Nikonistens irrfärder i Kimoskogarna

Skrivet av Johan Hagström 18.04.2021 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt påminns Nikonisten, att det var dumt att vara på röjkpaus när kompasserna delades ut åt folket. Hjälpte inte ens med att sluta röka. Antar att det inte skulle vara varken omöjligt eller överraskande att gå vilse på Brändövägen.

Denna söndag testades den obefintliga kompassen i de djupa urskogarna i Kimo. Starten togs hurtigt vid Kimo bruk. Nikonisten valde 3 km rutten. Det fanns också en på 1,5 km och en på 8 km. Mestadels gick vandrigsleden på forna skidspår, från bl.a. Botnia Vasan.

Alltid lika herrlit me brusande vatten. Här gick startskottet.

Eftersom vandringsleden gick på forna skidspår, var det ställvis både snöigt och isigt

Men den varierande terrängen fixade torra etapper. Hittade snabbt första rastplatsen.

Efter en stund blev det stopp, eftersom Nikonisten inte hade simringen med i bagaget. Men det fanns en om/genväg genom huggen skog och sen räddade en skogsväg resten

Vid rastplats nummer två blev det lite proviant, havrekex å kaffe i herrit solsken. 

På denna rastplats träffade jag Atos, Portos och Aramis. Dessa tre myggmusketörer ledsagade mej sen resten av vandringen.

Pissmyrorna påminde Nikonisten att det snart börjar vara dags för vårstädning.

Nu uppstod lite navigeringsproblem. Följde noga med alla skyltningar, för har en tendens att gå vilse. Efter en stund slog mej tanken att var månne jag riktigt är för tillfället. Det gick skogsvägar och forna skidspår kors och tvärs. Slutligen såg jag en röd motionslåda (vid en T-korsning) med en karta. Kartan visade artigt hur leden gick och med gröna punkter var rastplatserna var belägna. Men saknade den röda pricken med 'här är du'. Så den kartan var bara onödig information. Trackern visade igen var jag var, men förståss inte var vandringsleden går.

Tur det fanns Korv-Görans frysta kebab i ryggsäcken (och naturligtvis mikrovågsugnen) så Nikonisten tänkte i alla fall inte svälta i hjäl i Kimoskogarna.

Lite på måfå och känsla valde jag vänster trodå och traskade vidare. Efter en stund kom jag till stället där stigen var översvämmad??? Så bara att gå i motsatt håll.

Kom sedan tillbaka nära starten där det fanns en vandringsskylt, den såg bekant ut. Tog vägen med björntassen, gissade att det skulle vara den där 1,5 km leden.

Efter en stund hörde jag bruset från brukets fördämning, betydlig mera anspråkslös än Hoover dam. Nu var jag så nära civilisationen som man bara kan komma i Kimo.

En bekant syn - jag hade hittat tillbaka från irrfärden. Blev att öppna en vichy, som hade guppat i ryggsäcken hela vandringen. Efter att en tredjedel av plastflaskans innehåll hade fräschat upp Nikonisten, var det skönt med törstsläckare.

Väl hemma i Brändö skulle jag med stort intresse kolla hur många kilometers det blev totalt. Konstaterade med fasa att jag glömde stoppa trackern vid bruket, så den tickade troget ännu på Sundsgatan, s-it!

Men summa summarum - vandringsleden får bra poäng, trots att någonstans saknades nog skyltningar, skulle väl räcka med liten sprutmålad fläck på några träd.

Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!