av Torisevan kahvimaja i Virdois. Boken kommer bara Kusti Polkee.