Visa inlägg taggade med 'and'
Megamanskörstoner i Trefaldighetskyrkan
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva manskörssång då den är som bäst. Oftast då lyssnande på Wasa Sångargille. Men denna afton var det annat. Landets främsta finskspråkiga manskör Ylioppilaskunnan Laulajat firade 140 års jubiléum och var på turné i Vasa. Wasa Sångargille stod värd. Det var ett möte mellan landets två främsta körer i sin klass.
Ofta tänker man manskörssång som mäktig och fortissimo med snaps. Denna konsert bjöd på mycket mera. Båda körerna bevisade motsatsen. De hade en mångsidig repertoar. Ylioppilaskunnan Laulajat upppförde förutom klassiska manskörssånger av Sibelius och Palmgren också på japanska "Temankai" av Yui Katada.
Salen i kyrkan var så gott som fullsatt, på läktaren fanns det några lediga platser.
Pasi Hyökki ledde sin Ylioppilaskunnan Laulajat i klassiska sånger, men också i ett mäktigt arrangemang av Leevi and the Leavings 'Pohjois-Karjala' (Gösta Sundqvist).
YL:s egna kvartett
Wasa Sångargille framförde fyra sånger från produktionen 'Katedralen'. Aftonens sång resulterade i ståhud. Kören ackompanjerades av Mikael Svarvar (piano och sång) och Anders Sjölind (flygelhorn) i en låt.
Stefan Wikman ledde sin finslipade kör med van hand
Wasa Sångargille i Trefaldighetskyrkan i Vasa.
Efter 'Finlandia' avlägsnade sig stora kören under stående ovationer. En helt fantasisk konsert!
Det finns mera bilder i WEBFOTOALBUMET (klicka!)
Stämsång fyllde Ritz - Solala
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten på Ritz hela två kvällar i rad. Men inte att undra på, för Ritzgänget har bokat hela hösten med fina konserter. Efter hårdrocken och heavymetallen blev det ljuva stämmor på lördagens konsert.
Kökstrion Solala (SWE) uppträdde för en fylld Ritz, nå på läktaren fanns det några tomma stolar. Det var deras andra konsert på Ritz, den första var i maj 2017 under körfestivalen.
Trion uppstod när ett gäng skulle äta Pringles och dricka öl och ha roligt i köksmiljö. Till tillställningen kom bara Jens, Olle och Anders. Men det hindrade dem inte att ha roligt. Nu, 12 år senare och efter 5 släppta album, har de ännu lika roligt.
Speciellt med trion är att ingen medlem har en 'egen' stämma, utan stämmorna byts om, i bland mitt i sången. En annan specialitét är att de inte är 100% a Capella, utan de kompar gärna med olika instrument. Instrumenten är inte helt vanliga, de hittas i köket, som t.ex. spaghetti (som trumvisplar), men då får det inte vara hälsosamma sorten. Det är också viktigt vilket ris, som man sätter i gravljuset (efter att stearinen tagits bort) för att få rätta soundet. Gravljuset rekommenderar Solala att köpas från Citymarket i Vasa. I Sverige finns inte gravljus att köpas med rätt dimension.
Däremot gick det ju inte att köpa snus på Citymarket, det måste de ha med från vår västra rikshalva.
Trion lockade (behövde inte övertala) publiken att stämma upp och sjunga med. Nå det är ju inte något problem här hos oss. Alla finlandssvenskar sjunger eller har sjungit i kör.
Vasapubliken avtackade trion med stående applåder - jag tror där står någon ännu och apploderar, om inte vakterna har kollat salen.
En speciell konsert, enkel och smaklig. Mellansnacken var roliga och underhållande. Från scenen konstaterades det, att om publiken har ens hälften så roligt som artisterna, så är det jätteroligt.
Trion påpekade redan i början av konserten, att deras huvudmål är att ha roligt.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fantastisk parkkonsert med Vasa stadsorkester
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på fina konserter. Men aldrig jirivääden har Nikonisten fotat balett! Så det var nog tur jag tog mej tid att vara med på generalrepetitionen. Dessutom fick jag en massa råd av Minna Tervamäki och hon fick en knippe med fina foton(red anm).
Idén till konserten kom från orkesterns intendent Mia Huhta. Sen var det bara att köra!
Det var nästan full park, härligt att det var så många i publiken.
Sarah Nedergård sjunger Lassse Mårtensons 'Stormskärs Maja' ackompanjeras av stadsorkestern
Tomas Djupsjöbacka dirigerade hela konserten. I Abbalåtarna rockade han riktigt loss.
Skärmen och ljudet fungerade perfekt. Frontline stod för tekniken.
Konserten bjöd på bl.a. I feel pretty och Somewhere från West Side story, Intermezzot från operan Cavallerina Rusticana samt Replot brovals. Naturligtvis Stormskärs Maja, Raiders March från Indiana Jones. Sarah sjöng också The Winner Takes it All och Thank You for the Music. Orkestern drog som encore Bernsteins Mambo och publiken medverkade.
Henrik Sandås spelade på bandoneon i andra akten. Då framfördes verk ab Astor Piazzolla, som Henrik hade arrangerat
Under andra akten fick man njuta av balett! Minna Tervamäki dansade.
Konferencieren Hippi Hovi, intendenten Mia Huhta och solisten Sarah Nedergård under pausen.
En väldigt fin upplevelse i sommarkvällen.
Några extra foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fiskets dag vid Fiskets hus
Alltid i mellanåt ordnas Fiskets dag i Vasa (kan ju inte heta Fiskens dag!) vid Fiskstranden. Första gången ordnades evenemanget år 1972, men då ordnades den troligtvis vid FIskarstranden. De vise må i evigheter träta om viket namn som är rätt.
Lite halvmulet och några droppar regn, inte mera än som om man talade i motvind.
Det såldes också annat än fisk, bland annat bär och nypääråna. Dock varken meterlakrits eller dammsugepåsar.
Dragspelsmusik hör väl både till marknader och fiskeriet.
Äkta kalakukko kunde man också investera i. Dessa då från Kuopio.
Heikki Kallio njöt av en portion laxsoppa, som såldes av Lions Vaasa Meri. Efter lunchen ställde han sej bakom säljdisken, så som många år tidigare.
Det var liksm ständig kö till soppan, men det gick undan med fart, så man behövde inte köa längre. Soppan kostade 8 västrubel. Kunde ha varit fast 9 inklusive en bit rågbröd?
Man kunde äta på stället eller ta med hem, Lions hade plastburkar för sopptransporten.
Den finskspråkiga skulle kanske kalla detta 'ulkåruåkinta', hittade inget lämpligt ord på modersmålet
Böcklingarna sålde bra på Fiskets dag, men många andra fiskar fick också byta hemadress. Tyvärr var det inte så många försäljare i år. En del fiskare sade att det beroddde på att de inte hade någon fisk att sälja pga olika orsaker. Det är väl en godtagbar förklaring.
Trots vädret och få försäljare, verkade nog folk att trivas och det är ju huvudsaken. På vägen hem kunde man ännu inhandla Kråkskogsbagarens syltmunkar till efterrätt.
Nu e Wappen på vippen!
Alltid i mellanåt firas Valborg, men lite tunnare de två senaste åren. Man noterade, att nu ställde en massa folk upp för att fira, tror inte jag sett så många firare tidigare år.
Valborgsmässoaftonen kopplas till många olika traditioiner (eller tvärtom), förutom mjöd och sockriga munkar, brukar det bjudas på skumppa och gott att äta. Men mest av allt - att vara tillsammans! Till Nikonistens traditioner hör dessutom att kolla mösspåtagningen och Pedavoces -körens trappsång. Där träffar man många bekanta - ja till och med kära släktingar.
Både till mösspåtagningen och för övrigt Vappen hör det till med tal. Här hölls de på båda språken av representanter från högskolestuderandeorganisationen OVVS. Tänk bara att var femte du möter på Vasagatorna är studerande. Det är något vi kan vara stolta över.
Lina Johansson och Sami Makkonen skötte om att Topelius kunde påbörja Vappenfirandet.
Samtidigt följde alla exemplet och inom någon sekund kunde man se ett hav av vita mössor. Även några lite gulnade fanns med i havet.
Sverre Slotte (dagens Stålmannen) påpekade Nikonisten att pensionärer borde vara hemma vid denna tidpunkt
Bara glada miner och färggranna halare med många samlade märken
Joakim Strand, fullmäktigeordförande och riksdagsledamot (och annars också otrolig mångsysslare) höll festtalet. Det uppskattades av många i publiken. Jocke vet hur viktigt det är att studerande inte flyttar hem efter studierna, utan gör sina karriärer i Vasanejden.
Liksom nästan bara bekanta och glada miner man möter. Vädergudarna var nog lite på firarnas sida i år, ingen slask eller snö. På bilden Jouko Pesu och Anja Borgmästars.
Publiken samlades för att lyssna till Pedavoces, när de sjunger in våren på ett mycket traditionellt sätt.
Studentkören Pedavoces: 'Vintern rasat'. Dirigent Dan Lönnqvist. Missa inte Pedas vårkonsert i Academill den 7 maj kl 17.
Hittade också släktingar i kyrkparken - Glada Vappen till er alla!
Några bonusfoton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Wentus Blues Band 35!
Alltid i mellanåt firar någon i bikantskapskretsen födelsedag (eller år). Nu var det dags att fira 35 års kalas med Kokkolabördiga Wentus Blues Band. Festen hölls naturligtvis i Robbans Garage (Kulturgaraget) på Katarinegatan. Precis där som Robbans pappa Ole Hagnäs hade sin bilverkstad i tiderna. Där har väl alla varit någon gång och fått hjälp?
Själva firandet var en häftig konsert med ca 50 i publiken. Skulle säkert ha varit 150 om inte restriktionerna skulle ha stoppat. Trevligt att träffa bekanta som man inte har sett på gårrläng!
Wentus Blues Band bjöd på en massa klassiker, men också nya låtar från nya albumet.
Den entusiastiska publiken nöjde sej inte med att bara klappa i takt med snaren utan det blev lite dans till de medryckande tonerna.
Robbans Garage på Katarinegatan i Kokkola.
Niko Riippa, Pekka Gröhn, Daniel Hjerppe, Juho Kinaret och Robban Hagnäs
Robban Hagnäs med sin Fenderbas
Pekka Gröhn, mycket skicklig keyboardare, han brukar spela med bl.a. J Karjalainen.
Juho Kinaret, vokalisten med fart och show.
Daniel Hjerppe - The Drummer.
Wentus Blues Band - förnamnet lär ska betyda vind, klar, frisk luft...
Niko Riippa och Pekka Gröhn.
Meir bildrä å nå halvskakå videåna hittar du här WEBFOTOALBUMET!
Riippa på Ritz
Alltid i mellanåt är det dags att öppna Ritzterminen. Tyvärr missade jag Genesiskonserten då utelivet tog längre än beräknat. Men nu då alltså premiär.
Nedervetilkosiinan Jessica och Niko Riippa bjöd på helkväll med finlandssvenska visor. Båda har gårrlang musikalisk bakgrund och de har länge funderat på att göra något tillsammans - något annorlunda - jusåm aalejs!
Jessica har hållit på med musik och drama länge och gitarristen Niko är ju en av grundarna till berömda Kokkolabandet Wentus Blues Band. Bör ju nog noteras, att WBB fyller 35 år på och firar i Robbans Garage på Katarinegatan - konserten har varit slutsåld redan flera dagar.
Men tillbaka till kusinernas konsert. De blev fascinerande av Alexander Slottes texter. Han skrev ju aldrig musik, utan just texter till musik. Alexander var ju hemma från samma by, Nedervetil.
Jessica och Niko lyssnade på olika tonsättningar och arrangemang och kom fram till att de vill göra egna till Alexanders texter. Så konserten bjöd på både klassiska och mindre bekanta visor. Naturligtvis skulle det plockas skogsviol.
Entusiasmen kunde man uppleva ända till bakersta raden på Ritz läktare.
Norrbaggar OBS! Kusinerna ger en konsert på Jungsborg i Kokkola lördagen den 25 september!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! samt en par skakå videopätkä
Stråkar i Sommarkvällen
Alltid i mellanåt avnjuter Nikonisten sköna toner i aftonmusikens tecken. Denna gång blev det en fin konsert i Oravais kyrka.
Under en konsertpaus (Remells Orkester "Framtidshopps orkester") beslöt fyra musicerande unga damer att bilda en stråkensemble. Cellisten Mikko var med på en övning och hakade på.
Så samlades repertoaren till en entimmes aftonkonsert i Oravais kyrka med Sibelius, Bach, Vivaldi och någon överraskning.
Publiken njöt från 'Skön är den jord' ända till finalen, 'The Prayer' (Sager & Foster). Inte så stor publik, men den var 'tät'. Märta Storsjö höll en aftonandakt och Martin Klemets ackompanjerade på orgel.
Man kunde nästan påstå att det var gårrvarmt i kyrkan.
Reidunn Manderbacka (1:a violin) är konsertmästare i Remells orkester
Kvintetten: Reidunn Manderbacka, Ingela Duvnäs, Jaana Kuoppamaa, Märta Storsjö och Mikko Leppikangas.
Till en del var ju kvällens konsert ett resultat av kreativitet pga pandemin, lite som ett corona-projekt. Nikonisten tycker, att det är ett bevis på att vi går mot bättre tider. Gäller bara att kämpa på.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!