Visa inlägg taggade med 'åbo'
Aftonprommis i Åbo
Alltid i mellanåt styrs Nikonistens jobbresor till Egentliga Finland, ofta då Åbo. Det är något underligt med Åbo. Trots att de inte riktigt behärskar Grondsprååtsi eller Kokkolahumorn, känns det trevligt att besöka vår andra hufvudstad. Visst finns det ganska myki Österbottningar i Åbo med omnejd, annars skulle området inte vara så attraktivt.
Nikonisten tog en ca en timmes kvällsvandring och luftade ena av Nikonerna på promenaden. Det blir mera bilder än text - lyckligtvis.
Nikonisten har några bekanta som har 'investerat' i Pinella. Nu är jag inte så säker på avkastningen, men eftersom samma bekanta har investerat flere gånger måste det vara bra avkastning. Måste testa vid lämpligt tillfälle.
Eftersom Nikonisten sedan 80 -talet inkvarterat sej på Julia, så är det ju nära till hands att beundra domkyrkan. Visst är den ståtlig. Har aldrig varit uppe i tornet, men finns på min -to-do-lista.
Aura å ger förutom en härlig stämning även färgen åt ölet med samma namn.
Restaurangskeppen hör givetvis till stadsbilden. Sommartider brukar det vara ganska fullsatt på däck.
Lite julstämning finns kvar trots att januari börjar lida mot sitt slut.
Stämningsfullt. Nikonisten börjar känna sig 'lang i maga' så det är dags att rikta in kompassen mot hotellet. Hungern tar makten över kompassen och Nikonistens steg styrs mot restaurang Fontti. Behöver inte kolla matlistan - det skall bli en härlig Jallupata och en Aura som kyytipoika. Båda rekommenderas.
Det är faktiskt så, att om Nikonisten någon dag flyttar från Vasa, så är Åbo alternativet nummer ett. Men Kokkolabördigheten går inte bort ens i tvätten.
Tall Ships Races i Åbo lockade över en halv miljon
Alltid i mellanåt känner sig Nikonisten båtintresserad. I synnerhet om de är frågan lite ovanligare farkostar.
Tall Ships Races bjöd på sådana så långt som minneskortett räckte till. Härliga stora mäktiga segelfartyg från hela världen samlas årligen, och vart fjärde år i Östersjön.
Det är en årligen återkommande internationell segeltävling. Enligt tävlingens regler ska hälften av båtarnas besättning vara mellan 15 och 25 år. Etapperna mellan städerna seglas under ledning av proffs, så tidigare seglingserfarenhet är inte ett måste.
Men det fanns myki annat program kring evenemanget, området var fyllt av säljkojor, som en stor basar. Måste ha varit en bra inkomstkälla. Vädret va gårrfint hela tiden.
För jämlikhetens skull fanns det också manliga galjonsfigurer, eller berodde det på något ... Shabab Oman II
Ombord på ryska Sedov, byggnadsår 1920
Men nog fanns det sjöjungfrur också.
I bland är det bäst att bara ta det lugnt med Harry Hole.
Ja, på tal oom galjonsfigurer
Över en halv miljon beöskte evenemanget
Utsmyckningar och detaljer
Mastigt värre på Sedov
Sedov, världens största, längd 122,3 meter.
Det fanns mycket utbud på gratisprogram, till musikfestivalen fick man köpa biljetter, bland annat Pet Shop Boys uppträdde. Men Nikonisten nöjde sej med huvudevenemanget
Tur vi bro över till Replot, för färjan hade rymt på äventyr, den körda 200 personer i gången tois puol jokkee
Hade man inte tidigare förköpt sej så kunde man också bli rövad av pirater - hej å hå en flaska rom...
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Korståg till medeltida marknad
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten mitt-i-vimlet-mitt-på-torget-mitt-i-allt. Denna gång då i Åbo på medeltida markanden, en härlig häppening.
Det bjöds på trevliga händelser och teater bland publiken, det fanns hantverk och mat och kålkkåmånga efterrätter.
En bildbomb från Åbo:
Allt började med rock, rauha ja rakkaus.
Lite väl ny årsmodell, men för vissa unga individer kan detta nog vara medeltid. För oss andra bara lite häftig retro.
Minsann var det myki folk på gatorna.
Lönsa att vara snäll också annars än just före jul.
Lyckan kan vara armborst.
Eller egen häst.
Smeden smider planer för kvällen.
Aperitiv.
Fairysockerballonger i maxistorlek.
Viktigt med mellanmål.
Och vilopauser.
Lite sura gubbar strök omkring.
Jobbintervju.
Musik o konstavdelningen.
10 för de stora o 5 för de små ...
Millanmål.
Kul lek.
Chokladdippade jordgubbar, man fick 7 pinnar för 20 västrubel.
Dagens nyheter, någån dags nyheter 1961
Inte heller riktigt medeltida med ack så retro!
Se till att du bokar in medeltida marknaden nästa år. Finns på webben å i fejan o överallt.
Nikonisten på sprången
Alltid i mellanåt är Nikonisten så mycket på sprången att han inte hinner under hela veckoslutet alls på spången. Detta viikend for till en massa spring å språng i vår vackra första huvudstad Åbo.
Vädrets gudar bjöd på olika fenomen från sommarsol till hagelkraft. Blir nog några varv hit i sommar för att hinna inspektera lite mera.
Äventyret fick sin början i en värdig sal. Nikonisten tryckte extra svagt på avtryckaren.
Olika konstverk fanns att skåda, en del på fönsterbrädet. Vet inte vem detta föreställer, men i bakgrunden skymar en karta över Kokkola med omnejd.
Förutom att det var högt till tak var det också grannt.
Efter typ många trappor fick man njuta av andra våningen. Där fanns verkligen fina Högforsare.
Vy från mellan andra och tredje våningen.
Längs taket kunde den sim inte är rädd för nackspärr hitta sitt horoskoptecken.
Utsikten från terassen är nog värd trappandet.
Moder Natur bjöd på ett fint skådespel.
På aftonspatseringen kunde man se Rock, Rauha ja Rakkaus på samma bild.
Vid tidpunkten började båtarna fyllas med folk. Undrar om det är en syndaflod på kommande, folk verkade ha så brådis ombord.
Kilauta kaverille.
Efter en stund började kaffetanden värka otroligt myki, för att inte tala om glasstanden.
Härligt med kotiinkuljetusautomater. Bara att hoppa på peeden och den transporterar dej hem.
Nästa vecka mera påhitt. Kan evetuellt silas.
Uulårondå.
Alltid i mellanåt återkommer Nikonisten till den stad där han 'jobbade' 1978. Då blir det alltid lika passligt att ta en vandringsrunda i den fina miljön. Startar man från Toripolliisi och väljer att vandra genom Ainolaparken och över Patosilta kan man ju gensticka övre Korkiasaari eller traska till Hietasaari o komma längs broarna tillbaka. Nikonisten sträckte på sig en såndär 6,6 km länk.
Denna gång blev det en också koll inne på gamla stadskasernsområdet i stället för caféslottet vid bron.
Mötte en plaskvåt konstverk. Ganska passande nog.
Mera konstverk längs vandringen. Lite modernare. Kanske kommande reklam för ny Hota-pulver?
Trevligt med de vita broarna på Hupisaari /Ainola. Tror bestämd de var lika många i vintras, men de var kanske kamouflagefärgade då.
Kortare än Kwai men trevligare än suckarnas.
Halloy - parkstrand med rinnande vatten.
Den här bron var så lpng att man hade byggt viloplats på mitten.
Ormbunkarna stortrivdes redan nu, undrar hur stora de är i höst.
Här var det fisktrappor för lekande firrar. En bit högre upp blev trapporna smalare. Där satt måsarna som på buffétlunch.
Somrigt värre vid älvsimstranden.
Jaahass. Här på bilden då 'Hässäkkä' eller SS1 alltså Sotilassairaala 1.
Här jobbade Nikonisten i skift. 'Hemmet' var dock på Hiukkavaara. Här bäddade Nikonisten sängar, mätte feber och puls samt blandade risinolja i brunsåsen åt otrevliga patienter. Nu hade hela stadskasernområdet förvandlats till konst å kulturcenter, tror jag.
Kraftwerk.
Bron till bibban. Lyckligtvis är Uleåborg en vacker stad. Annars skulle det ha varit en tråkig aftontraskning.
Här är Toripolliisi, som mitt i gatan står. Håller ordning o reda på torget. Efter några steg mot torget kan man inhandla och avnjuta stadens bästa burgare. Rekommenderar 'Slaktarens' med alla tilltugg.
Runsalarundan
Alltid i mellanåt far Nikonisten på naturstigsäventyr nästan mitt i sta'n. Tog sej från torget ut till Runsala. Vek in via infocentret efter en karta, så jag inte skulle vilsas till Sverige eller så. Kartan fanns nog på webben, men då man förstorade/skrev ut den noterade man att den var byggd av duplolego. Bättre med en ärligt inhandlad äkta kartkopia för 0,20 eur inkl moms o leverans.
Tänkte ta en par korta rundor i 24 gradersvårvädret. Den första på ca 2 km o den längre på 3 km. Man får dem lätt längre om man går dem två varv.
Sagt och hjort. Vandringen från Ekollonet till skylten räknades inte med i kilometrarna.
Stigen var stabil och bred, men hinderhopp med två kameror kring nacka är inte att rekommendera trots bra försäkringar.
Mitt i naturskönheten dyker en lite ovanligare skogskoja upp. Utan att ha gått vilse.
Äkta skogsmulletrollskog.
Varierande höjder på skogsstigen.
Halvvägs någonstans fanns ett fint fågeltorn. Tyvärr såg jag inga fåglar där denna gång.
Jopp Heidi hejda hej.
Tycks växa genusmanipulerade blåklockor i Runsala. Inte ens humlorna tycktes bry sig om dessa?
Bävrarna i Åbotrakten är välutbildade. Den är inga virsåga gnagningar här inte.
En del trappor var EU godkända - dem måste man ju testa.
Lite överraskande objekt hittade NIkonisten på skogsvandringen.
Inte EU godkänd men i nog Nikoniststämplad.
En sann naturstigskylt.
Det finns många naturstigar på Runsala. Den mest populära lär ska börja vid Honkapirtti. Den skippades denna gång. Vid Ekolloncentret får man också hya velocipedar. Säljaren var inte så säker på om det kostade 8 eur för fyra timmar eller 4 euro för åtta timmar.
Nikonisten lovade återkomma då priset är fastställt.
Åbovandring
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten på aftonpromenad. Helst i solsken och där det finns glasskiosker på bortvägen och en grill på hemvägen. På en kort tur längs Aura å klickade Nikonisten några sommarfoton. Just denna dag kändes det som Nikonisten kom till Summer in the City.
Terasserna var sommarfyllda.
Picnicfolket har anlänt.
Domkyrkan e bara allti lika ståtllig och andlig.
Hmm förra gången jag fotade dessa var de röda?!?
Behövs inte mycket grönt för att kallas gräs.
Har man en effektivan vakthund behöver man inte låsa cykeln.
Aftonskolan.
I Åbo tycks det finnas parterapi också kvällstid.
Ååkkånä - snabbkurs i Uleåborgska.
Alltid i mellanåt nostalgerar Nikonisten tillbaka till Hiukkavaaratiden, efter kriget. Då var det peedas mellan Hiukkavaara o stasskasernens hässäkkä (SS1), sotilassairaala. Då frågade man i mellanåt: "hakkiikkonää asssseenpuhistusvälineet kellarista. Nå Nikonisten gjorde en promenad i närmiljön för att uppfriska minnet.
Ookkonää:
Ostikkonää:
Juokkonää:
Lukkiikkonää:
Pelekääkkönää:
Syökkönää:
Som du ser så e inte dialekten alls svår, de tycks vaal värre om man reser från Kokkola söderut, med undantag förståss av själva fd huvudstaden, fd residensstaden där man talar bäter å meir korrekt svenska än i hela Svedala. I mellanåt ser man särstavning 'ookko nää'
å i mellanåt har man sparat på mellanslagen.
"Ookkonää Oulusta, värkkääkkönää käläkättimiä ja myykkönää haitekkiä?"
Sköt om dialakten din så länge den finns å inte bryssel- eller elykeskusförbjuds.
Blommor och bin.
Alltid i mellanåt blickar Nikonisten tillbaka i den nästan oanvända botanikboken mellan ööråna. Grannt att se att så många blommor redan slagit ut... osv. De är ju nog alla granna på sitt sätt, men att minnas namnet på dem är nog prakkåt. Prunus Padus minns ja å brassica campestris (om det inte var en nattfösare på Kokkolas Vaakuna).
Men viktigare ti skåda än ti veta namne.
En ganska sympatisk blomma från efter-istiden, notera speciellt den mörka sakrala färgen på kronblombladen.
Voi arma dagar! Sko ja ha veta att gröna kulor växer i naturen sko ja ha vaali fältbiolog.
Döpte dem till 'His Bållan'. Nu strax på jakt efter mera godis som plombutragande salmiakpiratosevrån,
eller MaxiTuplabuskar, eller varför inte Franska Pistiller...
Och liljorna de växa upp om våren...
Tobaksblomma, nikotinväxt som ändrar färg - häftigt. Passar även ickerökare. Nikonitist?
Första pris för grannaste kostymen. Praktvädd, Koreatörmäkukka (högaktuell just nu) från antingen nord- eller sydkorea.
Lite så här känns det i mellanåt i Nikonistmagen. Men den kunde man dressera till julgransprydnad, eller krokagn.
Denna orangutunga vet jag inte vad den heter på riktigt.
Pistillfärgad pistångblomma.
Vet absolut inte vad hen heter, men av någon konstig anledning döpte Nikonisten blomman till 'Fikapaus'!
Och svarar redan nu att jag inte tjuvade en enda korallapel.
Men måste medge att färgen är gårrgrann.
Trädgårdsmästaren var en hygglig prick - bra lyssnare.
Frasseblomstren njöt av höstens färger.
Sen blev det lite sKULptur. Nikonisten tyckte speciellt mycket om detta konstverk.
Vet inte om detta var en konstillation eller installation, men Nikonisten beslöt att döpa konstverket till 'Svensk Duo med Pumpa'.
Om nåån fundeerar på var bina håller hus (rubriken), kan jag vänligen berätta att alla for till Tittis o Jerkers farm för att samla in honung. Men de kanske får komma med i en senare juttu.
Så har då Nikonisten kommit fram till att botaniken är myki intressant, bara man in e för allvarlig.
Och Nikonisten måste ju bara vara inresserad av fotosyntesen, annors e han int nå äkta Nikonist.
Medeltidsmarknad i den tredje huvudstaden
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten om allting verkligen var bäter förr. Myki var nog. Om man t.ex. ringde ett samtal och ingen svarade, betydde det inte att olyckan varit framme, det betydde bara att ingen svarade i telefonen.
Men myki var ju också sämre, som pesten. Men Nikonisten gjorde en snabbhopp tillbaka i tiden, alltså tiden före kännykkä, twitter o evrån. Alltså till Sherwood:
Tio för de stora o fem för de små ...
Andersson o Pettersson testade sina IQ nivån med äkta Domino (alltså INTE dominokex)
He jusåm tarkkuus o precision som gäller
Orättvisans orättvisa, fick varken slingor eller afro fast jag frågade snällt, spott - frääs - klöös ...
Stämningen var så äkta som man bara kunde föreställa sig. Helt tydligt var det senmedeltid, för det fanns små RobinHoodar överallt - också flyende Marian jungfrur fanns det gott om.
Skampålen var ännu inte nyttjad, Då jag frågte varför fick jag till svar att de inte har någon ännu att sätte dit. Jag lovade bidraga med ett antal förslag, om de behövde.
Det liksom bara hände något hela tiden, programinslag dök upp ur intet.
De här piip-gnäll-och-tjut herrarna musicerade med olika melodier o trevliga texter. Men de kunde varken spela Paranoid eller Burn, så de föll i samma klass som Stig-Ingvars eller Lisa-Stephanz. Men egentligen skulle ju nog båda önskelåtarna ha passat ganska bra i sammanhanget o tidsandan?
Såpbubblorna var lika stora som zeppelinare och minerna som på Hangökex.
Allt kändes så verkligt o bra planerat, att jag måste kolla på kännykkän vilket år som gäller.
Tror bestämt det fanns mera narrar än herrar på torget... Så i det hänseende inga förändringar jämfört med dagens läge.
Stackars Griseknoa. Men nu blev Nikonisten påmind från djupet i magsäcken att det är dags att äta, så mera dokumentation blidde det icke.
Ja vädret förståss - det var ungefär som på julmarknaden på stora torget, men ljusare.
En alltsomallt lyckad upplevelse alltså.