Muséet du kanske har missat?
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sevärda saker. I mellanåt på flit å i mellanåt genom att köra vilse. Denna gång var det kuuklemaps som noterade det ypperliga MC muséet i Lahtis, Suomen Moottoripyörämuseo. Den leds av mångsysslaren Riku Routo, som har sålt sin själ åt motorcyklar redan som 4 åring!
Muséet finns i Lahtis, kuukle hjälper gärna! Vackert beläget, dessutom ordnar Riku där MC träffar och konserter. Uriah Heep hade en spelning där i fjol. På kommande Alcatraz den 4 juli! Restaurangen bjuder på häftiga burgare och en inredning som gjorts med spcialtillstånd.
Självaste Giacomo Agostini är fadder åt muséet och har kunnat bidraga till ett stöd till verksamheten på en kvarts miljon evrå.
Kolla fotot:
Under turen, notera att det gula muséikortet funka här, fick man se både klassiker och rariteter, lets go:
Harlay Davidsson och stjärnbanéret hade naturligtvis fått ganska mycket utrymme
Riku Routo bredvid utställningens verkliga raritet. En HD Ricu'O 1200 från 1935. Alltså HD gav tillstånd att ett tjugotal HD fick tillverkas i Japan, alltså en japansk HD !!! MC:n har en fantastisk historia, som måste höras live.
Vad vore en MC utställning utan klassiska Indian MC?
Matti Nykänens 'Paappa' har en egen plats i utställningen.
Från legend till legend. Muséet utvidgar som bäst med 264 m2. Denna del av utställningen kommer att heta 'The Spirit of Jarno'. De som tillräckligt gamla eller tillsäckligt galna i MC, vet vad det betyder.
Ävenså lite klassiker, Hondas CB 750 serie. Nikonisten körde faktiskt en dylik CB 750 C (den röda) i tiderna, inhandlad av Duell -bröderna Steffa å Tom.
Det finns också tillhörande rekvisita att beundra - hade du denna vinyl?
Service på gång.
Naturligtvis någon äkta britt finns att beundra.
Muséet har varit i gång i åtta år och utställningen byts ut årligen. Nikonisten rekommenderar ett besök och två burgare - eller tvärtom!
Ernesto Guevara, son till Che Guevara, har också besäkt muséet, han brinner för gamla motorcyklar, ordnar också häppenings. Du kan kolla på juugtuub.
America Chopper - gänget har också besökt muséet!
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Krakow - en Pärla
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten urbant, Bara drösar på sta'n o kollar vad som kommer emot. Stannar upp där det finns korv, typ krakov, eller annat gott att äta. Sitta på en bänk och bara kolla då människorna traskar förbi. En del tar det lugnt och andra tyckes vara stressade av antingen tidtabeller eller jobbsaker. Nikonistens största problem var att besluta om det skall bli en glassportion till efterrätt.
Efter de hemska lägren och intressanta saltgruvan samt Schindlers muséum, ett par dagar på stan.
Kraków (Krakau) är en stad i Lillpolens vojvodskap i regionen Galizien i södra Polen, ca 300 km söder om huvudstaden Warszawa. Kraków är befolkningsmässigt Polens näst största stad med cirka 760 000 invånare, och hela storstadsområdet har nästan 1,5 miljoner invånare. Dess gamla stad är sedan 1978 ett världsarv. Kraków var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sigismund (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa.(wikipedia)
Vi tar en kort runda:
Vi tänkte hälsa på Påven, men har var ju på jobbet, så det blev ingen diskussion eller ens bikt.
Du kan säkert räkna upp namnen på alla apostlar? Om du inte minns dem, kan du kolla i din konfirmationsbibel. Över 90% av polackerna är katolska. Kyrkor finns oändligt många - och de är fina och utsmyckade.
Floden Wisła är över 1.000 km lång och det ordnas härliga båtturer på den, precis som i alla andra flodstäder.
Krak är i slavisk mytologi staden Krakóws grundare. Krak befriade en grupp människor från en drake genom att lura på den ett fårskin indränkt i salpeter. Efter att draken hade exploderat började han grunda staden.(wiki)
Men vår lokala guide, Matylda Pacholarz, berättade nog en mycket mera intressant och trovärdigare story. Draken anföll och åt upp båtarna som närmade sig Krakow, med segel å allt. Konungen lovade sin dotter åt den som tar livet av draken. En bondeson byggde en båt och fyllde den med örter och kemikalier. När draken sen anföll och åt upp skeppet, blev den så törstig att den drack så mycket att den sprack till slut. Ja och sen halva kungadömet förståss...
I dag är draken modern. Man ringer ett nummer med mobilen och draken börjar spruta eld från käften :)
På väg till de judiska kvarteren, kunde man notera att vissa balkonger var i behov av lite renovering.
Skulpturen som finns på Rynek Glowny, är gjord av den polska konstnären Igor Mitoraj (1944 - 2014).
Det sägs att man tappar huvudet när man blir kär och statyn skall symbolisera detta.
Hövålöös anstallt, sejr ja!
Jan Matejko, polsk konstnär (1838 - 1893. Här själv inramad.
Matylda berättade också om Mariakyrkans två torn. Det var två bröder som byggde dem och de tävlade om vem som byggde det högsta tornet. Den ena brodern noterade att det finns risk att han förlorar tävlingen och vadet, så han tog helt enkelt livet av sin bror och fortsatte bygga på sitt eget.
Som sagt var kyrkorna väldigt vackra och utsmyckade. På fotot en mäktig orgel.
Dessa droskor fick Nikonistens blod att koka, efter det som Matylda berättade. Hästarna gjorde riktigt slavjobb och blev omskötta bara utvärtes. De fick stå i och dra i lååånga pass under heta sommardagar, ofta fick de varken pausa eller äta. Hon berättade ett de faktisk ganska ofta stupade under passet. Verkligen hemskt. Fy f-n!
Wawel i Krakow är egentligen en benämning på en grupp byggnader på en kulle. Där finns kungliga slottet och en domkyrka, där forna regenter och andra historiskt viktiga personer finns begravda
Peedkiosk.
Vår resegrupp, The KrakowBusters, ville ju gärna lämna bevis på att vi har bevistat Krakow (på väg hem från discot) :)
Det här var ju en ypperlig kombination, tror inte om det finns likadana i Vasa?
Under torget finns ett underjordiskt muséum, som är värt ett besök.
Krakow är värt ett besök, definitivt. Maten och dryckerna är både goda och billiga. Förutom de platser som KrakowBusters besökte, finns det hur myckeet som helst att se. Kulturlivet, konserter, utställningar, muséer you name it. Ta en resa till Krakow, direktflyg från Helsinski.
Några foton kan du kolla i WEBFOTOALBUMET!
Dödslägerresan - och ett par tips
Alltid i mellanåt gör Nikonisten resor till ställen, som länge funnits på reselistan. Nu blev det aktuellt med vackra Krakow , men också de hemska lägrena. Börjar med lägrena och återkommer sen till annat sevärt.
Det att 1,5 miljoner människor fick sätta till livet och pina under hemska förhållanden, vet ju alla. Men rekommenderar nog en tripp till lägren. Egentligen tycker jag att det borde ingå i undervisningen, som det gör i Tyskland.
Anlitade KrakowShuttle för turen och guiden var gårrbra. Estimerade hämtningstiden var kl 8 men bekräftades senare till 6:20. Tur att hotellet (Europejski) hade frukost från 6:30 så köket kunde ge med en frukostpåse. Guidningarna börjar normalt kl 8, jag tyckte det var bra att vara bland de första. Påsken var varm, men i Krakow var det minusgrader på nätterna, så det var bra att ha varm jacka. En annan vink, jag valde en tur med lunch. Det var en papperspåse med en flaska vatten och en liten smörgås + pastasallad. Så skippa den och ta något i cafeterian vid Birkenau.
Till själva lägret får du ta med bara en väska lka stor som en A4 och typ 5 cm tjock, men resten kunde man ju lämna i bilen. Ganska sträng säkerhetskontroll innan turen började, som på flygfält. Du skall absolut boka på förhand. Alternativt köar du 3 timmar eller kommer inte alls in på hela dagen.
Men till hemskheterna och ett fotokollage - bara för att påminna oss alla - och perspektivet!
Tar cirka en timme i vackra landskap från Krakow till lägren.
Säkert den mest fotade skylten.
Under de första åren fotograferades alla fångar.
Allt var ju bara lögn, berättade vår guide Michael. Ta med er allt och skriv namn på.
Denna syn väckte ju nog mest känslor.
Den klassiska bilden, dödens hållplats - Birkenau!
Ungefär 1,2 miljoner besökare årligen.
Om du villa kolla mera foton, så finns de i WEBFOTOALBUMET!
På gång i Riga - gamla stan
Efter dagen i sovjetska tecken blev det en privatguidad vandring med Lïga, samma kunniga guide.
Den sovjetska smörgåsen fyllde inte Nikonistens mage så det blidde en biff på Tinto, nära Radisson hotellet.
Turen till gamla stan började med fina arkitektoniska mästerverk. Även om Mihail Eisenstein (1867 - 1920) stod för bara ett tjugotal byggnader, var hans stil mycket stark.
Mycket dekorativa byggnader, där människoansikterna var mycket uttrycksfulla.
Ofta kvinnoansikten. Han var Baltisk-Tysk ingenjör och konverterade från judendomen och blev ortodox. Ingenjörskapet ser man nog tydligt i hans verk.
Huisigt granna trappuppgångar.
Allting så väl dekorerat.
Presidentens residens, dock bor han inte här.
Lite Finland kunde man också uppleva!
Riga björnen var ett populärt selfie objekt.
Kanske de mest plåtade i Riga, musikanterna från Bremen. Alla vile känna på nosarna, för det bringar lycka!
De tre frassarne är också populära fotomål. En handelsman blev inte medlem i ett tyskt handelsgille så han fixade tre frassar att visa vad han tyckte om det. Denna frass är inte den mest fotade, han hittar du i webfotoalbumet.
Det fanns flera jultorg i Riga. De påstår ju att de var de första att dekorera julgranen! Det kan väl diskuteras över en glühwein.
Kommersen i hangarerna var otrolig. I dessa gamla zeppelinhangarer handlar ca 100.000 dagligen, det fanns egna hangarer för kött, fisk och grönsaker. Firrarna var så färska att de inte ville hållas på säljbordet.
Den ortodoxa kyrkan i sin prakt, inne i den fick man inte fotografera.
Ja, det går väl inte att vandra någonstans utan att hitta en finsk kapakka. Denna var dock stängd och öppnas bara på beställning.
Från Radisson SkyLine baren utsikt över Riga. Nikonisten rekommenderar Riga som besöksmål. Det är rent, snyggt och tryggt. Poliser syns i varje hörn, de verkar vaka över turisterna. En aning annorlunda än Vilnius men mera annorlunda än Tallinn, tycker Nikonisten.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Sovjet på spåren i Riga
Alltid i mellanåt får Nikonisten tokiga idéer. Bland annat att tillbringa julen i Riga med en sovjethistorisk guidad tour. Men det verkade vara intressant.
Visst har vi mycket gemensamt med Estland, Lettland och Litauen i historien, både med Ryssland och Sovjetunionen.
Viator förmedlar Raami Travels guidade turer, en av dem fastnade Nikonisten genast för, Soviet Ghosts and Heritage Tour.
Līga Vanaga skötte sin guidning på ett härligt och proffsigt sätt. Detta kan Nikonisten rekommendera varmt.
Det hör väl till att börja vid vid frihetsmonumentet, med sina dekorationer och skulpturer samt soldaterna som står på vakt.
För att komma till något helt annat.
Den Baltiska kedjan var en manifestation för självständighet från Sovjetunionen som ägde rum i Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989 (på 50-årsdagen för Molotov–Ribbentrop-pakten). Under manifestationen tog cirka två miljoner människor varandra i händerna under 15 minuter och bildade en 600 kilometer lång mänsklig kedja som sträckte sig över de tre baltiska sovjetrepublikerna.
Lïga var själv med i kedjan och visade foton från händelsen.
Det finns ännu många symboler kvar i räckena. På vissa ställen hade någon lösgjort och antingen slängt i älven eller så ståtligar de på väggen ovanför öppna spisen.
Vi kom tille de sovjetiska kvarteren. Alla hus byggda enligt samma ritningar i alla östblockländerna. Till och med bostäderna var identiska.
Lïga berättar för en turist från Singapore om sovjetska tiden.
Han bara ville på med på foto.
Skidande på gång.
Sovjetiska monumenten är sej nog alltid lika!
I sådana vagnar deporterades människorna till hemska förhållanden. Även inom Ligas familj hände det.
Det började dagas att ta sej tillbaka till Riga.
Vi tog tåget.
Efter turen ett varv till restaurang, eller kanske kvarterspub?
De klassisksa.
Smakade gott med en smörgås after över 3 timmars vandring. Men turen var intressant, annorlunda och proffsigt genomförd.
Nästa tur blev kanske lite mera traditionell, mera om det senare.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Vandring i de judiska kvarteren
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej i överraskande omgivning. Denna gång en tretimmars traskning i de judiska kvarteren i Prag. Alldeles häftigt mycket kunskap delades ut. Bland annat att det verkligen inte var Hitler som uppfann den gula Davidsstjärnan som judarna bar som tecken. I en del länder var stjärnan dessutom blåvit, som Israels flagga. Inte visste Nikonisten heller att kippan, kalotten, bärs för att det skall finnas något mellan människan och Gud. Tyckte mej ända varit ganska vaken på kyrkohistorietimmarna ...
Men som sagt en lärorik vandring med proffsig guide Helena. Nikonisten har aldrig tidigare ens varit inne i en synagoga...
Lämpligt att börja vandringen vid Kafkastatyn och sen vidare till Kafka kaféet.
Nikonistens första synagoga evö.
Luckorna lär nog ska vara stängda i verksamma synagogor, men detta var ju ett muséum.
Denna synagoga var intressant. Det är verkligen inte skvättapeter som inredning. På väggarna finns det skrivet namnen på alla judar som dog under världskriget - alla!
Även koncentrationslägren fanns på väggen.
Prags första turistattraktion, den judiska gravgården. Mångfalt mera är begravda här än stenar; 100.000 begravda i 12.000 gravplatser.
Krypterat?
Den spanska synagogan. Verkligan praktfull.
Kanske lite passande tidpunkt att hänvisa till Ahasverus.
Kryssning på Moldau
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på att boka en kryssning. Men har för kort stubin och var på kaffe på Norrbaggen då tålamodsportionerna delades ut. Men en lillan kryssning - jepp en sådan blev det. En på Vltava.
Men innan turistshuttlen kom fanns det bra med tid att kolla Námêsti Republiky (prakkåt ti hitt allt flugåskååne på tangentborde). De kan nog det här med påsk och torg ...
Who? - me? - are you talking to me? Påminner om någon som jag inte nämner här.
Måste ju testa Tempelriddarnas restaurang, Arn var inte där.
Så där 37,5 meter lång. Lämpar sig inte för Kvarkentrafik, varken för vågorna eller isen. Men skönt gled hon fram på Moldau.
Mysigt också på insidan, men Nikonisten trivdes nog bäst på soldäck.
Karlsbron är nog vacker från alla håll och vinklar, tror jag hörde att den är den äldsta bron av 18, men att det har funnits en föregångare.
Mamm for på kaffe å papp på en kalja. Livet är orättvist! Javisst och tycker inte det är rätt att knyta fast hundar för paus och absolut inte mitt i staden mitt i trafiken och bland alla människor. Tyvärr kan det hända att detta inte var första gången ... Usch!
Trots att kryssningen var trevlig och avslappnande, kändes det ändå bra att komma tillbaka till påsktorget.
De kan nog detta med torg, basarer, påsktorg, jultorg ... vi är kanske bättre på påskbrasor och häxor?
Han spelade sax och trombon så att man kunde höra Glen Miller applodera från molnkanten. Int nå luntlappar här inte.
Hoppas inte bockbrännarna hiffar dessa figurer ...
Påsktorgfiilis med en massa gula hyacinter, eller är de narsister?
Jättesåpbubblor fick barnen att skrika, skratta och jubla - så där som förr i världen...
I morgon en vandring genom de judiska kvarteren, där finns många storyn ... en hörde jag redan.
Staden och höjden
Alltid i mellanåt kännas det bra att bara traska på utan dess mera tidtabeller att hålla. Blev lite sovmorgon och sen till Petrinhöjden. En taxikusk sa att det inte är så stor sak att gå upp, men Nikonisten tog trots allt linbanan. Kostade 24 kronor.
Trevligt med omväxlande taxikuskar, en skulle ha 700 för att köra mej till hotellet och nästa jag frågade körde för hundringen (3,75 västrubel). Som jämförelsetal kostar ett stop öl ca 40 kronor. I Finland kostar väl bara samtalet till taxi 3,75?
Nära linbanan finns konstverket 'Kommunismens offer' av Olbram Zoubek. 205.486 dömdes, 248 avrättades, 4.500 dog i fängelser, 327 dödades vid gränserna.
Vy från linbanan
Petrintornet
Petrin är ett stort grönområde som består av fyra olika parker och ett stort antal gångvägar. På toppen finns bland annat Petrintornet, Petřínská rozhledna, ett utsiktstorn som är en mindre – och inte alldeles exakt utformad – kopia av Eiffeltornet i Paris. Tornet är 63,5 meter högt och 299 trappsteg leder upp till toppen där du har magnifik utsikt över hela staden och dess omgivningar.
Ein relisjöösan frass! Religiös? - satt vid klostret. Frass - nära ölserveringen. Flera frågor?
Härlig vy från ett av många kaféer.
Grönt öl! Enligt gamla seder var det gröna onsdagen i dag, kallas för något annat hos oss. Men grönt öl? Kyparen visste berätta att ölet är hälsosamt, hjälper mot allt mellan fotsvett och olyckligt kärlek. Bara att beställa en till...
Någon flaggade för knugen, det stod något om Wallenberg på en skylt.
Härliga Moldau med sina broar. I morgon kunde en flodkryssning sitta bra om det inte regnar.
POlatser och vyer för känslor och funderingar.
Härliga pittoreska kaféer ...
Och mäktiga katedraler och kyrkor.
Samt en och annan artist på Karlsbron... Han frågade vänligt om det skall bli porträtt eller karikatyr? Nikonisten svarade att ingen skillnad, slutresultatet blir ändå detsamma! Konstnären hade roligt då han avbildade, det hade också alla som gick förbi. När han var färdig frågade han om jag var från Finland?!? Visst fick han med det viktigaste av Nikonisten?
Terezin - fortet och ghettot
Alltid i mellanåt drar sej Nikonisten till historiska platser. I samband med besöket i Böhmen (Prag) blev det en heldagstripp till Terezin, fortet och ghettostaden. Trots att Terezin inte var ett förintelseläger i och för sej, har det nog varit kusligt och fasligt där. Själva staden har en ganska intressant historia. Där bodde ca 3000 invånare när tyskarna gav dem 5 månader tid på sej att flytta ut och i stället sändes dit nästan 60.000 judar, hela staden blev ett ghetto.
Läs mera om detta på wikipedia .
Texten är målad på nytt men med samma font och samma budskap ... Fångarna gjorde många långa arbetsskiften. Hit fördes också Under första världskriget Gavrilo Princip, mannen som 1914 mördade den österrikisk-ungerske ärkehertigen Franz Ferdinand vid skottet i Sarajevo; han avled 1918.
Bredvid galgen fanns också arkebuseringsmuren. Bakom muren fanns officierarnas rekreationssimbassäng. Där förklarades dödsropen åt barnen med att det var frågan om dåliga människor. Ofattbart. En av SS männens döttrar roade sig mned att bussa dobermannar på kvinnofångar.
En av många frivilliga nutidsinvånare, ser ut som en bäver man ingen har plattat till stjärten ännu. Orädda var de dessutom.
Minnesmärke som själv berättar allt.
Nikonisten är dåligt insatt i konst, men denna tolvåring har nog ritandet på raden. Men efter lite forskning var inte Nikonisten så förvånad, men måste ta till nätet...
Menoran berättar sin story
Gruppcellerna var ganska trånga, men de hade klaminer för uppvärmning i alla fall.
Nej - det kom faktiskt bara vatten från dessa duschar, fångar hade möjlighet att tvätta sej var tredje vecka.
Det går tunnlar under hela fortet och desa var dessutom minerade. Men de kom ju aldrig i bruk under krig. Landet 'såldes' ju till pappers.
Ett av ghettobostäderna. Fanns inte sängar åt alla. Hamnade du på sjukhus fanns det ingen säng att komma till. Otroligt mycket jobb har satts på muséerna på dessa områden.
En bit av järnvägen har lämnats som minnesmärke. Spåren var tillverkade av fångarna. De ledde genom porten så ingen skulle veta hur många kom och hur många for mot dödslägren.
Paffboxar för askan - urnor var för dyra.
Krematoriet kunde köra treskift.
Förutom gasbränning använde man också kol, man körde upp temperaturen till 1200 och kunde därmed bränna ett lik på en halvtimme. De som jobbade här klarade de svåra erbetsförhållandena ca 2 månader. Det var både hett (50 grader) och tungt. De skickades sen till dödslägren. Enbart män i åldern 18 - 24 anställdes.
Besöket kan inte jämföras med besök till förintelselägren, men Nikonisten gjorde ett beslut att besöka ett av dem vid tillfälle. Guiden var perfekt, rekommenderar stenhårt att välja guidad tripp. Man hinner inte se allt på en dag.
Många ställde sig frågan varför inte flera av de 60.000 ghettoinvånarna flydde, det fanns ju bara 22 SS vakter? Några flydde visserligen - men vart skulle de fly?
Nikonisten laddar upp ett album med samlade foton från Pragäventyret senare för dej som vill se mera bilder.
I morgon Kutna Hora och en massa ben.
Pragdag till - slottet
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten extra liten. Men ändå nöjd och glad. Om då Kerimäkis och Lappfjärds kyrkorna är stora till växten är nog Vitus katedral ändå lite i annan klass.
Man kan börja dagen bättre än med att backa in i en polisbil - whateverland...
Kulturutbudet var större än hjärnkapaciteten, det var svansjöar, Mozart och ja, Amadeus verkade ju i Prag...
Trevliga guidningsfarkoster
Ska de bli bra ska det planeras bra - hängiven fotograf
Verkligt imponerad blev man ju ...
Ha! Träffar man inte på Kokkolabor går det bra att träffa en boxer. Rambo skulle gärna ha brassat med Nikonisten, men tidtabellen var för snäv. Men ändå lite ...
Hmm, tyck vara inne med polerade 'pilikokkon' nuförtiden, lillbrorsan hittade en sådan i Stockholm ...
Kanske detta nu då är körs bärs träd?
Franz var inte hemma men hans stil var nog ...
De hade så smala gränder att det behövdes kattpiskartrafikljus ...
Anka på lokalt vis, surkålen låter sig efterhöras i morgon. Potatisknypplorna var inte Nikonistens favoriter.
Bekvämt att bara ringa George, när man skulle ha skjuts. Vart som helst inom staden för 300 lokala sekliner = lika mycket som startavgiften i Vasa. En hundring i dricks fick Nikonisten att känna sej rik och generös (3,70 eur).
Området kring slottet är helt sagolikt.
At Vitus skulle vara stort hade Nikonisten nog räknat med, men att vidvinkeln på 14 mm var för barnslig ...
Fantastiskt mäktigt.
Liten vy från vandringen
Stor å grann
Nikonisten tänkte nog bikta sej, men det fanns inte tillräckligt med kredit på Visakortet ej heller hittades präst som skulle ha åtagit uppdraget. Så det blev att kånka vidare på synderna ...
Golden lane med massor av shoppar
Tortyrkammaren var ganska imponerande, mitt i allt kom Nikonisten att tänka på skoltandläkaren von Gerthen på 60 talet.
Alla på en gång!
Har nog bokat en kryssning med inte med båt som kör inne i stan... herrlit!
Moldau i mitt hjärta.
I morgon blir det lite mera ödmjukt, 7 timmar på koncentrationslägret Terezin ...
Ha det gott!