Visa inlägg taggade med 'älv'
Vårtröttheten.
Alltid i mellanåt bjuder Nikonisten sina enögda japaner med på jobbresa. Denna gång bara den ena. Men bra så.
Jobbresans mål var tidigare köpingen Seinäjoki. Att starta lite tidigare känders inte alls arbeitsamt, eftersom himlen bjöd på ljusshow redan i Brånx.
Nu, när vårtröttheten börjar pina oss och dessutom coronaisoleringen tär på humöret, är enda botemedlet att tanka ljus. Fritt fram för alla att välja metod - men tanka ljus.
Redan o Laihela, vid Hulminpuisto, fick Nikonisten uppleva herrli morgonrodnad, nästan så man rodnade lite själv. Dessutom, trots fotostället, var det helt gratis. Vilken känsla!
Lite längre fram, där mellan karoliinicaféet och gamla Johanpuu, måste Nikonisten häfta in lite och köra över bron och tillbaka. Må det då vara över ån efter vatten! Men he va så grannt! Otroliga färger, som ganska snabbt skiftade.
Nästan som man kunde fantiseer att man såg Näcken.
Morgonrodnaden böt färg och sakta men säkert började solstrålarna synas kraftigare.
Det var lite trolsk stämning
God morgon Världen - tanka Ljus!
Återblick å framåtanda - Finland100
Alltid i mellanåt firar vi Finlands självständighet. I år lite mera än vanligt.
Nikonisten knäppte några foton från olika evenemang, men hann inte på alla, di va för mang. Kransnedläggningen vid hjältegravarna, festen på stadshuset och studenternas fackeltåg samt manskörssången vid Frihetsstatyn, brukar Nikonisten sällan missa. I år var det nära, eftersom stadshusfesten varade längre än normalt och sången började redan kl 17. Hann inte med varken kaffe eller bakelse vid stadshuset. Bytte till varmare klädsel i farten vid narikkan och knöt skorna trintande ner för trapporna med Nikonerna skramlande mot varandra.
Vacker morgonljusning Dagen 100
Nikonisten har väl fotat detta evenemang i 12 år, men aldrig har det varit så mycket folk. Handgjorda kransar vid varje grav gjorde att stämningen var ännu mera intensiv. Kollade datumen på några - unga pojkar.
Vasa stadshus var också förgyllt denna dag
Pristagarna (Billy Elliott) Silas Lorenz, Kalle Lorenz och Robin Asukas. I bakgrunden skymtar också diplomoperasångerskan Katariina Korkman, som tilldelades Vaasan Jaakko -stipendiet tillsammans med Korsukuoro.
Vasa stadsorkester bjöd på nästan en timmes konsert
Under Akselis och Elinas brudvals, bjöd dansföreningen Rollings upp publiken till dans. (Maija Wiik)
Publiken sjöng hjärtligt med i Vårt Land
Allra sist sjöng Korsukuoro Veteraanin Iltahuuto (veteranens kvällssång) från läktaren.
Vid Frihetsstatyn uppförde Wasa Sångargille och Pohjan Miehet en bekant repertoar fosterländska sånger. Festtalen hölls mellan sångerna
Nikonisten hörde flera tal under dagen. Många tal innehöll blickar tillbaka i tiden samt en koppling till dagsläget. Några blickade helt enkelt framåt - ända till 200 -årsjubiléet. Då är väl Nikonisten inte med, åtminstone inte med Nikonerna.
En del tal var korta, intressanta och inspirerande. Borde vara förbjudet att hålla tal över 10 minuter. Eller om tre eller flera i publiken pillar på telefonen under talet, då är det väl för långt?
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Självständighetsdagen
Alltid i mellanåt firar Nikonisten Finlands självständighet, eller egentligen varje år. Ofta den 6 december och i diverse väderlek. Men traditionsenligt skall det vara. Morgonen börjar med linsputsning.
Dagen brukar börja med besök till gravgården där kransarna nedlägges vid hjältegravarna. Stämningen höjs i hjärtat.
Sedan ett varv till Brånx för att ladda bilderna, ladda in lite mat och helst byta om till kavaj, och ratta till stadshuset.
Festligt värre. Närmast kameran Kari Uusikylä, professor emeritus, som höll festtalet.
Kuula -institutets balettelever bjöd på 'Längtan'. Under festen delades ut flere priser, kolla Vasabladet.
Traditionsenligt sjöngs Vårt Land, innan scoutflickorna gick ut med flaggorna.
Sen bara en snabbsväng hem och dra på långkalsongerna och varmare kläder, för nästa mål är Vasa torg.
Studerande framtidsfinländare i fackeltåg. I år brann facklorna verkligen fint. Ofta förstör snålblåsten eller regnet.
Wasa Sångargille och Pohjan Miehet har i åratal sjungit vid frihetsstatyn på självständighetsdagen.
Stämningen kan inte bli mycket bättre.
Hur då menas 'firar' - ett fjäskande hela dagen verkar det som. Exakt men det är det sättet Nikonisten gillar. Känns som 'på riktigt' då man 'medverkar'.
Kanske det kommer en dag då Nikonisten bara latar sej i soffan . men det är nog en tid till det ännu.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Firrande propellrar å gårrvåta vakar
Alltid i mellanåt vaknar det lilla som finns kvar av Nikonistens tekniska intresse. I bland räcker det inte till en wake-up, men om det vankas nå trevligt sp go go Nikonisten... Go Nummijärvi Fly Inn.
Föreingen Air Pilot r.y. ordnar årligen (om det finns is på Nummijärvi) en trevlig häppening för flygintresserade. Nikonisten har varit där tidigare år, då sken också solen. Däremot har det inte tidigare år funnits möjlighet till bastubad och vakensim. Det fanns det i år.
Trots att solen var alterneringsledig var det bländarljust på Nummijärvi.
Tyväär såg vi inte till den lovade luftballongen, men däremot var det mycket i luften som surrade.
Fina maskiner med trevligt artistiska målerier. DEnna har säkert air condition eller så bjuds det på fazers klassiska isbjörnsgodis på låmgflygningarna.
Viktigt att klädseln matchar.
Som sagt matchar.
Nå Nikonisten hittade snabbt en kaveri att brassa med. En sån som inte tröttnar i första taget. Kyllä koira koiran tuntee, som finnen säger.
Flygardrömmar.
Ja - kläderna skall också matcha vädret.
Det fanns också mindre plan att beundra och dem som styrde dessa.
Proffsigt landat och ingen apploderade, som tur var.
Nytt för i år var bastuna, naturligtvis var en cessna inredd till bastu. Då man drar i Cabine Heat -spaken blir det mera löyly i ryggen. Radio fanns också.
Efter bastubad kunde man hopp i plurret, en vak hade sågats upp i Nummijärvi isen.
Sekreteraren och informatören för Air Pilot, Johanna Peltoniemi, agerade modellbadare, flere gånger.
Det fanns också andra stilar. Efter plurret kunde man skrämma hjärtat med att göra snöänglar...
Eller så bara relaxa och inte håsa alls.
Utan proviant blir man surpuppig. Denna gång blev det bara en enda grillkorv, den svartaste well done korven de hade. Men där fanns också Hereford kepakkor!!!
Kanske några meter färsk lakrits till efterrätt.
Beundran och Intresse. Intresse till vänster.
Snacka om Style!
Allt som allt en trevlig häppening, du hinner dit ännu på söndag (13.3.) och missa inte detta i nästa år. Då hoppas vi på både solsken och varmluftsballong.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET.
Juläventyr i Öjenskogen
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att hjärnkontorets utrymmen behöver julstädas. Då passar en lillan vandring i närskogen utmärkt. Denna gång blev det Öjenskogen. Lämplig 4 kilometersvandring. Med fotasä och kaffepausase känns den som 8 kilometer. Tänk dej 8 kilometer för 4 kilometers pris?
Bäst att börja från starten. Kartorna e rittibra, skyltningarna e tydliga och bra. Bara ti trask i väg.
Som synes är leden bra omskött o bra ti gaa på.
Spångarna har varit med länge med funkar helt bra.
Om man väljer att gå fyra kilometar på 8 kilometers tid hittar man myki ti beundra.
Informativa skyltar med bra text.
Naturen ändras nästan hela tiden, det gör Öjenskogens vandringled speciellt intressant. Tror det heter biotop eller nå sånt på fint språk.
En del spångar kan vara hala, dubbskor rekommenderas, man kan annars bli blöt om baken.
Spångautobahnen har 'vallgrav' mellan filerna, kunde prövas på landsvägarna också?
Intressanta speglingar hittar man lätt, bara man ödmjukt knäfaller.
I mellanåt ljust o sen lite mörkare trollskog.
Skyltarna har kiva information.
Meteorologen lovade halvmulet, denna dag var det mulet nertill och soligt lite högre upp.
Om Nikonisten skulle blogga på finska skulle här säkert stå att här bor/täällä asuu Mörrin Möykky eller Menninkäinen.
Jeeeessss, 400 meter till grillpaikkan.
Formationerna och färgerna ger myki inspiration.
Äntligen kaffe. Nikonisten känner sej mycket bekväm och hemma bland trollen, fast utan romppå.
Igen ser det helt annorlunda ut. Dessutom skall Öjenskogen traskas i alla årstider, inte bara under myggsäsongen.
Strukturer och formationer och inte minst färger.
Haaa - Näcken lurar i träsket.
Skäggen bevisar att luften är ren och hälsosam.
Älvodans i Öjenskogen.
Så här ser kartan ut. Ut och testa Öjenskogen hela gänget, både före och efter julskinkan!
Vid Frihetsstatyn
Alltid i mellanåt känner Nikonisten glädje över att få krama om traditioner. I synnerhet på självständighetsdagen. Frihet betyder också att man får göra vad man vill. Nikonistens självständighetsdag brukar till schemat vara en kopia av tidigare år, men innehållet känns ändå alltid unikt.
Nikonisten brukar inleda dagen vid hjältegravarna för att följa med kransläggningen. Har nog gjort det ganksa många år redan. Vädret har varit varierande från - 'smällkallt i celsius' och 'maskrosorna skulle trivas' och 'varför tog du inte paraskaftet med'. Men stämningen har alltid varit lika festlig. I synnerhet det året då Nikonisten anlände flämtande till platsen för att efter en stiund konstatera att det var faktiskt 11:30 och inte 10:30 som kransarna läggs ner.
Jukka Kentala och Seppo Rapo vid hjältegravarna.
Efter hjältegravarna är det varmdusch o editering som gäller - och en bit god mat, naturligtvis. Sen barkar det i väg till stadshuset för storfest. Där delas det ut kulturpris och Vaasan Jaakkos stipendium åt unga förmågor.
Sen av med kavajen å på med långkalsare, varma kläder, stövlar och i bland flytväst för att njuta av manskörssång vid världens enda Finlands Frihetsstaty. Innan sången kan man med intrese bvittna hur studerandefacklorna fräser och sprakar när snövattendropporna söker sig till den lågande veken. Fräääässs å spottttttt.
Men väder å vind haittar int naa. Vasa Marsch, Suomalainen Rukous, Suomis Sång, Finlandia och Vårt Land sjungna från Vasas absolut bästa manskörer får blåsten att blåsa neråt och snövattendropporna att för ett ögonblick regna uppåt tillbaka. Vattafiiling.
Vid editeringen av fotona med svalnande glögglas inom räckhåll, tänker Nikonisten tillbaka på dagen.
Alltjämt samma tidtabell, samma platser, samma rutiner - men med olika upplevelser, nya förmågor och nya inslag - förnyas känslorna, de djupa tankarna och tacksamheten. I arbetsrummet på Brånx i Finland. Punkt.
Mera foton finns i WEBALBUMET.
Den som tsar han har!
Alltid i mellanåt har Nikonisten lyckan och glädjen att på jobbresorna, efter uträttat värv, stjäla lite tid för utforskning av närproducerad omgivning. I denna Parkstad har jag fått möjligheten ett antal gånger, men åter hittades något outforskat, vackert och gårrfint. Denna gång då Langinkoski kejserliga fiskestuga.
"En man sitter på sin fiskesten, laxsoppan doftar och forsen brusar i sin egen takt. Mannen på stenen är Rysslands kejsare Alexander III, laxsoppan har kokats av kejsarinnan själv, och man lever i slutet av 1800-talet. Den kejserliga fiskestugan byggdes 1889 enligt kejsarens önskemål vid Langinkoski, berömt för sin fiskehistoria. Hit kom kejsarfamiljen varje år. Numera är forsen flugfiskarnas och Nikonistens favorit." Har aldrig förstått det där med att fiska flugor?
Men redan före området börjar kamerafingret att krampa.
Nikonisten är ju ingen expert på konst, men tycker att redan koskigalleriahuset var konst.
Det fanns gott om goda o mysiga kaffeställen.
Äntligen! Mänskligheten har tagit ett stort steg, oftast står det på infotavlorna 'du är här' (tänk om någon flyttar tavlan?). Här gäller precision och exakta fakta . You are in Kotka National Urban Park, vare sej du heter Urban eller Ej. Det är inte så ofta man får vandra genom en kejserlig port och nu har så många vandrat genom den att den måste restaureras. Snygg och en uppenbar fara för alla gör-det-själv-då-frugan-vill-ha.
Ganska mysig fiskestuga. Alexander var ju storfurste här i 'vårt' land 1881 - 1894.
Det finns power i Kymmeneälven förutom fiskar och flugor.
Hela området är prydligt och snyggt och det finns minst lika många fina röda träbroar som älgflugor.
På områden finns också ett ortodoxt kapell, byggt för munkarna från Valamoklostret. De lär ska ha varit ganska ofta och fiskat här.
I dagens läge håller de på med så mycket annat (nya Valamo) att de inte hinner fiska. Whiskyn skall ju också fixas så det blir inget fiskas.
Kapellet var heligt och tjusigt. Tyvärr var dörren reglad, Nikonisten skulle gärna ha trätt in i det heliga.
Små vattenkonstverk fanns att skådas för alla som hade tid att titta.
Fiskarastugan från stranden sett.
Vyn är väl så nära den finska naturmålningen av endera Feltarne som man kan komma. Klipporna såg lockande mjuka ut.
Och vandringen fortsatte över broar och vattendrag. Dock inget troll frågade efter vem det är som trampar på Hans Bro.
På trodån till trädarboretum finns en sten med minnesmärke, försökte rista in med hemnyckeln 'Nikonisten stegade denna trodå 2015' men det syns inte så bra.
Brygga för avlastning av fiskafänge.
Nikonisten tackar Parkstad för denna upplevelse - och njuter och bockar.
Du kan läsa mera om stället på webben.
Växlande molnighet
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten vädret. I dag har de lovat växlande molnighet med tre droppar regn kl 12 i Kristinestad. Nå, vetjahe - roddtävlingen startar visst kl 13, så då blir det kl 12 i stället korv o glass under lämpligt skydd.
Bilden är inte fotad i Kstad, om någon undrar. Lite norrut.