Wasa Sinfonietta hyllar Kassu Halonen
Alltid i mellanåt överraskar Wasa Sinfonietta med fina temakonserter. Dags att hylla Kasssu Halonen (70) med två konserter. Kassu Halonen har ju skrivit många av landets absoluta hitlåtar och schlagers. Så orkesterföreningens ordförande Tarja Huntus skred till verket.
Innan konserten berättade den eminenta konferencieren, Milla Virta, om Wasa Sinfoniettas historia.
Vad Nikonisten inte kände till var att Kassu Halonen också komponerat symfoni, "The Northern Lights", som han jobbade med under många år. "Sinfonia nro 1" blev konsertens inledning.
Kassu Halonen komponerade ju en massa hitlåtar, som framförts av Kirka, Vesa-Matti Loiri, Irwin Goodman, Muska och Sillanpää, för att nämna några.
Wasa Sinfonietta var klart taggad för denna konsert och "Northern Lights" var en spännande upplevelse och bra öpppning.
Ville Mankkinen ledde sin Wasa Sinfonietta med van hand och orkestern var mycket vältränad
Vasas egen rockare framförde bland annat Kirkas "Surun pyyhit silmistäin", "Anna käsi", "Ota lähellesi" och Sillanpääs "Kaduilla tuulee".
Oftast komponerades låtarna i samarbete med Kisu Jernström, Vexi Salmi skrev texterna. Under konserten berättade Vexi Salmis änka, Katri Wanner-Salmiom samarbetet mellan Halonen och Salmi.
Markku Keho framförde tillsammans med "Laihelas Piaf", Sussu Erkinheimo "Kaksin rannalla yksinäiset". För alla arrangemang står Henrik Perelló, som också spelade i kompgruppen.
Sussu Erkinheimo sjöng många bekanta låtar som "Unelma" (V-M Loiri), "Maailma on kaunis" (Irwin Goodman/V-M Loiri 1989), "Pidä kii" (Muska) och "Oot täydellinen" (Sillanpää)
En verkligen lyckad konsert och publiken njöt i den så gott som fullsatta festsalen. På bilden Milla Virta, Markku Keho och Sussu Erkinheimo.
Maestron själv, Kassu Halonen, satt i första raden. Att han kom till konserten, satte nog en extra guldkant på hela konserten.
Encoren blev "Maailma on kaunis" och då lade Ville Mankkinen bort taktpinnen och sjöng med de andra solisterna.
Kompbandet bestod av Johan Sundqvist (piano), Nappi Aaltonen (elgitarr), Henrik Perelló (elbas) och Stefan Brokvist (trummor)
En sak funderade Nikonisten på, festsalen lämpar sig nog bäst för kammarmusik, hög volym gör att det lätt blir grötigt på vissa ställen.
Nå vi får vänta på nå alternativ.
Det finns mera bilder i WEBFOTOALBUMET!
Bianca Morales jazzade loss på Doo Bop
Alltid i mellanåt händer vissa saker på nytt efter uppehåll. Bianca Morales uppträdde senast i Vasa för över 20 år sedan, då inbjuden av jazzklubbens dåvarande ordförande Pekka Lehtinen. Det kom båda i håg!
För lite över ett år sedan hittade Bianca Morales och Söderbacka-Matikainen Duo varandra. Trion spelade en mycket trevlig och proffsig konsert på Doo Bop Club. En mycket trevlig kväll med mycket nostalgi.
Första set bjöd på en musikalisk resa över hela världen. Allt från Stockholm, Rom och Paris. Det blev också en tur med en knallgul Vespa i Italien. Andra setet bjöd på mera klassiker och evergreens.
Martin Söderbacka, suverän jazzgitarrist från Kokkola, såg till att jazzen svingade rätt
Bianca Morales öppnade härligt med Over the Rainbow, och publiken var såld
Trion bjöd också på klassiker, som Duke Ellington och Louis Armstrong
Doo Bop var rätta stället för en intim jazzkväll
Bianca bjöd publiken att sjunga med i refrängerna, men alla vågade inte. Orden var lätta att komma i håg
Eevalotta Matikainen är också grundande medlem i gruppen Soul What? med Joonatan Rautio (saxofon), Mikael Svarvar (piano) och Toni Porthén (trummor) och Martin Söderbacka (gitarr)
Vad skulle en kväll vara utan Paris och låten Love for Sale. Bianca drog dessutom några solon med kazoo, en moderniserad version av silkespapper och en kam.
Några fina Cole Porter sånger ar ju också ett must
Kvällens encore var Louis Armstrongs - "What A Wonderful World". Bianca morrade i slutet fram en verklig Armstrongkänsla.
Alltsomallt en lyckad afton med proffsiga musiker på scenen.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Hösttorg och familjeorientering på Brändö
Alltid i mellanåt ordnas evenemang och jippon på Brändö torg. Stadsdelen är ju den äldsta i Vasa och har egen flagga, borgmästare och nationalsång. Torgevenemanget ordnades av Brändö stadsdelsförening lördagen den 30 september kl 11 - 15.
Där fanns loppis, försäljnig av Brändöskjortan, väskor, grillkorv mm.
Som nytt evenemang ordnades Brändöorientering för hela familjen. Detta arrangerade Vasa-Korsholm guider tillsammans med IF Femman och Vaasan Suunnistajat. Banan är ca 2 km och längs med den finns bekanta platser vid kontrollerna. Utmärkt idé och över 25 team deltog trots det höstliga vädret.
Man fick ha eget loppis och det helt gratis. Försäljningsborden måstre man ordna själv.
Grillkorv och kaffe kunde man köpa för en billig peng, passade bra till det lite regniga vädret.
Denm berömda Brändö T-skjortan fanns till salu i många storlekar.
Brändös borgmästare, Heimo Hokkanen talade till medborgarna och berättade lite om Brändös historia. Han jobbar på en bok om Brändö.
Brändö orienteringen var populär. Alla fick en riktig orienteringskarta och så var det bara att hitta kontrollerna på den ca 2 km långa banan. Start och mål vid Brändö torg.Alva, Alvin, Teemu, Jonna och Alex gör upp strategin.
Kontrollerna fanns på bekanta ställen och vid kontrollerna fanns en guide, som berättade lite historia och bakgrund.
Alex och Alvin har hittat en kontroll nära kulorna som berättar om vattenståndet vid olika år.
Väl i mål fick man dra en lott och alla lotter gav ett pris, det var uppskattat och spännande.
Du kan hitta mera bilder i WEBFOTOALBUMET!
Stella Polaris - Kva?
Alltid i mellanåt flyr Nikonisten vardagen och besöker intressanta ställen. Denna regniga tirsdag blev det utfärd med Kultureliten (irf) från Vasa ända till Närpes!
Om man frågar mannen på gågatan om Stella Polaris blir svaret ofta en axelrörelse. Men en mera kultiverad kan komma att tänka på polstjärnan eller Aurora Botnia. Förståss!?
Operation Stella Polaris har dock en viss historisk betydelse, även om dagens skonötare inte vet något alls om operationen. Det var frågan om en topphemlig räddningsoperation i krigets slutskeende där radiospanare hade en avgörande roll.
Men sörjen icke, det går enkelt att åtgärda luckan i historiearkivet. Närpes Hembygdsförening (rf) har sedan mars 2023 drivit muséet "Stella Polaris" vid Öjskogsparken i Närpes.
Där får du veta mera om denna operation och dessutom skåda en massa radioapparater från krigstiden. Du kan också inbesupa mera fakta via moderna skärmar, som du styr själv enligt din egen läshastighet.
"Fienden rycker allt närmare! Hamnar det hemliga underrättelsematerialet i orätta händer står många liv i fara!"
Radiospanarna var ett speciellt gäng inom armén. De var tophemliga och inte ens deras anhöriga visste om vad de gjorde. "Papp miin e vaktmästar" betydde i verkligheten något helt annat.
Telefonväxel från krigstiden, en verklig Sentraalisantra, detta ex är faktiskt i bruk, man kan ringa till både farstun och kartrummet, nästa steg är att koppla in restaurangen.
Maininki var en av båtarna som användes unter operationen
En officer hade fått så bråttom att retirera, att han tappade sin ´mössa'
Ben Nyberg berättade intressanta episoder från operationen, dessutom presenterade han fina och välbehållna radioutrustningar.
Inger Granfors, auktoriserad Närpesguide, presenterade operationen på storskärm, men berättade också om Närpes i allmänhet, bland annat om häststallarna vid kyrkan.
Det var en intressant och trevlig exkursion. Det finns så mycket att se i närområdet. Hur mycket vet du om Operation Stella Polaris? Köp nästa jul åt t.ex. svärmor et besök till muséet.
Som avslutning samlades alla elever vid Stella Polaris -monumentet, ingen fick kvarsittning. (Foto okänd soldat)
Proffsig tribut till Eva Cassidy
Alltid i mellanåt hittar man Nikonisten på tributkonserter, men inte allt för ofta. Denna gång var det mycket lyckat.
Rebecca Varhama, med handplockade musiker, bjöd på en speciell afton, genom att tillägna hela spelningen Eva Cassidy. Det var fullsatt på Doo Bop. Och tributen var fenomenalt fin. Rebecca tolkade Cassidy väldigt bra, hon fick med sensiviteten.
Cassidy (1963 – 1996) var en amerikansk sångerska med mycket jazzig stil. Hon spelade också gitarr. Hennes största hitlåtar är Over the Rainbow, Autumn Leaves, Time After Time och Fields of Gold. Hon skrev inte musik själv, utan arrangerade dem till sin stil.
Närmast Rebeccas hjärta ligger nog soul och blues. Hon hade länge funderat på tributprojekt, men hade lite svårt att besluta artisten. Rebecca ville också ta fram Eva Cassidy, som inte är så superkänd.
Varhama släppte sin nya single ”Hold on” i onsdags (13.9) under artistnamnet Remiha.
Om hon skulle måsta välja en Cassidyfavorit, skulle det nog vara ”Over the Rainbow”.
I mellanåt var det ballader med akustisk gitarr i mellanåt var det lite jazzigare och dessutom bjöds på äkta råketiråll! Det proffsiga bandet bestod av: Janne Hyöty, gitarr; Stefan “Kilju” Lindblom, bas; Johnny Nordström, piano och Jere Lahti på trummor.
Spelningen var en njutning i sin helhet, alltid i mellanåt glömde Nikonisten att fota.
Rebecca Varhama tolkar Eva Cassidy på Doo Bop Club i Vasa
Janne Hyöty, gitarr
Jere Lahti, trummor
Rebeccas handplockade band bestod av Vasas toppenmusiker
Johnny Nordström, piano och keyboards
Rebecca Varhama
Du kan hitta mera foton från konserten i WEBFOTOALBUMET! (klicka!)
Östra Vasa och Metviksparken
Alltid i mellanåt drar Nikonisten österut för att kolla läget i Vasas östra distrikt. Inte alls så långt från Brånx. Ofta händer det att när man bilar, så ser man någon intressant skylt och tänker där borde jag stanna och kolla. Men lika ofta kör man bara vidare. Fredagen till ära bilade Nikonisten för att kolla vad 'Kirkkosaari betyder'.
Denna gång tänkte Nikonisten inte köra om, utan verkligen kolla. Lär ska ha funnits en kyrka här för länge sedan så kanske änderna var heliga? Det var frågan om en kort naturstig och en trevlig och snygg grillplats, mitt i byijin. Hade varken ved eller korv med så det blev bara en kopp termoskaffe. Måste kolla mera i vår.
Dagens text å bild skulle egentligen handla om Metviken eller Aktivitetsparken vid Metviken. Piratskepp, strandwolley, gymprylar etc har ju alla säkert bekantat sig med. Men tack vare stadens grönområdsteamet, kommer parken snart att vara landets bästa. Brukar nog inte förekomma många 'moffadagar' utan besök.
Kafeterian har äntligen slagit upp båda dörren och luckan. Där kan man köpa dricka, glass och annat smått och gott. Det var något som många har väntat på. Där finns också toaletter. Hoppas folk hittar dit, så att det går runt.
Nästa stora stora satsning är Trafikparken. Tror de kan börja dela ut könummer nu redan, fast den öppnas våren 2024. Man kan redan se 'blivande' trafikljus. Dit kommer också rondeller, så växande barn kan förbereda sig på hur man skall köra i rondeller, en del vuxna kunde också följa med.
Det finns också en fin och välskött petanque -bana
Skatebanan är i flitig användning redan från morgonen
Invid leden för lätt trafik finns också ett utegym. Dock har Nikonisten inte testat gymmet ännu, av någon konstig anledning blir det mera fart på stavarna just här. Mycket populärt.
Nyligen har leden fått sina tydliga markeringar och det är faktiskt meningen att man skall följa dem. Mötande filen skall användas endast vid omkörningar (på röda delen) fotgängare kan bra samas i den svarta delen. Verkligen bra gjort.
Det händer mycket i Vasa hela, den som inte håller med kan svälja en petanquekula och sedan motivera åsikten.
Nikonisten laddade upp några bilder till WEBFOTOALBUMET! (klicka!)
Bland vargar och skarvar
Alltid i mellanåt tar Nikonisten en morgonpromenad, oftast före bacon och kaffe. Oftast blir det att lufta på gångstavarna, men alltid i mellanåt luftas endera Nikonen. Helst den som väger mindre. Brukar traska en timme. Med Nikonen blir det avsevärt mindre kilometrar eller alternativt längre tid.
Onsdag, Mittwoch blev inte bara Metviksrundan utan att vandra längs strandlinjen. Visste du att Vasa har 473 km strandlinje?! Några minnebilder:
Vy från strandpromenaden - mot nya äventyr. Vasa måtte ha vackraste campusområdet i Finland, man studerar gärna några år längre bara för utsikten.
Här var det lämpligt att nynna på "Jos konduktöörin nait" eller "Menolippu". Nikonisten hade emellertid nog löst in tur-retur biljett.
Silorna når äntligen finalen, inte myckat kvar av dem. Men så har alla ju väntat flera årtionden på att de skulle rivas.
Basturestaurangen Meris bygge framskrider sakta (gårrsakta!). Tror inte någon flygekorre bromsar takten.
Nikonisten var nu så nära Österbottens muséum, att det helt enkelt var pakkå att inlösa löftet om att kolla nya Terranova. Har funnits kålkkåläng på listan. För tillfället byts utställningen på andra våningen. Den 28 oktober öppnas "Roland Persson – Twisted Realities".
Terranova – naturvetenskapliga utställningen har förnyats totalt och den nya öppnades för snart ett år sedan. Där fanns mycket intressant och utställningen var kryddad med interaktiva doningar.
"Utställningen berättar om den unika naturen i vår region, dvs. Kvarkens världsarv, om istiden som påverkat uppkomsten av det samt om människans och den maritima naturens förhållande. Framtiden dryftas framför allt ur klimatförändringens perspektiv."
På bilden ser du filuren, som stoppar mera byggningsprojekt än den aktuella föreningen i Vasa. Rekommenderar varmt ett besök till Terranova, om du inte har gjort det redan.
Sen var det bara att traska hemåt. Pausen på muséet var inte inplanerad, men var faktiskt intressant.
Du kan kolla flera foton från utställningen och morgonpromenaden i WEBFOTOSALBUMET! (klicka!)
Heikinheimo: 5+ rum
Alltid i mellanåt missar Nikonisten utställningar. Detta år ofta pga ögonproblem, men nu är jag synlig åter.
Lite mulen septemberdag, så innan butiksrundan tänkte jag hinna med en kort konstrunda. Tikanojas konsthem bjöd på Kaarina Heikinheimo: 5+ rum. Verkade vara intressant.
Det var det också. Allt från Textilkonst, från koppartråd till textilreliefer.
Utställningen pågår till den 24 september, så om du inte ännu har gjort ett besök, hinner du ännu. De lönar sig nog.
Några smakprov:
Några till hittar du i WEBFOTOALBUMET! (klicka!)
Kuntsi - Linjens dimensioner
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten muséer. I samband med evenemanget i inrehamnen blev det en runda i Kuntsi. Där fick man bekanta sej med utställningen "Linjens dimensioner". Det var ganska intressant, rekommenderar nog ett besök.
Några bildplock från utställningen utan dessvärre kommentarer, eftersom jag inte har behörighet.
Tinja och Charlotta på Doo Bob Club
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till mörka Doo Bop Club, där spelas mycket jazz. Dessutom har klubben ändrat tiderna så Nikonisten hinner med sin skönhetssömn (vilket han behöver myckat av). Spelningarna börjar nuförtiden därvid kl 20.
Tinja Sabel och Charlotta Kerbs gjorde en akustisk spelning på Doo Bop Club i Vasa. De spelade förutom egna låtar också några covers.
Charlotta Kerbs är artist och låtskrivare. Hona jobbar I flera genres. Ofta med rötterna i jazz, soul och folk. Nikonisten gillar speciellt hennes fina tolkning av Aretha Franklins “Think”.
Tinja Sabel är skådespelare, låtskrivare och artist. Skriver mycket populärmusik. Just nu jobbar hon på med sitt debutalbum.
Charlotta Kerbs välbekant för Nikonisten från många uppträdanden.
Tinja Sabel hade Nikonisten inte hört tidigare, men hennes pappa Gert Sabel var Nikonistens klasskamrat i många år
Duon hade byggt upp en intressant meny för kvällen, båda hade skrivit egna låtar, på köpet fick publiken höra några covers.
Tinja och Lotta var mycket samspelta och rösterna kompenserade varandra väl. "Ängeln i rummet" av Eva Dahlgren lät precis som om änglar sjungit den.
Tinja Sabel
Charlotta Kerbs
Kvällen utgjorde en fin final på arbetsveckan, stämningen var lugn och det kändes skönt att varva ner.
Det kan finnas flera bilder i WEBFOTOALBUMET! (klicka!)