Visa inlägg taggade med 'båt'
Blidföre!
Alltid i mellanåt repar sig Nikonisten från förkylningar, lyckligtvis. Årets hackhosta har vunnit alla utmärkelser, oberoende vilket kuvert som öppnats. Inte ens i forntiden, då Nikonisten ännu var Nikotinisten var hostorna så envisa, men då hostade man ju upp i alla fall fimpar o tjärklumpar - nu vattnades det bara i öögåna.
Men vädret till trots blev det en Nikonistvandring i närområdet. Vädret ja - oftast kan man ju alltid klaga på vädret. I dag var det nog svårt att hitta nå jävligt med vädret. Måst då bara klaga på att he er gårrlenat. Eller som Zacharias Topelius skrefv : 'och nacken i backen, och upp igen!'
Vårkänslorna får vindrutorna att smälta av hjärtans lust och längtan till havs!
Jubiléumsåret till ära flaggas det 24/7 i Torvik.
Kom att tänka på sången 'röven raskar över isen' då en storan pupujuss, skrämde både sej själv å Nikonisten. Pupujussin, som kyttade i strandbuskaget, flydde mot Sverige, såg bara romppå av den.
Nikonisten däremot koncentrerade sina sinnen mera på att fotoföreviga den härliga stunden på sundet. Helskinnad och med lika många ben som då vandringen påbörjades traskade Nikonisten hem för att laga en gårrköttsoppa!
För en år sedan, vid samma tidpunkt, traskade Nikonisten i Forssa. Mindre snö men lika vanskligt halt före. Borde man kanske testa med skidklister under pjäxorna?
Färger i dimman.
Alltid i mellanåt beger sig Nikonisten in i dimman. De senaste dagarna har det blivit en obeställd vana. Men den friska vårluften måste bara avnjutas.
En kort vandring i det lokala Brånx sökande efter vårliga färger i ett dimmigt urbanlandskap.
Va fiffigt att såga av den där 'tvärbalken' annars sko he vara prakkåt ti tvätt fönstran.
Favoritarkitektur.
Naturens egna struktur och färgsättning.
Hemtrevligt båtbotten och vilka färger.
Självtömmande båt. Inget öskar behövs.
Färgpricken.
Parkettplats för framtidsvisioner.
Vääden e åppåneer!
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att allt e åppåneer. En morgon när Nikonisten skulle räta ut sej kände han sej gårrsjuk i nivlan å leedan. Blev en besök ti klöuryckare, av modernare slaget. Han konstaterade snabbt att Nikonisten har råkat ut för tennisarmbåge. Anfäkta och anamma vilken förolämpning!!! Nikonisten håller på med en namninsamling, för tillfället med 1024 namn. Dessa bevisar att Nikonisten aldrig har spelat tennis!
Nå, skadan korrigerades snabbt till kameraarmbåge. Voi arma dagar! Å andra sidan går nog Nikonisten mycket hellre med en kameraskada än med en tennisskada. Trots smärtorna, mera beroende på massagen än skadan, tog sej Nikonisten ut i närmiljön för att kolla vad annat här i världen är på tok eller frackbam.
Nå myki va ju åppåner. Bilan som försöker kör på frusi vattne som int ha frusi tillräcklit.
Å båtan som försöker kör på landbacka, men int tillräckligt hårt.
Omtyckt matttvättanpaikka, som har en vatåpump sånder å måst därför stängas. Undrar om man sparar myki på ti int repareer he. Så om vatåpumppe far på bilfordonet ska man lömn he i parkkeeringsgråttå.
He er väl just under brooan som iise e tunnast?
Gotham citys lektrisstålppe har utsiktsterass på lite prakkåan ställ.
Nikonistens kameraarmbågåna räätas uut på strålkastarställninge.
Kokkoladamen ha fått studentmösså.
Sundombooan ha stoppa propelle siin o firr så blååste räcker ti fyll fallskärman utanför Brändö. Powered by Neste.
"Man behöver int haa naa vete för ti vara pöllå!"
Ta det med ro i Monäs.
Alltid i mellanåt måste också Nikonisten ta det med ro, denna gång då på Monäs rodden. Här är det meningen att man ska ta det lugnt, träffa bekanta och bara ha ro-ligt. Fast trots allat fanns det ju de som lite håsade - ja till och med dem som försökte ro utan åror.
Starten för storbåtarna var intressant, nummer 22 tog en nystart för säkerhets skulle, tjuvstartare diskas omedelbart, med Fairy. Annars är det inte stränga regler som gäller. Vid skepparmötet sades det att allt annat e ok, men man skall hålla sej i båten. Visserligen tillade någon, att man av någon anledning skulle hamna utanför båten, gäller regeln att man måste hålla på ytan som gäller. Fritt och kreativt - ingen regel för kärnbränsle eller så.
Fisksoppans åtgång var stor, man märkte att det plaskade i sjön då en del fiskar tyckte det var säkrast att söka sig längre ut till havs, om soppan skulle börja tryta.
Det där att ta det med ro gäller alla som kommer till Monäsrodden.
Hmmm, det där skulle Nikonisten inte testa med Nikonerna kring nacken.
Bagatelle -besättningen var stiliga som båten.
Starten har gått.
Både Dollargrin o Londonflin visades upp.
Ponnyridningens popularitet går inte matematiskt att räkna ut.
Skepparmötet på gång
där fanns skeppare som hade helt egna planer och strategier ...
Sonja och Dennis satte fart på flickorna i Småland så tuvorna sprättade.
Säkerthet framför allt.
Härligt mycket folk på evenemanget - som det naturligtvis bör vara.
Mera foton finns i WEBALBUMET
Snabbvisit i Bergstad
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten sin Bergstad. Tyvärr brukar det vara frågan om jobbresor, med gårrtajt tidtabell. Men den där vandringen måste man bara hinna med, å glassen förståss.
Staden har också ett mera officiellt namn, Borgå, men Nikonisten har döpt om den till Bergstaden. Emedan det är två uppskattade Berg som har nära anknytning till staden, Runeberg och Brunberg. Nikonisten älskar båda. Punkt.
Det här är väl nog ganska synonymt med sommarstad. Bara pakkå att någon gång komma hit för några dagar.
Såg statyn i parken, men ville ändå traska upp till gravvården. Kan absolut inte förstå uttrycket puhuu kuin Runeberg, mej veterligen var han mera en kynämies. Men världens bra på texter enligt Nikonisten. Odödliga texter.
Det som investerades med anknytning till andra Berg, Brunberg, finns icke längre, hann inte ens bli fotade, varken kyssar, lakrits eller tryffel. Magen tackar.
Gatorna i gamla stan är verkligen vristfälliga. Kan berätta att tunnbottnade gummitossor inte är bästa valet, men absolut mycket bättre än högklackade. Hur jag än försökte lura mej själv, att just tack vare de tunna bottnen får fotbottnen praktiskt och gratis massage, så trodde jag inte på mej själv. Aj.
Omöjligt att fota i Bergstaden utan att fota domkyrkan - så är det bara.
Sommarfiilis på riktigt.
Inte alls svårt att välja matställe denna gång. Undrar om det finns någon Nikonistrestaurang?
Kanonrestaurang finns ju nog, det är ju arméns soppatykki.
Siklöjans lovade land
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på olika roliga historier från Savolax, de är ju härrrliga de där savolaxborna - och bjuder gärna på sig själva. De brukar säga att nä savolaxaren talar flyttas ansvaret direkt till åhörarna - lupsakkaa. Och de där smörstekta muikkåna med peerågröite...
Vi tackar svanarna för uppträdandet och däckar i väg mot Savolaxhufvudstaden.
Tyckte mej precis säga att det känns skönt när valet är över o politiken styrs o sköts om där borta. Men så mitt i ingenting möter jag en bikant typ.
Väl framme blev det dags för en startablodcirkulationenåterpromenad. Härliga fartyg blir fixade inför kommande säsong.
Men Guck mal, som tysken skulle ha sagt! Där satt jag och väntade och väntade och väntade. Men sen gav jag upp inte vidare att vara ensam i en pussauskoppi, dessutom var jag sugen på en jättelösglass.
Borde vi testa en sådan utanför Wasa Express terminalen? Eller varför inte på torget.
Terasserna var putsade o fina o vänta bara på att slå upp dörrarna. En ivrig kund satt redan där och väntade. Han satt faktiskt kvar ännu på hemvägen. Men han får garanterat välja en bra sittplats.
Helt onödigt att slösa målfärg på stadsnamnet - Veljmies berättar nog hemstaden.
Plask plask sade kanoten - den som slapp vara bunden, eller hur gick orden i sången som slutade med att snälla barn får ej bråka.
För alla de som inte visste vad aktern kallas på savolaxroddbåtarna: "siin on vinha perä"
O hur härligt april sol ler
Alltid i mellanåt fotar Nikonisten nära iakttagelser från bekväma platser eller så tar han några steg i naturen. En del foton föds på jobbresor. Nikonisten som har börjat lite som bojkotta alfabetiska pausställen, söker sig i mellanåt lite bort från huvudstråken för att pausa aaleis (annorlunda). Lite avig o taggig har jag ju nog alltid varit.
Har till exempel inte nyttjat mattvättstället under balkongen, annat än för att höra de senaste nyheterna.
Säkert vårtecken då skyddshusen lyftes bort från mattornas servicestation.
Ett annat bra tecken är då grillarna och grönväxterna syns på takvåningsbalkongerna.
Sen det här med känslorna. Här har någon skön dam varit svårfångad, mössan hann inte undan utan fastnade i trädgrenen. Påminner mej om, var det nu Filifjonkans jacka som blåste o fastnade? Eller så lekte någon Absalom - du minns, han som blev hängande i håret, mellan himmel och jord? Vaddå inte minns???
I så fall kan du kolla i Gamla Testamentet. Undrar om någon vet var denna kyrka är, när vi nu hamnade in på ämnet.
Säkert vårtecken är nog också det, när båtarna nästan själva krälar sig ner mot vattnet.
När denna vårbäck ackompanjerade kaffedrickandet, var man ju ganska nära hem - nu är det bara resten kvar.
För att ännu återgå till det kyrkliga (de som inte har humor skall sluta läsa här) kommer jag i håg några rader som pappa brukade säga i mellanåt. Jag vill minnas att det skulle diktas i (Villa skola) och slutresultatet blev:
Absalom var ein kungabåån,
och Natan var hans broder.
Grisen är en galteson,
och suggan är hans moder.
(ur Högnäs´ Byrallor)
Släpp båtarna fria!
Alltid i mellanåt kommer jag, som förutvarande första tenor i Gamlakarleby Manskör o Wasa Sångargille, att tänka på vårsångernas vårsång Längtan till landet (vintern rasat...). Inte så ofta i november.
Men då jag tog denna bild tänkte jag mera på en modifiering: Längtan till Havet. Verkar nog som om båten skulle dra ut till havs, bara någon skulle lossa förtöjningarna. Tror bestämt att många skeppare och båtägare känner på samma sätt.
På tal om till havs och till sjöss, kom jag att tänka på en urgammal juttu. Kokkolasjömannen skriver heim från någon hamn i Långtbortistan "He er noo ritti bra jer. Ja mår bra. Ja ha å viri nykter. Ståndåm ritti i dagatale..."