Visa inlägg taggade med '1700 tals marknad'
Raindrops keep fallin' on Market
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att meteorologerna bara skämtar. Men i dag blev det nog att kolla vad sådana arken -båtar kostar och om man får dem på avbetalning. Ararat Credit Card.
Hursomhelst så inhiberades den efterlängtade keikkan till Molpehällorna. I stället blev det att fara till Storkyro på 1700 tals marknad. Den var då egentligen inbokad till lördag, men då regnade det ju (fniss).
Tror nog regnet hade samlat på sej allt sedan 1700 talet.
Lite blött var det nog, men sisufolket kom troget till marknaden - år efter år.
Samma sak med alltid glada Riku Raven. Men visst skulle det ha varit trevligare med lite uppehåll, sade Riku.
Riku, krukmakaren.
Still ska det vara både i sol o i regn.
Juha Koskela har designat smycken i 40 år.
Färggrannt i regnet.
Rita Lukkarinen och Eero Murtomäki var stiligt klädda. De sålde sina egna, fina produkter, bland annat fotoböcker och fotografier.
Sågspånen gjorde att gott arbete.
Hmm, här kommer ett riktigt julklappstips till mannen som har nästan allt och dessutom mustasch.
Allting blir modernare, nu blir man av med sina krämpor också per mobil. Appen heter krämpaway.
Kiva skyltning. Man fick dessutom smaka på lammköttskonserv.
Den här Nasse-Setä var inte längre varken rödnosig eller arg.
Prakkåt att gå omkring med två paraplyer, hur skall man då äta grillkorv eller glass?
Kortbetalningar välkomnas redan på 1700 talet.
Lite regn stör inte kommersen, men skyfall håller nog plånböckerna på tryggt avstånd.
Den gamla svarvtekniken funkar också i dag.
Att fixa jättestora såpbubblor är inte alltid så lätt. Regndropparna punkterar efter hand.
Såg många olika paraskaft, men inte en enda Picachu, men efter regnet blir det en hel del -attjoo.
Markna å luåmulakris
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att det är skönt att förflytta sej tillbaka i tiden då släkten växte upp på Hassis nära Lahnakoski. Inte långt borta från Camera Obscura. Storkyros 1700 talsmarknad är ein favorit. Man kan ita hälsosam luåmulakris men ändå fjärt ritti dååme.
Skämt omsider. Allt utom grillkorven e som av äldre och ädlare sort. Och härligast av allt - inte en skymt åv dammsugarpåsåna.
Från automobilparkeringen fick man kyyti me fina Zetorer, detta ex var ett kap för köparen (eller säljaren)
Stämningen var äkta, utställarna och en del andra var utklädda i tidsenliga dräkter. En del behövde inte ens klä ut sej.
Finare fruar kunde synas diskutera artigt med lägrekastade fruntimmer.
Den moderna tekniken kunde kanske ha impelementerats i svärdet?
Smeden borde bli vid sin präst, eller hur hette det i katekesen?
Tyvärr stängdes marknaden en timme tidigare än vad informerats, så det blidde lite brådis. Ingen REA hann man uppleva.
De flesta var med på marknaden.
Donna är en van marknadslamm.
Denna mjölnare ylade inte och såg lite traiskå ut, men han hade rent mjöl i påsarna.
Alltid lika intressant.
Riku Raven visade hur den behändiga kannan skulle användas. Undrar hur den skulle fungera som singlemaltautomat?
Här var det äkta konstläder i granna färger.
Karriär på toppen - skickligt gått och skön stil
Vackra jungfrur virkade (kanske) harniskar och hjälmar av ståltråd?
Stämningsfyllt i kyrkan med konsert. Kyrkan är värt ett besök också utan konsert. Bibeltexterna skrivna och illustrerade på väggarna (på svenska!). Mässorna mässades på latin för att ingen skulle förstå.
Packa din kappsäck med sulor, strumpor och öronskydd och gå!
Mera Norrbaggiskt kan det knappast bli. Riippa har sin firma i Nedervetil, stjinne er från ein struts från Terjärv, stjinne ha vaali garva i Krombi på Ahlskogas, handlase, priissätase o pruutase på Kokkolavis. Joniseerase på grondsprååtsi. Söjsleis.
Ja sko ha fota hede luåmulakris - men he finnsta bara påsa kvar (å na liiti dååme).
Stay on the channel - snart kanske mera äventyr på
same Nikonisten channel and same Nikonisten time.