Wasa Sångargille - vilken konsert!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten stum. Wasa Sångargille levererade en präktig konsert, som i alla avseenden var unik. Då man tänker på manskörer kopplar man ofta till fosterländska melodiska forten, där basarna får mjällen att rymma.
Har dock aldrig varit med om när en manskör framför visor och sånger med lätta toner och finfina nyanser. Men å andra sidan är jag ju ännu ganska ung, så ...
Kunde du tänka dej att en manskör skulle framföra Markus 'Månskensbonden' Bergfors' Nattfilen eller KAJs Vems pojk e do?
Skall överlåta profssen att recencera, tyckte jag skymtade Pelle Jansson i bänkraden. Nikonisten får försöka förmdela stämningen med några bilder.
Förutom gästande artiserna hade kören handplockat solister från eget led. På bilden Rolf Nordman och Niklas Björkman i Kari Kuusamos 'Jorden är en by' (arr Robert Sund)
Som det brukar så var nästan alla stolarna upptagna. Nu börjar det verkligen kännas som om vi återgår till tiden före pandemin
Kören var finslipad. Som fd körsångare i tre manskörer, skulle jag nog ha valt att stiga åt sidan för denna konsert, nyanserna!
Magnus Lervik agerade solist i Månskensbondens 'Nattfilen' (arr Mikael Svarvar)
Stefan Wikman har varit körens dirigent sedan början av 80 -talet. Han vet hur man trimmar 'pojkarna'
Rickard Eklund, gästande solist i hans egen låt 'Finland' (arr Mikael Svarvar)
Karl-Magnus Stenström är en återkommande solist ur de egna leden, här i Olle Ljungströms 'Jag och min far' (arr Mikael Svarvar)
Wasa Sångargille öppnande nog med manskörstradition, Uno Morings 'Österbotten'. Publiken också höra Alexander Slottes 'Slumrande toner' (arr Robert Sund). Solisterna var Dan Häggbloom och Lars Ola Liavåg.
Josefin Sirén i sin låt 'Säg va do vil', 'I vårens skära dag' samt i 'Klöver Åtton'
Petter Näse framförde egna låtar samt ackompanjerade i många.
Alltsomallt en härligt annorlunda vårkonsert - undrar vad 'pojkarna' hittar på näst? Bra med temakonserter.
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Invigningen av Märaryggbron
Alltid i mellanåt gäller det att dra på vandringsskorna och bekanta sej med naturen nära oss. Dags att köra till Svedjehamnen och kolla invigningen av Märaryggbron. Ett ställe där man säkert för både fiskarna och besökarna kan följa med fiskarnas vandring upp till Bodvatten, för att leka. Gäddorna brukar dyka upp genast isarna farit, sen abborrarna och till sist mörtarna. Det är liksom ett frukostlunchbord för fiskätande fåglar. Nu är våren så lång redan, att det bara fanns enstaka mörtar och någon abborre, som inte riktigt visste vart de var på väg. Eller så hade de lekt färdigt. Detta är nog något värt att uppleva. Nu är alltså fiskeplattformen/bron invigd.
Viktigt att nämna, att det är hinderfritt ända upp till plattformen, så barnvagnar och rullstolar funkar här - Det Ni!
Naturarvsguiden Vesa Heinonen guidade gruppen till Saltkaret och berättade intressanta saker. Väderleksprognosen lovade blåsigt och regn, men solen sken hela tiden och blåsten närmade sig först när vi gick tillbaka till Svedjehamnen. Ja - jag vet- finns nog kläder för alla väder, men visst är det trevligare om det inte slaskar och stormar då man skall på utfärd.
Vesa berättade, att nästan alla blandar i hop växterna vass och säv. Till vänster om Vesa kommundirektören Rurik Ahlberg, trevligt att han ställde upp.
Här fanns för 40 år sedan en barnens simstrand! Vesa berättar om landhöjningen och De Geer moränerna.
Det bjöds på kaffe, saft och vatten. Det hade Björkö UF skött om. På bilden till vänster ordförande för Björkö delarlag Ralf Nybond och bredvid honom parkchef Harri Karjalainen från Forststyrelsens Vandakontor
Som bilden berättar kan man ta sig upp till plattformen med både barnvagn och rullstol!
Ralf Nybond klipper av bandet efter att parkchef Harri Karjalainen hållit festtalet. Tv Projektchef Jonna Hagström och Tuija Warén från Forststyrelsens Vasakontor
Med vad skulle bron heta? Det ordnades en namnförslagstävling och det kom många intressanta och roliga förslag. Ett bra förslag var Aborrarenan! Men man kom ganska fort fram till att bron skall naturligtvis heta Märaryggbron.
Jens Håkans som varit huduventrepenör och byggt bron spikar fast den fina namnskylten.
Gruppen uppe i Saltkaret med Vesa Heinonen
En pigg huggorm simmade bland fiskarna, hade säkert lunchat på fiskrom, som ju innehåller en massa fett och protein. Man kan ju inte säga att den snyltgästade, eftersom det snarare var vi.
En härlig dag i trevligt sällskap. Vi skall nog vara stolta över vår natur och våra naturstigar.
Mera om naturstigen HITTAR DU HÄR!
och mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Musikalisk resa med Bianca Morales
Alltid i mellanåt får man uppleva något helt nytt. Upplevde för första gången Bianca Morales live och detta i min födelsestad Gamlakarleby.
'Nära inpå' konsertserien bjuder hela maj månad på fina jazziga konserter. Söderbacka-Matikainen Duo hyrde in sig i köpcentret Chydenia och ordnar där ELive Jazz Lounge konserter torsdagar till lördagar. Loungen öppnar kl 15 och konserterna börjar kl 18. Det var ju kreativt i dessa tider. Finns toma lokaler i Chydenia så det blev säkert en bra affär för alla parter.
Serveringen med salt, sött och drinkar (alkoholfria) sköts av Kruununvoudintalo by Gastro Kettu, somhar sin verksamhet i Kronofogdehuset i Hakalax.
Roligt med lite humor i biljettprissättningen
Bianca Morales har ju uppträtt sedan liten flicka och det är swing som gäller. Hon tog med publiken på en musikalisk resa allt från att gå genom stade (Stockholm) till Paris och naturligtvis Rom. Menyn var bra upplagd. I mellanåt var det mera balladmssigt men så fick man åka fartfyllt med en knallgul Vespa bland de italienska kullarna.
Mångsidihet. Bianca sjöng på flera språk, visslade, scattade och till och med överraskade med Kazoo-spelande. Det fanns inte många lediga stolar i Loungen. Men det skulle ju vara intimt.
Duon har satsat också på hög mysfaktor, med lampor och ljus. Ville man inte sitta i en vanlig stol, kunde man njuta av konserten slöandes i en säckstol. En högklassig konsert på alla vis. Eevalotta tog tillfället i akt och gjorde en intervju med Bianca innan andra delen av konserten. Mera info på https://www.elivejazz.fi/
Några plock ur setlistan: I love Paris, Love for Sale, Vespa-ajelu, Oh, Lady be Good och avslutades med fina Moon River. Många fina Cole Porter -låtar rymdes med.
Konserten understöds av Svenska Kulturfonden. Arrangör: Söderbacka-Matikainen Duo
Bianca Morales – sång
Martin Söderbacka – gitarr
Eevalotta Matikainen – kontrabas
Några foton finns också i WEBFOTOALBUMET!
Vappen i Vasa
Alltid i mellanåt skiner solen på första maj - kommer absolut i håg att det har hänt förr. Å andra sidan var noolanvinde så amper, att Nikonistens mjäll fick nog, packade sina väskor och flyttade söderut. Men minns nog många regniga, slaskiga och snöiga Vappen, så klagomålen får sändas till Såka Tröskbolag, Fackelheim, Kokkola.
Alltid mycket ordentligt folk på plats när Wasa Sångargille sjunger in våren.
Vintern rasat eller egentligen Längtan till landet har väl varit WSG:s öppningslåt i flera årtionden. Dirigent Stefan Wikman
Månne självaste Elton John var på besök? Måste kolla Ritz evenamangskalender, så jag inte missar konserten
Det var nog ovanligt mycket folk på torget, man fick äntligen komma ut och folk nappade genast. Hur kunde jag glömma köpa grillkorv???
Man kunde känna sig ganska trygg på VasaVappen.
Vet inte vem som njuter mest av dessa V8 bilar - skatteverket eller Nikonisten. Ljudet av V8 är ju som en evig symfoni med lite forte i mellanåt å sen da capo. Efter några varv till macken.
Jesusmarschen drog nog mera deltagare än jag någonsin sett
Fina fordon på rad
Söjslejs - glada människor på soliga terasser, såg ingen dricka glögg!
Sunrise Cruisers ordnade inte sin traditionella jenkkarparad, men bilarna syntes hela dagen i stadsbilden
Sommar och sol glasskioskarna har öppnat!
Motorcyklisterna ordnade sin parad från Vasklot. Här fotade på Vasklotbron
Hundpassageraren hade nog MC brillor, men ingen hjälm.
Läs mera om Vappenfirandet på vasabladet.fi
Nu e Wappen på vippen!
Alltid i mellanåt firas Valborg, men lite tunnare de två senaste åren. Man noterade, att nu ställde en massa folk upp för att fira, tror inte jag sett så många firare tidigare år.
Valborgsmässoaftonen kopplas till många olika traditioiner (eller tvärtom), förutom mjöd och sockriga munkar, brukar det bjudas på skumppa och gott att äta. Men mest av allt - att vara tillsammans! Till Nikonistens traditioner hör dessutom att kolla mösspåtagningen och Pedavoces -körens trappsång. Där träffar man många bekanta - ja till och med kära släktingar.
Både till mösspåtagningen och för övrigt Vappen hör det till med tal. Här hölls de på båda språken av representanter från högskolestuderandeorganisationen OVVS. Tänk bara att var femte du möter på Vasagatorna är studerande. Det är något vi kan vara stolta över.
Lina Johansson och Sami Makkonen skötte om att Topelius kunde påbörja Vappenfirandet.
Samtidigt följde alla exemplet och inom någon sekund kunde man se ett hav av vita mössor. Även några lite gulnade fanns med i havet.
Sverre Slotte (dagens Stålmannen) påpekade Nikonisten att pensionärer borde vara hemma vid denna tidpunkt
Bara glada miner och färggranna halare med många samlade märken
Joakim Strand, fullmäktigeordförande och riksdagsledamot (och annars också otrolig mångsysslare) höll festtalet. Det uppskattades av många i publiken. Jocke vet hur viktigt det är att studerande inte flyttar hem efter studierna, utan gör sina karriärer i Vasanejden.
Liksom nästan bara bekanta och glada miner man möter. Vädergudarna var nog lite på firarnas sida i år, ingen slask eller snö. På bilden Jouko Pesu och Anja Borgmästars.
Publiken samlades för att lyssna till Pedavoces, när de sjunger in våren på ett mycket traditionellt sätt.
Studentkören Pedavoces: 'Vintern rasat'. Dirigent Dan Lönnqvist. Missa inte Pedas vårkonsert i Academill den 7 maj kl 17.
Hittade också släktingar i kyrkparken - Glada Vappen till er alla!
Några bonusfoton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Suvi Teräsniska och fullsatt Ritzsalong
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på jungfruresa. Har aldrig hört Suvi Teräsniska live och ganska lite lyssnat på hennes låtar annars också. Nå å andra sidan har Suvi uppträtt bara ett par gånger i Vasa, så he gaar jämnt ut!
Men hennes halvakustiska konsert var nog en positiv överaskning, för Suvi och musikerna på scenen gav nog mycket mera än biljettpriset.
Nu var salen fullbokad, så när som på några få stolar. Det känns ju alltid härligt! Nikonisten kände ganska många i publiken (av någon konstig anledning) och där fanns mycket svensk/tvåspråkiga. Betyder ju att Suvi har lyckats plocka ner en massa tegelstenar från språkmuren. Kändes också bra.
Fina sånger om mycket i den vanliga vardagen, lycka att lyssna till sonens hjärtslag via ultraljud...
Suvi lyckades väldigt bra med att bygga speaken mellan låtarna. Publiken uppskattade.
Mycket proffsiga musiker hade hon med sig
Suvi berättade, att det finns i hennes kalender, en bokning av julkonsert i Vasa! Bara datumet fattas.
Nikonisten följde naturligtvis speciellt komgruppens trummis, förutomskicklig trummis skötte han backvocalsen med heder.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Härlig konsert på stadshuset - Mankkiset, hemma från Vasa
Alltid i mellanåt bjuds det på möjlighet att njuta av fin musik. Wasa Sinfonietta gav en fin konsert på lördagen i Vasa Stadshus. På ett sätt var det ganksa historiskt. Konserten "Mankkiset - hemma från Vasa" dominerades av Mankkinens musikaliska familj. Ville Mankkinen dirigerade den vältränade Wasa Sinfonietta och barnen agerade solister - alltså Solister med stort S!
Det bjöds på Max Bruch, Ludwig van Beethoven samt Edward Elgar. Tyvärr var det ganska glest i publiken. Hade nog väntat mig en nästan fullsatt sal. Lite samma fenomen på Vasa satdsorkesters konsert för en tid sedan. Undrar vad det kan bero på.
Wasa Sinfonietta - dirigent Ville Mankkinen
Matti Mankkinen (15!) - solist i Max Bruch's violinkonsert nr 1 i g-moll opus 26
Ville och Matti Mankkinen
Aino Mankkinen - solist: Ludwig van Beethoven, pianokonsert nr 1 i c-dur opus 15, vilken talang
Alli Mankkinen - solist Edward Elgar cellokonsert e-moll opus 85
Det var nog en väldigt stolt farsa, som dirigerade konserten. Alla barnen kommer vi nog att få höra mycket av ännu. Själv hade jag hört endast Aino spela. Matti och Alli var nog helt suverena. Stor grattis till hela familjen och Wasa Sinfonietta, som varje år hittar på helt nya idéer till sina konserter.
Våren
Alltid i mellanåt är det bra att dra till skogs! Vi har i närheten flera möjligheter. Nikonisteb gjorde en upphåll i Etseri, utan att stanna vid kyläkauppa!
Vi har vår i luften - var har ni er? (urgammalt oolspråk från Kokkola, NaDa)
Viktigast av allt - kom i håg korven (så bihööver ni int hyppä i älvan)
Lumi -Pandan älskar att leka i snön
Järven gillar också vårsolen och snön. På fotot poserade en inhoppare, för Nikonistens favoritjärv, Tuija, är för tillfället utkontrakterad till ett annat lag
Snöleoparderna är ju så gullo. Sommartoder är det inte värt att försöka fota dem, de ligger bara i skuggan. Bossian romppå, skulle Kokkolabon ha sagt
Lokattorna är inte som bäst i skymningen, utan på passligt avstånd
Björnmamman Mimmi önskar alla välkomna till Etseri zoo
Påskbraså
Alltid i mellanåt dyker högtider åpp. Nu varade inte julen intill påska, för det blidde en ändring i arbetschemat för Nikonisten.
Bli pensionär! Men kalendern är fullproppad, så jag har hamnat att inhibera några saker.
Som pensionär har man speciella rättigheter. Jag älskar att köra i centrum about 7:50 (vaknar ännu av gammal vana kl 6) då men hastigheten 10 km/h, alla gator. Vid trafikljusen kör jag aldrig vid grönt, utan väntar på att gult just byts till rött! I kassakön har man rätt att kila före arbetsmänniskor, deta beror endast på att pensionärer har så bokad kalender. Vid varje kassa hör det till att man frågar om man kan få pensionärsrabatt. Går det inte kan man testa studierabatt.
Vid byte till sommardäck i dag träffade jag min vän och pensionerad VBL redaktör. Vi hade så mycket att diskutera, att vi önskade däckbytet skulle ha tagit längre tid.
Sen är det ju absolut inte REILU MEININKI att vi inte har någon semester, för att inte tala om semesterpengen - arma oss!
Tillbaka till högtider. Innan påskfirandet fick jag besök av dottersonen Alex, med önskemål om kalops å makaroner. Nå det fixade ju jag enligt mammas recept - långkok. Efter att ha inspekterad akvariefiskarna och kört den gamla Märklinbanan var det dags att sätta på hörlurarna och börja trumma på moffas eltrummor. Lät mest som Deep Purples intro till 'Burn'
Chokladägg sökningen gav lite resultat, noterade jag när jag plockade av bordet. Finns kanske ein spilivink i familjen
Lite friskluft är alltid välkommet, vi har fått njuta av fint påskväder.
Under helgen blev det ett antal besök till Söderfjärden
Nikonistens rektor i GSSL (Ööle Höglund) berättade inför klassen om ett provsvar han minns. "På myren häckar gåsar och älgar". Ja mera minns jag inte från biologitimmarna. Dessa är kanske sädgäss? De äter säd.
"Lyssnar du alls på vad jag säger??!!"
Gräsand - kommer att tänka på låten som bl.a. Hootenanny Singers sjöng, vildandens klagan. Men det är ju länge till andjakten.
Nikonisten tror att dessa borde skaffa glasögön för databruk samt kolla arbetsergonomin. Deras halsar/nackar ser ju ut som på gamarna i Lucky Luck -serien.
Påskbrasorna har en lång tid varit tradition i Österbotten, På midsommaren eldar bl.a. Åland, då bränner vi i stället sommarstugan eller åtmintone bastun eller grannens. Kommer i håg dessa brasor sen jag var liten.
I Nedervetil har firats många gånger världsrekord i påskbrasagenren. De anlitade grävskopor och lyftkranar för att få till stånd största och högsta brasan. Alltför ofta lyckades de. Pandemin har nu satt lite sordin på. Kommer i håg en annons i Österbottningen, där folk inbjöds att komma till påskbrasan. I annonsen stod det att man gärna fick komma som utklädd till påsktroll. "Men Jeppisbooan får kåma såm di e"! Fotot från påskbrasan på Beckholmen i Vasa för några år sedan. Förståss i Brändö!
Soul What? - bomull för själen
Alltid i mellanåt bokar Nikonsten keikkor ganska tätt. Å ena sidan smälta upplevelsen med Miljoonasade och Vasa och Seinäjoki stadsorketrars konsert på Ritz och å andra sidan plåstra själen med Soul What? på Doo Bop Club genast efter. Men ångrar inte en sekund. Det var ju två på många sätt olika konserter, och båda smakade lika smaskens. Soul What? har Nikonisten nog följt med under ett antal år.
Soul What? grundades av basisten, managern och visionära ledaren Eevalotta Matikainen 2008. I denna kvintett framhävs varje musikers egen personlighet starkt i sättet de framför sin musik tillsammans. Mycket instrumentalt, men också med sång ofta sjungna av Mikael Svarvar. Nikonisten vet inte riktigt hur förklara deras musik, så stoppar in en länk till en låt i slutet av bloggen. Men det är en blandning av jazz med lite krydda av själ och en mycket hög mysfaktor. Du skulle höra dem i Svarvars "Fredagsmys"!
Alltid i mellanåt behöver kroppen bomull och själen plåster och i mellanåt tvärtom!
Under spelningen (var mycket publik på Doo Bop!), berättade Eevis (Eevalotta Matikainen) om härligt det är att vara tillbaka på scen med riktig publik, som dessutom ger hjärtliga applåder. Hon lovade, att alla de noter (som hör till kvällens repertoar) skall bandet släppa loss. Herrli spelase!
Ja - och det blev ju dessutom en encore! 
Soul What? feat Joonatan Rautio (sax), Eevalotta Matikainen (bas), Toni Porthén (trummor), Martin Söderbacka (gitarr)
Toni Porthén, Joonatan Rautio, Martin Söderbacka
Eevalotta Matikainen (basist, manager och visionär ledare)
Toni Porthen, The Drummer!
Mikael Svarvar, (sång, piano, Rhodes, Wurlizer ...)
Joonatan och Eevalotta
Martin Söderbacka.
Om du inte känner till bandet, så lyssna på detta på juugtuub (i synnerhet trumsolot!!!)
What Lies Ahead
Några foton hittar du med tur i WEBFOTOALBUMET!