Visa inlägg taggade med 'björköby'
Bodvattnet runt
Alltid i mellanåt gör Nikonisten ex tempore utfärder. Till exempel då dottern ringer och vill på utflykt med farzan. Det blev den bekanta Bodvattnet runt denna gång. Tröttnar liksom inte på den. Vill man ha lite mera, traskar man till Långgrundet, med det gjorde vi inte i dag.
Balkongtemperaturen skall man inte ta som utgångsläge, när det blåser 9 m/s nordostlig vind. Bäst att ta på en vindtät jacka. Det blev först laxsoppa på Salteriet, för det skulle inte grillas nå hälsosamma korvar denna gång.
Denna gång valde vi att gå den traditionella vägen, medsols. Det finns varje gång något nytt att beundra påp denna vadringsled.
En del av Bodvattnet.
Vår reseledare Dina var mycket effektiv och guidade oss också utanför naturstigen.
Dina gillar stora käppar.
Hela gänget skulle upp i tornet, för hund och dotterson var det premiär.
Den traditionella bilden togs på vägen upp.
Jonna och rottweilern Dina beundrade utsikten, Alex kollade mest Salteriet, där han fick sin laxsoppa med skärgårdsbröd.
Bodvattnet runt rekommenderas varmt, stigen (början) kan man vandra med barnvagn. Sista delen är ganska stenig, funkar inte med vagn. Om man vill ta en kortare rutt går man genast till Saltkaret. Nära till har det byggts en ny grillplats, dit man kommer med båda barnvagn och rullstol.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Fisketur
Alltid i mellanåt e Nikonisten seg. Förra veckoslutet blev det ingen fiskelycka vid Bodvattnet, så blev ti test på nytt.
Magert resultat även denna gång. Visst e våren sen, men isarna har ju farit på alterneringsledighet för flere dagar sedan.
Vanligt att tre fisksorter brukar vara med i jippot, oftast är det nog dsäddåna (Nordens krokodil enligt Jan Björk) som kommer först till lekplatsen. Sen abborrarna och mörtarna. På bilden en mört, tror Nikonisten.
Abborrfilén hälsar glatt på Nikonisten.
Såg nog också en gädda, men he rymssa int på bildä.
Skäggdoppingen var inte alls intresserad, allra minst att bli fotad
För inte så många år sedan var det lång kö ren vid biljettförsäljningen och havsörnarna serverades en fin buffét.
Tror städåt på att nästa veckoslut går det ganska vilt till här, troligtvis är Nikonisten då å fotar Körfestivalkonserter.
Postrodden nummer 36
Alltid i mellanåt har man inhiberat postrodden på grund av vädrets makter och hårda vindar. Senaste starten var 2013. Men nu ros alltså posten över till Holmön. Man startade en halvtimme tidigare för att hinna längre ut innan vindstyrkan ökar.
18 lag och 130 roddare deltog i år, endast ett lag från Sverige.
Bland roddarna fanns också riktiga sjöbjörnar, som har deltagit 29 gånger. De får väl någon prenika i mål?
Mycket att finslipa innan starten.
Margaretha var först att starta.
Skeppare Sten smider strategier
Båtarna samlades efter starten lite längre ut för att göra en gemensam start
Mycket publik, det fanns båda att köpas, ätas och drickas
Eller så kunde man testa hur stenarna plaskar i vattnet.
Har väl aldrig varit så fint väder som i år?
Äntligen förstår Nikonisten att det alltid i mellanåt tar så länge för posten att komma fram!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bortom Bodvattnet.
Alltid i mellanåt tööger Nikonisten ut sina vandringsledvanor och traskar en bäta länger. Nå inte såå farligt längre, men lite i alla fall.
Man kan krydda till den sedvanliga Bodvattnet runt vandringen genom att, efter man passerat beatlesbiffarna viker av mot Långgrundet. Det är inte så mycket längre att vandra, ungefär ett par korvar och en extra kopp kaffe mera. Men det är verkligen värt beslutet.
Lika mäktiga vyer oberoende av årstiden, denna gång betydligt mindre myggor.
Bäst att förhandsnavigera, dit mot klockan 14 (finsk tid) tror jag att jag är på väg. Skulle nog gärna någon gång vandra hela leden, till Panike, men i dag hade jag för korta stövlar. Oftast är det nog på plats med beställd båttaxi.
Om man inte går Bodvattnet runt medsols kan man ändå hitta beatlesbiffarna nära vandringsledkorsningen. Denna gång fick biffarna bli odokumenterade.
Det fanns varningsskyltar, som upplyste att vandringsleden inte är i bästa skick, förbjuds säkert snart av någon eu- eller ntm eller rgb. Men Nikonisten är ju i ungefär samma skick så båda parterna är jämnspelta. Visselunda var en del spångar ganska trasiga ungefär som Nikonistens vänstra menisk, men bara man lite håller ögonen nere så är det inte nå problem. Trollska stigar för det mesta och olika vyer hela tiden.
Sen blev det lägerstängsel. Det blev oklart för Nikonisten om stänglset var till för att hålla varulvarna borta eller innanför. För en som inte åt flaggstångsfrön som barn kändes en del trappsteg ganska långa. Klarade ändå av spagattrapporna med äran i behåll.
Julröda blomster lyste på de mosstäckta stenarna. Det fanns ju oändligt många naturliga stenrösen. Tror inte att Jätten Finn har hunnit med alla, istiden hjälpte säkert till.
Fanns färgprakt att beundra både uppe å nere. Löven täckte otäckt nog rötterna och allt blev halt i kubik.
Saltkarsvy från nästan-framme-vid-långgrundet.
Väl framme mötte Nikonisten av en sprattlande färsk gäddfilé. Det fanns ytterligare ett halvdussin gäddor i kö. Sidu Larsmofrassen ha blivi så kranttå, så bara färsk havsgädda, från äkta saltvatten duger (även djupfryst). Frassen är säkert så kranttå så den äter inte ens lyckans ost. Frasshusbonden kör alltså ända från Larsmo hit för att hämta gourmetgäddfiléer. Måst vara ganska speciellan frass.
Nå, eftersom Nikonisten inte fick smaka på frassgäddan blev det att börja misnka på matförrådet. Ju mera man äter av resprovianten dess mindrea att bära på hemvägen filosofierade Nikonisten och öppnade korvpaketet (n). Under grillningen kunde man ju trösta magsäcken med nå smirgare och lite frukt o sån't.
Trevliga personer träffar man alltid på ute på vandringarna. Gårrtur - kan ju hända att man har slut på senapen eller något annat fatalt. Så kan man ju alltid t.ex. diskutera hur en del Larsmobor sköter om sin frass eller annat dagsaktuellt. Vindskyddet / grilltaket var helt super, där fanns två murade grillpaikkor helt enligt varifrån det inte blåser. Ved fanns det gott om, sågen å yxan var helt ok.
Det finns en lång och fin pontonbrygga out there. Nikonisten antar, att båttransporten lägger till just vid denna brygga.
Så var det bara resten kvar, hemvandringen. Helst vandrar man ju cirkelvandringar, men det var helt ok att traska tillbaka i samma spår, det var ju ändå en helt ny upplevelse. Funderade redan på att kolla denna vandringsled vintertid. Skål!