Visa inlägg taggade med 'bodvattnet'
Bodvattnet runt
Alltid i mellanåt gör Nikonisten ex tempore utfärder. Till exempel då dottern ringer och vill på utflykt med farzan. Det blev den bekanta Bodvattnet runt denna gång. Tröttnar liksom inte på den. Vill man ha lite mera, traskar man till Långgrundet, med det gjorde vi inte i dag.
Balkongtemperaturen skall man inte ta som utgångsläge, när det blåser 9 m/s nordostlig vind. Bäst att ta på en vindtät jacka. Det blev först laxsoppa på Salteriet, för det skulle inte grillas nå hälsosamma korvar denna gång.
Denna gång valde vi att gå den traditionella vägen, medsols. Det finns varje gång något nytt att beundra påp denna vadringsled.
En del av Bodvattnet.
Vår reseledare Dina var mycket effektiv och guidade oss också utanför naturstigen.
Dina gillar stora käppar.
Hela gänget skulle upp i tornet, för hund och dotterson var det premiär.
Den traditionella bilden togs på vägen upp.
Jonna och rottweilern Dina beundrade utsikten, Alex kollade mest Salteriet, där han fick sin laxsoppa med skärgårdsbröd.
Bodvattnet runt rekommenderas varmt, stigen (början) kan man vandra med barnvagn. Sista delen är ganska stenig, funkar inte med vagn. Om man vill ta en kortare rutt går man genast till Saltkaret. Nära till har det byggts en ny grillplats, dit man kommer med båda barnvagn och rullstol.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fisketur
Alltid i mellanåt e Nikonisten seg. Förra veckoslutet blev det ingen fiskelycka vid Bodvattnet, så blev ti test på nytt.
Magert resultat även denna gång. Visst e våren sen, men isarna har ju farit på alterneringsledighet för flere dagar sedan.
Vanligt att tre fisksorter brukar vara med i jippot, oftast är det nog dsäddåna (Nordens krokodil enligt Jan Björk) som kommer först till lekplatsen. Sen abborrarna och mörtarna. På bilden en mört, tror Nikonisten.
Abborrfilén hälsar glatt på Nikonisten.
Såg nog också en gädda, men he rymssa int på bildä.
Skäggdoppingen var inte alls intresserad, allra minst att bli fotad
För inte så många år sedan var det lång kö ren vid biljettförsäljningen och havsörnarna serverades en fin buffét.
Tror städåt på att nästa veckoslut går det ganska vilt till här, troligtvis är Nikonisten då å fotar Körfestivalkonserter.
Förälska dig i skärgården
Alltid i mellanåt blir man kär! Det blev man snabbt på 'Förälska dig i skärgården' -evenemanget, som Forststyrelsen ordnade i lördags. Inte ensam, utan med hjälp av många talkojobbare. Tuija Warén var mycket nöjd, det var nog över tusen som kom till evenemanget, dubbelt mera än vi räknade med. Och vädrets makter bjöd på bästa tänkbara.
Det var ett fullspäckat programutbud, Nikonistfötterna fick nog jobba en hel del.
Här drog killarna till med polkamedley och det började rycka å knycka i senorna
Sekakuoro Sirpaleet sjöng i några omgångar.
En grupp studerande från Berlin stortrivdes i Svedjehamn. Hela gruppen studerar nordiska språk.
Vår guide informerade och berättade om landhöjningen och de Geer fenomenet
Minikryssningarna var fullbokade hela dagen.
Tävlingar, gissningar och fågelholkar.
Absolut längsta kön var nog till plättarna - och hela tiden
Fartfyllda tävlingar
Guidning på gång, nu handlade det om sju vilda blomster inför midsommarnatten
Guidningarna gjordes flytande fint på svenska, finska och tyska - duktiga guider
Metetävlingen är ju ett måste, men det där med masken och kroken ...
VIlken baddare till abborre, eller början till en baddare till abborre.
Full rulle på marknadsgatan.
Ett synnerligen lyckat evenemang - på alla sätt!
mera foton i:
WEBFOTOALBUMET
På fiskjakt.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten fisksugen. Så bara att ta sig ut till Bodvattnet för att kolla om firrarna leker nu då. Förra året fotade Nikonisten de sista trötta mörtarna 7.4 så det borde väl vara dags nu.
Men å andra sidan har det ju varit en mera ordentlig vinter i år, men å sista sidan har det ju varit ganska krångligt med politiken o samfällsfördrag etc som kan påverka gäddornas leklust. För att inte tala om riktiga strejkfasaner.
Men alltså ut i naturen för att kolla läget. Riktning Bodvattnet.
Salteriet genomgår en vårfixning, inte minst för att välkomna YLE gäng. Det är ju jubiléumsår på gång. Nikonisten vill passa på att leka lite lapplisa här på samma gång. På parkeringsplatsen syntes inte på alla bilar den där samvetsvita parkeringslappen :(
Vid denna parkering betalar Nikonisten alltid avgiften. De slantarna används till att hålla parkeringen i skick! De små slantarna är här absolut bättre investering, både för hälsa och själ, än alla skatteparadislockelser. Så he så!
Bodvattenomgivningen jobbar steinhårt på att fixa till våren. Grönskan bara väntar på att anfalla.
Och visst - så fort det är möjligt dyker den efterlängtade färgnyansen upp för alla ögon som vill njuta av den.
Så traskar vi vidare på autobahnen, med helt normala, testade och godkända utsläpp.
Granna nyanser också i andra färger.
Vårstädning på gång överallt.
Gårrgrannt i alla årstider.
Här börjar man känna sig helt mossig.
Nikonisten hamnar i mellanåt i farliga situationer, men med Fantomens styrka och Tarzans apvrål brukar han klara sig helskinnad...
Herrlit. Nu fixas naturstigen, den behöver väl ändå inte stå modell för våra Österbottniska landsvägar.
Lugnet.
Smaken.
Frieri på hög nivå.
Gränsen.
Här brukar det krylla av lekande fiskar denna tid på året. Men nu tror Nikonisten, att fisktransportgänget har gått i strejk.
Dessa flitens underverk brukar sällan strejka - de jobbar som tusan på något som ändå aldrig blir färdigt.
Strejkvalkten såg ganska färdigstrejkad ut.
Måste-alla-gånger-fotas-fotot.
Någon modig vattuman eller kvinna hade nog tuffat igenom farleden redan och tagit sej ut till skäristugå. Så tror Nikonisten åtminstone.
Eftersom det blev gårrlillan fiskfångst, blev det nog att köra hem till kylskåpet och de där väntande rödingsfiléerna - nam.
Kör ut och besök Bodvattnetområdet, det är bara gårrherrlit. Minns att betala parkeringsavgiften :)
Bortom Bodvattnet.
Alltid i mellanåt tööger Nikonisten ut sina vandringsledvanor och traskar en bäta länger. Nå inte såå farligt längre, men lite i alla fall.
Man kan krydda till den sedvanliga Bodvattnet runt vandringen genom att, efter man passerat beatlesbiffarna viker av mot Långgrundet. Det är inte så mycket längre att vandra, ungefär ett par korvar och en extra kopp kaffe mera. Men det är verkligen värt beslutet.
Lika mäktiga vyer oberoende av årstiden, denna gång betydligt mindre myggor.
Bäst att förhandsnavigera, dit mot klockan 14 (finsk tid) tror jag att jag är på väg. Skulle nog gärna någon gång vandra hela leden, till Panike, men i dag hade jag för korta stövlar. Oftast är det nog på plats med beställd båttaxi.
Om man inte går Bodvattnet runt medsols kan man ändå hitta beatlesbiffarna nära vandringsledkorsningen. Denna gång fick biffarna bli odokumenterade.
Det fanns varningsskyltar, som upplyste att vandringsleden inte är i bästa skick, förbjuds säkert snart av någon eu- eller ntm eller rgb. Men Nikonisten är ju i ungefär samma skick så båda parterna är jämnspelta. Visselunda var en del spångar ganska trasiga ungefär som Nikonistens vänstra menisk, men bara man lite håller ögonen nere så är det inte nå problem. Trollska stigar för det mesta och olika vyer hela tiden.
Sen blev det lägerstängsel. Det blev oklart för Nikonisten om stänglset var till för att hålla varulvarna borta eller innanför. För en som inte åt flaggstångsfrön som barn kändes en del trappsteg ganska långa. Klarade ändå av spagattrapporna med äran i behåll.
Julröda blomster lyste på de mosstäckta stenarna. Det fanns ju oändligt många naturliga stenrösen. Tror inte att Jätten Finn har hunnit med alla, istiden hjälpte säkert till.
Fanns färgprakt att beundra både uppe å nere. Löven täckte otäckt nog rötterna och allt blev halt i kubik.
Saltkarsvy från nästan-framme-vid-långgrundet.
Väl framme mötte Nikonisten av en sprattlande färsk gäddfilé. Det fanns ytterligare ett halvdussin gäddor i kö. Sidu Larsmofrassen ha blivi så kranttå, så bara färsk havsgädda, från äkta saltvatten duger (även djupfryst). Frassen är säkert så kranttå så den äter inte ens lyckans ost. Frasshusbonden kör alltså ända från Larsmo hit för att hämta gourmetgäddfiléer. Måst vara ganska speciellan frass.
Nå, eftersom Nikonisten inte fick smaka på frassgäddan blev det att börja misnka på matförrådet. Ju mera man äter av resprovianten dess mindrea att bära på hemvägen filosofierade Nikonisten och öppnade korvpaketet (n). Under grillningen kunde man ju trösta magsäcken med nå smirgare och lite frukt o sån't.
Trevliga personer träffar man alltid på ute på vandringarna. Gårrtur - kan ju hända att man har slut på senapen eller något annat fatalt. Så kan man ju alltid t.ex. diskutera hur en del Larsmobor sköter om sin frass eller annat dagsaktuellt. Vindskyddet / grilltaket var helt super, där fanns två murade grillpaikkor helt enligt varifrån det inte blåser. Ved fanns det gott om, sågen å yxan var helt ok.
Det finns en lång och fin pontonbrygga out there. Nikonisten antar, att båttransporten lägger till just vid denna brygga.
Så var det bara resten kvar, hemvandringen. Helst vandrar man ju cirkelvandringar, men det var helt ok att traska tillbaka i samma spår, det var ju ändå en helt ny upplevelse. Funderade redan på att kolla denna vandringsled vintertid. Skål!
Nikonisten goes Fiskafänget
Alltid i mellanåt, blir det dags för Nikonisten att go back to basics och luncha i naturen. Fisk är väl då det naturligaste valet. "Opp Amaryllis, vakna min lilla! Vädret är stilla, luften sval, regnbågen prålar med sina strålar, randiga målar skog och dal. (Bellman)".
Efter en passlig traskningsprocess framme vid "Troubled Bridge over Water" - jakten på fisken kan börja.
Först hittade jag inget annat än en vilsegången, lat afterpartymört. Ja den hade varit med på havsörnens frukostbuffét och blivit av med en bit av ryggen. Men sen började plasket. De kom som med kimppakyyti och verkade lika stressade som Vasabilisterna tre före åtta. Lika mycket tog de också hänsyn till övriga fengångare. Måst vara nå me dricksvattnet.
Äntligen blev det dags att tända elden och under det att den värsta röken hittade sin väg uppåt från de sura lokaltidningarna passade jag på att kameratraska lite i närheten. Konstaterade ganska snabbt att det finns andra än jag som ivrigt väntar på sol och vår.
Eftersom det var förbjudet att fånga fiskarna och ingen av dem hoppade frivilligt på mitt grillspett, måste jag ta till nödprovianten. Men det var helt ok, bra med lite vegelunch så där efter påsksmaskandet. Hittade inget i naturen till efterrätt, tur att jag hade kaffe i termosen - OCH så hittade jag av någon konstig anledning en påse med HopeaToffe i ryggsäcken (mums o hälsningar till tandläkaren).
Om vi nu inte är lottomiljonärer, så är vi nog ganska nära och av bästa A-klass, som får bo nära en ren natur. Dessutom en gårrgrann sådan.
Hoppas våra beslutfattare inte sätter skatt på att njuta i naturen - eller rentav förbjuder det :)
För vi är alla värda den njutningen.
Försenad hemfärd från Blåkullapartyt?