Freiburg im Breisgau
Alltid i mellanåt snokar Nikonisten omkring i reseomgivningen. I den trevliga tyska staden Freiburg fanns det mycket att snoka i inom liten radie.
Genom staden flyter floden Dreisam. Lite blygsam för att heta flod. Då kunde nog sundet i Kokkola kallas för älv. Men intressant i alla fall att floden leds genom stadens gator. Skjöljer bra. Dessutom finns det nå kiva stories om att om man trampar ner i Dreisam, även en liten ränna, måste man gifta sig med en Freiburger. Vet inte om det är bättre eller sämre än en Hamburger?
Staden har en egen Ånkilahti, Rapatunturi och Öjbergsdorffska aplskidcentrum. Och närmare än man kan tro. Så om du tar dej till Freiburg, missa inte dessa.
En del rännor är större, en del smala som en skokartong. Men akta sej för att trampa i plurret.
Dags att testa fästingarna. Menar Schloßberg med mycket historia. Två vattenflaskor är ganksa lämplig färdkost. Härlig plats där många vandrar dagligen. Dessutom fin utsikt över staden.
Högst uppe finns ett utsiktstorn. Som tur var det stängt, för det skulle ha behövts en extra drickflaska för att bestiga tornet.
Utsikten var i alla fall superb.
Det blev också dags för fjällvandring i Schwarzwald. Den enklare och snabbare rutten till topen var att ta linbanan. Schauinslandbahn. Också detta bara på cykelavstånd från Haubtbahnhof.
Lär vara grymt mäktigt under den tyska ruskan.
Tyvärr var detta utsiktstorn inte stängt, så Nikonisten måste hitta på andra ursäkter för att inte hamna att trappa upp.
Det fanns också andra som inte ville trappa ända upp.
Trots att det var relativt varmt nere i dalen, kände man nog av den kalla vinden däruppe. Men friskt var det!
På restaurangen fick man lite energi i form av Schwarzwalder Kirschentorte, vägde about 400 gram. Googla fram receptet.
Högt uppe på berget i Schauinsland fanns det massor av vandringsleder, också för olika cykelarter, båda uppåt och neråt.
På hemvägen kunde man, om man körde fel, kolla lite svartskogsvyer och smala vägar.
Freiburg har ocksp sin egen metvik, Seepark. Där ordans olika evenemang o sport, men används mycket av invånarna som promenad eller joggingled. Vackert även juletid.
Freiburg var ett trevligt resmål. Runtomkrignäratillhands fanns mycket att se och fota. Nikonisten rekommenderar.
Hjulshow - några peedööden.
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på sin peed, som står tryggt i de djupa källlarvalven. Bara undantagsvis blir det trampdagar. Kanske flera efter den kommande snön.
Nikonisten gjorde några iakttagelser, då han reste lite omkring under julen. I Tyskariket har de fint med cykelvägar, de har till och med egna cykelfilar i staden. I gatukorsningarna har de till och med egna egna pole-positions för peedare.
Fanns stor risk att få en gårrutskällning om du som fotgängare vinglade dej in på cykelfilerna. Jag menar helt ordentlig. Men keine Fahrradhelme syntes till.
Eftersom Nikonisten skulle vara ännu farligare för allmänheten om han rörde sig på peed med alla fotoattiraljer, tog han sej i stället an att lite kolla hur de låser sina peedar i dessa cykeltäta orter.
Och svar JA DOCH punkt. Alla låser sina cyklar alltid. Punkt.
En del använde dubbla lås, så att en skurk inte kunde stjäla t.ex. bara framdäcket eller tvärtom. Lite prakkåt om man har kiirus.
Man kan ju å parkkeer peede på tokan ställ där int peedtjuvan söker så bra. I synnerhet om man har lite pulumaate me. Eloveena funkar gårrbra. Kolhosparkering på foto med puluvakt.
Fast man sko lås me fleir lås å vajer, kan he häns att peedtjuvan plockar lös en del märkbart viktå deilan. Tokå som gör peedasi na liiti läättari.
Kolhosparkkeerase e å bra, men int er he helder rittisäker. Bäst ti parkkeer på grannan paikka.
En sätt ti skydd peede från tjuvan er ju ti int parkkeer he utan man peedar heila tiidä. Så stee som Grahns Janne från Kokkola.
Modellexempel på style-parkering i Freiburg. Återkommer me meir fundeeringan.