NaturStig, KonstStig, KonStig

Skrivet av Johan Hagström 27.05.2015 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten ut för konStigheter. Antingen är det bara en sattuman sanelema juttu, eller så har Nikonisten medföttinbyggdgps eller annan magnetisk förmåga att framkalla konstigheter.

Den första konstiga Stigen var NaturStigen.

Vaffö då då? Jo, stigen var utmärkt lite annorlunda, med lyktor och till exempel maskrossegerkransar, eller sommardito.
Det är att vara annorlunda. Jag antar att lyktorna är till mer nytta i vintermörkret än kransarna.

Men Nikonisten hamnade helt oavsiktigt på en annan stig, en konstig konststig eller konstrunda kanske det heter. Herrlit! Sådant gillas av Nikonisten o hans enögde. Blev glad i sinnet av dessa konstverk.

Däremot missade Nikonisten här totalt. Spanade efter ÅTÅGET, men såg det aldrig - inte ett spår av tåget i ån.

Den absoluta favoriten hittades på lång håll, trots de progressiva på näsan. Nostalgiska minnen hämtades blixtsnabbt från hjärnvinden - jipiiii Pacman...

Sen stötte jag på en trevligt konstig figur, som var på väg hem från firmajulfesten. Är inte säker på på den hörde till samma konstutsällning, men passade bra in i alla falla.

Mera konstrunda och mera glada tankar. Efter några årsringar blir det kanske närmast antikrunda för Nikonisten. Gäller att passa på nu.

Läpparna små utav bär äro nästan blå ... Tror det heter törröhuuli på finska? Virkad Botox?

Det stod på lapparna något i stil med Knit'n'Tag Turku, vet inte om det har att göra med Wash'n'Wear eller Rock'n'Roll?

 Jag vet att en del av dessa är förbjudna.

Tror denna hette 'Lipputyttö', men vet inte varför.

Konstigeheterna fortsatte, mittiallt befann sig Nikonisten mitt i en flåsorkesterkonsert - utomhus. Vet inte om det var på flit eller om det drogs nya internetkablar inomhus. Men det var väldigt svängit yeah.

Också en del av publiken kunde ha hört till en konstutställning.

Vid visst musikstycke blev vissa i publiken hypnotiserade och med stela stirrande blickar räknade de till stegen och startade sin letkajenkka. Måste vara en inbyggd reflex hos urinvånarna.
Men på grund av, eller tack vare depressionen, blev letkan ganska lam denna gång.

Ett helt eget konstverk är ju redan att få så mycket publik till en konsert. Så hade då Nikonisten fått sin kulturportion för dagen. Nu kurrar det förskräckligt i magen, så dags att traska till hotellet för en annan portion och eventuell efterrätt.

Det sista konstverket (förutom måltiden). Denna pub har nog haft rea också utanför den normala reatiden. Det är väl nog också ganska KONSTigt.