Visa inlägg taggade med 'bo setterlind'
Måltiden
Alltid i mellanåt kommer jag i håg nå'n vers eller dikt.
Denna, av Bo Setterlind, hör till favoriterna. Den är mångsidigare än man först kan ana. Den lämpar sig som bordsbön mycket bra.
Men, den kan vara mycket djupare ...
MÅLTIDEN
Solen har ställt sin guldtallrik
på havets blåa bord,
det är dukat.
(Bo Setterlind)
Dygnets hemlighet
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på dygnet och de olika tiderna. Tid är ju ett intressant begrepp överhuvudtaget. Egentligen är det väl nog så, att tiden inte existerade innan människan uppfann den för att ha något att stressa över.
Dagen mötte Natten
och hon talade så:
Jag genomskådar dig.
Natten log mot Dagen
och svarade därpå:
Det gömmer vi hos mig.
(Bo Setterlind)
Ljuset
Alltid i mellanåt sitter Nikonisten och bara glor o beundrar ljuset. Det är just nu som man märker hur dagarna tänjs på kvällen. Fast man sitter på samma ställe ser ändå solens nedgång annorlunda ut varje dag - år ut och år in. Det är väl just det som gör det så levande.
Kom att tänka på några rader av Bo Setterlind:
NY MELODIK
Sätt aldrig musik till havet,
det bär på en symfoni,
i bränningar, vindar och vågor
dess böljande värld drar förbi.
Kläd aldrig skogen i toner,
den sjunger så skönt ändå
i visor och gröna ballader,
som himlens fåglar förstå.
Men nattsömn, som faller så sakta,
den väntar nog på musik
- så tänd din lykta och lyssna,
där syns en ny melodik.