Öjbergsdorff Adventure
Alltid i mellanåt blir det naturligt traskande för Nikonisten. Efter morgonpromenaden o frukost inklusive papperstidningar skulle det vara dags att städa kämpän. Men eftersom jag hörde hur skogen ropade mitt namn trots nordvästlig vind, måste jag bara skippa städtalkot o ta mej en tur till Öjbergsdorffska Alpine Center, som också har öppet sommartid.
Det fina med naturstigen är att den är utmärkt utmärkt med fosterlandsblått. Första vattenhindret var så stort ännu så här tidigt på säsongen, så Nikonisten beslöt att gå runt den.
Trots att bräderna var lite murkna funkade de helt okey, gick man på sidan om var det lite klottigt.
Blåmärkena var betydligt tätare på stigen än på vandraren. Kräver specialkunskap om man ska gå vilse.
Stenbumlingarna skulle nog ha mycket att berätta - oom det bara skulle finnas någon som har tid att lyssna.
Väl uppe i tornet kända man hur den var lite tyngre att andas, eftersom luften är så mycket tunnare så här högt uppe. Men det var ingen fara, bara man tog det lite lugnare och passade på att ha fikapaus. Mycket på gång på Söderfjärden.
Sen var det ju bara resten kvar.
Videkissåna var stor jusom rumppå på Pimjalofrasse!
Tack för denna gång, måste definitivt ta en runda till eller två på sommaren.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar