Visa inlägg taggade med 'abstrakt'
Konstbiten.
Alltid i mellanåt är det biten som gäller för Nikonisten. Om det då inte är korvbiten, kan det vara myggbiten eller så till och med konstbiten. Så efter Nikonisten Naturell blir det då Nikonisten Kulturell.
Till allra först kan Nikonisten konstatera, att i mellanåt öppnar inte ett konstverk budskapet på ett ögonblick. Guidade turer brukar vara bra, men Nikonisten håsar så myki att tålamodet inte riktigt räcker till. En del gånger är det bara bäst att strunta i allt och tolka målningen, skulpturen, tavlan som man för ögonblicket tycker. Om man inte hittar grillkorven kan man söka efter glassportionen eller fast godissuget. Hittas inte de heller, sök efter farfars halmhatt.
Nikonisten gjorde tvenne konstvandringar helgdagen till ära, den tredje blev mycket kort. Den första vandringen gick i Jugendstil på Tikanoja, den andra på Kuntsi. Jugend kan kännas mera jordnära vid första intrycket. En vas ser ju ut som en vas. Mera om detta senare. Kuntsi kan kännas mera utmanande. Nikonisten har dock traskat där mera och mera.
Denna höstsöndag, då havet hade försvunnit, bekantade sig Nikonisten med Jukka Mäkeläs verk. Men denna gång blev Nikonisten guidad, helt privat dessutom, av inspirationsfyllda, sakkunniga och trevliga Chatarina Fjällström.
Nikonisten känner inte Jukka Mäkelä sedan tidigare. Men vissa saker fastnade både på hjärnhinnan och minneskortet. Jättestora ytor, brutna jordnära terrafärger. Lite som Nikonistens vinyltapeter i köket från 1973. Bekant.
Hemmagjorda kålkkåstora kolkritor frän äppelträdskvistar. Stora målningar som görs på golvet och målas med färg ur blomvattningskannor.
Nu skall inte Nikonisten försöka låta sakkunnig utan traska ett varv i Jukka Mäkeläs värld.
Här låter Nikonsten känslorna och fantsin skriva ett namn på konstverket - utan att kolla vad det heter på riktigt.
Känsligheten och kraften finns nog starkt i alla verk.
De hungriga fågelungarnas tungors färg har ju ett starkt budskap - utan språk - utan text. Men ett budskap. Rött blev Nikonistfavorit för en stund.
Här gäller struktur och figur. Hittar man Skumppaflaskkorkens metalldel, den som man kan vrida till olika saker, kan man ha hittat rätt. Även själva korken återfanns, om man bara sökte en stund. Detta var en av de många smällknutar, som Chatarina Fjällström hjälpte Nikonisten att öppna.
DNA, virus, kemiska juttuna, clostebol, släktträd - låt fantasin skena i väg. Nikonistens ögon gnistrade för 70 tals färgerna. De där ränderna i bakgrunden vittnade nog om någon speciell teknik vid skapandet.
Jippiii. Enda fotot som fick hjälp av höstdagsljuset. Kunde vara screeshot av utomjordiska varelser, som kartlagt olika delar av jorden. Men så är det inte. Men färgerna fick fantasin att skena i väg. Enda målningen med så stark blånyans.
Jukka Mäkelä använder inte bara färgerna från naturen, utan också formerna. Men som sagt kan han också ty sig till skumppaflaskens kork, eller den där metalldelen. Eller något annat han ser i vardagen.
Helt överens med Chatarina är Nikonisten om en speciell sak. Det är inte svårt med abstrakt konst. Öppna lite dina skygglappar. Eller ta med barnen eller barnbarnen och låt dem öppna budskapen för dej.
Tillbaka till lugnare färger och motiv. Tillbaka till köket. Verket hör till keittiösarja. Kunde också vara from Rom i tiderna. Det tog en stund innan Nikonisten kunde hitta kopplingen till köket. Men så kom det. Värmebatteriet på Hakalaxgatan 67 i Kokkola!
Tack till Chatarina Fjällström för guidningen!