Våren
Alltid i mellanåt är det bra att dra till skogs! Vi har i närheten flera möjligheter. Nikonisteb gjorde en upphåll i Etseri, utan att stanna vid kyläkauppa!
Vi har vår i luften - var har ni er? (urgammalt oolspråk från Kokkola, NaDa)
Viktigast av allt - kom i håg korven (så bihööver ni int hyppä i älvan)
Lumi -Pandan älskar att leka i snön
Järven gillar också vårsolen och snön. På fotot poserade en inhoppare, för Nikonistens favoritjärv, Tuija, är för tillfället utkontrakterad till ett annat lag
Snöleoparderna är ju så gullo. Sommartoder är det inte värt att försöka fota dem, de ligger bara i skuggan. Bossian romppå, skulle Kokkolabon ha sagt
Lokattorna är inte som bäst i skymningen, utan på passligt avstånd
Björnmamman Mimmi önskar alla välkomna till Etseri zoo
På äventyr i naturen (i söder)
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till Moder Natur. Denna härligt höstliga lördag i bästa sällskapet med sonen Jonas. Såsom flyttfåglarna sökte vi oss söderut, med både tandborste, pass och coronapass. Första anhalten var härliga Lauhanvuori nationalpark i Storå. Eftere att ha konstaterat och flåstrappat upp i utsiktstornet, var det bara att konstatera att sikten var about 20 meter. Men vid klart väder ser man ända till Kstad. MEN från Nikonistens balkong ser man ända till månen!!!
Imssi Vimssi hade varit flitig nätarbetare, men ack morgondaggen avslöjade hans internät.
Men så gick det också för många av hans kolleger.
Mot Spitaalijärvi.
Grannfärgad giftsvamp? Som tur är e Nikonisten inte intresserad av svampplockning, En gång hade arbetsgivaren ordnat friluftsdag i Klobbskat. Man fick välja mellan kajakpaddel eller svampskog (med guide). Det blev svampskogen. Guiden konstaterade efteråt, att av alla gripper han har guidat under åren har ingen hittat så många (olika) giftsvampar, som jag! Tror bog jag skulle känna igen en svampinjon om jag skulle se en i skogen.
Men det fanns färggranna svampplockare i Lauhanvuoriskogen.
Sic Transit ...
Svårt att fånga färgprakten på bild, men ett smakprov
Spitaalijärvi samlar upp regnvatten och rester av is och snö. Den är klar, men bara 1,5 - 2 meter djup. Sjön omfattar 7 ha och ytan är 175 m över havet - i våra trakter!!! Folk trodde att man kunde hela sej från spätelskan om man tvättade sej i sjön.
Ingen utfärd utan kaffe å grillkorv. Jonas väckte liv i gammal glöd, så vi sparade veden till nästa utfärd.
Det finns en helt ny rutt nu, som heter terassikierros. Den går runt hela Lauhanvuori och är ca 8,5 km lång - DIT!
Absolut ett måste att kolla Kivijata, mäktigt. Fotat från mitten av området! Ca 4,7 km från Spitaalijärvi.
Helt otrolig, och det måste finnas en massa järn i dessa stenar. Undrar vem som har orkat bär hit alla stenar?
Sen en sväng till Storholmen i Pärus, där det fattades både forsande vatten och vacker skog. Månne de grymma stormarna har fällt träden? Djupa spår av skogsmaskin. Kommer säkert att ta över 20 år innan terrängen har repat sej. Väldigt synd.
Vi hann också beundra Bötombergutsikten, dimman var inte så tjock längre.
Dagens äventyr avslutades med en klassisk Plankbiff Alabama på Crazy Cat i Kstad.
Man bihööver int resa så långt bort, mycket att skåda i närnaturen.
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Bland björn å varg vid Vitmossen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten outforskade naturstigar. Många i Vörå. Denna söndag blev det en tur till Vitmossen i Tuckor. Redan efter några hundra meter möttes man av forntida boningar, varg och björn.
Bra skyltat och utmärkt utmärkt led.
Genast efter parkeringen kommer man till pausstället, där finns också boningar som representerar äldre bronsåldern - ingen internet?
Man kunde välja mellan två rutter, en på 5 km och en på 3 km.
Forntids boning eller det som finns kvar av den, högt uppe på en kulle
Vandringsleden var omväxlande, fina och stabila broar hade byggts över de mörka vårbäckarne
En till fornlämning, som kan ha haft många roller, bland annat som gravplats med kremeringar
I bland är det bäst att vara kreativ. Denna årstid för ofta med sej naturliga vattenhinder. Men bara att ta en liten omväg. Hellre det än att chansa på att plumsa över stövelskaftena
En trevlig vandringsled. Skönt att sen ta en kaffepaus. Solen värmde skönt. (foto: Peter Sjöblom)
Farsdag på Rövarskäret
Alltid i mellanåt är det farsdag, oftast i den hemska månaden november. Covidårets farsdag var härlig, 4 grader på plus och solsken. Så vi bagavo oss, dottersonen Alex, dottern Jonna, hennes pojkvän och den gamla farzan till Rövarskäret. Vilken fin farsdag!
Mycket fin skog i början av stigen, bara naliiti klåttå. Alex tog genast ledningen av truppen. Farsan hade lite problem med inställningarna.
Vi var ute i god tid, så lite av soluppgången hängde kvar. Det är lite Alexas mat och sovklocka som styr tiderna. Var som att vandra i naturguld
Klart man börjar med att laga upp eld
Trots allt fick farsgubben lägerelden att brinna - och röka (foto: Jonna)
Känner du doften och smaken?
Lite vy från fågeltornet - svanarna flög trumpetande mot varmare länder
Visst e he grannt!
I mellanåt tyckte truppledaren Alex att nu är det stopp!
När korvarna låg på grillen började mera folk lockas till vandringsleden - nästan till rusning
Om någon läsare inte varit till denna rastplats, så rekommenderar jag varmt. Bara att googla eller köra till Gamla hamnen, där skyltas det 'Lintutorni' på ren finska.
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fyrfaldigt äventyr till Sälgrund
Alltid i mellanåt tipsar FB vänner om olika evenemang. Denna gång var det Johanna Peltoniemi som tipsade om nationella fyrdagen och att det ordnas nonstop transport till Sälgrund i Kaskö. Har besökt holmen 2016, men måste bara nappa på tillfället. Min gode vän och fotokompis Johan 'Skalman' Geisor gjorde mej sällskap.
Det är bara ett par gånger i året, som transporter ordnas till Sälgrund. Förra gången var starten vid gästhamnen, men nu från fiskhamnen. Mycket kortare båtfärd så mera människor hinner besöka Sälgrund under dagen.
Min brassankompis Batman (heter på riktigt Hugo) mötte mej på bryggan, så jag beredde mej en ordentlig brassanstund med den söndertuggade fotbollen. Men det blev ingen fotismatch. Batman hade jus blivit stungen av en geting och hade fått kortison. Men det hindrade inte honom att komma och be mej skrapa bakom örat. Nästa gång Batman!
Skalman skjuter skarpt på skarvarna!
Det var ganska skvättigt före vid stranden
Lite höst kunde man också ana
Fyren var öppen för allmänheten. Biljetten kostade 6 evrå, men kan kom inte ända upp av säkerthetsskäl. Genom de smutsiga fönstrena var det ingen vits att fota.
I kafeterian såldes kaffe, smårgåsar, våfflor, laxsoppa mm. I byggnaden finns det bäddar för 30 personer och i den andra byggnaden för ytterligare 14. Det är Kaskinen Sea-Charter som driver stället och sköter båttransporterna. Från knuten går en trevlig liten naturstig till stranden och de fina klipporna.
Så var det dags att båta hemåt. Men innan hemfärden besökte vi ännu Storholmen vid Pärusforsen. Där var det ganska lugnt och stilla. Vitsipporna blommade inte längre.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vaasan Marssi i blåsväder!
Alltid i mellanåt känns det blåsigt. Denna lördag var det moder natur som skötte om att myggorna hamnade till Saarijärvi eller så.
Har inte kollat på nätet, men det blåste så hårt, att Nikonisten var rädd att fotona skulle blåsa i väg från minneskorten.
Men rundan gjordes med hedern i behåll och kanske en aning mindre mjäll.
Starten gick för denna grupp från centrum med buss till Vinssitie. Maratonarna hade ju startat redan halv sju och befannn sej säkert vid tidpunkten i Stundars.
Högt uppe på berget, eller rättare sagt där havsytan befann sej ca 1350 a.d. möttes kortare ruttens vandrare och maratonarna - delvis. Den hårda blåsten kylde effektivt.
En av maratonvandrarna uppe på Markvägens knöl.
Navigationspalaver på knölen? Nej det var nog diskussion på gång om de kommande plättarna vid Gröna ön.
Paus vid Öjbergsdorffska alpincentret i Sundom.
Vandrarna närmar sig plättpausstället. Det var helt ypperligt vandringsväder.
Kära återseenden är en del av vandringsevenemangen. Nikonisten känner nog igen över hälften av deltagarna. Speciellt i år var det mycket nya ansikten.
Kön till plättarna växte tidvis, men ingen blev utan.
Nu är det bara resten kvar till Strampen, ca 7,3 km. En del kilometrar kan kännas längre än de andra.
Söndagen är ju avslutningsdag, det blir lite Molnträsk, Korsholms kyrka, Falanders, Sunnanvik samt målgång vid Strampen. En och annan medalj kommer också att delas ut.