Visa inlägg taggade med 'österbottens muséum'
Riddare och rustningar
Alltid i mellanåt gör Nikonisten comeback till någon utställning eller något evenemang. Som fortsättning på utslänningen ' Symboler för makt och välstånd' ordnades på muséets innergård ett intressant evenamang.
Riddare och stridshästar från Rohanin tallit på Kimitoön kommer visade upp sig och förevisade vilken utrustning som behövdes för torneringarna. Därefter visade medlemmar från Vaasan miekkailijat historiska svärdstekniker.
Riddare och stridshästar voisade upp sej för Vasapubliken på tisdagskvällen. Ser inte så bekväm ut den där rustningen. Kan vara som VW Bullorna i tiden, varma på sommaren och kalla på vintern.
Det var mycket folk vid muséet. Blev riktigt kö till kassan och själva utställningen, men mycket folk också på bakgården. Blev ett riktigt familjeevenemang.
Dåtida riddare fick sin vätskeportion i öl. Det gavs ca 7 liter öl per dag. Men så svettades man nog ganska mycket. Öl innehåller ju som bekant mycket näring och energi. lite som bröd i vätskeformat.
Hästarna var otroligt lugna och alla barn fick klappa dem-
Landskapsmuséumforskaren Kaj Höglund stod bakom idén att locka alla dessa riddare och svärdmanskap till soliga Vasa.
En för alla, alla för en, men Nikonisten hittade inte Ivanhoe trots ivrigt letande. Du vet korsfararen riddar Ivanhoe (Wilfred of Ivanhoe) med det kännspaka röda tempelkorset på sin mantel. Vill minnas att Roger Moore var i huvudrollen i TV serien för nästan 100 år sedan.
Väldigt trevligt att Österbottens muséum visar också annat än konst.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.
Nostalgiska skolplanscher
Alltid i mellanåt minns Nikonisten skoltiden. Inte så mycket läxorna och andra tråkigheter, utan lärare, klasskompisar, själva skolan etc.
Nikonisten har så många årsringar, att ha upplevt folkskolan. Började skolvandringen i mitten av 60-talet i splitternya Chydenius folkskola på Anders Chydeniusgatan i Kokkola.
Den byggnaden har rivits och alla bustricks är preskriberade.
En del av oss kommer i håg doften av sprikopieringsmaskinen, den kan inte beskrivas i text. Det fanns varken internet eller wikipedia. Lärarna illustrerade undervisningen med olika tryckta planscher. Pedagogiskt sett mycket effektivt då man inte visste om nå bättre.
Österbottens muséum:
"Vinterutställningen i Österbottens museum presenterar närmare hundra gamla skolplanscher. Planscherna har använts som hjälpmedel i undervisningen vid Dövskolan i Borgå, och de hör till Dövas museums samling, som förvaras vid Arbetarmuseet Werstas i Tammerfors som också har producerat utställningen.
Skolplanscherna utgjorde i början av 1900-talet en stor del av folkskolornas undervisningsmaterial. En stor färggrann plansch var ett effektivt verktyg, eftersom det bara fanns få bilder i den tidens läroböcker. Större effekt fick man genom att man gjorde avtäckandet av planschen till ett spännande ögonblick på lektionen och att man upprepade saker vid samma plansch i flera omgångar.
Tillverkningen av planscher inleddes på 1800-talet i Tyskland och Frankrike. Man började trycka skolplanscher I Finland i början av 1900-talet. Motiven på planscherna täckte folkskolans undervisningsbehov från religion till idrott. Innehållet planerades av respekterade samtida forskare och undervisningssakkunniga tillsammans med konstnärer. Bara en del av konstnärerna signerade dock sitt arbete, och därför känner man inte till vem som var illustratör då det gäller största delen av planscherna."
Nedan några av planscherna:
Klassrummet kunde se ut så här. Observera planscherna uppe i bilden.
Måste vara från Söderfjärden
Columbus kommer till Amerika, för att köpa skinnhandskar av Kokkolabor.
New York, det var faktiskt spännande att se en bild på staden man bara hade hört om
Påminner om herbariumtiden, då alla elever måste samla in växter under sommarlovet. Det var den tidens kiky. Själv kommer jag bara i håg Prunus Padus och Brassica Campestris.
Alla minns väl Homarus Vulgaris?
Grodan Boll i knipa.
Nikonisten gillade utställningen. Inte bara för gamla minnen, men också för att utställningen var välplanerad och planscherna var utmärkta. Bara genom att kolla planscherna med religiöst motiv, kunde man lätt associera med respektive bibelberättelse. Så något har ändå fastnat.
Rekommenderar ett besök. Utställninen pågår till 29 mars 2020.
Mera planscher hittar du på UTSTÄLLNINGEN!
Ta i TRÄ!
Alltid i mellanåt känner Nikonisten sej lite träskallig. Därför drog kosan till vernissage på Österbottens museum. Utställningen är döpt till Suomi PUUSTA - Ett Finland AV TRÄ. Mycket passande för träbenta träälskare.
Vid den klara rand
Av en blommig strand
Sjöng en björk ibland
Sina gröna visor ...
Nikonisten fäste första blicken på detta konstverk. Gillade kompositionen, den fina soffan och tjärgodiset - äkta.
Johan Ångerman höll öppningshyllningen. Han mindes klart både ljudet och doften av träet som rullade i hop sig till serpentiner efter morfars hyvel. Lite tyckte Nikonisten detsamma. Båten, tjäran, havet ...
Verkligen påtagligt. Stundars har aktivt deltagit i arrangemangen.
Till ryska tsarens, Alexander II besök, uppfördes detta ståtliga skithus
För musikunderhållet stod Kaukolammin Musatuvan Bändi. Solisten spelade nog nästan som Irina, men var inte riktigt lika grann i Nikonistens ögon.
Der, Die, Dass. Skithusfotona med sina detaljer.
Publiken gillade bändet.
Vad skulle du vilja spara från ditt barndomslandskap? Var och en får själv hänga upp sitt sparförslag, demokratiskt.
Tapeter i trevliga lager, den där blåbottnade prickiga versionen finns nog någonstans bland Nikonistens barndomsminnen.
Juhani Sepppovaara hade fotograferat.
Ta dej en sväng till TRÄutställningen - mycket trävligt!
Säg det med blommor!
Alltid i mellanåt känns det som om Nikonisten fastnat i kulturen, men inte alltför ofta. Denna gång styrde jag 'der Alte' till Österbottens Museum - vernissage på gång: Blomstrande Österbotten.
tf. museidirektör Selma Green hälsade alla välkomna.
Knappast kunde man ha en lämpligare person att öppna utställningen än floristmästare Owe Salmela. Han talte vackert om blommornas språk, deras symbolik, sommarens masroskransar, som i all enkelhet ändå kunde symbolisera solens vandring på himlavalvet eller det eviga livet. När Owe nämnde skolherbariet, fick jag lite dåligt samvete. Men det är nog på planeringslistan... hmmm prunus padus var större än maskrosen och doftade starkt och sen då brassica campestris ...
Men håsa int! Innan allt detta bjöds på blommiga toner
av Onkilahden koulu / musiikkiluokat.
Utställningen handlade om mycket mera än mormors pelargonia på fönsterbrädet. Det var blomster i olika sammanhang, det var blomster på olika material, det var blomster, som ville berätta något eller visa en status.
Blomstren följer ju med oss hela livet - i alla olika skeden av livet.
Även som sigill på minnen och värdesaker.
För att göra allt lite mera festligt.
För att göra allt lite mera personligt.
För att få kaffet att smaka lite bättre.
Eller ...
... bara för att.