Visa inlägg taggade med 'aftonsol'
Aftonsol har guld ...
Alltid i mellanåt balkongbeundrar Nikonisten naturens färger och former. Denna vackra afton blev det ju åter konstverk på himlen. Syntes också lite norrsken.
Efter en stund skymmer det grannt och månen och jag gissar på Venus + någon tredje kropp placerade sig vackert i grupp.
Naturen bjuder alla en God Natt!
Avslutningsvis tar vi en plock ur samlingen "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet"
Vasabåtarna för en tid sen:
Ralf fastna i tullen:
- Vad har ni i väskan?
- En karta över Nedervetil!
- Vad är det som klunkar?
- Seljes trästsi!
Grådask o färgklick
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att kunde se lite vintrigare ut där ute.
Nå det lär vara Farbror Frosts tur i morgon på självständighetsdagen, kommer kanske att ångra mej då jag står vid hjältegravarna med kamerorna.
I dag var det gårrgrått. Inte så lätt att hitta en enda färgklick.
Aftonsolen gjorde sej ändå lite påmind innan den gömde sej bakom kraftverket i Vasklot. Men bara lite.
Aftonsyn.
Alltid i mellanåt stannar Nikonisten bara upp o njuter av naturens skönhet. Normalt springer ju Nikonisten omkring hela tiden.
Det där med naturen e ju speciellt, det behövs int nå ord eller ackord, lite som ögonmusik.
Tack!
Nikonisten på krigsstigen ...
Alltid i mellanåt packar Nikonisten ryggsäcken med proviant, vapen och stridshumor och drar långt bort. Vapnen bestod mest av elddon, puukko, grillgaffelteleskoppinnar och provianten av vatten, Grannasäppeljuice, grillkorv, åländska äpplen, en påse ahlgrenska bilar, pingvinens saltpastiller och nå annat smått och gott.
Denna gång navigerande lååångt in i helt obekanta djupa skogar kännande av förbiswischande kanonkulor och doftande svartkrut samt trampande i fårskit.
Krigsstigens start beslöt Nikonisten! Dags att navigera till den knappt 5 kilometer långa vandringsleden, som nästan kändes som drygt 12 kilometer. Så dubbelt mera för samma pris - inga illa!
Första rastplatsen var upptagen och grymt aggressivt bevakad av en vakthund och en snäll dam från nuvarande Sveariket. Hon visade vänligt vart Nikonisten skulle vandra medan vakthunden voffade i ett lämpligt tempo.
Eftersom det var en dryg helkilometer till nästa rastplats, rånade Nikonisten snabbt och girigt lite nödproviant. Försöken att muta vakthunden var skrattretande.
Väl uppe på första berget bankade Nikonisten på, men eftersom ingen öppnade och bjöd på aftonkaffe med tilltugg, fick han snällt börja tära på den egna provianten. Notera de vackra stenarnas både färg och formation - herrlit.
Vägen till nästa rastplats såg ut att vara ganska utmanande och höjdskillnaden var helt kännbar. Måste lite bromsa tempot, eftersom det kan vara tunnare luft uppe på Djävulsberget.
Djävulsberget, 62 meter över nuvarande hav. Därav törsten och godishungern.
Bomarsunds fästning förstördes ju totalt 1854. Den hann aldrig bli ens färdigbyggd. Men planerna och ritningarna var mäktiga. Nikonisten vet inte om det jobbades för långsamt, eller om en del var på alterneringsledighet eller om det var någon föregångare till vissa 'organisationers' byråkratiska fyrkantiga kugghjul som stoppade byggandet. Varken EU eller NTM centralen fanns ju inte då ännu, vet inte hur det var med de andra instanserna.
Berget lär ska ha hetat Vårdberget förr och där har funnits en optisk twittertelegraf.
Utsikten från Djävulsberget var makalöst grann.
Tur att Nikonisten vandrade medsols, annars skulle de här trapporna varit tyngre att traska.
Höstliga färger fanns att skåda i all oändlighet.
Vid Puttegästhamnen fick ögonen mättas med skön vy och magen fick några korvar.
Ha - Nikonisten hittade fabriken där canonerna tillverkas...
Väldigt tacksamma får vi vara att ruinerna är kvar, man kan lätt fantisera sig till hur det har gått till under krigstiderna.
Skön är den jord ...
Kanonhål och vina vyer.
Väl sedan tillbaka längs den grusiga vägen till startrutan, för att ännu beundra byggnadsverken.
Vy mot Bomarsunds muséum. Lite längre fram hittade NIkonisten något som kallades kulturstigen. Det beslöts enhälligt att den skall vadras vid första bästa tillfälle.
Märken efter canonkulor i murarna, fantiserade Nikonisten.
Så var det bara att ta kål på resten av matsäcken och ta sig bilandes hem till härbärget innan de sistsa solstrålarna gömmer sig bakom skog och berg.
Nikonisten rekommenderar varmt vandringsleden, fuskare kan ta sej till vissa ställen bilandes och skämmas lite.
Vårafton - lite studie i gyllene
Alltid i mellanåt beundrar Nikonisten trevliga juttuna i närmiljön, det skall ju vara närproducerat nuförtiden. Noterade denna afton att folk har börjat göra också annat än jogga omkring längs strandjoggpromenadstigenlängsmed. Inte något illa menat.
Men det att folk stannar uppp, sätter sig ner på en bänk med några kompisar och myser bort några timmar sådär socialt, men på riktigt, alltså 'live' juunou. Hoppas att folk inte glömmer den konsten.
Dessa vårkvällar är ju som gjorda för det, lite vår, lite kallare än man trodde, lite roligare och mycket att minnas. Något aftonmysgodsakerhydrater med och allt är fixat.
Det här är väl somelivepåriktigt
Alla stressmoment hemlämnade i frysfacket.
Och ännu en varv via Smulterön innan framkallning - alltid så grannt.