Visa inlägg taggade med 'brånx'
Brånxglimtar
Alltid i mellanåt delar Nikonisten upp utetiden. Till exempel två timmar utetid kan betyda en timme runt Metviken och en timme på balkongen. Eller tvärtom.
Frisk luft behövs i alla fall, alltid i mellanåt.
Början på dagen var ganska spännande.
Karin Jannike kommenterade på fejsbok, att parallellbågen har och skall ha omvända färger. Nikonisten trodde det bara berodde på att den var ovanför Sundom.
Sen blev det att bevattna lite dsäsbåfotasä.
Eftersom påkemånnan e lite jusom virtualfiguurer å lektrisladda - så tål di int regnvattne, snö smälter di int täss.
Bevis på att Nikonisten nog också var utanför fastigheten. Gliist millan myggåna - å så e he väl tider för jakt på älgflugåna.
Grannt!
Brånxhöstliga väderväxlingar å annat grannt
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten en stilla stund efter jobbet på balkongen. Bara sitta o skåda.
Nu växlade vädret otroligt snabbt från solsken till höstskvättar. Hade inte planerat fota. Men blev ändå att hämta kameran.
Grannan stad dehär Brånx.
Det var inte orosmoln - det var bara som om de lite mörknade
Men vädrets makter gör hastiga svängar
Skådespel med Stort S!
Före regnet skiner alltid solen.
En lillan höstpromenad
Alltid i mellanåt påminner Nikonisten sej själv om att det är dags för frisk luft. Veckoslutsprogrammet (och lättjan) tillät bara en kort prommis i närbygden. Behövdes ingen folkomröstning.
Ingen ruska hittades inom gångavstånd, men några höstliga nyanser hittade okularet ändå.
Några höstblad
Kanske hör till svamparna man kan äta bara en gång
Canada?
Brändösundets idyll
Lite Suomi-Finland 100 färger ...
Nikonisten hittade inte en enda indian fast meteorologerna lovade ...
Skattjakt å regnbåga
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på skatter. Å menar verkligen int döm som man ska betal. Inte ens döm som man i mellanåt får tibaks.
Kanske mera skatter ti spara på minneskort eller i hjärtta.
Vi moriskaffe fanns en finan regnbåga i Brånx. Di bruk ju sej att he finns en skatt i båda ändåna. Precis! Nikonisten tycker verkligen att en av Vasas grannast ställe syns just mellan regnbågaändåna.
En rittian skatt.
Inga ord inga visor ...
Alltid i mellanåt konstaterar Nikonisten, att det inte behövs nå text alls - bara en bild ...
Amen.
Brändöbrasan - Pikisaaressa pääsiäiskokko
Alltid i mellanåt är det bra att skrämma bort onda andar och häxor, hoppas några skarvar också skrämdes.
Vähän väliä on hyvä pelottaa pahoja voimia ja noitia, toivottavasti muutama merimetsokin pelästyi.
Många kom till brasan på Beckholmen, kanske också föra att inhandla lakrits eller korv?
Paljon porukkaa katsomassa Pikisaaren pääsiäiskokkoa, jotkut täydensivät lakuvarastonsa ja toiset nauttivat grillimakkaroista.
Brasan tändes via en båtfärd i år, Påskkryssning.
Tänä vuonna kokko sytytettiin veneen avulla, Pääsiäisristeily samalla.
Bara snälla o söta påsktroll fick bli kvar. Vain suloiset ja kiltit noidat saivat jäädä...
Fartfyllda häxor - Vauhdikkat noidat!
Bra åtgång på grillkorvarna - vad vore påsken utan grillkorv?
Makkaroita meni hyvin kaupaksi - mikä olisikaan pääsiäinen ilman grillimakkaraa?
Kari Laitala, som fixade brasan, lovade elda så det skulle bli lite varmare väder.
Kokon kokooja, Kari Laitala, lupasi lämmittää meille kevätsään.
Blidföre!
Alltid i mellanåt repar sig Nikonisten från förkylningar, lyckligtvis. Årets hackhosta har vunnit alla utmärkelser, oberoende vilket kuvert som öppnats. Inte ens i forntiden, då Nikonisten ännu var Nikotinisten var hostorna så envisa, men då hostade man ju upp i alla fall fimpar o tjärklumpar - nu vattnades det bara i öögåna.
Men vädret till trots blev det en Nikonistvandring i närområdet. Vädret ja - oftast kan man ju alltid klaga på vädret. I dag var det nog svårt att hitta nå jävligt med vädret. Måst då bara klaga på att he er gårrlenat. Eller som Zacharias Topelius skrefv : 'och nacken i backen, och upp igen!'
Vårkänslorna får vindrutorna att smälta av hjärtans lust och längtan till havs!
Jubiléumsåret till ära flaggas det 24/7 i Torvik.
Kom att tänka på sången 'röven raskar över isen' då en storan pupujuss, skrämde både sej själv å Nikonisten. Pupujussin, som kyttade i strandbuskaget, flydde mot Sverige, såg bara romppå av den.
Nikonisten däremot koncentrerade sina sinnen mera på att fotoföreviga den härliga stunden på sundet. Helskinnad och med lika många ben som då vandringen påbörjades traskade Nikonisten hem för att laga en gårrköttsoppa!
För en år sedan, vid samma tidpunkt, traskade Nikonisten i Forssa. Mindre snö men lika vanskligt halt före. Borde man kanske testa med skidklister under pjäxorna?
Aftonsol har guld ...
Alltid i mellanåt balkongbeundrar Nikonisten naturens färger och former. Denna vackra afton blev det ju åter konstverk på himlen. Syntes också lite norrsken.
Efter en stund skymmer det grannt och månen och jag gissar på Venus + någon tredje kropp placerade sig vackert i grupp.
Naturen bjuder alla en God Natt!
Avslutningsvis tar vi en plock ur samlingen "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet"
Vasabåtarna för en tid sen:
Ralf fastna i tullen:
- Vad har ni i väskan?
- En karta över Nedervetil!
- Vad är det som klunkar?
- Seljes trästsi!
Nikonisten och de odödliga
Alltid i mellanåt blir Nikonisten förvånad och besviken samtidigt. Prakkåt!
Efter lördagens superväder i Brånx, väntade Nikonisten ivrigt på helgdagsmorgonen. Steg upp i god tid, åt frukost och samlade sen i hop en massa utrustning. Både i klädväg men också ispikar, flytväst, liten simring, ett par visselpipor och bogserbandet från bilen och en rulle silvertejp.
Det blev inte många minigrippåsar kvar i kökslådan heller för den delen. Kameraförsäkringen kollades dubbelt och sen ut på äventyr. Det skulle fotas de odödlige pilkfiskarna, de som flyter ända tills de sjunker.
De har något utomjordiskt skydd.
Fiskarna som nappar nära iskanten är godare, för de har fått mera syre i blodomloppet till musklerna. De lär ska dessutom vara lättare att bena.
Pilkfiskarna är förutom skyddade och modiga, dessutom envisa och tål vilket väder som helst. Man ser ju dem på smörpappersisar ända in i maj och sittande på första skorpan genast efter frostnatten så där lite efter midsommarn och i 30 minusgrader eller i värsta snöstormen.
Om man inte är tillräckligt modig och skicklig är det nog bäst att hämta fisken från fiskarstranden på lördagarna. Då säljer fiskare Tom, färdigtfångade. Men då har man ju ingen ursäkt för att inte deltaga i lördagsstädningen hemma.
Hur det nu än är så blev Nikonisten besviken, inte ett ända napp på minneskortet. Ingen pilkfiskare syntes på hela Universitetsisen. Alla kan ju int ha drunknat. Besviken och ganska svettig traskade Nikonisten hem tillbaka och började avbunkra.
Vetmaskinen visste via FB sedan informera, att tävlingen har inhiberats. Funderade redan på att klaga till JO eller ETYK, men läste vidare.
Orsaken till att tävlingen inhiberats var att temperaturen hade överskridigt köldgränsen rejält. Nikonisten kollade alla mätare + twitter + fb + kollade med grannen, meteorologiska institutet, NASA, KGB och ett par dejtsajter. Naturligtvis! Alla avlästa, estimerade, kalibrerade, datoriserade, mätare visade på minusgrader mellan 11 och 15! Köldgräns?
Köldgränsen var -5 C. Det kunde ju inte ha blivit fastslaget av pilkfiskarna! Never! Kanske det berodde på ynkliga domare eller dåligt klädd publik. Hmm Närpes Skolmusikkår och drillflickorna marscherar ju på Vappen och på Vappen kan det väl vara - 5 C. Söjsleis.
Avslutningsvis: hört på föräldraträff
på Chydenius folkskola:
- Er man är väldigt tyst av sej.
- Jåå, men ni sko höör tå han itär
Farbror Frost och Gumman Tö.
Alltid i mellanåt påminner Nikonisten sig om Johan Geisors fotoråd: du skall fara ut o fota i värsta vädret då ingen annan far o fota. Säkert en djup sanning. Men denna tödag luftade inte Nikonisten på sig mera än en snabb promenad till närbutiken efter grädde till texmexmössön.
Men otaliga gånger och under julstädningen kollade Nikonisten nog om det skulle ske någon Nikonistvänlig ändring i vädret. Men alls icke.
Först blåser det och snöar vågrätt, sen svänger vädret till ett milt sommarregn som sen bara ökar och till slut förstör all hopp.
Noup, Nikonisten hittade ingen motivation till utefotande. Efter skymningen förevigade Nikonisten dock eländet och tyckte gårrsynd om barnen, vars fina pulkabacke vid sjömuséet bjuder farväl. Där åkte barnen tåligt i snöpyrån på dagen.
Det blidde fuskfotografering dsinom fönstra.
Funderar på en gåta - varför är det Farbror Frost och Gumman Tö? Blev det så att Farbror Frost for på kalja med kaverina och Gumman Tö blev sur och skickade regnet. En till av världens olösta gåtor...
Mätaren visar + 2,5 grader. Undrar vem som hinner först, julbocken eller myggåna.