Visa inlägg taggade med 'alex'
Manuel Dunkel kvartetten på Ritz
Alltid i mellanåt smyger hösten bakom knutarna. Det betyder också konsertere och evenemang på ställen som varit på sommarpaus. Hörde själv om denna konsert via Radio Vaasa, annars hade jag nog missat totalt.
Manuel Dunkel, inte tidigare bekantskap, uppträdde på Ritz.
Lånar från Ritz -sidan:
"Den prisbelönte saxofonisten och kompositören Manuel Dunkel och hans kvartett anländer till Vasa onsdagen den 10 augusti 2022 klockan 19.00. Den virtuosa line-upen är särskilt känd för sitt melodiska uttryck och distinkta sound. I hjärtat av bandet är Dunkels kraftfulla och nyanserade saxofonljud, som naturligt böjer sig från en intensiv postbop-stil till de mest känsliga balladstämningar."
Trevligt många i publiken, eftersom en halvtimme innan starten var det inte så många på plats. Men Vasas Jazzpublik kom troget, just innan konserten. Arrangör: Vaasa Jazz Club.
Ritz passar nog bra till dylika konserter, Manuel nämnde nog detta.
Manuel Dunkels kvartett på Ritz' scenen
Manuel Dunkel tenor och sopran saxofon
Alexi Tuomela
Antti Lötjönen
Jaska Lukkarinen, mycket skicklig jazztrummis, honom har NIkonisten fotat tidigare.
En fin och mycket intim 1 1/2 timme tillsammans med njutbar jazz. Publiken stornjöt och kvartetten fick mottaga hjärtliha applåder.
Några foton kan du hitta i WEBALBUMET!
Riippa på Ritz
Alltid i mellanåt är det dags att öppna Ritzterminen. Tyvärr missade jag Genesiskonserten då utelivet tog längre än beräknat. Men nu då alltså premiär.
Nedervetilkosiinan Jessica och Niko Riippa bjöd på helkväll med finlandssvenska visor. Båda har gårrlang musikalisk bakgrund och de har länge funderat på att göra något tillsammans - något annorlunda - jusåm aalejs!
Jessica har hållit på med musik och drama länge och gitarristen Niko är ju en av grundarna till berömda Kokkolabandet Wentus Blues Band. Bör ju nog noteras, att WBB fyller 35 år på och firar i Robbans Garage på Katarinegatan - konserten har varit slutsåld redan flera dagar.
Men tillbaka till kusinernas konsert. De blev fascinerande av Alexander Slottes texter. Han skrev ju aldrig musik, utan just texter till musik. Alexander var ju hemma från samma by, Nedervetil.
Jessica och Niko lyssnade på olika tonsättningar och arrangemang och kom fram till att de vill göra egna till Alexanders texter. Så konserten bjöd på både klassiska och mindre bekanta visor. Naturligtvis skulle det plockas skogsviol.
Entusiasmen kunde man uppleva ända till bakersta raden på Ritz läktare.
Norrbaggar OBS! Kusinerna ger en konsert på Jungsborg i Kokkola lördagen den 25 september!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! samt en par skakå videopätkä
Lugn Luciadag
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på Lucia. Blev aldrig vald till Lucia. Trots mitt gyllenblondiga hårsvall. Nå kanske i nästa liv. Eller kanske som Lucifer på Halloween?
Luciadagen var planerat att firas med besök till julfiilis på kasernområdet. Men här råder ingen demokrati! Alex hade bestämt sej för lekparken och Smulterön. Så blidde det ju då också!
Först blev det lite piratism, sen blev det ju moffa-gå-å-gömma-sej-inte-kytta! Nå inte så många ställen att gömma sej på i lekparken, så ett träd fick duga. Efter några kurragömmavarv blev det dags att inventera båtarna. sundet och Smulterön.
På Brändö bro tycktes det vara mera viktigt att inte stiga på skarven, utan de skulle hoppa över, än at kolla bilar, cyklar etc...
Det har ju alltid varit något magiskt med att plocka strandstenar och kasta dem i havet. Troligtvis kommer följande generationer att göra det trots övervinnande skärmtid.
En verkligt grå Luciadag i år. Men om man verkligen bjuder till, hittar man ljusglimtar och granna färger.
Fartygsinventariet var fixat på några minuter. "Alla båtar borta!" förklarar Alex åt moffa, å viftar med händerna. Vi mötte ingen Lucia på hela vandringen, men det störde inte Alex det minsta. Han har nog, som sin moffa, blivit vaccinerad med en grammofonnål, juttuja riitti ja jäi vielä yli, skulle finnen ha sagt.
Efter alla naturupplevelser, blev det dags för moffas köttsoppa på Sundsgatan. Så enkelt å simpelt. Som kyytipoika mörkt knäckebröd med en skiva ost på - nam! Int så sånde rikssvensk ljus pilipali, som smakar nå mellan tucs å chips. Den sista tallriken är ju alltid för mycket - kändes som om det skulle vara värre att gömma sej bakom ett träd än på förmiddagen. Alex slarvade i sej flera skedar av soppan. Men sen blev det dags att läsaboken. Som tur denna gång utan morötter. Hade en konstig känsla av att ajg skulle ha läst den boken tidigare?
Moffadag å Beethoven
Alltid i mellanåt får Nikonistmoffa härliga besök. Dottern Jonna med sonen Alex reste från Sivulahti till Brånx enkom för moffa. Då känner man sej ganska i spotlighten. Nå vissa saker måste man ju förbereda, som t.ex. maten. Är lika bra kock som en tegelsten - kanske korvsoppa? Då måste man ha XX Sininen! Eller kanske skippa soppan å fixa en gourmet ugnskorv?
Sagt och hjort. Det blir ugnskorv me peerågröjte (myki grädde å smööör å några peerå).
Men först lite uteliv. Lite utforskning om Smulteröns kiosk skulle ha nån god glass på menyn. Nikonistmoffan kan inte förstå hur barnabenen kan vara så snabba. Alla symaskiner kan släng sej i väggen!
iiss int gå int i hede vatåpåtte!!!
Vid simstranden konstaterade Alex att där kan man simma. Moffa föreslog en simtur men den idén skippades bestämt. Nå å andra sidan var det tur, eftersom moffa simmar lika bra som en hotång.
Sen blev det kurragömma - inte kytta!!! Alla hittade alla till slut.
Den selektiva höstvinden (är kall bara för vuxna?) bidrog till att det skulle bli matdags. Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot upprepades ett antal gånger redan i hissen. Men först skulle det bli mat. Blev bekräftat med att sen Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot! Punkt!
Både korven å peerågröjte lät sig smaka och nu skulle det passa med Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot!
Lite måste man plocka undan. Sen blev det Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot och samma bok som alltid - några varv. Sen tre meningar ur Pelle Svanslös, men eftersom vi inte kunde komma överens om vem som var Pelle Svanslös och vem som var taxen Max blev hela projektet mindre intressant.
Alltid i mellanåt, under tidigare besök, har de där moffas eltrummor verkat intressanta, men kanske lite skrämmande. Nu tog Alex i trumpinnarna lika vant som Ian Paice eller Ginger Baker. Men behövde lite hjälp att nå till trumpallen. Dessutom räcktes han ju inte till pedalerna, så i mellanåt ropade han: moffa trycka den - och pekade bestämt på bastrumspedalen. Moffas nya milestone bastrumspedalist, måste trycka nya visitkort. Man kan ju tydligt se att det spelas 'Roll over Beethoven' i lurarna???
Med dottern Jonna konstaterade vi, att Alex skulle göra lysande karriär som försvarsadvokat! Han höll på med Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot, ända tills Moffasattpåsoffanlästebokenåtenmorot! Det var så intensivt och tättodlat att alla domare skulle tröttna förr eller senare och ge upp.
Att sen få höra: de va så roolit hos moffa - är ju den bästa rekommendationen och livselixirenman kan få, eller hur, behövs ingen ungdomskälla?
Nu blir det att bara slappna av och att sittapåsoffanläsabokenätamorot
Moffa sitta soffan läsa boken...
Alltid i mellanåt får moffaNikonisten celebert besök. Dottern Jonna kom med sonen Alex ( över 2 år 3 månader) på besök till Brånx.
(alla foton tagna av Jonna Hagström)
Blev så mycket på programmet att moffas köttfärs-makaronigryta gick betydligt mera åt åt dottern/mamma än åt huvudpersonen. Såg inte så smakligt ut när Alex blandade grytan i mjölkglaset! Lite lyckades vi lura i honom i alla fall.
Sen blev det "moffa sitta soffan läsa boken", vet inte för hur mångte gången, men när vi hunnit till Katie katten, med mjuk päls böts boken snabbt ut till en annan. Den lästes ungefär två sidor innan det var dags att byta bok.
Väl ute i Brånx blev det både lekpark och båtskådning, ja å sen var ju alla trappor gårrintressanta.
Den där aktivt selektiva barnhörseln borde också vi vuxna lära oss. Man lyssnar bara till sånt som e intressant, allt annat far förbi
I dag var det trappornas dag. Upp å ner hela tiden.
Sen lite båtbesiktning.
Balansgången var nog mera menat åt yngre, moffa fick vara tryggt stöd i alla fall.
Alex's kläder matchade bra med de gula dörrarna. På bilden ser man en liten pojke på väg till stora världen med bestämda steg, utan skygglappar.
Jakten på den försvunna konserten
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla akkun, både kameronas och de egna.
Wasa Sinfonietta har Nikonisten alltid gillat. Bland annat för deras finurliga teman på konserterna. Inte för länge sedan vi fick njuta av alla teman ur James Bond -filmerna på Ritz! "License to Play"
Aftonens konsert var mycket speciell. Vi fick lyssna till ett speciellt verk av Yrjö Gunaropulos (1904-1968). Ett verk som har varit bortglömt och försvunnet i många år.
Olli-Pekka Tuomisalo agerade solist i Yrjö Gunaropulos saxofonkonsert i C-moll (1935). Nikonisten har aldrig tidigare varit på konsert där saxofonen innehade huvudrollen. Det var en fin upplevelse. Olli-Pekka var helt suverän.
Nikonisten gillade, förutom musiken, gårrmytsi, att det finns så mycket unga entusiastiska musiker i Wasa Sinfonietta. Nya förmågor som får växa upp och in i denna orkesters anda. Vem vet om Wasa Sinfonietta någon gång framför barnsånger i orkesterformat. Kan nog tänka mej att Heikki Kaukorantas och Jalo Haapasalos kontrabaser skulle vara ganska spännande i Griegs "I bergakungens sal"
Det lär i alla fall bli ett nytt spännande äventyr på Wasa Sinfoniettas vårkonsert - tyckte jag mig höra...
Konserten öppnades med en fartfylld polska av Timo Alakotila. Dirigent Ville Mankkinen.
Efter polskan blev det andra takter ovh toner i Yrjö Gunaropulos' saxofonkonsert i C- moll
Solisten Olli-Pekka Tuomisalo var helt fantastisk.
Efter pausen fotade inte Nikonisten alls, utan satte sej ner uppe på läktaren och njöt av Ludwig van Beethovens symfoni nr 5 i C-moll.
Dirigent Ville Mankkinen och dottern Alli Mankkinen. Nikonisten lovar att ni kommer att höra mera av dem - redan i vår!
En fin konsert på stadshuset. Verkligen synd att alla stolar inte var fyllda. Inträdet var billigt jämfört vad konserten gav,
Det finns inte videon i WEBFOTOALBUMET , men nog några minnebilder!
Den som tsar han har!
Alltid i mellanåt har Nikonisten lyckan och glädjen att på jobbresorna, efter uträttat värv, stjäla lite tid för utforskning av närproducerad omgivning. I denna Parkstad har jag fått möjligheten ett antal gånger, men åter hittades något outforskat, vackert och gårrfint. Denna gång då Langinkoski kejserliga fiskestuga.
"En man sitter på sin fiskesten, laxsoppan doftar och forsen brusar i sin egen takt. Mannen på stenen är Rysslands kejsare Alexander III, laxsoppan har kokats av kejsarinnan själv, och man lever i slutet av 1800-talet. Den kejserliga fiskestugan byggdes 1889 enligt kejsarens önskemål vid Langinkoski, berömt för sin fiskehistoria. Hit kom kejsarfamiljen varje år. Numera är forsen flugfiskarnas och Nikonistens favorit." Har aldrig förstått det där med att fiska flugor?
Men redan före området börjar kamerafingret att krampa.
Nikonisten är ju ingen expert på konst, men tycker att redan koskigalleriahuset var konst.
Det fanns gott om goda o mysiga kaffeställen.
Äntligen! Mänskligheten har tagit ett stort steg, oftast står det på infotavlorna 'du är här' (tänk om någon flyttar tavlan?). Här gäller precision och exakta fakta . You are in Kotka National Urban Park, vare sej du heter Urban eller Ej. Det är inte så ofta man får vandra genom en kejserlig port och nu har så många vandrat genom den att den måste restaureras. Snygg och en uppenbar fara för alla gör-det-själv-då-frugan-vill-ha.
Ganska mysig fiskestuga. Alexander var ju storfurste här i 'vårt' land 1881 - 1894.
Det finns power i Kymmeneälven förutom fiskar och flugor.
Hela området är prydligt och snyggt och det finns minst lika många fina röda träbroar som älgflugor.
På områden finns också ett ortodoxt kapell, byggt för munkarna från Valamoklostret. De lär ska ha varit ganska ofta och fiskat här.
I dagens läge håller de på med så mycket annat (nya Valamo) att de inte hinner fiska. Whiskyn skall ju också fixas så det blir inget fiskas.
Kapellet var heligt och tjusigt. Tyvärr var dörren reglad, Nikonisten skulle gärna ha trätt in i det heliga.
Små vattenkonstverk fanns att skådas för alla som hade tid att titta.
Fiskarastugan från stranden sett.
Vyn är väl så nära den finska naturmålningen av endera Feltarne som man kan komma. Klipporna såg lockande mjuka ut.
Och vandringen fortsatte över broar och vattendrag. Dock inget troll frågade efter vem det är som trampar på Hans Bro.
På trodån till trädarboretum finns en sten med minnesmärke, försökte rista in med hemnyckeln 'Nikonisten stegade denna trodå 2015' men det syns inte så bra.
Brygga för avlastning av fiskafänge.
Nikonisten tackar Parkstad för denna upplevelse - och njuter och bockar.
Du kan läsa mera om stället på webben.