Sur på strömming
Alltid i mellanåt blir Nikonisten lite sur. I dag blev Nikonisten kålkkåsur. Mitt i Musikfestspelen Korsholm noterade Nikonisten att det kunde vara lunchdags - så in på webben å kolla vad som finns på lunchlistorna.
Genast hittades en favorit, knapriga strömmingar med potatismos 'rapeita P silakoita, kermaviilikastiketta ja muusia' sinne! Detta på en välbekant lunchrestuarang, som Nikonisten inte besökt på några år. Dessutom lite ägarbyten i mellan.
Tyckte det var värt att satsa på en lättare frukost, så manfår alla strömmingsbiffar att rymmas.
Men ack hur besviken en liten Nikonist blev. Strömmingarna var i samma storlek som mindre abborrar. Smaken var som om det serverats mörtar som legat en vecka på strandklipporna innan tillredningen. Knaprigheten 'rapeita' kunde nästan jämföras med en fisksoppa.
Nu tänker många att vad han e kräsen. Men om jag beställer knapriga strömmingar ska de vara det också!
Bara för att bevisa hur rätt jag har, så tog jag i servetten med en bit 'strömming' hem. Nu som då brukar grannfrassen (väger säkert 8 kg) hälsa på då jag parkerar bilen. Så jag tänkte vara extra snäll och bjuda på strömmingsbiten. Frassen kom nog fram och luktade, sen försvann han. Efter det har ingen sett av honom överhuvudtaget...
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar