Visa inlägg taggade med 'blues'
Wentus Blues Band 35!
Alltid i mellanåt firar någon i bikantskapskretsen födelsedag (eller år). Nu var det dags att fira 35 års kalas med Kokkolabördiga Wentus Blues Band. Festen hölls naturligtvis i Robbans Garage (Kulturgaraget) på Katarinegatan. Precis där som Robbans pappa Ole Hagnäs hade sin bilverkstad i tiderna. Där har väl alla varit någon gång och fått hjälp?
Själva firandet var en häftig konsert med ca 50 i publiken. Skulle säkert ha varit 150 om inte restriktionerna skulle ha stoppat. Trevligt att träffa bekanta som man inte har sett på gårrläng!
Wentus Blues Band bjöd på en massa klassiker, men också nya låtar från nya albumet.
Den entusiastiska publiken nöjde sej inte med att bara klappa i takt med snaren utan det blev lite dans till de medryckande tonerna.
Robbans Garage på Katarinegatan i Kokkola.
Niko Riippa, Pekka Gröhn, Daniel Hjerppe, Juho Kinaret och Robban Hagnäs
Robban Hagnäs med sin Fenderbas
Pekka Gröhn, mycket skicklig keyboardare, han brukar spela med bl.a. J Karjalainen.
Juho Kinaret, vokalisten med fart och show.
Daniel Hjerppe - The Drummer.
Wentus Blues Band - förnamnet lär ska betyda vind, klar, frisk luft...
Niko Riippa och Pekka Gröhn.
Meir bildrä å nå halvskakå videåna hittar du här WEBFOTOALBUMET!
Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fartfyllt på Street Bluesen
Alltid i mellanåt, såder vartannat år efter nutida tideräkning och begränsningar, besöker Nikonisten Street Bluesen på Vasas gågata.
När jag skriver på Vasas gågata menar jag det verkligen. När det var dags för fasadrenovering, flyttade evenemanget (med jazzen) till Pation, innergården. Passade inte alls, tyckte Nikonisten och hoppade över många evenemang. Sen kom pandemin.
Men nu i det tropiska klimatet (regn å +30) blev det en kort runda. Kvellens artist var The Nipples.
The Nipples, eller som lokomotivet Markku Keho kallar bandet 'nuoriso-orkesteri', har varit verksam i många år.
På scenen hittade man: Markku Keho, Nappi Aaltonen, Peter 'Lido' Salonen, Stefan Brokvist och Stefan 'Kilju' Lindblom
På menyn fanns en massa bekanta låtar och publiken trivdes.
Vasa har en fantastiskt fin sommargågata och just den här typen av evenemang passar dit utmärkt. Utanför Fondis bjuds det på blues på tisdagar och jazz på torsdagar.
På fotot Markku Keho, Stefan Brokvist och 'Nappi' Aaltonen, alla erfarna scenrävar.
Stefan 'Kilju' Lindblom hör man ofta på bas, men han är också skicklig gitarrist
Publiken var mera än nöjda. Man kunde känna hur de har längtat efter dessa terasskonserter. The Nipples bjöd på en helkväll med klassiska toppenlåtar. Så här skall det ju vara. (kanske int så sveittåt)
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Proffsig blues på Doo Bop Club med Philip Järvenpää
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten artister, som inte är bekanta sen tidigare. Fredagsaftonen inleddes med en tokoan band.
Philip Järvenpää Blues Experience körde proffsig blues på Doo Bop Club i Vasa. Redan öppningslåten bådade en fin upplevelse. Sen följde mera eller mindre bekanta blueslåtar. Nikonisten rös till ordentligt när de framförde 'James Browns I's a Man's Man's Man's World' karadagen till ära.
Det var ganska myki publik på Doo Bop - en del maskerade och en del kom naturel. Men borden var ordnade så att det blev passligt corona avstånd. Handdeci fanns också utplacerade. Det gick smidigt att uppdatera en mellanöl till en starköl (he he he)!
Philip Järvenpää Blues Experience gav en fin blueskeikka på Doo Bop Club i Vasa
Gitarristen Joe 'The Kangaroo' var helt suverän med sina gitarrsolon, ett nöje att lyssna
Egon 'The Wizard' agerade inhopparbasist då CJ Swamp lömna hejm. Egon bjöd på några mustiga bassosolon och publiken njöt.
Philip Järvenpää är nog en verkligt mångsidig artist, som kan köra genre som genre. Obekant för Nikonisten om man nu inte räknar med Maggis (Margaretha Sundkvist) skryytase på FB.
Trummisen Slick Vic imponerade också på Nikonisten. Dessutom skötte han vid sidan om backvocals. Inte allt för ofta som trummisen sjunger.
Alltsomallt en fin keikka, med mångsidig bluesmeny. Nikonisten var nöjd.
Du hittar några foton och en par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Herrli musik me Charlotta Kerbs
Alltid i mellanåt får Nikonisten nog av allt Corona hit å dit och beger sej som en helt vanlig människa till sommarterassen. Denna kväll uppträdde Charlotta Kerbs, artisten som har ett speciellt blod i ådrorna. Det är en blandning av jazz, blues och reggae. Glömmer inte hennes tolkning av bland annat 'Think' (Aretha Franklin) på Ritzzzzz.
Du kan ju ana, att evenemangfotografens kalender har blivit ganska dammig och ihoptråcklad av spindelnät. De gamla pansarvagnarna till kamerahus har ropat efter uppmärksamhet. Men nu är det alltså finito med det. Kameran på ryggen och peedandes till Inre hamnens terass för att njuta av rytmisk och pro musik med Love Blues.
Love Blues: Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan 'Kilju Lindblom och Mikael Svarvar. Nikonistens första terasskeikka 2020.
Oscar Karlsson
Mikael Svarvar
Publiken fick njuta av gamla klassiker, men också helt nya låtar, som t.ex. 'Stardust'. Man kunde nog notera att bandet spelade toppenbra i hop.
Redan när spelningen började, vid sextiden, var terassen fylld med en sommarglad publik. Solen sken, som det bör i Vasa. Härliga rytmiska låtar sökte sej till publiken.
Stefan 'Kilju' Lindblom
Charlotta Kerbs
Hoppas på många soliga terasskonserter. De gör en stor del av Nikonistens riktiga sommar. Sen förståss lite naturstigar och korvgrillning. Men kvällens konsert var definitivt The Sommaröppning!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Tim Lothar & Peter Nande på Bluesafton
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från en genre till en hel annan. Efter Vesterinens fina konsert på Ritz, blev det att bänka sej på Mällis för att avnjuta lite blues.
Tim Lothar & Peter Nande har uppträtt på Halloween Blues, så för Vasapubliken var de kända.
Efter många massiva uppträdandena kändes denna enkla jam väldigt välkommmen. Jag menar inte med enkla att det skulle ha varit ett nybörjarjam - tvärtom, gamla rävar på rootsnivå spelade av fullaste hjärta.
Det syntes inte så många nysskonfirmerade i publiken.
Tim Lothar & Peter Nande bjuder på fin blues. De tog till vara allt vad bluesen bjuder på.
Konsertintron presenterade den gamla goda mungigan, den passar utmärkt till duons framträdande
Tim Lothar odlade fina bluestoner, med sång och komp. Han trampade takten med bastrummeresväska och hihat
Man kände deras erfarenhet, dock eventuellt lite roadingtrötthet. Men de gav allt som fanns kvar!
En fin idé att i samband med fredagens sena konsert ge oss slakafolk en chans att uppleva blusen på en eftermiddagskonsert.
Nikonisten tyckte, att Lothar å Nande hade ett fint budskap till oss alla - stanna upp - njut NU!
Det finns mera foton å en par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Love Blues på Doo-Bop
Allti i millanåt kollar Nikonisten utbudet på Doo-Bop Club. Där brukar uppträda fina jazz, soul och även bluesartister. Nikonisten uppskattar att inte alla konserter börjar kl 22:30. Då sover ju Nikonisten sin skönhetssömn (det skulle behövas typ Törnrosa100årsömn).
Men denna konsert kördes i gång tidigt, typ efter buu-klubben, kl 20, så dit!
En annan orsak var ju, att det var Charlotta Kerbs med sitt band som uppträdde. Den tredje orsaken föddes under konsertens gång.
En kärleksfull famn med rytmer från groove, soul, funk, reggae och förståss blues, eftersom konserten bar namnet Love Blues. Konserten bjöd på en härlig blandning av klassiker, båda nyare men också gårrgambäl.
Med denna uppsättning musiker kan det bara bli bra. Det rycker i senorna ännu.
Inte alls svårt att älska blues efter den kvällen!
Johnny Nordström, Emil Nordström, Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan Lindblom, Tuukka Aitoaho
Charlotta Kerbs
Stefan 'Kilju' Lindblom
Oscar Karlsson
Charlotta Kerbs
Na meir bildrä kan du hitt i WEBFOTOALBUMET!
Gimme Some Lovin'
Alltid i mellanåt råddar Nikonisten till det ordentligt. Kan man faktiskt njuta av två olika konserter samma kväll? Dessutom annorlunda... Först bjöds det på inhemska kompositörers verk med Wasa Sinfonietta och genast efteråt Gårr Öös Påå med St Marcus Blues Band på Ritz.
Bandet firade jämna 50 år genom att göra en miniturné i närtrakten. 50 år för ett band är ganska myki ska ni veta!
Hannu Lindblom fungerar nog som hjärta och själ i bandet.
Redan i början av konserten fick Nikonisten rysningar, när ha såg Hammonden och Leslietrumpeterna i rörelse.
Introt bestod av kärngänget...
Sedan dök det upp lite brassare på scenen
Det blev ännu mera fart på när Jakob Big Band ent6rade scenen - fart och fläng
Konsertens encore botade vad som helst från forsvett till olycklig kärlek - Give Me Some Lovin' i äkta Blueas Brothers -tappning - herrlit!!!
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Härligt flyt på Halloween Blues
Alltid i mellanåt börjar det rycka och knycka till i senor och benknotor. Årets Halloween Blues gav trevliga ryckningar.
Mikko 'Bluesboy' Peltola och Anssi Marttinen har i flera år bjudit in fantastiska artister till Vasas egen Halloween Blues. Nikonisten har fotodokumenterat i några år.
2017 bjöd på en öppning med familjebandet Honey B. Family. Morsan Aija Puurtinen, farsan Esa Kuloniemi skötte om bas respektive gitarrer. Junioren, 15 åringen Mooses Kuloniemi skötte trummorna - och på vilket sätt. Först trodde man att hans trumsolo aldrig skulle ta slut, sen hoppades man att solot aldrig skulle ta slut - vilken virtuos! Mycket klara jazzsignaler i rymden.
Aija Puurtinen
Esa Kuloniemi
Mooses Kuloniemi - vi kommer att höra mycket om honom ännu
Det bjöds på souligare rytmer med Tasha Taylor. Lite flashbacks med Amii Stewarts Knock on Wood fick Nikonisten att minnas den glada discoungdomen. Vet inte om det var sant, men tycktes höra lite bekanta Motown -riffar. Började bli lite svårt att hållas på stolen...
Tasha Taylor
Där vid normalsängdags för Nikonisten klev Paladins upp på Centralscenen. Det blev en fartfylld coctail. Lite mera lutade det åt rockabilly än blues. Men de satte fart på publiken, som mera och mera lämnade borden och flöt mot scenen. Skicklig trio med förmåga att fria till publiken.
Thomas Yearsley skötte ståbasen som sin flickvän
Dave Gonzales är verkligen något att gitarruppleva
Publiken njöt. Nikonisten kunde rapportera att han träffade en skolkamrat på evenemanget. Konstaterade samtidigt, att baren kom ganska enkelt undan. De behövde inte fråga efter ID av någon.
Arrangemangen löpte helt ok. Men vi fotografer röstar enhälligt för att ljusgubben skulle byta ut de där strålkastarna som blev tillverkade till Mannerheims 50 årsdag och som värmer mera än solarium, till nästa års Halloween Blues. De drar säker mera ström än dussinet bastuugnar.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Långkalsongblues på Pation
Alltid i mellanåt tror Nikonisten på sommaren - nu sviktar nog den tron ganska myki.
Har missat många patiospelningar denna sommar, men nu hittades en lämplig dag o lämpligt gäng. Kameraputsning, kolla akkuna, ta-int-nu-allt-för-helvete-med-denna-gång, nu med bara två hus med varsit objektiv, ryggen tackar.
Väl ute på gården kändes kortärmat genast inverka på pulsen. Nackhåre spärra.
In tillbaka efter en jacka, det ångrar jag ännu länge. Långkalsong, kåljare, vantar, yllesockor, dunjacka, vitalis skulle ha varit klokare val. I brånx blåste det friskt, men bara från ett håll i gången - Pation bjöd på roterande blåst från alla väderstreck samtidigt. Brrrr ...
Cotton Blues Band stod på scenen och de tycktes inte frysa så myki. Hosomhelst, bra feeling och oldmangrabbarna hade härligt fint flyt.
Cotton Blues Band
Kari Peltomäki - originalmedlem, men så är ju alla basister lite originella?
Henrik Panschin, gitarr, sång och munspel
Pekka Lehtinen, ny i bandet. Nikonisten gillade hans trummeri, jobba myki me virveln, dominerade inte, flöt gårrbra.
Lite klassiska de där Rogers (USA).
Ylli Passis gitarrhantering var skön.
Skulle vädergudarna varit lite blidare och inte bjudit på blidföre, skulle Nikonisten ha suttit hela kvällen, men avtryckarfingret frös fast.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!