Siklöjans lovade land

Skrivet av Johan Hagström 29.04.2015 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på olika roliga historier från Savolax, de är ju härrrliga de där savolaxborna - och bjuder gärna på sig själva. De brukar säga att nä savolaxaren talar flyttas ansvaret direkt till åhörarna - lupsakkaa. Och de där smörstekta muikkåna med peerågröite...

Vi tackar svanarna för uppträdandet och däckar i väg mot Savolaxhufvudstaden.

Tyckte mej precis säga att det känns skönt när valet är över o politiken styrs o sköts om där borta. Men så mitt i ingenting möter jag en bikant typ.

Väl framme blev det dags för en startablodcirkulationenåterpromenad. Härliga fartyg blir fixade inför kommande säsong.

Men Guck mal, som tysken skulle ha sagt! Där satt jag och väntade och väntade och väntade. Men sen gav jag upp inte vidare att vara ensam i en pussauskoppi, dessutom var jag sugen på en jättelösglass. 
Borde vi testa en sådan utanför Wasa Express terminalen? Eller varför inte på torget.

Terasserna var putsade o fina o vänta bara på att slå upp dörrarna. En ivrig kund satt redan där och väntade. Han satt faktiskt kvar ännu på hemvägen. Men han får garanterat välja en bra sittplats.

Helt onödigt att slösa målfärg på stadsnamnet - Veljmies berättar nog hemstaden.

Plask plask sade kanoten - den som slapp vara bunden, eller hur gick orden i sången som slutade med att snälla barn får ej bråka.

För alla de som inte visste vad aktern kallas på savolaxroddbåtarna: "siin on vinha perä"