Östra Vasa och Metviksparken
Alltid i mellanåt drar Nikonisten österut för att kolla läget i Vasas östra distrikt. Inte alls så långt från Brånx. Ofta händer det att när man bilar, så ser man någon intressant skylt och tänker där borde jag stanna och kolla. Men lika ofta kör man bara vidare. Fredagen till ära bilade Nikonisten för att kolla vad 'Kirkkosaari betyder'.
Denna gång tänkte Nikonisten inte köra om, utan verkligen kolla. Lär ska ha funnits en kyrka här för länge sedan så kanske änderna var heliga? Det var frågan om en kort naturstig och en trevlig och snygg grillplats, mitt i byijin. Hade varken ved eller korv med så det blev bara en kopp termoskaffe. Måste kolla mera i vår.
Dagens text å bild skulle egentligen handla om Metviken eller Aktivitetsparken vid Metviken. Piratskepp, strandwolley, gymprylar etc har ju alla säkert bekantat sig med. Men tack vare stadens grönområdsteamet, kommer parken snart att vara landets bästa. Brukar nog inte förekomma många 'moffadagar' utan besök.
Kafeterian har äntligen slagit upp båda dörren och luckan. Där kan man köpa dricka, glass och annat smått och gott. Det var något som många har väntat på. Där finns också toaletter. Hoppas folk hittar dit, så att det går runt.
Nästa stora stora satsning är Trafikparken. Tror de kan börja dela ut könummer nu redan, fast den öppnas våren 2024. Man kan redan se 'blivande' trafikljus. Dit kommer också rondeller, så växande barn kan förbereda sig på hur man skall köra i rondeller, en del vuxna kunde också följa med.
Det finns också en fin och välskött petanque -bana
Skatebanan är i flitig användning redan från morgonen
Invid leden för lätt trafik finns också ett utegym. Dock har Nikonisten inte testat gymmet ännu, av någon konstig anledning blir det mera fart på stavarna just här. Mycket populärt.
Nyligen har leden fått sina tydliga markeringar och det är faktiskt meningen att man skall följa dem. Mötande filen skall användas endast vid omkörningar (på röda delen) fotgängare kan bra samas i den svarta delen. Verkligen bra gjort.
Det händer mycket i Vasa hela, den som inte håller med kan svälja en petanquekula och sedan motivera åsikten.
Nikonisten laddade upp några bilder till WEBFOTOALBUMET! (klicka!)
Med moffa på Sälgrund
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på konstiga temadagar. Dagen till ära firades både Internationella Fyrdagen och nå'n trädkramarvecka som börjar i morgon. Eftersom förra fyräventyret avnjöts på Tankar i Kokkola norröver så valdes Sälgrund i Kaskö till dagens utfärd.
Vi visste att det är säkert mycket folk, eftersom vädret var sommarlent. Från fiskehamnen körde två båtar nonstop från 10 - 16 till och från Sälgrund. Den mindre båten tar 6 personer och den större dussinet. Från fiskehamnen tar det bara typ 10 minuter till Sälgrund.
Eftersom vi, efter lite köande på bryggan, kom fram lunchtid var det dags för lite huiluntuhti å kaffe när vi anlände. Sälgrund har en splitterny grillkåta. Kom i håg att ta med kol eller ved. (foto: Jonna Hagström)
Inne i Veras café såldes kaffe, bulla och annat gott. På gården samlades folk på fika (som svensken skulle säga).
Det går en naturstig på ca 1 km från kafeterian, lite dåligt utmärkt tyckte vi. Terrängen är lite krävande, så crocks är inte att rekommendera. Med naturen och vyerna är verkligen fina. Moffa höll sej undan höjderna.
Jonna, däremot, övade sig inför Svolværgeita(?)
Nästan ingen vind och vädret var helt perfekt, härlig och annorlunda natur
Eftersom det är trädkramarveckan nästa vecka, valde Alex ett lämpligt träd att krama
Det var ju Internationella Fyrdagen och fick man trappa dryga 200 steg upp i fyren. Betyder i praktiken nästan ända upp. De fyrar som är i aktivt bruk är själva ljusverket, i detta fall en fresnell lins stängt för besökare. Det förstår man ju väl.
Alla andra i sällskapet, utom moffa trappade upp i fyren. Alex tyckte det var roligt.
Bara man ger sej lite tid kan man hitta mycket intressant i naturen.
Efter att ha ätit kristallbullor på Veras café blev det dags att köa på bryggan för hemfärd. Båtskjutsen kostar 10 evrå tur/retur. Ingen lämnades kvar på Sälgrund.
Du kan kolla närmare på Sälgrunds hemsidor SÄLGRUND
Med cirkustirehtööri till Tankar
Alltid i mellanåt kombinerar Nikonisten evenemang för att spara på fritiden som pensionär. Läste att det var cirkus i stan men ville också med dottersonen till fyrön Tankar i Kokkola.
Nå det gick att fixa, VisitKokkola gjorde reklam för temakryssning till Tankar söndagen den 5 augusti. Då skulle också Sirkus Hulluapina underhålla på eminenta m/s Jenny. För mindre barn kan en 1 1/2 timmer färd till Tankar från Havsparken kännas lång och sen skall man ju ännu tillbaka, lite mera trött.
Detta löstes med att cirkuset underhöll barnen (eller egentligen familjerna) med roliga grenar i Tankarolympiaden. Detta både på färdvägarna, men också då alla mer ellere mindre trötta väntade på Jennys avgång från Tankar tillbaka till Kokkola. Mycket uppskattat.
Men 5 årige dottersonen Alex gillade allt på Tankar. Bifogar ein lillan bildbomb.
Ja, jag skulle ju påminna, att oftast sista raden i Nikonsten -bloggen är en länk till mera foton!!!
Man kunde väl lugnt kalla detta för pläkä. Har aldrig tidigare erfarit på mina Tankar- utfärder
Cirkusdirektören (Sami Kallvik) låter lagen i Tankarolympiaden gissa mellan svarta och röda kort. Det gjorde han med alla resenärer
Den klassiska, härliga ankomstvyn, när Jenny lägger till.
Min absoluta favorit - kyrkan!
Kyrkan på Tankar har den abslut vackraste och mest tilltalande altartavlan.
"... å vår he staar å luutar..."
Härliga små stugor finns utspridda över Tankar
Före avgång till Kokkola fortsatte olympiaden med nya grenar. Inte så lätt att få bollarna med bandet att 'hänga sig' ställningen, tyckte Alex (5) från Vasa.
På hemvägen seplades naturligtvis bingo! På bilden agerar Alex skrifvare och Päivi -mummi häll reda på bingoradernas siffror
Sen fixade tirehtööri trevliga ballonger åt alla barn, trots att det var förfärligtg varm i kafeterian. Man fick välja mellan hund, papegoja eller StarWars svärd. 
Alex ville först ha en hund, men då han såg att det var frågan om en tax, ändrade han sej i sista sekunden.
Det finns mera bilder i WEBFOTOALBUMET!
I högan nord - Vasa marschen 2022
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla Nikoner och beger sej ut på äventyr. I flera års tid har Nikonisten fotodokumenterat evenemanget Vaasan marssi - Vasa marsch. Tyvärr känner inte vasaborna till att det ordnas ett sådant evenemang och ännu mindre deltar de i jippot. Detta är lite synd.
"Vaasan Kävelyklubi ry arrangerar vandringsevenemanget Vaasan Marssi årligen i augusti. Marschen är det enda finländska evenemanget i IML-sammanhang, alltså under det internationella paraplyet. I Vasa har detta arrangerats redan 26 gånger i sträck.
Evenemanget erbjuder valfria sträckor och poängterar att evenemaget är ingen tävling med tidtagning. Svårighetsgraden kan ökas med val av en längre sträcka eller med att vandra under flera dagar. Njut av vandringen samt av att beundra landskapet samtidigt som du gör bekantskap med nya människor från hela världen. Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! Så står det på vaasanmarssi.fi hemsidan.
Klart att pandemin bromsat en tid, innan det kunde upp till 400 personer beundra Vasas natur i bästa sällskap. I år deltog över 300 vandrare.
Längs lederna finns det pausplatser och varje dag blir det plättparty vid någon rastplats.
Nikonisten funderar varför inte lokala företagen bjuder in hela personalen för en fredag, eller fredag till söndag. Ypperligt tillfälle att göra något tillsammans, utan tidtabellsstress. Varje dag finns flere rutter att välja mellan: 10 km, 20 km, 25 km och 42 km, maratonsträckan. Årligen ordnas också vandring i världsarvet. Det ordnades busstransport, så det är bara att haka på.
Hurtiga vandrare har startat från Vasa torg
Söndagens målgång vid Sandviksvillan, dessa killar har vandrat 42 km och tankar kanske en fisksoppa med öl, som det brukas.
Man kan bra vandra ensam, eller så hakar man på någon mindre grupp och bekantar sej med likasinnade. Huvudsaken är att man njuter. Att stressa är förbjudet.
Här steks plättar på löpande band vid Alkula. De flesta vandrarna äter plättar med jordgubbssylt. Samtidigt kollas att man har tillräckligt med vätska och i värsta fall plåstrar man lite.
Nikonisten har fotodokumenterat så många år, att det går inte att sluta. Har träffat både gamla bekanta och fått nya bekanta, det är själen i evenemanget - från alla världens hörn.
Notera den japanska flaggan. Vet nog att de japanska trädgårdarna är magnifika, men det hindrar inte att våra beundras. Fotat vid Dammbrunnen.
Vandringen förenar kan man konstatera i denna bild
Söndagen var nästan lite väl varm. Det rådda ganska pläkä vid Sunnanviksbroarna
Efter några kilometers vandring, kan man gott unna sej lite godis. Hur kan det komma sej att Nikonisten hittade plättställena två gånger?
En norrman gick flera varv på Strömsö och samlade bildbevis till sina bekanta. Strömsö (som ses på norska kanaler) existerar verkligen!
Kolla mera foton och info på VASAMARSCHEN!
På tykykryssning med m/s Corina
Alltid i mellanåt kan Nikonistens tykydag töögas till tvådagarsevenemang. Efter Gubbgrundsäventyret i går, blev det först gårrgoo laxsoppa i Salteriet och sen en skärgårdskryssning med m/s Corina från Berny's. Man fick en karta med 16 pukter utmärkta och på andra sidan fanns det förklaringar. På åtminstone tre språk. Kaptenen uppgav alltid numret och så kunde var och en kolla vad det var frågan om.
m/s Corina i hemmahamnen, väntar på kryssningsdeltagare. Vädret var perfekt, kunde kanske ha varit lite varmare.
Helt klart var turisterna begeistrade över Finlands längsta bro. Strömmen under bron är FInlands största mätt i vattenmängd. Ofta ser man ett pärleband av ivriga strömmingsfiskare på bron, men inte i dag.
Korsstenen (Ristikivi) är ett flyttblock. Man har ritat ett kors till minne av en familj från Vallgrund, som drunknade på platsen på 1800-talet. Ett annat kors ristades in när en far och son drunknade på 1980-talet.
Vi ångar vidare och den välbekanta Strömsöbastun dyker upp. Tyvärr kunde man inte se huvudbyggnaden pga träden.
Nästa bekanta ställe är ju Gubbgrund, där finns ju Saaristoravintola Ukkokari. I båten skymtar krögaren Juuso Ahola, han tycks meta fisk till morgondagens fisksoppa?
Näcken spelar på flöjt. Man fick se många olika villatyper under kryssningen. Allt från moderna lyxvillor till klassiska skäristugor.
Under kryssningen mötte vi ett annat kryssningsskepp, nämligen Aurora Botnia.
Efter 2 1/2 timmar skymtar den välbekanta bron igen. Intressant kryssning. Trots att Nikonisten har bott i Vasa sedan tidigt 80-tal, var detta första Corinakryssningen. Tiden på 2 1/2 timmar kan kännas lång i synnerhet för barnen, kunde kanske avkortas lite?
Men en trevlig upplevelse var det nog
Nikonistens sommartykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar Nikonisten hela personalen med på tykydag. Senast var det istider. Nu bar det av med lektrissparkbrä till Gubbgrund i Gerby. Eller sparkbrädan fick nog krama några alar under vistelsen, eftersom Gubbgrund är en holme. Det tog lite över 15 minuter att lektrissparka från Brånx till färjan
Färjan i sej själv är en trevlig upplevelse. Tror att många pojkar gillar den. I dag köpte jag sock inte något från TaxFreen, eftersom de inta hade laktritspipor
Stigen till stugan är lite trollsk och spännande
Framme, efter säkert över 50 meter skogsvandring, känner man havsluften filtrera bort alla gråbopollen i luftrören. Här kan man grilla själv om man inte litar på kocken, eller annars bara vill själv.
Juuso Ahola, en av ägarna, väntar ivrigt på att få bro till fastlandet. Inte för att han vill bli av med färjan, utan mera av logistiska orsaker. Varje dag skall han köra ner till båten vatten och annan dryckenskap. Sen båtar han till Gubbgrundsbryggan för att lasta av och med modern mjölkkärra forsla allt till restaurangen. I och med brobygget skulle han fixa vattenledning och kloak. Bron borde finnas med i stadsbudgeten 2024. Tills det får han kärra på. Bra för konditionen tycker Juuso, men tar mycket tid. Den tiden kunde användas vettigare.
Lunchmenyn innehöll balnd annat grillmat, men eftersom Nikonisten inte äter sådant, blev det laxsoppa med rågbröd å en kalja.
Soppan var så god att det blev nog att snålas efter encore. I gott sällskap smakar också maten godare.
Från Gubbgrundet är det fin utsikt och många båtar att spana på
Eftersom Nikonisten var snål på soppan var han också bland de första kunderna på plats när de öppnade. Efter en halvtimme var det redan lite rusning på gång. Träffade också gamla bekanta osm inte sett på över 40 år.
Det ordnas också konserter med kända artister i tältet bredvid stugan. Tyckte mej se Edu Kettunens affisch på väggen. VAr en gång här och lyssnade på Samae Koskinen.
Mera tykydagar åt Nikonisten!
Påskbraså
Alltid i mellanåt dyker högtider åpp. Nu varade inte julen intill påska, för det blidde en ändring i arbetschemat för Nikonisten.
Bli pensionär! Men kalendern är fullproppad, så jag har hamnat att inhibera några saker.
Som pensionär har man speciella rättigheter. Jag älskar att köra i centrum about 7:50 (vaknar ännu av gammal vana kl 6) då men hastigheten 10 km/h, alla gator. Vid trafikljusen kör jag aldrig vid grönt, utan väntar på att gult just byts till rött! I kassakön har man rätt att kila före arbetsmänniskor, deta beror endast på att pensionärer har så bokad kalender. Vid varje kassa hör det till att man frågar om man kan få pensionärsrabatt. Går det inte kan man testa studierabatt.
Vid byte till sommardäck i dag träffade jag min vän och pensionerad VBL redaktör. Vi hade så mycket att diskutera, att vi önskade däckbytet skulle ha tagit längre tid.
Sen är det ju absolut inte REILU MEININKI att vi inte har någon semester, för att inte tala om semesterpengen - arma oss!
Tillbaka till högtider. Innan påskfirandet fick jag besök av dottersonen Alex, med önskemål om kalops å makaroner. Nå det fixade ju jag enligt mammas recept - långkok. Efter att ha inspekterad akvariefiskarna och kört den gamla Märklinbanan var det dags att sätta på hörlurarna och börja trumma på moffas eltrummor. Lät mest som Deep Purples intro till 'Burn'
Chokladägg sökningen gav lite resultat, noterade jag när jag plockade av bordet. Finns kanske ein spilivink i familjen
Lite friskluft är alltid välkommet, vi har fått njuta av fint påskväder.
Under helgen blev det ett antal besök till Söderfjärden
Nikonistens rektor i GSSL (Ööle Höglund) berättade inför klassen om ett provsvar han minns. "På myren häckar gåsar och älgar". Ja mera minns jag inte från biologitimmarna. Dessa är kanske sädgäss? De äter säd.
"Lyssnar du alls på vad jag säger??!!"
Gräsand - kommer att tänka på låten som bl.a. Hootenanny Singers sjöng, vildandens klagan. Men det är ju länge till andjakten.
Nikonisten tror att dessa borde skaffa glasögön för databruk samt kolla arbetsergonomin. Deras halsar/nackar ser ju ut som på gamarna i Lucky Luck -serien.
Påskbrasorna har en lång tid varit tradition i Österbotten, På midsommaren eldar bl.a. Åland, då bränner vi i stället sommarstugan eller åtmintone bastun eller grannens. Kommer i håg dessa brasor sen jag var liten.
I Nedervetil har firats många gånger världsrekord i påskbrasagenren. De anlitade grävskopor och lyftkranar för att få till stånd största och högsta brasan. Alltför ofta lyckades de. Pandemin har nu satt lite sordin på. Kommer i håg en annons i Österbottningen, där folk inbjöds att komma till påskbrasan. I annonsen stod det att man gärna fick komma som utklädd till påsktroll. "Men Jeppisbooan får kåma såm di e"! Fotot från påskbrasan på Beckholmen i Vasa för några år sedan. Förståss i Brändö!
Nikonistens tykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten en tykydag. Har hört att många arbetsplatser ordnar sådana. Så varför inte ordna en. Vädret kunde inte ha varit bättre. Solen sken och nästan ingen blåst! Så packa kameraväskan och nosen mot Gubbgrund i Gerby.
Mycket folk ute på isen, alla parkeringsplatser var fullsatta, både vid Gubbgrundet och Gerby båthamn. Från båthamnen fanns det uppplogad väg till Gubbgrundet.
Huvadå - skulle inte vilja vara varken chaufför eller passagerare, men en trevlig och uppskattad idé
Folk kom och gick hela tiden. Längs isvägen körde bilar, kanske på väg till Jannes Salon eller till skäristugan.
På restaurangens terass (Saaristoravintola Ukkokari) grillade Juuso Ahola korv på löpande band. Inne i restraurangen kunde man beställa varm soppa, pizza, hamburgare och annan hälsokost.
Nikonistens val var varken överraskande eller kreativt, men korven var god med senap och rostad lök
Trevligt att det finns en pausplats på passligt gångavstånd. Barnens favoritdryck var inte kakao, utan inte heller överraskande, Trip.
En härlig liten utfärd innan vardagen tar över. Det blev ännu en tur till Klobbskat före hemresan.
På äventyr i naturen (i söder)
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till Moder Natur. Denna härligt höstliga lördag i bästa sällskapet med sonen Jonas. Såsom flyttfåglarna sökte vi oss söderut, med både tandborste, pass och coronapass. Första anhalten var härliga Lauhanvuori nationalpark i Storå. Eftere att ha konstaterat och flåstrappat upp i utsiktstornet, var det bara att konstatera att sikten var about 20 meter. Men vid klart väder ser man ända till Kstad. MEN från Nikonistens balkong ser man ända till månen!!!
Imssi Vimssi hade varit flitig nätarbetare, men ack morgondaggen avslöjade hans internät.
Men så gick det också för många av hans kolleger.
Mot Spitaalijärvi.
Grannfärgad giftsvamp? Som tur är e Nikonisten inte intresserad av svampplockning, En gång hade arbetsgivaren ordnat friluftsdag i Klobbskat. Man fick välja mellan kajakpaddel eller svampskog (med guide). Det blev svampskogen. Guiden konstaterade efteråt, att av alla gripper han har guidat under åren har ingen hittat så många (olika) giftsvampar, som jag! Tror bog jag skulle känna igen en svampinjon om jag skulle se en i skogen.
Men det fanns färggranna svampplockare i Lauhanvuoriskogen.
Sic Transit ...
Svårt att fånga färgprakten på bild, men ett smakprov
Spitaalijärvi samlar upp regnvatten och rester av is och snö. Den är klar, men bara 1,5 - 2 meter djup. Sjön omfattar 7 ha och ytan är 175 m över havet - i våra trakter!!! Folk trodde att man kunde hela sej från spätelskan om man tvättade sej i sjön.
Ingen utfärd utan kaffe å grillkorv. Jonas väckte liv i gammal glöd, så vi sparade veden till nästa utfärd.
Det finns en helt ny rutt nu, som heter terassikierros. Den går runt hela Lauhanvuori och är ca 8,5 km lång - DIT!
Absolut ett måste att kolla Kivijata, mäktigt. Fotat från mitten av området! Ca 4,7 km från Spitaalijärvi.
Helt otrolig, och det måste finnas en massa järn i dessa stenar. Undrar vem som har orkat bär hit alla stenar?
Sen en sväng till Storholmen i Pärus, där det fattades både forsande vatten och vacker skog. Månne de grymma stormarna har fällt träden? Djupa spår av skogsmaskin. Kommer säkert att ta över 20 år innan terrängen har repat sej. Väldigt synd.
Vi hann också beundra Bötombergutsikten, dimman var inte så tjock längre.
Dagens äventyr avslutades med en klassisk Plankbiff Alabama på Crazy Cat i Kstad.
Man bihööver int resa så långt bort, mycket att skåda i närnaturen.
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!