Solen skiner
över onda och goda.
Eller som en Kokkolabo sade: Solen skiner över honda och goda.
Alltid i mellanåt är det bra att inte förklara vad man ser - bara vara ödmjuk och njuta.
Sunset i Brånx 25.2.2015.
Vädervärdigt.
Uschiamej,
vad jag är led detta vädervärdiga gårröödiga väder. Alltid kan man ju knorra och klaga, men tycker verkligen att vädret kunde bestämma sig om det skall vara snö eller tö.
Utsprungen ros?
The Reiså.
Alltid i mellanåt, trots att jag jobbat nötande däck och skattebetalarasfalt i många år, känner jag mig extra risig och trött när telefonen piper. I synnerhet på tidiga morgnar. (Om den pipar på eftermiddagen betyder det att jag ärvt några miljoner, vunnit på lotto eller så är det någon kvinnlig skönhet som vill stifta bekantskap med mej - tänk vad tekniken vet exakt vad jag behöver!). Men tillbaka till Morgenstimmung!
Men när man väl kommit sig i väg och i synnerhet den tidpunkten solen visar sig, blir jag bättre till mods och trevligare att umgås med.
Lite sol o blåhimmel piggar upp vilken rishög som helst. Till och med fortkörningsböterna känns mindre onödiga i solskenet.
I mitt tidigare liv, då jag var nikotinist blev det s.k. mallupauser med jämna mellanrum. Nu är det antingen ryggen eller blåsan som bestämmer pausintervallet. Nu är jag då som bekant nikonist. Nära ett pausställe vilade sig detta äkta par väntande på våren. Hoppas deras fixare/sminkare dyker upp innan sjösättningen.
Det var nog verkligt blåvitt väder vid Kristallsjönspausen. Svårt att hitta en fotovinkel där inga pilkare syntes, jag kunde inte räkna dem alla.
Denna gång styrde navigatorn mej till Åbo, du vet Åbo har också varit Finlands huvudstad. Jag kommer bara aldrig i håg om den var huvudstad före eller efter Vasa, måste ta och kolla det någon gång. Men Åbo är trevligt och aftonljuset var skönt.
På hemvägen träffade jag dessa glada trumslagare. Jag kom att tänka på Povel Ramels låt, där kommer Proffe, min lilla trumslagarvän...
Körde runt i rondellen och beundrade tills jag hittade en bra fotovinkel, kanske 8 varv?
De två trumslagarne.
Innan följande kaffepaus (med stor kanelbulle) fick jag beundra lite grönis, häftigt vackert.
Jag brukar ofta tänka, bara jag orkar ända hit är allt ok. Då är det bara resten kvar.
Kurre hade öppnat sin valkampanj, lovade på heder och samvete, att snart blir det vår. Får min röst.
Kom att tänka på en urgammal Kokkolaordspråk:
"Va dser he åm man praatar skååne bara he komber fråån järtta"
The Wish.
Alltid i mellanåt när jag bläddrar och söker någon bild, som jag glömde att tagga, dyker sådana foton upp, som inte kändes så lyckade vid framkallningen. Det kan hända att skärpan ligger på fel ställe eller att mosters huvud rymdes med bara från löständerna neråt. Men det kan också vara ett foto som bara var ointressant, blek eller annars intetsägande. Helt misslyckade foton blir ju inte bättre av att mogna en tid på hårdskivan. Men i bland nog.
Men plötsligt kan jag se något intressant i fotot, något som jag inte hittat tidigare. En story eller en känsla. Kanske man beskär på nytt bara för att den skall kännas mera fräsch. Kan också hända att just den som kändes intetsägande har fått karaktär eller ett budskap.
Detta foto tog jag med allra största kärlek. Själv hatade jag ögonblicket, men alla tusen bromsar älskade mej så det kändes i skinnet. En riktig on-my-skin upplevelse.
Fotat vid ett senare tillfälle än The Hope. Bilden döpte jag till The Wish.
Sunset
Nå, nog har ju solnedgångarna också sim charm, alltid i mellanåt. Dessa fotade i Brånx (Brändö).
Det känns som om byggnaden vaknade ur vinteridet med solstrålarna.
Hon kan hon - moder natur. För oss äe det bara att hitta och njuta!
Jäitä hattuun - tag det iisigt!
Allti i millanååt nyhetras och varnas det för svaga isar, gäller både vår och höst. Pimpelfolket har ju elva liv, så de behöver inte notera varningarna och dessutom vet de ju exakt hur och var isarna håller, säger de som ännu har rösträtt. Själv hyser jag stor respekt för isarna.
Men visst är isarna mäktiga, de kan också vara synnerligen fina att beskåda och att fotografera. Oändligt många fascinerande formationer och sen som bonus ännnu när solen är nära horisonten, blir det fina tavelmotiv av kombinationen is och ljus.
Vilka kontraster och om man vill kan man se eller fantisera sig till symboler och geometriska figurer.
Nästan som ett trafikmärke - varning för svag is!
Men visst kan det vara vackert!
Det finns ett urgammalt Kokkolaordspråk:
"Han som int ha plomsa, han ha int gaaji på svag iise!"
Tolkningen är fri.
Rise and shine.
Sunrise
Alltid i mellanåt funderar jag på olika fotomotiv. Det finns väl knappast något som är så mycket fotat som solnedgångar (om man bortser Replotbron). En solnedgång kanske inte räknas som fenomen, det är väl en ganska daglig händelse. Norrskenen är väl nog fenomen och de är inte så lättfotograferade, dessutom brukar omständigheterna vara sådana ett de inte lockar den late soffliggaren så ofta.
En dagligen förekommande föregångare till solnedgången är ju soluppgången. Själv gillar jag uppgångens på något sätt mjuka färgtoner. Eller så fotar jag dem bara därför att jag är mera en morgonmänniska.
Ännu denna tid på året stiger ju solen vid ganska lämplig tidpunkt dessutom. Om man är riktigt bekväm av sig kan man satsa på att fotografera genom fönstret. Eller om man är moronfrosin. Smutsprickarna kan man lätt förklara bort som havsörnar, de mindre som torgpuluna. Ett par exempel på dags-att-fara-till-jobbet-morgonsol-foto-genom-otvättat-fönster.
Men den verkliga proffsfotografen drar ju till med en tårdrypande tragisk story om hur hen i pyjamas, morgontofflor och vargskinnskåljare kämpade sig genom knähöga snövallar för att lyckas föreviga det magiska ögonblicket och genom att ladda upp fotot från sjuksängen.
Trevlig och solig måndagsgodmorgon önskar jag dej redan nu!
Skidföre
Alltid i mellanåt funderar jag på att börja sporta med något. Om jag inte hittar på någon bättre orsak, så får jag ty mej till tidsbristen. Någon vacker dag skall jag hitta på ett alternativ - till orsaken.
Varje år hittar jag på nytt mina svenska arméskidor (har aldrig vågat undersöka hur det kommer sig att de heter så). Vårligen blir de tjärade på balkongen, mest för doftens skull. Men något år har jag luftat på dem i alla fall. I dag skulle vara en perfekt dag för det.
Men i dag har mycket annat att göra efter bloggningen, tyvärr.
Så jag skall förbereda min skidsäsongöppning till en dag som lämpar sig bättre.
Måste väl bara hoppas på att skidföret då är lika bra.
En god vän konstaterade en gång: "Jag är bra på att skida men kan inte stava!"
Ja, och gott folk, kom i håg den vintrigt trevliga utemotionsdagen inkommande söndag 22 februari. Om man rör sig tillräckligt kan man belöna sig med pannkaffe och några grillkorvar, under tiden arvingarna åker hundsläde.