Visa inlägg taggade med 'äventyr'
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Ti striim, lyyss å skåda
Alltid i mellanåt frågar Facebook vad Nikonisten gör eller tänker. I sanningens namn måste Nikonisten medge att det inte är så klart i denna ända av internet heller.
Mytsi vaalt aalejs med coronan å i synnerhet artisternas och Nikonisternas bokningskalendrar tömdes. Men kreativa artister började streama konserter. Mycket jobb för att hålla kontakten till publiken. Egentligen är streaming inte något nytt, men pandemin höjde den nog till en ny dimension.
Musikfestpelen Korsholm kan inte ta in en stor publik till konserterna, men många fina konserter kan man uppleva via internet. Dessutom för assit! Klart att det är Mellersta Österbottens Kammarorkester, som står för öppningskonserten. Till vissa konserter har publik tillträde. Emilia Hoving leder Vasa stadsorkester på avslutningskonserten. Kolla alla konserter HÄR!
Många artister streamar sina konserter, bland andra Söderbacka - Matikainen Duo, från Kokkola. Det är just för dej som gillar jazziga låtar på gitarr och kontrabas. Duon har också bjudit in gästartister, bland andra Joonatan Rautio och Charlotta Kerbs. Deras konsertprogram hittar du HÄR!
Nikonisten upplevde ett par konserter med duon. Det kan man göra från sin balkong i en bekväm stol i härligt sommarväder. Går att piffa upp med ett glas kallt, porlande och feedibitaala. Rekommenderar att man använder t.ex. blodtand/blåtand hörlurar.
Du kan också, utan att streama, fylla eventuella kulturella luckor genom att beställa boken "Äventyret i Karleby" från Luckan för halvassit. En fin bok utgiven till 'hövåstans' 400 års jubiléum. Den läste Nikonisten två gånger, åtminstone. Köpte 3 ex bara för att kolla att både text å bild e sama.
Pandemin har ändrat många saker och många av dem kommer att finnas kvar 'after covid19', som just streaming av konserter.
Men att bänka sej i en konsertsal inför en lajvkonsert tar nog ändå alltid första pris.
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Terezin - fortet och ghettot
Alltid i mellanåt drar sej Nikonisten till historiska platser. I samband med besöket i Böhmen (Prag) blev det en heldagstripp till Terezin, fortet och ghettostaden. Trots att Terezin inte var ett förintelseläger i och för sej, har det nog varit kusligt och fasligt där. Själva staden har en ganska intressant historia. Där bodde ca 3000 invånare när tyskarna gav dem 5 månader tid på sej att flytta ut och i stället sändes dit nästan 60.000 judar, hela staden blev ett ghetto.
Läs mera om detta på wikipedia .
Texten är målad på nytt men med samma font och samma budskap ... Fångarna gjorde många långa arbetsskiften. Hit fördes också Under första världskriget Gavrilo Princip, mannen som 1914 mördade den österrikisk-ungerske ärkehertigen Franz Ferdinand vid skottet i Sarajevo; han avled 1918.
Bredvid galgen fanns också arkebuseringsmuren. Bakom muren fanns officierarnas rekreationssimbassäng. Där förklarades dödsropen åt barnen med att det var frågan om dåliga människor. Ofattbart. En av SS männens döttrar roade sig mned att bussa dobermannar på kvinnofångar.
En av många frivilliga nutidsinvånare, ser ut som en bäver man ingen har plattat till stjärten ännu. Orädda var de dessutom.
Minnesmärke som själv berättar allt.
Nikonisten är dåligt insatt i konst, men denna tolvåring har nog ritandet på raden. Men efter lite forskning var inte Nikonisten så förvånad, men måste ta till nätet...
Menoran berättar sin story
Gruppcellerna var ganska trånga, men de hade klaminer för uppvärmning i alla fall.
Nej - det kom faktiskt bara vatten från dessa duschar, fångar hade möjlighet att tvätta sej var tredje vecka.
Det går tunnlar under hela fortet och desa var dessutom minerade. Men de kom ju aldrig i bruk under krig. Landet 'såldes' ju till pappers.
Ett av ghettobostäderna. Fanns inte sängar åt alla. Hamnade du på sjukhus fanns det ingen säng att komma till. Otroligt mycket jobb har satts på muséerna på dessa områden.
En bit av järnvägen har lämnats som minnesmärke. Spåren var tillverkade av fångarna. De ledde genom porten så ingen skulle veta hur många kom och hur många for mot dödslägren.
Paffboxar för askan - urnor var för dyra.
Krematoriet kunde köra treskift.
Förutom gasbränning använde man också kol, man körde upp temperaturen till 1200 och kunde därmed bränna ett lik på en halvtimme. De som jobbade här klarade de svåra erbetsförhållandena ca 2 månader. Det var både hett (50 grader) och tungt. De skickades sen till dödslägren. Enbart män i åldern 18 - 24 anställdes.
Besöket kan inte jämföras med besök till förintelselägren, men Nikonisten gjorde ett beslut att besöka ett av dem vid tillfälle. Guiden var perfekt, rekommenderar stenhårt att välja guidad tripp. Man hinner inte se allt på en dag.
Många ställde sig frågan varför inte flera av de 60.000 ghettoinvånarna flydde, det fanns ju bara 22 SS vakter? Några flydde visserligen - men vart skulle de fly?
Nikonisten laddar upp ett album med samlade foton från Pragäventyret senare för dej som vill se mera bilder.
I morgon Kutna Hora och en massa ben.
Ett 1/2 äventyr på Stora Karlsö
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på hur nära det finns helt fantastiska platser att uppleva. Nå en lite längre bort än Såka stenkyrka är ju nog Gotland, men det går enkelt o smidigt att ta sej dit.
Ett halvt äventyr fick Nikonisten uppleva på Stora Karlsö. Egentligen var utfärden inte från börkjan inprickad överhuvudtaget.
Det ordnas olika utflykter till naturreservatet. Gnidig å håsig av sej valde Nikonisten en halvdagstripp. Man fick lite info av guiden och ett kiva häfte med utmärkt vandringsled och förklaringstexter. Funkade helt hyvä.
För samma pris skulle man ha fått en heldagstripp med komlett guidning. Bra affär, eller hur? Nå på halvdagstrippen hann man se och uppleva det mesta, tar en timme för vanligt folk att traska naturstigen. För Nikonisten tog det väl tre timmar.
Googla på Stora Karlsö och du får mera information. Nikonisten bjuder på några foton.
Man tog sej till ön med denna bastanta farkost, som var laddad med ca tusen hästar. Ingen taxfree ombord.
Redan ankomsten fick avtryckarfingret att krampa sej ordentlig. Färden gick förbi Lilla Karlsö. Den måste någon gång besökas.
Färden påbörjades så fort Nikonisten hade avtackat guiden och frågat efter närmaste vägen till fyren. Det var ganska många trappor. Inte i fyren, utan till fyren. Den finns ju uppe, uppe, uppe, uppe.
Härligt. Man kan övernatta i fyren om man vill. Och det borde man absolut. Då kunde man få uppleva ett helt dygn där.
Uppe fanns det an utsiktsplats och vyn var mera än det stod på receptet.
I bakgrunden Stora Karlsö i bakgrunden skymtar Lilla Karlsö. (foto Lena Sahlberg)
Mäktiga klippor.
I juni kastar siig ungfåglarna (sillgrisslor) ned för stupet i havet, det lär vara något att se det. Men nu hade alla redan teståkt.
Men en massa pip och gnäll fanns nog kvar. Och matningen i full gång.
Ganska så mäktigt.
På en annan klippa fannsett till samhälle.
En tordmule poserade vackert när Nikonisten bad snällt.
Mäktig natur.
Här står Nikonisten uppe på en av klipporna med en annan klippa o bakgrunden.
På hemvägen plockade vi upp ett par passagerare från Lilla Karlsö. Så egentligen har Nikonsten nästan varit där.
Men nästan räknas ju som alla vet bara i Jakobstad på fredagskvällar efter klockan 18.
Alla var nöjda med utfärden. Vissa var våtare än andra. Detta sällskap älskade stå i aktern och samla upp skvättvattnet, det var ganska hård nordanvind på gång.
Ett halvt äventyr? Jo absolut. För att det skulle ha varit ett helt, borde man nog ha tillbringat en eller två nätter också.
Det blir absolut en ny färd hit.