Svaal vädre.
Alltid i mellanåt läser Nikonisten gamla visdomar i gamla Nattens Dagblad, världens kulturförnämaste tidskrift, som utkommer med jämna mellanrum.
Dagens ord passar bra till uteföret.
"He va så kaalt så stoor kara rååma i Essi å kälnga hadd fleir par byxåna å halmi i millan"
Aftonsol har guld ...
Alltid i mellanåt balkongbeundrar Nikonisten naturens färger och former. Denna vackra afton blev det ju åter konstverk på himlen. Syntes också lite norrsken.
Efter en stund skymmer det grannt och månen och jag gissar på Venus + någon tredje kropp placerade sig vackert i grupp.
Naturen bjuder alla en God Natt!
Avslutningsvis tar vi en plock ur samlingen "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet"
Vasabåtarna för en tid sen:
Ralf fastna i tullen:
- Vad har ni i väskan?
- En karta över Nedervetil!
- Vad är det som klunkar?
- Seljes trästsi!
Prakkå fööre men grannt.
Alltid i mellanåt e vädre grannare än praktisk.
Januari brukar betyda - minusgrader, sprakande och gnistrande iskristaller och löfte om ljus och senvinter. Men inte för ofta nuförtiden. Det har varit så varmt så de har knappast kunna öppna Öjbergsdorffska alpincentret ännu.
Gipsmakarna får jobba dygnet runt, halkan e helt kålkkå. Icebuggarna har aldrig tidigare nötts så mycket som i år. Men di e noo bra! Men trots dem är det skäl att lite kolla var man tar sin söndagspromenad.
Den här tiden på året brukar höras o synas mängder med snöskotrar här i Brånx. Men det finns ju inte nå kylsnö. Nu är det mest fyrhjulingar och skogsmotorpeedan som syns på isen. Ja å pilkare förståss. Det har också blivit populärt att skrinna på isen, man ser folk med vanliga håkkare och sen de som har långfärdsutrustning. Vissa har satsat på livräddningsutrustning medan andra litar på livförsäkringen. Ja och den som först kommenterar juttun får ju en rittiegen Nikonistenkalender.
Men lite prakkå fööre är det ju nog. Helt livsfarlit ti peed.
Ganska tröu fööre ti stsiider. Varken bakhala eller framhala.
Grannt e he noo. Kanske man sko skaff skrikkåna? Förra gånge ja skrina var då Jonna o Jonas va små. J hadd skaffa en mailå, så ja sko ha nå ti stööd på. Minssa noo ho man sko skrina, men int ho man sko sväng eller stann. Tallbackskvarteere skrattar ännu ...
Men helgdagsmårne sko int ha kona byri grannare - helt fantastiskt.
Avlsutningsvis tar vi en plock ur "Sanna och osanna lögner från Kokkolahållet"
”miin föötre ha domna”
”ååv dååme ti dööm ha ti döödd”
Nikonisten och de odödliga
Alltid i mellanåt blir Nikonisten förvånad och besviken samtidigt. Prakkåt!
Efter lördagens superväder i Brånx, väntade Nikonisten ivrigt på helgdagsmorgonen. Steg upp i god tid, åt frukost och samlade sen i hop en massa utrustning. Både i klädväg men också ispikar, flytväst, liten simring, ett par visselpipor och bogserbandet från bilen och en rulle silvertejp.
Det blev inte många minigrippåsar kvar i kökslådan heller för den delen. Kameraförsäkringen kollades dubbelt och sen ut på äventyr. Det skulle fotas de odödlige pilkfiskarna, de som flyter ända tills de sjunker.
De har något utomjordiskt skydd.
Fiskarna som nappar nära iskanten är godare, för de har fått mera syre i blodomloppet till musklerna. De lär ska dessutom vara lättare att bena.
Pilkfiskarna är förutom skyddade och modiga, dessutom envisa och tål vilket väder som helst. Man ser ju dem på smörpappersisar ända in i maj och sittande på första skorpan genast efter frostnatten så där lite efter midsommarn och i 30 minusgrader eller i värsta snöstormen.
Om man inte är tillräckligt modig och skicklig är det nog bäst att hämta fisken från fiskarstranden på lördagarna. Då säljer fiskare Tom, färdigtfångade. Men då har man ju ingen ursäkt för att inte deltaga i lördagsstädningen hemma.
Hur det nu än är så blev Nikonisten besviken, inte ett ända napp på minneskortet. Ingen pilkfiskare syntes på hela Universitetsisen. Alla kan ju int ha drunknat. Besviken och ganska svettig traskade Nikonisten hem tillbaka och började avbunkra.
Vetmaskinen visste via FB sedan informera, att tävlingen har inhiberats. Funderade redan på att klaga till JO eller ETYK, men läste vidare.
Orsaken till att tävlingen inhiberats var att temperaturen hade överskridigt köldgränsen rejält. Nikonisten kollade alla mätare + twitter + fb + kollade med grannen, meteorologiska institutet, NASA, KGB och ett par dejtsajter. Naturligtvis! Alla avlästa, estimerade, kalibrerade, datoriserade, mätare visade på minusgrader mellan 11 och 15! Köldgräns?
Köldgränsen var -5 C. Det kunde ju inte ha blivit fastslaget av pilkfiskarna! Never! Kanske det berodde på ynkliga domare eller dåligt klädd publik. Hmm Närpes Skolmusikkår och drillflickorna marscherar ju på Vappen och på Vappen kan det väl vara - 5 C. Söjsleis.
Avslutningsvis: hört på föräldraträff
på Chydenius folkskola:
- Er man är väldigt tyst av sej.
- Jåå, men ni sko höör tå han itär
Lux Vasa - Lyx Vasa
Alltid i mellanåt tappar inte Nikonisten varken hopp eller humör. Lördagsförmiddagen sveptes av en konstig dimma, som, troligtvis var en tavelsvamp från Chydenius folkskola, suddade bort molnen och lät Ljuset återkomma till Vasa. "Per Tenebras ad Lucem" as they say. Herrlian tiid vi lever i!
Lite sysslor måste fixas men sen ut i naturen mot Ljuset.
Dessa, ännu ganska låga, strålar fick skulderna att tappa den sista siffran. Kändes som om att det goda trots allt har vunnit och luften innehöll extra mycket syre, skorna kändes ännu bekvämare och jag är helt säker på att bilen skulle ha varit bränslesnålare och att det skulle ha varit ovanligt bra musik på radion.
Träden kändes som palmer på Costa va de Vill.
Havet började smått öppna sej för båtarna, med eller utan skatt
Snart fylls bryggorna men glada elever och studerande som firar våren och sommarlovet
Till och med direktör Levon tar sej ut ur kontoret för att njuta av de första riktiga soltrålarna
Solstrålarna speglas över isarna, solen skiner över honda och goda. Korven har mera kött än mjöl och det finns mindre myggår på missåmare.
Nämen ta he nu na liiti iisit! Faktiskt visar Nikonistenkalendern, att det är fortfarande j a n u a r i , vi har ju inte firat nationella Nikonistendagen ännu! Påskbrasåna e int bränd. Än så är det långt till vår... Men att glädjas över ljuset är ju ändå ännu tillåtet. Till och med om he far na liiti överiksi. Nå den som hinner först kommentera får en Nikonisten kalender för att lättare kunna hålla reda på årstiderna.
Avslutningsvis, då jag tangerade skolgången i Chydenius, kom jag att tänka på visdomsord:
"Vår poitsi var noo överlägset bäst åv all som stanna på klasse!"
Från tropiken till sibiriska fält
Alltid i mellanåt känns det nog som man kunde fly och flytta. Ena dagen ösregnar det, nästa dag blåser det, så man inte vill hållas på benen, följande beskjuts man med isiga taggar från alla håll från Sibirien.
När ska det bli någon ordning på årstiderna? Eftersom Nikonisten är lika envis som Hin Hårige, blev det trots allt en 7 kilometrare efter jobbet. Blåsten o halkan var envist kvar, men nu fick man pluspoäng i form av snöstorm.
Inga blinkande voffsingar i dag, det var ju rena rama hundvädret. En svart figur joggade förbi mej i beckmörkret, men vet ännu inte på vilken sida och vart figuren försvann...
Nå efter tillräckligt många tider och lite halkningsträning hittade Nikonisten ändå hem. Skönt - eller?
Attans dörrlås med sina koder, går ju inte att knappa in med handskar på! Men vaddå röd lampa! Koden på nytt - rött ljus! Efter att jag laddat ur med ett kvarts kilo svordomar som icke äro publicerbara andades jag djupt.
Ta det iisigt. En knapp i taget * * * * => Rött Ljus! Just när Nikonisten blängde på den där anordningen som man borstar skorna med, kom en granne och Nikonisten var räddad för stunden. Jäääävla %¤#%¤&#%% dörrlås!
Väl i hemmets varma tambur tändes en OppfinnarJockeGlödLampa. En lärdom, som kommer till nytta. Försök nu då du betalar lunchen i morgon att inte använda ytterdörrens kod utan betalkortskoden. He funka ju inte andra vägen heller.
Men tillbaka till den gamla goda tiden i fjol, då man kunde njuta av härligt vinterväder ... mmm
Så vill vi ha det. Men man får ju inte alltid som man vill. Kom att tänka på min pappas användbara ord:
"He er int naa stsillna, vann man har he uuslit!"
Arma dagar!
Alltid i mellanåt vaal Nikonisten gårrarg. I mellanåt ännu värre.
I går när jag efter jobbet trådade min stavgångsrunda noterade jag att pannlampan inte behövdes för att hitta trodåna millan kullan i Torvik. Jeessss Ljuset har segrat åter!
Nå den glädjen varade ju inte så länge så att man skulle ha blivit led den. I dag var det livsfarligt. Som traska i gamla kolgruvors gångar som nuförtiden används för att testa skridskoplanssprutningar. Flere gånger kollade jag om pannlampan och alla slaasensreflexer var påkopplade.
Mötte också några underjordingar i mörkret. Man såg dem inte före de var precis bredvid dej, men man hörde flåsande astmatiska andningar samt en del gånger konstiga vandringsljud, där helt klart två fötter skidandes nalkades och ofta fanns i närheten fyrbenta flåsare, men med klor.
Vem släckte ljuset?
No thank you!
Noup, vill nog ha tillbaka ljuset, eller så går Nikonisten i strejk.
Så här vill vi ju ha det. Mycket mera med motivation för att orka motionera lite. Mycket mera för allt!
Avslutningsvis tänker Nikonisten näsvisas men en tvåspråkig vårlig ordspråkstolkning:
"Bättre en fågel i handen än sex i skogen"
"Parempi pyy pivossa kuin pipo perinnässä"
Ring ut Trettondaan ...
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför almanackan sparar på röda dagar mellan Trettondan å påsk. Måste ha något att göra med såte eller ngt. Nå Maria har sin bebådelsedag där i mellan och så finns där ju Nikonistdagen.
Trettondagen till ära laddar jag upp en bild som kunde symbolisera de tre vise männen. Men bara symbolisera. Det är sällan man hittar tre vise män på samma ställe nuförtiden, tror Nikonisten.
Trettondagen fick Nikonisten besöka 'hövåstan' och träffa mamma Doris. Det är bara så, att det hör till att köra via Kyrkbacken, för att kolla The Kyrkan. Denna gång präktig i 'morgonljus'.
Som tur hade långhelgen med sej uteväder. Dessutom märker man helt tydligt att dagarna har blivit längre. När ska de månne hitta på en 'njuta-av-grannväder' -skatt?
Morrgonsolen redan strålar högt på blåa ...
Alltid i mellanåt är Nikonisten uppe med tuppen. Under den mörka tiden, behöver man inte stiga upp så tidigt för att se morgonsolen.
Men på ett sätt är morgonsolen på sommaren 'skönare' då åter vintermorgonsolen är mera 'dramatiskt vacker'. Gårrfint skrivet av en Kokkolabo?
Eftersom det är ganska gliist mellan fjällen här i Österbotten får man komponera med något annat i ställe i fotografierna. Eller bara bjuda på det som det är - utan vädervärdiga konstigheter.
Kanske det skulle passa med några rader av Nikonistens favoritskald, Bo Setterlind.
SOLFLÖJT
En liten flöjt
har vaknat,
den börjar dagen
med en dans.
Jag gläds åt rytmen
som ett barn
och nynnar,
som om ondska inte fanns.
Vad det är skönt
att leva,
när ej endast törnen
men också toner
smyckar livet.
Och månen vandrar på fästet blå ...
Alltid i mellanåt påminner naturen Nikonisten att han också är mångalen. Också i det avseendet måstre Nikonisten vara tväremot alla andra, lite som kärringen mot strömmen.
Nikonisten älskar månen, både full och nykter. Men det är bara den här årstiden som Nikonisten orkar vara vaken och beskåda månen.
Månen har aldrig stört Nikonistens nattsömn, är jag trött så sover jag. Punkt. Men ... i bland kan Nikonisten nog vakna mitt i natten, men då inte för att kolla fullmånen. Nej, mera för att att kolla om han tål sitta ute på balkongen och yla en stund. Yyyyyyyyyyyyl...
Månvisan åter har en gårrviktig innebörd för Nikonisten. Alla vi fem barn i familjen har fått somna in till den visan, när pappa Rolf sjöng den svagt och samtidigt knäppte melodin på fiolens strängar - hör den ännu i dag.
Nu gäller då bara att söka fram kåljaren och vinterjackan så man tål att yla på balkongen. Nikonisten är inte så kranttå med om det är en ganska full. lagon full eller riktigt full måne - huvudsaken är att man får yla. Yyyyyyyyyyyyl.