Visa inlägg taggade med 'blues'
Love Blues på Doo-Bop
Allti i millanåt kollar Nikonisten utbudet på Doo-Bop Club. Där brukar uppträda fina jazz, soul och även bluesartister. Nikonisten uppskattar att inte alla konserter börjar kl 22:30. Då sover ju Nikonisten sin skönhetssömn (det skulle behövas typ Törnrosa100årsömn).
Men denna konsert kördes i gång tidigt, typ efter buu-klubben, kl 20, så dit!
En annan orsak var ju, att det var Charlotta Kerbs med sitt band som uppträdde. Den tredje orsaken föddes under konsertens gång.
En kärleksfull famn med rytmer från groove, soul, funk, reggae och förståss blues, eftersom konserten bar namnet Love Blues. Konserten bjöd på en härlig blandning av klassiker, båda nyare men också gårrgambäl.
Med denna uppsättning musiker kan det bara bli bra. Det rycker i senorna ännu.
Inte alls svårt att älska blues efter den kvällen!
Johnny Nordström, Emil Nordström, Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan Lindblom, Tuukka Aitoaho
Charlotta Kerbs
Stefan 'Kilju' Lindblom
Oscar Karlsson
Charlotta Kerbs
Na meir bildrä kan du hitt i WEBFOTOALBUMET!
Gimme Some Lovin'
Alltid i mellanåt råddar Nikonisten till det ordentligt. Kan man faktiskt njuta av två olika konserter samma kväll? Dessutom annorlunda... Först bjöds det på inhemska kompositörers verk med Wasa Sinfonietta och genast efteråt Gårr Öös Påå med St Marcus Blues Band på Ritz.
Bandet firade jämna 50 år genom att göra en miniturné i närtrakten. 50 år för ett band är ganska myki ska ni veta!
Hannu Lindblom fungerar nog som hjärta och själ i bandet.
Redan i början av konserten fick Nikonisten rysningar, när ha såg Hammonden och Leslietrumpeterna i rörelse.
Introt bestod av kärngänget...
Sedan dök det upp lite brassare på scenen
Det blev ännu mera fart på när Jakob Big Band ent6rade scenen - fart och fläng
Konsertens encore botade vad som helst från forsvett till olycklig kärlek - Give Me Some Lovin' i äkta Blueas Brothers -tappning - herrlit!!!
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Härligt flyt på Halloween Blues
Alltid i mellanåt börjar det rycka och knycka till i senor och benknotor. Årets Halloween Blues gav trevliga ryckningar.
Mikko 'Bluesboy' Peltola och Anssi Marttinen har i flera år bjudit in fantastiska artister till Vasas egen Halloween Blues. Nikonisten har fotodokumenterat i några år.
2017 bjöd på en öppning med familjebandet Honey B. Family. Morsan Aija Puurtinen, farsan Esa Kuloniemi skötte om bas respektive gitarrer. Junioren, 15 åringen Mooses Kuloniemi skötte trummorna - och på vilket sätt. Först trodde man att hans trumsolo aldrig skulle ta slut, sen hoppades man att solot aldrig skulle ta slut - vilken virtuos! Mycket klara jazzsignaler i rymden.
Aija Puurtinen
Esa Kuloniemi
Mooses Kuloniemi - vi kommer att höra mycket om honom ännu
Det bjöds på souligare rytmer med Tasha Taylor. Lite flashbacks med Amii Stewarts Knock on Wood fick Nikonisten att minnas den glada discoungdomen. Vet inte om det var sant, men tycktes höra lite bekanta Motown -riffar. Började bli lite svårt att hållas på stolen...
Tasha Taylor
Där vid normalsängdags för Nikonisten klev Paladins upp på Centralscenen. Det blev en fartfylld coctail. Lite mera lutade det åt rockabilly än blues. Men de satte fart på publiken, som mera och mera lämnade borden och flöt mot scenen. Skicklig trio med förmåga att fria till publiken.
Thomas Yearsley skötte ståbasen som sin flickvän
Dave Gonzales är verkligen något att gitarruppleva
Publiken njöt. Nikonisten kunde rapportera att han träffade en skolkamrat på evenemanget. Konstaterade samtidigt, att baren kom ganska enkelt undan. De behövde inte fråga efter ID av någon.
Arrangemangen löpte helt ok. Men vi fotografer röstar enhälligt för att ljusgubben skulle byta ut de där strålkastarna som blev tillverkade till Mannerheims 50 årsdag och som värmer mera än solarium, till nästa års Halloween Blues. De drar säker mera ström än dussinet bastuugnar.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Långkalsongblues på Pation
Alltid i mellanåt tror Nikonisten på sommaren - nu sviktar nog den tron ganska myki.
Har missat många patiospelningar denna sommar, men nu hittades en lämplig dag o lämpligt gäng. Kameraputsning, kolla akkuna, ta-int-nu-allt-för-helvete-med-denna-gång, nu med bara två hus med varsit objektiv, ryggen tackar.
Väl ute på gården kändes kortärmat genast inverka på pulsen. Nackhåre spärra.
In tillbaka efter en jacka, det ångrar jag ännu länge. Långkalsong, kåljare, vantar, yllesockor, dunjacka, vitalis skulle ha varit klokare val. I brånx blåste det friskt, men bara från ett håll i gången - Pation bjöd på roterande blåst från alla väderstreck samtidigt. Brrrr ...
Cotton Blues Band stod på scenen och de tycktes inte frysa så myki. Hosomhelst, bra feeling och oldmangrabbarna hade härligt fint flyt.
Cotton Blues Band
Kari Peltomäki - originalmedlem, men så är ju alla basister lite originella?
Henrik Panschin, gitarr, sång och munspel
Pekka Lehtinen, ny i bandet. Nikonisten gillade hans trummeri, jobba myki me virveln, dominerade inte, flöt gårrbra.
Lite klassiska de där Rogers (USA).
Ylli Passis gitarrhantering var skön.
Skulle vädergudarna varit lite blidare och inte bjudit på blidföre, skulle Nikonisten ha suttit hela kvällen, men avtryckarfingret frös fast.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
James Harman tillbaka i Vasa
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Fondis jazzbluesgroovepopchillout. Det blev bluesen denna gång och premiärbesök på Pation.
Platsen alldeles utmärkt, och scenen gav inte ett sån där krångligt ljus. I all vänlighet hade Fondis hängt upp en värmare, så att solisten inte skulle behöba frysa. Den uppskattade inte kvällens artist.
James Harman är nog en bluesartist och sångskrivare i den tybgsta klassen. Förutom på hans egna skivor kan man höra honom på väldigt många soundtracks och också på ZZ Top -inspelningarna.
Han är född i Anniston, Alabama 1946. Uppträdde 2011 på Halloween Blues i Vasa.
James Harman
Gemensamt gillda vi inte värmaren i scentaket. Tomi Leino fixade genom att dra ur stöpseln
Finlands fantastiska bluesgitarrist - Tomi Leino
Bakom trummorna satt Mikko "Blues Boy" Peltola
James är mästare på att hantera munspel
Tomi Leino, Mikko Peltola, James Harman, Jaska Prepula
Tomi Leino, Mikko Peltola, James Harman, Jaska Prepula
Alltsomallt kan Nikonisten konstatera att det var en fin konsert och Pation funkade, som sagt bra. Visserligen kunde vädret ha varit lite somrigare.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Gårr gambäl Blues Band på Ritz
Alltid i mellanåt firar Nikonisten aftonen på Ritz. Gårr tykelt, kanske.
Denna gång var det St Marcus Blues Bands fel. Gruppen grundades i Jeppis år 1967, men di spelar bra. Blås-sektionen med sax, trumpet och trombon ger nog extra plussapisteitä åt gruppen. Deras musik flyter bra.
De skulle nog ha varit värda en större publik. Ja publiken då? En tredjedel av publiken viftade sig ha varit med på StMBB:s spelningar på Maximilians. Jeppisboan å andra siidå har hört dem på Ludvigs?
De firar 50 års jubiléum och ger ut en ny skiva, med myki egna låtar. Värt en extra applåd!
He finns några foto i WEBFOTOALBUMET!
Halloween Blues 2016 - Stjärnor på Centralhimlen
Alltid i mellanåt bluusar Nikonisten till tillvaron ordentligt värre. Efter Eero Raittinens intro på Ritz kändes det som en fin final att kolla huvudkonserten på Central. Det var verkligen värt besöket.
Kolla Bertel Nygårds recension i Vasabladet 8 november. Nikonisten bjuder på en bildbomb från konserten.
Emilia Sisco & Helge Tallqvists band inledde konserten.
Big Creek Slim får lite draghjälp av Peter Nande. De komppas av Tomi Leino, Mikko Peltola och Jaska Prepula. Publiken komppade varandra.
JT Lauritsen (Heja Norge!) och Tomi Leino Trio.
Avslutningen blev en verklig familjefest, Lisa Lystam Family Band bjöd på både musik och show.
Fotona hittar du naturligtvis i WEBFOTOALBUMET!
Eero Raittinen erövrade på Ritz
Alltid i mellanåt faller Nikonistens tankar tillbaka till små oaser. En oas heter Eero & Jussi, med eller utan Boys. Allt från slipstämmorna i Banjo Boy till 'Mennyt aika ei koskaan enää palaa' och därifrån vidare. Jussi är väl världsmästare på att förfinska rocklåtar. Eero är världsberömd med Holvikirkko (Mälarö kyrka). Men det här är för länge sedan.
Eero hamnade mera in på jazz och progressivt. Efter ett 'förband' med bl.a. Jukka Tolonen kom Eero till Tasavallan Presidentti efter armén och noterade att nu var bandets själ sålt till den progressiva världen.
Det är ju liksom uppåt och neråt i artistbranschen - dessutom i ett litet land. Men sin plats erövrade Eero nog - stadigt.
Denna fredagskväll erövrade han nog alla hjärtan i Ritz salongen. Det gjorde han redan i öppningshälsningen 'Tjenare"! Sen bara rullade allt på. Eeron elpee innehade en central roll.
Nikonisten gillade konserten, den var inte krimskramsad på något sätt. Den var som Eero - äkta.
Eero Raittinen berättade också trevliga juttun från olika tidsepoker mellan låtarna.
Hustle Fuzz. (Juho Hurskainen, Jussi Reunamäki, Henri Jokinen, Seppo Kylänpää, Severi Koivusalo). Vår högt älskade VR såg till att saxofonisten fick medverka endast i andra halvlek. Tack.
Konserten arrangerades som en del av Halloween Blues. Huvudkonserten går av stapeln lördagen den 5.11. på Central. Mera om detta senare. Stay on the Channel.
Mera foton hittar du ju i WEBFOTOALBUMET
Bluesmessengers bluusade på striitbluus.
Alltid i mellanåt minns Nikonisten, att det bjuds på musik tre gånger i veckan på gågatan utanför Fondis. Denna sommar har Nikonisten nästan glömt bort detta. Men nu sken dessutom solen så there!
Denna tisdagskväll var det Bluesmessengers som sopade dammet från gågatan. En bildbomb därifrån:
Mycket publik denna gång. Nå de flesta regnade ju bort de senaste veckorna...
Arno Gräsbeck tööger på strängarna.
Joona Ekroos med sin Ludwig -familj.
Anna-Karin Berg på basen.
Janne Berg med Fendern.
Nikonisten var och lyssnade bara första halvlek, men stämningen fortsatte säkert hela konserten ut.
Pluspoäng åter för Vasa!
Några extrabilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Wentus Blues Band Original Line-Up
Alltid i mellanåt slås en massa nostalgirekord. Många på Wentusfesten vid Villa Skola i Ventus, Kokkola.
Innan Dr Feelgood entrade scenen, samlades WBB Original Line-Up för en minnesvärd stund. Man behövde bara se Sjöbergs Antti för att få en extra adrenalinblueskick. Det tycks vara extremt lååångverkande.
Samspelet funkade som om ingen paus hade existerat. Dessutom, som sig bör när rittiproffsan e på scen, spökade inte nå notställningar med texter å ackord.
He kom från järtta.
Spelangkädje på rittit.
Fartfyllt ocg samspelt å kålkkåbra!
Sjöbergs Antti måste ju bara dra till med "When a Man Loves a Woman" och det framför en publik som kanske inte andades förrän efter refrängen. Som extra ackompanjemang öppnade himlen kranarna och det riktigt ööösregnade. Såna där halvliters droppar och lika tätt som i pissmyrstacken. Helt perfekt. Nikonisten blev av med tretton rynkor.
Väntar ivrigt på nästa konsert med WBB.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! föståss!