Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Bland björn å varg vid Vitmossen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten outforskade naturstigar. Många i Vörå. Denna söndag blev det en tur till Vitmossen i Tuckor. Redan efter några hundra meter möttes man av forntida boningar, varg och björn.
Bra skyltat och utmärkt utmärkt led.
Genast efter parkeringen kommer man till pausstället, där finns också boningar som representerar äldre bronsåldern - ingen internet?
Man kunde välja mellan två rutter, en på 5 km och en på 3 km.
Forntids boning eller det som finns kvar av den, högt uppe på en kulle
Vandringsleden var omväxlande, fina och stabila broar hade byggts över de mörka vårbäckarne
En till fornlämning, som kan ha haft många roller, bland annat som gravplats med kremeringar
I bland är det bäst att vara kreativ. Denna årstid för ofta med sej naturliga vattenhinder. Men bara att ta en liten omväg. Hellre det än att chansa på att plumsa över stövelskaftena
En trevlig vandringsled. Skönt att sen ta en kaffepaus. Solen värmde skönt. (foto: Peter Sjöblom)
Farsdag på Rövarskäret
Alltid i mellanåt är det farsdag, oftast i den hemska månaden november. Covidårets farsdag var härlig, 4 grader på plus och solsken. Så vi bagavo oss, dottersonen Alex, dottern Jonna, hennes pojkvän och den gamla farzan till Rövarskäret. Vilken fin farsdag!
Mycket fin skog i början av stigen, bara naliiti klåttå. Alex tog genast ledningen av truppen. Farsan hade lite problem med inställningarna.
Vi var ute i god tid, så lite av soluppgången hängde kvar. Det är lite Alexas mat och sovklocka som styr tiderna. Var som att vandra i naturguld
Klart man börjar med att laga upp eld
Trots allt fick farsgubben lägerelden att brinna - och röka (foto: Jonna)
Känner du doften och smaken?
Lite vy från fågeltornet - svanarna flög trumpetande mot varmare länder
Visst e he grannt!
I mellanåt tyckte truppledaren Alex att nu är det stopp!
När korvarna låg på grillen började mera folk lockas till vandringsleden - nästan till rusning
Om någon läsare inte varit till denna rastplats, så rekommenderar jag varmt. Bara att googla eller köra till Gamla hamnen, där skyltas det 'Lintutorni' på ren finska.
Vårtröttheten.
Alltid i mellanåt bjuder Nikonisten sina enögda japaner med på jobbresa. Denna gång bara den ena. Men bra så.
Jobbresans mål var tidigare köpingen Seinäjoki. Att starta lite tidigare känders inte alls arbeitsamt, eftersom himlen bjöd på ljusshow redan i Brånx.
Nu, när vårtröttheten börjar pina oss och dessutom coronaisoleringen tär på humöret, är enda botemedlet att tanka ljus. Fritt fram för alla att välja metod - men tanka ljus.
Redan o Laihela, vid Hulminpuisto, fick Nikonisten uppleva herrli morgonrodnad, nästan så man rodnade lite själv. Dessutom, trots fotostället, var det helt gratis. Vilken känsla!
Lite längre fram, där mellan karoliinicaféet och gamla Johanpuu, måste Nikonisten häfta in lite och köra över bron och tillbaka. Må det då vara över ån efter vatten! Men he va så grannt! Otroliga färger, som ganska snabbt skiftade.
Nästan som man kunde fantiseer att man såg Näcken.
Morgonrodnaden böt färg och sakta men säkert började solstrålarna synas kraftigare.
Det var lite trolsk stämning
God morgon Världen - tanka Ljus!
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Turistsvanar på Söderfjärden
Alltid in mellanåt blir det gliist imillan skriverierna. Nå en orsak att skyll på e ju coronapandemin.
Man kan ju förstå, att evenemangfotografens kalender tömdes på ett par dagar. Börja känns ganska overkligt.
Men det har i stället blivit lite turer i naturen, ett par gånger utan att fota överhuvudtaget.
Är ju absolut ingen fågelkännare, närmare då en fågelskrämmare, för så fort jag tar fram kameran försvinner alla, precis som i Kalle Ankas Jul, den där flamingon, ni minns. Får känna mej mera som Hacke Hakkspett som råddade till Kalles fotografiska expedition.
Några bilder (utan foto på grillkorv) från Söderfjärden, fjärden nära dig!
Dessa Moder Naturs Concorde - vilken design!
Alltid lika roligt att följa med starten från landningsbanan (?) - det blir som att man håller andan och försöker 'hjälpa' dem att lyfta innan banan tar slut.
Det tredje hjulet...
Blått och vitt!
Sköt om er allihopa!
Kaffepaus
Alltid i mellanåt blir Nikonisten kaffesugen.
Var har Nikonisten kaffepausat (på bilden) flere gånger på väg på äventyr?
Den som först sänder in rätt svar till nikonisten@johanhagstrom.fi föår en herrlian signeera'an Nattens Dagblad bok på snigelposten (hoppas innan hösten).
Var?
Fotat vid stranden
Nå Kaj visste ju, att fotat vid stranden av Torisevan kahvimaja i Virdois. Boken kommer bara Kusti Polkee.
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Friluftsdag i Lauhanvuori
Alltid i mellanåt känner Nikonisten på sej att det är dags att vädra. Vädra hjärnan, själen o kamerona. Som tur är finns det oändligt många möjligheter.
Denna gång barkade det till skogs till Lauhanvuori nationalpark. Den besöker Nikonisten flere gånger i året.
Bara en gång har Nikonisten vandrat hela vägen från toppen, via Spitaalijärvi, Kivijata, Aumakivi och till Lauhansarvi för att avnjuta älgmaletköttbiffar på garanterat lokala råvaror. Det blir ca 12 km.
Nu blev det bara en tur till utsiktstornet, Spitaalijärvi och till djävulsåkern Kivijata.
Vi börjar från början. Utsiktstornet är beläget på högsta platsen i nejden. Bra trappor och till och med en med höjdskräck klarar av tornet. Glöm inte att skriva i gästboken.
Vädergudarna var ju nog på Nikonistens sida, mitten av oktober och 19,5 grader - alla på plus sidan! Normalt ser man lätt till Kristinestad, men nu var det inte tillräckligt klart.
Från högt uppe på berget är det ca 2 km till Spitaalijärvi. Ytan är 175 m över havet. Hör till Lappfjärds vattendrag.
Forstyrelsen har fixat till grillplatsen. Det finns många grillplatser längs lederna. Man kan ta sej till grillplatsen med t.ex barnvagn från toppen (ca 2 km) eller från parkeringen (400m). Hit ska moffa och Alex nästa sommar!
Spitaalijärvi är 1,5 - 2 m djupt, vattnet är mycket klart.
Här finns frid för kropp och själ.
Kroppen behöver ju dessutom lite energi.
Kivijata är nog den mäktigaste djävulsåkern Nikonisten har sett.
StenåldersNikonisten kollar stenarna och deras röda färg.
Lauhanvuori ligger nog högt på Nikonistens rekommendationslista. Det tar ca 1 timme 45 minuter från Vasa. På vägen kan man ju besöka Storholmen i Pärus och Bötombergen om man hinner.
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Blåsten vädrar tankarna
Alltid i mellanåt kan Nikonisten i samband med jobbresa skarva i med miniloma. Efter NääsRatikkaWille ett par svängar till fina Borgå och efter ändrade planer till Håsafors.
Tänkte först alarmera alla släktingar, vänner, klasskamrater, fd grannar och övriga fiender för överraskande kaffebesök och myki äventyr.
Men så slapp de enklare undan. Blev ingen Joe Bonamassa eller andra massor, utan Nikonisten färjade över till Sveaborg, trots det höstligt blåsiga vädret. Så pass mycket blåste det att mjällen inte hade en chans. Inte heller myggen. Endast de mest härdade älgflugorna skulle ha klarat båtresan.
Visst är Sveaborg härligt på sommaren, har även besökt vintertid, men inte tidigare så här vid höststormarnas högtid.
Så här från Pampas kommande blev klädseln valt enligt vädret och inte enligt trender och högtider. Tror att vissa asiater var de enda som var bättre utrustade, men vantar, mössor och dunjackor samt en massa varmt i termosarna.
Kanske just beroende på vädret, blåsten och regnet plus den dammiga hjärnan som trippen passade bra in.
Blev mycket sittande och funderande på olikfärgade bänkar. Inte så mycket fokus på sevärdheter eller muséiföremål.
Toppen på karriären?
Café Piper bjöd på het laxsoppa med rågröd
Dörren.
Kungsporten
(Lovar att inte blanda mej i rikspolitiken, men som det nära träffar känns det obegripligt att vissa instanser funderar på hur man skall kunna steka en broilerbit med mindre stekyta för att minska fettet då åldringar körs som slaktdjur mellan halvruttna 'vårdhem')
Tillbaka till bänkarna och tankarna. Det värsta är ju inte vädret utan allt det man inte kan göra något åt.
Nikonisten fick i alla fall en chans att vädra både norra och södra hjärncellen under vistelsen.
Kanske en funderingsminiloma skulle sitta bra lite oftare?
Mera foton finns här WEBFOTOALBUMET!