Visa inlägg taggade med 'brånx'
Aftonsol har guld ...
Alltid i mellanåt balkongbeundrar Nikonisten naturens färger och former. Denna vackra afton blev det ju åter konstverk på himlen. Syntes också lite norrsken.
Efter en stund skymmer det grannt och månen och jag gissar på Venus + någon tredje kropp placerade sig vackert i grupp.
Naturen bjuder alla en God Natt!
Avslutningsvis tar vi en plock ur samlingen "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet"
Vasabåtarna för en tid sen:
Ralf fastna i tullen:
- Vad har ni i väskan?
- En karta över Nedervetil!
- Vad är det som klunkar?
- Seljes trästsi!
Nikonisten och de odödliga
Alltid i mellanåt blir Nikonisten förvånad och besviken samtidigt. Prakkåt!
Efter lördagens superväder i Brånx, väntade Nikonisten ivrigt på helgdagsmorgonen. Steg upp i god tid, åt frukost och samlade sen i hop en massa utrustning. Både i klädväg men också ispikar, flytväst, liten simring, ett par visselpipor och bogserbandet från bilen och en rulle silvertejp.
Det blev inte många minigrippåsar kvar i kökslådan heller för den delen. Kameraförsäkringen kollades dubbelt och sen ut på äventyr. Det skulle fotas de odödlige pilkfiskarna, de som flyter ända tills de sjunker.
De har något utomjordiskt skydd.
Fiskarna som nappar nära iskanten är godare, för de har fått mera syre i blodomloppet till musklerna. De lär ska dessutom vara lättare att bena.
Pilkfiskarna är förutom skyddade och modiga, dessutom envisa och tål vilket väder som helst. Man ser ju dem på smörpappersisar ända in i maj och sittande på första skorpan genast efter frostnatten så där lite efter midsommarn och i 30 minusgrader eller i värsta snöstormen.
Om man inte är tillräckligt modig och skicklig är det nog bäst att hämta fisken från fiskarstranden på lördagarna. Då säljer fiskare Tom, färdigtfångade. Men då har man ju ingen ursäkt för att inte deltaga i lördagsstädningen hemma.
Hur det nu än är så blev Nikonisten besviken, inte ett ända napp på minneskortet. Ingen pilkfiskare syntes på hela Universitetsisen. Alla kan ju int ha drunknat. Besviken och ganska svettig traskade Nikonisten hem tillbaka och började avbunkra.
Vetmaskinen visste via FB sedan informera, att tävlingen har inhiberats. Funderade redan på att klaga till JO eller ETYK, men läste vidare.
Orsaken till att tävlingen inhiberats var att temperaturen hade överskridigt köldgränsen rejält. Nikonisten kollade alla mätare + twitter + fb + kollade med grannen, meteorologiska institutet, NASA, KGB och ett par dejtsajter. Naturligtvis! Alla avlästa, estimerade, kalibrerade, datoriserade, mätare visade på minusgrader mellan 11 och 15! Köldgräns?
Köldgränsen var -5 C. Det kunde ju inte ha blivit fastslaget av pilkfiskarna! Never! Kanske det berodde på ynkliga domare eller dåligt klädd publik. Hmm Närpes Skolmusikkår och drillflickorna marscherar ju på Vappen och på Vappen kan det väl vara - 5 C. Söjsleis.
Avslutningsvis: hört på föräldraträff
på Chydenius folkskola:
- Er man är väldigt tyst av sej.
- Jåå, men ni sko höör tå han itär
Farbror Frost och Gumman Tö.
Alltid i mellanåt påminner Nikonisten sig om Johan Geisors fotoråd: du skall fara ut o fota i värsta vädret då ingen annan far o fota. Säkert en djup sanning. Men denna tödag luftade inte Nikonisten på sig mera än en snabb promenad till närbutiken efter grädde till texmexmössön.
Men otaliga gånger och under julstädningen kollade Nikonisten nog om det skulle ske någon Nikonistvänlig ändring i vädret. Men alls icke.
Först blåser det och snöar vågrätt, sen svänger vädret till ett milt sommarregn som sen bara ökar och till slut förstör all hopp.
Noup, Nikonisten hittade ingen motivation till utefotande. Efter skymningen förevigade Nikonisten dock eländet och tyckte gårrsynd om barnen, vars fina pulkabacke vid sjömuséet bjuder farväl. Där åkte barnen tåligt i snöpyrån på dagen.
Det blidde fuskfotografering dsinom fönstra.
Funderar på en gåta - varför är det Farbror Frost och Gumman Tö? Blev det så att Farbror Frost for på kalja med kaverina och Gumman Tö blev sur och skickade regnet. En till av världens olösta gåtor...
Mätaren visar + 2,5 grader. Undrar vem som hinner först, julbocken eller myggåna.
Jultorget i Brånx.
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten med sina enögda vänner till evenemang nära dig.
Denna gång närmare än man kan tro, till det fin torget på Brändö.
Danny Kaye invigde ju fontänen Havsvinden 10.6.1975, men Nikonisten är inte så säker på att läsarna känner till Danny Kaye?
Brändös borgmästare, Heimo Hokkanen önskade alla välkomna och utlyste julfriden över Brändö tillsammans med ängeln Kirsi Ikäheimonen från Vasa Settlementförening.
Jultorgsevenemanget var helt superlyckat i år, det var mycket folk och många sjöng med i allsången med Tiina Tanner och Valtteri Tuomisto.
Tomtarna från PUS (Palosaaren Urheiluseura) och Tomtarnas julnatt.
... lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna.
Evenemang som inte har grillkorv och ponnyridning borde nästan förbjudas
De tre stora metropolerna Brändö, London och Paris. Men bara Brändö är självständigt.
Lopptorg och bakverk.
Toom Blom sålde julfisk så fjällen flög ... Fiskförsäljningen uppskattades av Brändöborna.
Henrietta njuter av ponnyridningen.
De som ville och vågade blev fotade tillsammans men jultomten, önskelistorna fick man leverera muntligt.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Vintern rasar ...
Alltid i mellanåt, då naturen har lite fel på kalendern, måste Nikonisten ta till egna bilder för att komma i passande fiiling. Nu är det ju lite som snart kanske juletider och då borde det helst inte slaska så myki.
För minuten ser det lite bättre ut än för någon dag sen. Men gårröödit med slask och smuts och eländigt mörker. Men för bara ett tag sedan såg det för en kort tid mycket juligare eller vintrigare ut. Åtminstone här vid sundet i Brånx.
Lite så här vill vi ju nog ha det. Snart svänger och vrider klotet sig och vi börjar vandringen mot ljusare tider - inte en sekund för tidigt.
Men klarar man november klarar man allt!
Brändökarnevalen - Palosaaren karnevaalit
Alltid i mellanåt släpper Nikonisten loss barnasinnet och har gårroolit. Roolit var det nog på karnevalen med alla programinslag. En blandninng av kyrkoorientering, klingande grodor, dockteater, hinderbana mm.
Vähän väliä Nikonisten hyppää lapsimielisyyteen - back to basics. Ja yleensä on aidosti hauskaa. Ja hauskaa oli nyls Präntöön karnevaaleissa keskellä kirkkosuunnistuksen, soivien sammakoiden, esteratojen ja nukketeatterin.
Glöm inte grillkorven - Äläkä unohda grillimakkarat!
Tänään makkarat oli kuitenkin varattu kaikille, jotka selvittivät tuon esteradan. Makkarajonossa ei ollut montaakaan aikuista Nikonistenin lisäksi.
I dag var dock grilkorven reserverad åt dem som klarade hinderbanan. Förutom Nikonisten fanns det inte så många vuxna i korvkön.
Mera foton finns i . Lisää kuvia löytyy WEBFOTOALBUM!
Klingande Grodan alltid lika populär - Soiva Sammakko valloittaa aina
Vasamattaret vauhdissa - Vasamattaret i farten
Publiken gillar - Yleisö tykkää
Hinderbanekonst - esteratataitoa
Under kyrkoorienteringen fick man både sjunga och testa orgeln - Kirkkosuunnistuksen kierroksella sai sekä laulaa että kokeilla urkuja.
Fenomenal dockteater med händer o fötter - Aivan mahtava nukketeatterieistys. Kaikki jalat ja kädet käytössä.
Artist: Laura Kibel, Rome, Italy.
Solsken i ösregn
Alltid i mellanåt måste Nikonisten bara blunda för ösregnet, ta fram fleecen, tända belysningen och tänka på solsken och värme.
Annars finns det en stor risk att man glömmer den inhemska sommaren. Den är ju som bekant kort. Dessutom relativs snöfri. I år är infaller sommaren högst antagligt på en torsdag. Myggona däremot väljer inga dagar.
Så vi tar i värmen fram några soliga minnen, som fastnade på minneskortet häromdagen i Brånx. Bara för att det är så skööönt.
Solfjäder eller Änglavinge (som Sonja föreslog)
Med sikte på sommarsol
Sommarblomster (som påminner om Bart Simpson)
Sundstranden är ett perfekt meditationsområde
Blomster
Vattenlingon
Skjulspegling
Morotsnäbb (Haematopus ostralegus)
Högt på karriärstegen.
Majaspegling.
Kaikki paitsi .... sjöng ju Lasse Mårtenson 1988. En av Nikonisten favoritartister.
Nu då bara att vänta på den där soliga torsdagen.
Färger i dimman.
Alltid i mellanåt beger sig Nikonisten in i dimman. De senaste dagarna har det blivit en obeställd vana. Men den friska vårluften måste bara avnjutas.
En kort vandring i det lokala Brånx sökande efter vårliga färger i ett dimmigt urbanlandskap.
Va fiffigt att såga av den där 'tvärbalken' annars sko he vara prakkåt ti tvätt fönstran.
Favoritarkitektur.
Naturens egna struktur och färgsättning.
Hemtrevligt båtbotten och vilka färger.
Självtömmande båt. Inget öskar behövs.
Färgpricken.
Parkettplats för framtidsvisioner.
Aftonsyn.
Alltid i mellanåt stannar Nikonisten bara upp o njuter av naturens skönhet. Normalt springer ju Nikonisten omkring hela tiden.
Det där med naturen e ju speciellt, det behövs int nå ord eller ackord, lite som ögonmusik.
Tack!
Fiskdag på torget i Brånx (Palosaari)
Alltid i mellanåt väljer Nikonisten den lättare och kortare vägen till matinköpen. Denna soliga lördag bara ett fiskekast hemifrån. Brändötorget hade betydligt mindre besökare än 10 juni 1979 men stämningen var god. Inga myggor eller älgflugor syntes till.
Det dagade för den traditionella fiskdagen på Brändötorget.
Den Sundomlokalfångade fisken såldes i snabb takt, mest populära verkade vara de rökta modellerna. Man ser ju att rökning inte är hälsosamt då man kollar dem.
Det Lundbergska fiskargänget sålde fisk så det rökte. Även Nikonisten inhandlade en rökande Gusta F. Röding.
Det diskuterades också parlamentariskt ivrigt stängning av både skola och bibliotek - ingen verkade riktigt förstå dessa sparåtgärder. Biblioteket tycktes få mest behållningsbifall.
I kättingkastningen förädlades olika stilar med lika olika träffsäkerhet.
Precision är det hemliga vapnet tillsammans med koncentration.
Cetti Sjöberg hör till inventarierna på Brändö torgdagar, han minns inte säkert hur många han har besökt, man vi kom fram till att han eventuellt har besökt flera än de har ordnat. Grillkorven är ett 'must' helt enkelt pakkå.
Pavaråtti hade förhinder så den lokala evighetsförmågan Sulo Kallio bar det tunga musikaliska ansvaret.
Det fick ju fart på besökarna och klackarna nöttes mot torgplattorna i takt med Sulos schlaagermusik. Man märker att Brändöborna troget dyker upp till torgevenemangen, men detta nådens år 2015 var säljarna nog bortsålda, tyvärr.
Här serverades det naturligtvis den traditionella laxsoppan.
Plättar och lotter - med eller utan sylt, för en halvevrå fick man ett helt glas saft.
Ja 1979 avtäckte ju Unicef ambassadören Danny Kaye denna barnens år till ära.
Havsvinden - Merituuli (Eero Hiiranen)
(på grund av sparprogram är vattnet påslaget bara slumpvis, udda månaders vindstilla måndagar mellan 11:48 och 11:51)
Några till foton finns i webalbumet PHOTOALBUM .