Pizzan och kråkan.
Alltid i mellanåt återgår jag till den högkulturellaste fälthandboken jag någonsin läst,
"Fälthandbok för Kokkolaornitologer å aader som skådar oppåt" av Kurt B. Har du den inte är det bara ti googel.
"He finns trii sorts fågla: småfågla, sjöfågla, krååkå" / korsninga millan krååkå å småfågla kallas skvatertrasta" ,direkt citat från kapitel 2 i fälthandboken.
Kråkan är ju som bekant mycket klok och ännu mera envis. Dagens text o bild handlar, som du säkert redan har räknat ut, om pizza. Ja och en viss herr Kråkström. Men eftersom en bild ljuger mera än tusen ord skrider vi till verket:
Havet suger och Kråkström e sugen på pizza, Frutti di Mare (utan Mare). Elegant med pizzaleverans.
Knepigt att komma åt pizzan - far jag kan inte få upp min pizzalåda.
Men det måste finnas nåt knep.
Alldeles tillräckligt knepigt att försöka vika upp locket. Än vred han hit ...
Så åt andra hållet, å än vred han dit...
Och så är saken biff. Trägen vinner.
"Och nu är den lilla visan, simsala bim bom basala dusala dej, slut". (minns du den barnvisan? Jag är helt övertygad om att den är förbjuden i Finland nu för tiden).
"Bättre en fågel i handen än sex i skogen!"
Skitväder och andra utmaningar
Alltid i mellanåt tror jag, städåt, att den meteorologiska grammofonskivan har hakat upp sej - hakat upp sej - hakat upp sej...
Det blir liksom mera utmanande att hitta positiva fotoobjekt. Beror vädret månne på arvssynden, den som hela mänskligheten får lida av för att jag som skol(k)pojke pallade äpplen från den gamla gubbens gård? Han som bodde där nära Libeckska sjukhuset i Gamlakarleby. Eller då något ännu värre.
Nå jag blev lite på bättre humör när jag editerade Lappfjärdsisen. Den är på något sätt så fin då den är så där kristallklar. Det svarta vattnet spelar en ganska stor roll, det måste finnas lite av båda. Samma element i olika form. Solspeglingen ger oss lite hopp om vårligare tider.
Hmm, kristall och glasklart. Glas för min tanke tillbaka till födelseorten för lääääänge sen. Glasmästeriet hade flyttat till nya utrymmen och hade öppet hus. Riktigt med annons i Österbottningen å allt.
Vuxna bjöds på kaffe å bulla - barnen fick "gårrbra stritsåna" - tala om ti kona handel.
Det andra fotot bjuder dock inte på vatten som ånga, som en del kemister redan gissade, utan en fotografisk synvilla - 'stillat vatten'.
Fotat vid pappersbron/putusilta i Brånx, Vasa. Känn fiilingen.
Till sist ett gott råd åt alla:
"Man ska inte kasta glas om man bor i stenhus"
Brånx sunset II
Alltid i mellanåt dyker en till bild upp - fö sama skamme. Sköna natur och sköna ljus!
Ha det gott!
Solen skiner
över onda och goda.
Eller som en Kokkolabo sade: Solen skiner över honda och goda.
Alltid i mellanåt är det bra att inte förklara vad man ser - bara vara ödmjuk och njuta.
Sunset i Brånx 25.2.2015.
Vädervärdigt.
Uschiamej,
vad jag är led detta vädervärdiga gårröödiga väder. Alltid kan man ju knorra och klaga, men tycker verkligen att vädret kunde bestämma sig om det skall vara snö eller tö.
Utsprungen ros?
The Reiså.
Alltid i mellanåt, trots att jag jobbat nötande däck och skattebetalarasfalt i många år, känner jag mig extra risig och trött när telefonen piper. I synnerhet på tidiga morgnar. (Om den pipar på eftermiddagen betyder det att jag ärvt några miljoner, vunnit på lotto eller så är det någon kvinnlig skönhet som vill stifta bekantskap med mej - tänk vad tekniken vet exakt vad jag behöver!). Men tillbaka till Morgenstimmung!
Men när man väl kommit sig i väg och i synnerhet den tidpunkten solen visar sig, blir jag bättre till mods och trevligare att umgås med.
Lite sol o blåhimmel piggar upp vilken rishög som helst. Till och med fortkörningsböterna känns mindre onödiga i solskenet.
I mitt tidigare liv, då jag var nikotinist blev det s.k. mallupauser med jämna mellanrum. Nu är det antingen ryggen eller blåsan som bestämmer pausintervallet. Nu är jag då som bekant nikonist. Nära ett pausställe vilade sig detta äkta par väntande på våren. Hoppas deras fixare/sminkare dyker upp innan sjösättningen.
Det var nog verkligt blåvitt väder vid Kristallsjönspausen. Svårt att hitta en fotovinkel där inga pilkare syntes, jag kunde inte räkna dem alla.
Denna gång styrde navigatorn mej till Åbo, du vet Åbo har också varit Finlands huvudstad. Jag kommer bara aldrig i håg om den var huvudstad före eller efter Vasa, måste ta och kolla det någon gång. Men Åbo är trevligt och aftonljuset var skönt.
På hemvägen träffade jag dessa glada trumslagare. Jag kom att tänka på Povel Ramels låt, där kommer Proffe, min lilla trumslagarvän...
Körde runt i rondellen och beundrade tills jag hittade en bra fotovinkel, kanske 8 varv?
De två trumslagarne.
Innan följande kaffepaus (med stor kanelbulle) fick jag beundra lite grönis, häftigt vackert.
Jag brukar ofta tänka, bara jag orkar ända hit är allt ok. Då är det bara resten kvar.
Kurre hade öppnat sin valkampanj, lovade på heder och samvete, att snart blir det vår. Får min röst.
Kom att tänka på en urgammal Kokkolaordspråk:
"Va dser he åm man praatar skååne bara he komber fråån järtta"
The Wish.
Alltid i mellanåt när jag bläddrar och söker någon bild, som jag glömde att tagga, dyker sådana foton upp, som inte kändes så lyckade vid framkallningen. Det kan hända att skärpan ligger på fel ställe eller att mosters huvud rymdes med bara från löständerna neråt. Men det kan också vara ett foto som bara var ointressant, blek eller annars intetsägande. Helt misslyckade foton blir ju inte bättre av att mogna en tid på hårdskivan. Men i bland nog.
Men plötsligt kan jag se något intressant i fotot, något som jag inte hittat tidigare. En story eller en känsla. Kanske man beskär på nytt bara för att den skall kännas mera fräsch. Kan också hända att just den som kändes intetsägande har fått karaktär eller ett budskap.
Detta foto tog jag med allra största kärlek. Själv hatade jag ögonblicket, men alla tusen bromsar älskade mej så det kändes i skinnet. En riktig on-my-skin upplevelse.
Fotat vid ett senare tillfälle än The Hope. Bilden döpte jag till The Wish.
Sunset
Nå, nog har ju solnedgångarna också sim charm, alltid i mellanåt. Dessa fotade i Brånx (Brändö).
Det känns som om byggnaden vaknade ur vinteridet med solstrålarna.
Hon kan hon - moder natur. För oss äe det bara att hitta och njuta!
Jäitä hattuun - tag det iisigt!
Allti i millanååt nyhetras och varnas det för svaga isar, gäller både vår och höst. Pimpelfolket har ju elva liv, så de behöver inte notera varningarna och dessutom vet de ju exakt hur och var isarna håller, säger de som ännu har rösträtt. Själv hyser jag stor respekt för isarna.
Men visst är isarna mäktiga, de kan också vara synnerligen fina att beskåda och att fotografera. Oändligt många fascinerande formationer och sen som bonus ännnu när solen är nära horisonten, blir det fina tavelmotiv av kombinationen is och ljus.
Vilka kontraster och om man vill kan man se eller fantisera sig till symboler och geometriska figurer.
Nästan som ett trafikmärke - varning för svag is!
Men visst kan det vara vackert!
Det finns ett urgammalt Kokkolaordspråk:
"Han som int ha plomsa, han ha int gaaji på svag iise!"
Tolkningen är fri.
Rise and shine.
Sunrise
Alltid i mellanåt funderar jag på olika fotomotiv. Det finns väl knappast något som är så mycket fotat som solnedgångar (om man bortser Replotbron). En solnedgång kanske inte räknas som fenomen, det är väl en ganska daglig händelse. Norrskenen är väl nog fenomen och de är inte så lättfotograferade, dessutom brukar omständigheterna vara sådana ett de inte lockar den late soffliggaren så ofta.
En dagligen förekommande föregångare till solnedgången är ju soluppgången. Själv gillar jag uppgångens på något sätt mjuka färgtoner. Eller så fotar jag dem bara därför att jag är mera en morgonmänniska.
Ännu denna tid på året stiger ju solen vid ganska lämplig tidpunkt dessutom. Om man är riktigt bekväm av sig kan man satsa på att fotografera genom fönstret. Eller om man är moronfrosin. Smutsprickarna kan man lätt förklara bort som havsörnar, de mindre som torgpuluna. Ett par exempel på dags-att-fara-till-jobbet-morgonsol-foto-genom-otvättat-fönster.
Men den verkliga proffsfotografen drar ju till med en tårdrypande tragisk story om hur hen i pyjamas, morgontofflor och vargskinnskåljare kämpade sig genom knähöga snövallar för att lyckas föreviga det magiska ögonblicket och genom att ladda upp fotot från sjuksängen.
Trevlig och solig måndagsgodmorgon önskar jag dej redan nu!