Visa inlägg taggade med 'bilar'
Juthbacka i repris
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till markna. Varje år blir det traskat på Juthbacka markna. Tror mej ha läst att den första ordnades 1975.
Efter ett par kvarter och 12 meter lakrits konstaterar Nikonisten att det är lite som i fjol - och året före. Samma människor säljer, samma människor köper och samma tavara finns till salu. För att skrapa i hop till ett fotokollage kunde man använda fjolårsfotona.
Men Juthbacka är mera - Juthbacka är en paikka dit man far varje år just för att träffa samma bekanta människor. Där i mellan ser man ju dem inte. Söjsleis.
Blir en bildbomb från årets skörd (fast ångmaskinen hittade jag inte den hade säkert bytt ägare och såldes således på en monter som Nikonisten inte besökte).
På Juthbacka får man bästa priset på tomburkarna (om man inte räknar med llidltävlingen)
Det var nog kvart före att inte denna skulle ha rest med Nikonisten till Brånx, men lite väl skamfilad.
De som har varit här tidigare vet vilka fotdon som är det bästa valet. Men också denna gång sken solen varmt på Juthbacka. I Brånx däremot hade det kommit hagel, stora som pingpongbollar (nästan).
Vid Veli Koskis monter blev man nästan röjksjuk - men bara nästan.
Grannrööan Tunturi.
Kolla så coolan T-paitå.
Jupitern hadd en ganska spännandan framhjulsupphängning?
Pilsnerflasko.
Då lakritsnäringen hade tagit slut fyllde Nikonisten på med en hethund, lite väl sparsamt me senapen o int nå lök fanns he.
Lite modernare Tunturi, modell Sport. Sko gissa på 1973 eller 74 årsmodell.
Jörn Donner sa i TV reklamen att lukeminen kannattaa aina, så Nikonisten slog till. Dessutom på främand språk. Tar liksom längre ti läsa så man får mejr för pengan.
Das Gepäckhandlaren hade nästan lika många Gepäck till salu som i fjol, men hade utvidgat med tvättbrädor, som ju symboliserar finska vägnätet mera än nätet självt.
Kön till glasskioskerna var oändligt långa, men en glass måste man ju bara ha ...
Modell lite äldre, men fin.
Ostakaa tästä kotiinne suomalaista taideklasia, påbjöd säljaren.
I millanåt e he bästa karan kan dsära e ti sääss ner å fundeer tisammans. Söjsleis.
Ojojojojoj - nästan den enda forden Nikonisten skulle godkänna. Men hon e noo grann. Bakom skymtar en Indianernas Första Ambulans. Äkta tvåtaktare. Tät sådan. Om man körde runt kvarteret kunde man känna förra varvets dååm.
Minns du modellen?
Svenska Saab Sällskapet hade fått motorstopp - lämpligt.
Usch va vacker. Om hon ännu sko heta Morgan +8 å vara rööööö ... men 4 e ju närmare Nikonistbetygen.
Med sikte på nästa års Juthbacka.
Automobilar o bensinvirvlan.
Alltid i mellanåt flyr Nikonistens tankar tillbaka till gyllene tiderna, då farzan hade en Impala me rittian veeåttå. He va jusom svartsträkan heila kvartteere på Storgatå i Kokkola. Sen bar man upp kollekt och tanka för nästa varv.
Men Nikonisten är ännu strongt av den åsikten, att alla motorer under 5 liter är startmotorer. Så en dag skall jag nog ...
Vasa veteranbilssällskap underehåller Vasa bil och motormuséum sedan 1981, med klubben är mycket aktiv också on-the-road. Varje sommaronsdag samlas bilarna på torget. Efter att nyfikna och avundsjuka har kollat alla grinarna, bär det i väg på utflykt till lämpligt ställe. Klubben finns både på webben och på FB.
Nikonisten har turen att känna myki å räätta foltssi, så han blev erbjuden att joina en utflykt. Och sådant tackar han ju inte nej till.
Åkdonet var super. Janne Hinds chaffade med sin härliga Bobby Ewing (de som är tillräckliigt gamla vet vad jag menar) Mercedes 350 SL. Klart det var en V8 som såg till att det fanns drag o virvel.
Lite speciell modell, med 4-växlad manuell låda. Vrrrmm.
Bilarna är ju superfixade och man fick beundra både stora ...
... och mindre modeller. Den på bilden är ganska 'modern', själv höll sig
Nikonisten till Corgi -serien.
Volvoritaren hade nog kollat engelska Aston Martin ganska noggrannt. Man kan nog känna sig lite helig då man kör en sådan.
Arken var målet denna onsdagsafton, skulle jag ha vetat att det tar en timme att få en smirgare skulle jag kanske ha tagit matsäck med. Nå ögonmaten var det viktigaste denna afton.
Sammanlagt 40 veteranbilar deltog denna afton. Veckan innan hade det varit över 60 bilar, men då fanns med gäster norrifrån, men statistik är ju statistik.
Bilen närmast bilden är en Opel Commodore, ganska lyxig bil. Nikonistens öron tyckte sig höra en rak 6-cylinders GM...
Många bekanta på bilden, Fiaten, klassiska Peugeot ... men framför allt 80 -lätkän. För den som tror att det är någon hedersutnämning, kan jag berätta att icke så är. Nästan motsatsen. Om det känns obekant, fråga någon som har ett par skrynklor, så får du veta mera.
Ojnejnejnejnejjjjj - ein äkta Buick Riviera, själv hade jag en sådan Corgi, guldfärgad med ekobelysning. De här pastillfärgerna hänför sig nog mera till Floridas strandgator än till Paris.
Vildfrassen har nog ganska många frasskrafter under huven.
Blev också lite extra förtjust i Desoton, som dessutom hade knappväxlar - ugh.
Här var det ordentligt med plåt, kom nog att tänka mera på Chicago än Florida.
En samling rariteter - inte så ofta man ser dessa på samma parkering.
Stilpoängen utdelade.
Så var det bara restan kvar av evenemanget, hemfärden. Mycket mindre mjäll att borsta denna afton, konstaterade en nöjd Nikonist.