Visa inlägg taggade med 'ö'
Fullt öös på Ritz!
Alltid i mellanåt blir det fart på Nikonisten. Fredagens konsert bjöd på fullt ööös från början till slut. Stefan Sundström med sitt band Den Sista Jäntan körde hårt på Ritz. Gänget är för tillfället på Finlandsturné. Torsdag gällde Uleåborg och onsdag på Kulturgaraget i Kokkola. De var imponerade av garaget.
Var inte bekant med Stefan tidigare, men njöt av den fartfyllda konserten. Namnet Den Sista Jäntan kommer från Povel Ramels låt? Konserten var intensiv och kort, kanske insprirerad av Povel Ramels Underbart e Kort? Hursomhelst serverades inga Evert Taube visor denna afton, och de skulle nog inte ha kännt sej värst komfortabla.
Publiken njöt och gav stående ovationer.
Några bilder från konserten
Välplanerad och rutinerad show på Ritz
Stefan:
"Jag har skaffat mej ett rockband som får Rolling Stones att påminna om Jätte-Arja Saijonmaa. Vi heter Sista Jäntan efter Povel Ramels gamla slagdänga om den ensamma flickan i Värmlandsskogarna som endast hade Pål i Backen och Måns med läppen som sällskap. Och så han vars namn vi inte vet…."
Stefan bjöd på intressanta gester under spelningen
Tyvärr hördes det alltför lite av keybordisten, hon var superbra (de gånger man hörde henne) men oftast överröstades hon av de andra i bandet
Receptet till musiken kunde se ut så här, enligt min vän Ari Lähteenpää:
"Tag 70-tals Rolling Stones eller Faces och boka till solist en rockversion av Cornelis Vreeswijk, som har lånat koregrafin av Joe Cocker"
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Gruppen startades 1970 av Bertil Goldberg och Tomas Forssell som en akustisk duo.
Nynningen turnerade under åren 1970-1980. Gruppen gav bland annat ut albumet "FÖR FULL HALS", med tonsättningar av den ryske poetens Vladimir Majakovskijs dikter, en skiva som räknas som ett av sjuttiotalets viktigaste utgivningar.
Gillade starkt killarnas spelande. Progestämningen hade absolut inte nötts bort. Alla medlemmar var mycket skickliga musiker. Om den energi de utstrålade från scenen skulle omvandlas till el, skulle denna spelning ha fixat hela fastighetens elförbrukning.
Några foton
Tomas Forssell spelar gitarr och sjunger i bandet. Han har varit med från starten.
Nynningen spelade på Ritz. De tyckte Ritz var väldigt häftigt att spela på. De kände naturligtvis till Tasavallan Presidentti, Wigwam, Piirpauke och andra proggband i Finland.
Mårten Magnefors bakom pukorna. Där har vi en som inte bara trummar, han spelar på trummorna mycket skickligt, dessutom så att trummorna aldrig 'störde' utan de fyllde upp.
Bengan Blomgren, med sina berömda solon. I Kokkola finns det en gitarr som är döpt efter honom och i Sveriga har ett tjejband döpt sin bandbuss till Bengan.
Tomas är lokomotivet, skicklig både på sång och gitarr. Rösten är som gjord för progg.
Thomas Jäderlund spelar altsaxofon och sjunger. Han kan sin sax han.
Nicke Ström med sin härligt nötta elbas. För fotografen mycket svårfångad.
Det var ett nöje att lyssna på spelningen, det skulle dock ha funnits lediga platser för mera publik.
Tomas Forssell: sång och gitarrer; Nikke Ström: bas; Bengan Blomgren: gitarr;
Thomas Jäderlund: saxofoner och sång; Mårten Magnefors: trummor.
ARRANGÖR
Ramasound
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
På markna i Nyykaabi
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på marknad, inte så ofta till salu... Efter ett par års paus öppnade Juthbacka portarna på fredag klockan 9. Över 400 försäljare på plats. Säkert 95% samma som för 3 år sedan. Varorna var i stort sett de samma.
Men stämningen var lika hög som temperaturen. HAr för mej att tidigare år har de öppnat på fredag typ kl 16, men i år öppnades markanden kl 9.
Arrangören, Jakobstadsnejdens veteranbilssällskap, lovade att det man inte hittar här behöver man inte. Men jag skulle behöva en ångmaskin, men en sådan hittade jag inte efter över 4 kilometer traskande.
Redan klockan lite över 10 var det mycket folk i farten
EN mycket ekologisk tvättmaskin, fungerar utan ström
Köp en Tuk Tuk, Riksa, Rickshaw, Tesla varianten, för bara 3.500 västrubel
Grillkorv är ju ett måste
Fina burkar
Ska du öppna butik eller nattklubb - skyltarna finns färdigt
Ja - Hemmets Veckotidning har man ju läst som yngre
Riktig vintage grammofon, har inte Bluetooth
Kippor å greijor
Jan Björk (Birtz Art) tråkade sina fina fotoböcker. 30 eur styck å för 90 eur får du två!
Alltstsomallt en trevlig upplevelse, på lördag blir det nog rusning. Kanske redan på fredag efter kl 4.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Manuel Dunkel kvartetten på Ritz
Alltid i mellanåt smyger hösten bakom knutarna. Det betyder också konsertere och evenemang på ställen som varit på sommarpaus. Hörde själv om denna konsert via Radio Vaasa, annars hade jag nog missat totalt.
Manuel Dunkel, inte tidigare bekantskap, uppträdde på Ritz.
Lånar från Ritz -sidan:
"Den prisbelönte saxofonisten och kompositören Manuel Dunkel och hans kvartett anländer till Vasa onsdagen den 10 augusti 2022 klockan 19.00. Den virtuosa line-upen är särskilt känd för sitt melodiska uttryck och distinkta sound. I hjärtat av bandet är Dunkels kraftfulla och nyanserade saxofonljud, som naturligt böjer sig från en intensiv postbop-stil till de mest känsliga balladstämningar."
Trevligt många i publiken, eftersom en halvtimme innan starten var det inte så många på plats. Men Vasas Jazzpublik kom troget, just innan konserten. Arrangör: Vaasa Jazz Club.
Ritz passar nog bra till dylika konserter, Manuel nämnde nog detta.
Manuel Dunkels kvartett på Ritz' scenen
Manuel Dunkel tenor och sopran saxofon
Alexi Tuomela
Antti Lötjönen
Jaska Lukkarinen, mycket skicklig jazztrummis, honom har NIkonisten fotat tidigare.
En fin och mycket intim 1 1/2 timme tillsammans med njutbar jazz. Publiken stornjöt och kvartetten fick mottaga hjärtliha applåder.
Några foton kan du hitta i WEBALBUMET!
På torgloppisen - igen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till torget, ofta på söndagar. Då får vem som hels komma till torget och antingen fynda eller sälja fynd. Det kostar inget att ha en torgplats och dessutom är parkering gratis. Oftast köper jag inget men varje gång träffar man bekanta.
Nu börjar det kännas att kommersen har kommit i gång
Denna söndag var det inte fööör varmt, under 25 grader
Det bjuds ut fynd av olika sorter och pris
Jordgubbsförsäljningen hade också kommit i gång
En del tycker att sommaren börjar med lösglass, andra föredrar ärter
Det gäller ändå att skydda seg för solens strålar
Fanns också billiga enrummare till salu
I mysiga caféet kunde man släcka törsten efter eller under torgvandringen
Anssi Marttinen han kolla Vasabladet mellan skiv- och deckarförsäljningen
Vasas egen gitarrvirtuos Björn 'Nalle' Schauman träffade många bekanta under sin runda.
Verkligen fint att evenemanget ordnas, borde någ själv tömma några skåp ...
Riddare och rustningar
Alltid i mellanåt gör Nikonisten comeback till någon utställning eller något evenemang. Som fortsättning på utslänningen ' Symboler för makt och välstånd' ordnades på muséets innergård ett intressant evenamang.
Riddare och stridshästar från Rohanin tallit på Kimitoön kommer visade upp sig och förevisade vilken utrustning som behövdes för torneringarna. Därefter visade medlemmar från Vaasan miekkailijat historiska svärdstekniker.
Riddare och stridshästar voisade upp sej för Vasapubliken på tisdagskvällen. Ser inte så bekväm ut den där rustningen. Kan vara som VW Bullorna i tiden, varma på sommaren och kalla på vintern.
Det var mycket folk vid muséet. Blev riktigt kö till kassan och själva utställningen, men mycket folk också på bakgården. Blev ett riktigt familjeevenemang.
Dåtida riddare fick sin vätskeportion i öl. Det gavs ca 7 liter öl per dag. Men så svettades man nog ganska mycket. Öl innehåller ju som bekant mycket näring och energi. lite som bröd i vätskeformat.
Hästarna var otroligt lugna och alla barn fick klappa dem-
Landskapsmuséumforskaren Kaj Höglund stod bakom idén att locka alla dessa riddare och svärdmanskap till soliga Vasa.
En för alla, alla för en, men Nikonisten hittade inte Ivanhoe trots ivrigt letande. Du vet korsfararen riddar Ivanhoe (Wilfred of Ivanhoe) med det kännspaka röda tempelkorset på sin mantel. Vill minnas att Roger Moore var i huvudrollen i TV serien för nästan 100 år sedan.
Väldigt trevligt att Österbottens muséum visar också annat än konst.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.