Visa inlägg taggade med 'björn'
På torgloppisen - igen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till torget, ofta på söndagar. Då får vem som hels komma till torget och antingen fynda eller sälja fynd. Det kostar inget att ha en torgplats och dessutom är parkering gratis. Oftast köper jag inget men varje gång träffar man bekanta.
Nu börjar det kännas att kommersen har kommit i gång
Denna söndag var det inte fööör varmt, under 25 grader
Det bjuds ut fynd av olika sorter och pris
Jordgubbsförsäljningen hade också kommit i gång
En del tycker att sommaren börjar med lösglass, andra föredrar ärter
Det gäller ändå att skydda seg för solens strålar
Fanns också billiga enrummare till salu
I mysiga caféet kunde man släcka törsten efter eller under torgvandringen
Anssi Marttinen han kolla Vasabladet mellan skiv- och deckarförsäljningen
Vasas egen gitarrvirtuos Björn 'Nalle' Schauman träffade många bekanta under sin runda.
Verkligen fint att evenemanget ordnas, borde någ själv tömma några skåp ...
Våren
Alltid i mellanåt är det bra att dra till skogs! Vi har i närheten flera möjligheter. Nikonisteb gjorde en upphåll i Etseri, utan att stanna vid kyläkauppa!
Vi har vår i luften - var har ni er? (urgammalt oolspråk från Kokkola, NaDa)
Viktigast av allt - kom i håg korven (så bihööver ni int hyppä i älvan)
Lumi -Pandan älskar att leka i snön
Järven gillar också vårsolen och snön. På fotot poserade en inhoppare, för Nikonistens favoritjärv, Tuija, är för tillfället utkontrakterad till ett annat lag
Snöleoparderna är ju så gullo. Sommartoder är det inte värt att försöka fota dem, de ligger bara i skuggan. Bossian romppå, skulle Kokkolabon ha sagt
Lokattorna är inte som bäst i skymningen, utan på passligt avstånd
Björnmamman Mimmi önskar alla välkomna till Etseri zoo
Vinter i Etseri Zoo
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på nå kiva fotokeikkor. Etseri zoo brukar de flesta besöka sommartid, men nu är det faktiskt så att de flesta djuren är mera aktiva vintertid - rentav lekfulla.
Lördagens väder var nu inte bästa möjliga, det snöade lätt men blåste desto mera. Nästan så man fick hålla i vedklabbarna när man sko grilla korv.
Men varken snö eller vind störde djuren.
Kasper, Jesper å Joonatan hade fullt upp med att bråka med varandra - på bilden 2/3 av dem
Hälge med sitt harem.
Korpen Corvus ville hellre posera framför kameran än att hjälpa livskompisen att bygga bo
Räven raskade varken över eller under isen.
Vargarna såg bekymmersamma ut - deras framtid har varit mycket uppe i media senaste tiden.
Det var inga rappa tag här inte - kanske måltidsvila. Granna färger.
Lofrassen var noga med att märka alla stolpar. Vilket vackert djur.
"Who - me? Are you talking to me?"
Uttern ser man inte så ofta i Etseri. Man borde passa på då det vankas strömming - då är den nog i farten.
Snöleoparderna tycker om att brassa på i snön.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Björnsläpp - Ähtäri Zoo
Alltid i mellanåt navigerar Nikonisten mot mera inre delar av landet. Denna gång var det ingen björntjänst, det var björnsläpp i djurparken i Etseri.
Ähtäri Zoo tarjosi taas aurinkoisen Karhujen kevätriehan sunnuntaina. Taitaa olla paras sää tähän asti.
Mamma jag vill ha mera godis!
Äiti, mä haluan lisää namuja!
Brottningsmatcherna avlöste varandra, en massa energi ...
Painimalla asiat selvitetään - ja energiaa näytti riittävän
Fotograferingen avslutas nu, om det inte vankas något gott!
Valkovaaminen loppuu tässä ja nyt, jos ei saa lisää namuja!
Mamma Mimmi med Kasper, Jesper och Joonatan. Hon har magrat väldigt under vintern, eller så har hon börjat träna. Eller så finns orsakerna på samma bild.
Karhuemo Mimmi, kasper, Jesper ja Joonatan. Mimmi on laihtunut aivan hirveästi, tai sitten aloittanut salitreenit. Luultavimmin laihdutuksen todelliset syyt samassa kuvassa,
Stilen är fri men ledig.
Rennolla tyylillä mennään...
Korvgubbarna sålde så det rykte - gick jämnt ut, Nikonisten fick de två sista.
Makkaramestarit asialla, grillaten, myyden ja syöden.
Mera foton / Lisää kuvia: WEBFOTOALBUM!
Med Kasper å Jesper å Jonatan i Etseri.
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till sådant sällskap som inte stressar över ogjorda saker, obetalda räkningar och oroande för morgondagen. Det blev Etseri avstressningsanstallt denna gång. Till och med myggorna verkade lite mindre stressade. Det kan ju nog också bero på att de hade flera potentiella klienter, som inte var insmorda med raid eller off.
Där kring björnsläppet i mars fick vi ju veta att Mimmi och Mörri hade tre nya arvingar. Trevligt för Jaki att få småsyskon. Men eftersom storabröder i mellanåt kan bli sura, fick Jaki dela rum med farsan Mörri.
Here we go - det var nog fart på trillingarna, minsann.
Farsan Mörri höll på med sin helgdagstupplur och Jaki plumsade i poolen. Vi traskade vidare till nästa gård.
Här fanns inte en sekunds vila ...
Trots sin ålder kunde nog alla tre det där med att posera framför Nikonerna. Vet inte om det här är Kasper, Jesper eller Jonatan.
Här får Nokian kyyti
Definitivt Jonatan, i böckerna var det ju han som hela tiden måste ha något att tugga på. Här med sin morot.
Om man var på väg att hamna i underläge var det bäst att fly en runda upp på stenen fär att därifrån testa ett överraskningsanfall.
Helt klart ger vi många poäng åt nallarna. Dagens show var häftig.
Nikonisten återkommer dock inom kort med lite annat nytt från samma område. Stay on the channel!
Hundsim - kattsim - Björnsim.
Alltid i mellanåt är Nikonisten speciallt glad. Det är han till exempel då någon annan simmar i kallt å vått vatten.
Jaki är en av Etseri djurparks absoluta favoriter. Mamma Mimmi o pappa Mörri håller till som närmaste grannar. Jaki är 3 år gammal.
Jaki brukar vara speciellt rolig när det är björnsläpp på vårvintern, men verkar nog att gilla att dra shower året runt. Tala om speglingsbild.
Vet int om Jaki har höjdskräck eller magaplaskskräck, men vägen ner i plurret gick med rumpan före i värdigt tempo. Kanske för att hålla ögonkontakten till publiken.
Jaki hade ingen gul gummianka att ta till, men labbarna fiskade upp en helt ok badleksak.
Det gnagdes o tuggades o sen skulle ju leksaken rutscha över hövå.
Splish splash I was taking a bath ... i skogen gick
följande performance fordrade lite koncentration.
och än snorklade han hit ...
Jaki kollade hela tiden att det fanns tillräckligt många fotografer bland publiken.
och till slut var det dags för aftonbön o lite kvällsbit.
Kom nu alla i håg att hösten och vintern e gårrbra besökstider i djurparken. Vissa djur älskar att leka med snö och i snö. Oftast just de som i sommarhetane int orkar underhålla publiken.
Men mata dem inte - de tål inte hesburgers eller maxitupla - de får i stället nyttigare o mindre saltat/sötat.
Bland lokattor å aader frassan.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten ritti djurisk. Då packar man kamerakappsäcken o styr mot in-i-lande, som till exempel Etseri. Manuset handlade on Shyla, den svenskatalande snöleoparden. Planen var helt unikt bra - nästan sjukt bra.
Just söis. Tuija e varken frass eller miss, men vila vara me på bild. Ganska djärv.
Fröken Shyla här då på intervjubild. Försökte med alla smickrande fina högsvenska ord jag kunde, men fröken var inte på diskussionshumör alls. Int he minsta. Punkt.
Så jag tog till Grundsprååtsi. Ja sa: "Gårr grann väädre jer i daa". Hon både lyysnade och förstod, det vet jag. Men hon tycktes bli ännu mindre intresserad av att ge någon intervju. Här hade man då burit å kånkat ljudupptagningsmaskiner och Cannesfilmningsapparatur helt i onöödan. Tänkte skriva att fruntimmer kan man inte lita på, men då skulle jag ju få en massa fiender, så jag lät bli.
Rumskompisen uppskattade heller inte Nikonistens vitser från Nattens Dagblads jubileumsnummer, så jag utgick från att intelligenskvoten inte var högre än kroppstemperaturen.
Betydligt gollågare var he Hemma Hos Lokattorna Halv Tre.
Pavaråtta övade inför solot på brunstkonserten. Här övades Leif Fagers Serenad på blandspråk. Myki finare än Brändöfrassan på vårvinterkvälldan.
LillaPandan e en trevlig o ganska svårfotad krabatus. Men den har grovan romppå. Fick just en ny kompis, en flickpanda från Irland. Måste ju då lite visas var skåpet borde ha stått.
Pandorna är inte alls skygga och inhägnaden är byggt så att man lätt kan följa med deras äventyr. Först fick publiken komma fram till ett stort plexiglas, då kunde man se dem bra och till och med fota över den.
Men som vanligt trodde ju de flesta att pandorna skulle gilla då man bankar och hackar i plexit. Det gör de verkligen inte. Det blev alltså att ta till lite staket. Men verkligen sevärda dessa härliga pandor.
Väldigt kvicka fast de inte såg ut att leva med någon stress.
Lite bekantskapsförsök men inte ännu med så stor framgång, verkade det som.
Vissa regler bör läras ut, eleven lyssnar noga, tror jag.
Färgsättningen är nog i grannaste laget.
Vaddå skulle inte pandorna kunna klassas under rubriken med missar o frassar? Den kallas ju också för kattbjörn !?!
Så he så!
Wikipeeedia berättar:
Kattbjörn (Ailurus fulgens), mindre panda,[2] röd panda eller panda är en art som förekommer i bambuskogar i södra Himalaya på 2 200–4 800 meters höjd och som idag placeras som ensam art i familjen Ailuridae. Djuret kännetecknas av en orangebrun päls på ryggen, rödvita mönster på huvudet som liknar en ansiksmask samt en ringad svans i orangebrunt och orangevitt. Kattbjörnen är allätare men växtdelar utgör huvuddelen av födan. Individerna lever utanför parningstiden ensamma och kan bli 8 eller sällan 10 år gamla.
Lite prakkåt ti hitt tillräckligt hög paikkona här i Pampaslandia, måst väl ta me döm på nästa Lapplandskeikka.
jopp hej di jopp hej da ...
Alltid i mellanåt kan Nikonisten få druuft efter myggor och älgflugor. Då är det dags att dra till skogs igen en gång. Denna kosa styrdes till Kuusamotrakten. Där kan man vandra flera veckor utan att hitta hem tillbaka. Eftersom Nikonisten var på nikotinindragning (slutat för många år sedan) då hjärnkompasserna delades ut var det ett enkelt beslut att hålla sig till utmärkta rutter. De var utmärkt utmärkta dessutom.
Som uppvärmning passar den ynkligare Björnstigen bra, sen då man är stor kan man satsa på den större Karhunkierros, som traskas från Salla till Kuusamo. Den är visst lite över 80 km. Salla e trevlig.
Den lilla Björnstigen är 12 km lång, man kan vandra den ett år, en kilometer per månad - praktiskt. Och då ser man ju alla 12 årstiderna. Nikonistens semester var däremot för kort så vandrigen fick ske i lite snabbare tempo.
Denna passar alla åldrar och Nikonisten tycker myki om stigens mångsidiga vyer, dock inte så mycket om alla trapporne - i synnerhet om kamerautrustningen tas med i helhet, det blir då 17,5 kg extrabörda. Den vettiga fotografen lämnar t.ex. tilt/shift arkitektlinsen hemma och laddar i stället mera korv i ryggsäcken.
Början känns bra, vädre e frisk å omväxland. Efter att man klarat sej över hängbron känns det nästan som om att gå på ein autostrada.
En del fuskar ren i början. Om man int vågar gå på hängbron kan man ju padel över. Men man vaal våtare.
Myllykoski e allti lika grann, eller så känns he bara så då man e så i början ännu ...
Jopp hej di hej da. Vandringsleden passar för alla åldrar, de unga som man gick raskt förbi när de tyckte det var tråkigt på räätåna, skuttade glatt förbi bredvid trappstegen senare på vandringen. Ingen rollatorkusk körde dock om Nikonisten.
Alibläddråna (Lavskrika, Kuukkeli) är ganska tamsnåla, de äter gärna glutenfria hälsokex, men MaxiTupla går också i nödfall. Grannan fågel.
He er jusåm grannt överallt. Ruska var n lite tamare i år, beror säkert på lama o all inbesparingan. Undrar va di ska göra me allt röfärgå?
Nikonisten valde denna gång att vandra medsols för att få avnjuta trapporna i början av äventyret. Här står han nog på toppen av sin karriär.
Trappstegan var omkring 300. He e som 13 våning. Men här var trappona placera så att man gick 4 våning åpp å saan trii våning ner. Lite som postiljon som int hittar rätt mottagaröppning.
Men verkligt granna vyer fick man ju skåda. Bra ti ha kamerona me, då kan man allti ta en paus för ti fota exepelvis renskååne. Ingen tror att du är utmattad.
Kallioporttis skylt ger nog lite energi, sen är det likson lite mera nerförsbacka. Trodde först skylten var en giljotin för de svaga...
Finns också broar över lugnare vatten, men tror ingen ha skrivit en låt om det. Men jag kan ju ha fel.
Jyrävä e lämpligt namn he jyrär ganska mäktit. Samtidigt finns där en fin rastplats. Då dags för korvar o kaffe i flera omgångar. Man anar inte att fortsättningen börjar med gårrtrappona.
Skyltningen bjuder på många uppförstrappor, men i härlig terräng med fantastiska vyer.
Sen är det bara restan kvar, över bron och till kaffestugan för sockermunkar och kaffe/kakao/mums. Lite bastu och korvgrillning resulterade i en tidig sängfösning.
Magert jaktresultat, tre lokala svarta myggor och en älgfluga som rymde.
Nikonisten rekommenderar rutten å det varmaste o svettigaste. Vilken årstid som helst.
Pandan väntar ivrigt på sin kompis i Etseri
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten bland kvistar, löv o myggor för att hitta fotomotiv. En del gånger låter han lättjan vinna o far till färdigt serverade buffébord. Denna gång till Etseri djurpark.
Där väntar den söta kattbjörnen, pandan, röd pandan, Ailurus fulgens, eller randåromppå på en kompis från Irland. Pandan trivs nog bäst i gott sällskap, tycker inte om att länge vara ensam. Men nyfiket kollar hon nog på besökarna - tills hon tröttnar. Sen har jag aldrig förstått varför man måste väsnas så helsikes i djurparkerna överhuvudtaget. Inte blir djuren mera intresserad av besökarna fast man visslar, klappar med händerna eller falsksjunger. Noup!
Nikonisten tog en runda och här då några få plock.
Snöleoparderna väntar mest på vinter och snö, då är de i rätta elementet. Kan nog rekommendera vinterbesök till Etseri. Många av djuren är aktiva då. Djurparken är öppen året om.
Järven är också ett symppisdjur, men lämpar sig nog inte som kramis.
Uttern var helklart på semester.
Lokatterna är nog alltid lika intressanta, också de är mera lekfulla och aktiva under vinterbesöken. Vem tusan orkar brassa på i tjock päls.
Hmm kanske tanken har gått till en jätteglass.
Nästan som från Disney ...
Nollstress här - allt gjordes med lugnt tempo. Kom att tänka på sengångare då jag följde med sysslorna.
Men ack vilken blick ...
Skulle gubben nu vara snäll o försvinna med de där rören - tack.
Men - javisst - tänkte nästan glömma - det är ju tid för glass:
Det finns massor att göra på området. So om det är över 5 år sen du har besökt, kan jag nog rekommendera.
Flowparken såg så hiskeligt hög ut, att Nikonisten inte vågade fota den. (hänga o pingla uppe i träden - hmmm)
Djurisk fotografi
Alltid i mellanåt går Nikonisten ut bland folk som vanligt folk med 17 kg kamerautrustning, varav 1 kg flytande. Denna nådens dag med solsken i blick i Ähtäri Zoo, Etseri, lite bakom Tuuri. Björnarna släpptes ut på vårliga äventyr. Massor av publik på plats, och grillkorv. Elina Viitanen, Ähtäri Zoo, vet berätta att just björnarna alltid har varit och kommer att förbli parkens kungar och favoriter. Björnligan består av Mörri o Mimmi (23/24 år) samt deras busungar 176-671 Nuka och 176-761 Jaki. Härrrrliga typer. Kolla smilet på denna bild:
This is The Real Bamse Smile! (Mimmi)
Björnglina Nuka o Jaki.
Sedan 2003 har Ähtäri Zoo varit medlem i EAZA (European Association of Zoos and Aquaria) och jobbar hårt för att rädda utrotningshotade djurarter. Läs mera om hur EAZA jobbar på deras hemsida). Från tidigare bor ju ett gäng snöleoparder i Etseri. Nu har parken nya invånare, två sköna damer, Katja och Gloria. De kommer från Himalaya -trakten (2-5 km höjd) och arten heter Takin / Oxgems (budorcas taxicolor). Det finns endast en liten mängd av dem, och dessa är nog de enda du kan se här i närheten.
Elina Viitanen mutar Katja och Gloria att posera med morötter. (så här får bara djurparkens personal göra!)
Snöleopard <3
Vargen på promenad (kanske Zeke) och resten av en för ivrig fotograf :)
Testa hur långt du vs djur kan hoppa. (Du med 17 kg i ryggsäcken)
Kom i håg att kroppen behöver mycket korvhydrater när man är ute på äventyr.
The King.
Järvarna Tuija o Pinja brassar i snön.
Tuija hälsar!
Du som inte har varit på en tid på besök här skulle nog bli förvånad hur stället har ändrats. Den nya receptionsbyggnaden, den nya äventyrsbanan, jag blev skakis bara att se banorna och mycket mer därtill. I närheten har just arrangerats sparkstöttings VM och i juni blir det dags för motorsågsskulpturer.
Jag vågar nästan slå vad att du inte har träffat Tuija!
Dagens fuling: Jag hade en bekant som alltid måste köpa två biljetter då hen gick på zoo. En biljett för att komm in och en för att komma ut tillbaka.