Visa inlägg taggade med 'åland'
Älgjakt!
Alltid i mellanåt kånkar Nikonisten på sina trogna enögda vänner även på jobbresorna. Minns inte när de skulle ha lämnats hemma de senaste åren. Efter möten, mail o modifierade offerter finns oftast tid för uteliv - hoppas vi.
Efter ett möte fick Nikonisten ett lokalt tips på fina vyer - sådant skall man nappa på. Så då i väg på äventyr.
Nästan framme mötte Nikonisten på den trojanska älgen - och började tänka på om det är älgjakttider.
Dessutom är det ju skottår i år. Nikonisten funderade och kom i håg att det var något speciellt avigt med skottår. Hmmm skott... Måste vara älgjakten. Men den aviga älgjakten. Alltså skottår är det ju älgarnas tur att jaga! Jisses.
Men denna mötesälg var ganska saklig och beskedlig.
Men till vyerna. Ett grannt beslut gjordes i dag, det var att hit blir det att återkomma med mera tid - vilken härlig plats.
Havspool.
Kan aldrig skåda tillräckligt - fina vyer.
Mäktiga klippor - glömde snabbt att det inte var solsken. Började också fantisera hur detta ser ut den dagen då havet stormar och det skvättar å sprättar saltvatten på linserna. Det ni!
Hög mysfaktor! Tyvärr fanns det ingen korv i ryggsäcken denna gång, men nog smaskiga åländska äpplen.
Denna resa blev det då att investera hela veckopengen i äpplen OCH Grannas pressade i 3 liters lådor. Känns hälsosammare än att bunkra vinlådor, men funderade lite på vad tullmännen skall fundera om de inventerar så stora mängder? Hoppas det inte har stiftats någon begränsningslag varken på Arkadiebacken eller i Ryssel.
Nikonisten lovar nog återkomma till dessa vyer.
Nikonisten på krigsstigen ...
Alltid i mellanåt packar Nikonisten ryggsäcken med proviant, vapen och stridshumor och drar långt bort. Vapnen bestod mest av elddon, puukko, grillgaffelteleskoppinnar och provianten av vatten, Grannasäppeljuice, grillkorv, åländska äpplen, en påse ahlgrenska bilar, pingvinens saltpastiller och nå annat smått och gott.
Denna gång navigerande lååångt in i helt obekanta djupa skogar kännande av förbiswischande kanonkulor och doftande svartkrut samt trampande i fårskit.
Krigsstigens start beslöt Nikonisten! Dags att navigera till den knappt 5 kilometer långa vandringsleden, som nästan kändes som drygt 12 kilometer. Så dubbelt mera för samma pris - inga illa!
Första rastplatsen var upptagen och grymt aggressivt bevakad av en vakthund och en snäll dam från nuvarande Sveariket. Hon visade vänligt vart Nikonisten skulle vandra medan vakthunden voffade i ett lämpligt tempo.
Eftersom det var en dryg helkilometer till nästa rastplats, rånade Nikonisten snabbt och girigt lite nödproviant. Försöken att muta vakthunden var skrattretande.
Väl uppe på första berget bankade Nikonisten på, men eftersom ingen öppnade och bjöd på aftonkaffe med tilltugg, fick han snällt börja tära på den egna provianten. Notera de vackra stenarnas både färg och formation - herrlit.
Vägen till nästa rastplats såg ut att vara ganska utmanande och höjdskillnaden var helt kännbar. Måste lite bromsa tempot, eftersom det kan vara tunnare luft uppe på Djävulsberget.
Djävulsberget, 62 meter över nuvarande hav. Därav törsten och godishungern.
Bomarsunds fästning förstördes ju totalt 1854. Den hann aldrig bli ens färdigbyggd. Men planerna och ritningarna var mäktiga. Nikonisten vet inte om det jobbades för långsamt, eller om en del var på alterneringsledighet eller om det var någon föregångare till vissa 'organisationers' byråkratiska fyrkantiga kugghjul som stoppade byggandet. Varken EU eller NTM centralen fanns ju inte då ännu, vet inte hur det var med de andra instanserna.
Berget lär ska ha hetat Vårdberget förr och där har funnits en optisk twittertelegraf.
Utsikten från Djävulsberget var makalöst grann.
Tur att Nikonisten vandrade medsols, annars skulle de här trapporna varit tyngre att traska.
Höstliga färger fanns att skåda i all oändlighet.
Vid Puttegästhamnen fick ögonen mättas med skön vy och magen fick några korvar.
Ha - Nikonisten hittade fabriken där canonerna tillverkas...
Väldigt tacksamma får vi vara att ruinerna är kvar, man kan lätt fantisera sig till hur det har gått till under krigstiderna.
Skön är den jord ...
Kanonhål och vina vyer.
Väl sedan tillbaka längs den grusiga vägen till startrutan, för att ännu beundra byggnadsverken.
Vy mot Bomarsunds muséum. Lite längre fram hittade NIkonisten något som kallades kulturstigen. Det beslöts enhälligt att den skall vadras vid första bästa tillfälle.
Märken efter canonkulor i murarna, fantiserade Nikonisten.
Så var det bara att ta kål på resten av matsäcken och ta sig bilandes hem till härbärget innan de sistsa solstrålarna gömmer sig bakom skog och berg.
Nikonisten rekommenderar varmt vandringsleden, fuskare kan ta sej till vissa ställen bilandes och skämmas lite.
Flyktrapport
Alltid i mellanåt förvånar Nikonisten sig på hur mycket intressant man kan hitta under helt vanliga enkla resor. Bland annat hittades ett hotell som äntligen hade en parkering med lediga platser nära huvudingången. Om det nu inte är en lottovinst så kanske ändå några jokernummer. Skraplotter blev det inte. Tre fästingar hittade jag också, men inget att fästa sig vid.
Dagslööp - hotell med lediga parkeringsplatser.
Slumrande färggranna indianfortskaffningsmedel, vågade inte störa - ganska intimt.
Har alltid älskat intressanta konstruktioner. Grubblar fortfarande på varför bryggan skulle formas så här. Kanske det är en sk styrkilad brygga. En sån som 'hjälpstyr' båten snyggare till bryggan. Orkade inte vänta för att vittna.
Historiska fynd. Bergsklippan var som sandpapprad med Mirkabulldoggen i åratal. Så jag kom till slutsatsen att det måste vara en kedjereaktion från senare istiden.
Här är polisen som mitt i gatan står ... En envis typ, nå hjort e hjort.
Detta tecken förklarade ju en hel del saker som jag tyckte var lite konstiga. Men automatkorigeringen har nog varit avstängd eller gammal version då de gjorde skylten. I min unga barndom skrev vi nog Tårrbollan eller Tårabollan.
Sen blev det dags för kvällsvard, magen diskuterar ännu nöjd o glad över de Dahlmanska korvhydraterna.
Inte så många. Eller låt oss säga inte för många. För mycket och för liten skämmer ju allt.