Visa inlägg taggade med 'cecilia zilliacus'
Festivalonsdag med fina konserter
Musikfestspelen Korsholm börjar närma avslutningskonserten. Det har varit en fin festival med skickliga och trevliga musiker. Nikonisten har fått bekanta sej med intressanta instrument både på slagverkssidan och stråksidan, harpan var speciallt intressant. Även om harpisten Stephen Fitzpatrick sade att det är ett så krångligt instrument att den aldrig borde ha uppfunnits. Nå skämt åsido, viss var han en mästare att hantera harpan.
Nikonistens dag bestod av en härlig konsert i baptistkyrkan (en förhandsglimt på kyrko-operan) samt en stämningsfull avslutningskonsert i Trefaldighetskyrkan.
Musethica -stråkkvintetten består av Avri Levitan, viola; Camille Joubert, violin; Kornelia Figielska, violin; Mikhail Balan, viola och
Sirja Nironen, cello.
Akustiken i baptistkyrkan överraskar varje år. Man kan på läktaren höra varenda viskning, varenda knäpp och varenda vassa konsonant. Härligt fylldes baptiskyrkan med bäde toner och publik. Torsdag ger gruppen en konsert i Umeå.
Håvard Gimse uppträdde, förutom på avslutningskonserten, också på många andra konserter. Han är minsann en fabulös pianist, från grannlandet. Nikonisten är mycket glad över att det var så många musiker från grannländerna.
Erica Back med Vertavokvartetten förstärkt med cellisten Kati Raitinen.
Ylvali Zilliacus, Stephen Fitzpatrick och flöjtisten Anders Jonhäll.
Ett till uruppförande av Lotta Wennäkoskis produktion, Tocca, för violin och harpa. Lotta var årets gästkompositör. Vi fick njuta av mångsidiga verk med intressanta inslag och instrumentkombinationer.
Årets musikfestival var på sätt och vis den bästa hittills, titeln får den väl bära ända till nästa sommar. Musikerna ville framhålla, att festivalen tar guldet i frågan om organisering, transporter, logi och mat. Men så är det ju världens bästa gäng som jobbar i bakgrunden.
Mera foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Giftermål, skilsmässohot, livsresor och död
Alltid i mellanåt hakar Nikonisten på konsertkroken ordentligt. Tisdagen innehöll verkligen intressanta teman och konserter. Hmm ja ett framträdande var nog mera en show, kanske.
Först gällde Stundarskonserten på vinden, där det brukar sjungas julsånger under snöhalvåret. Cecilia Zillacus, Håvard Gimse och den magnifika Vertavo kvartetten från Norge framförde konserten "Relationer". Den var fylld av kärlek, skilsmässotankar och vardaglig misstänksamhet. Nästan alla stolar var upptagna.
Vertavo kvartetten med Håvard Gimse på pianot. Lite historia och tankar om verket bjöds det på innan spelningen.
Cecilia Zilliacus med Håvard Gimse framförde César Francks
Violinsonat i A-dur M.8 med känslor. Det ,naturligtvis, om man tänker på innehållet.
Dagens andra konsert var ganska spännande den också, men på ett annat sätt. "EI HUONO" showen, med självaste Jorma Uotinen, Trio Avec samt Helena Lindgren.
Showen handlade om Jormas färgrika och sprakande liv bland teatrar, operor, musikeler, baletter, klädmode i tiotals länder och hundratals städer.
Skrev jag redan fartfyllt?
Jorma har sedan tonåren varit intresserad av kläder. Hans mamma var sömmerska, ensamförsörjare. Hon hade fullt upp med att sy alla Jormas önskekläder.
Jorma och Helena Lindgren bodde tillsammans i över 18 år. I dagens läge är de ännu väldigt nära vänner och uppträder tillsammans.
Musiken bestod av kända shanson -tolkningar, bland annat ur Edith Piafs repertoar. Jorma älskar Paris.
Showen kändes äkta på något sätt - något speciellt sätt.
Dagens konsertrunda avslutades med en stämningsfull konsert i stadshusets trappuppgång. Norska Vertavo -kvartetten framförde Franz Schuberts (1797-1828): Stråkkvartett nr. 14 i d-moll "Döden och flickan". Det var passligt trångt i trapporna.
Som du ser är utbudet på konserterna mycket varierande. Onsdag är det konsert i Baptistkyrkan och avslutningskonserten i Trefaldighetskyrkan. Kyrkooperan framförs på torsdag i Storkyro kyrka.
Mäktig final på Musikfestspelen Korsholm
Alltid i mellanåt känns det lite vemodigt på Musikfestspelen Korsholms sista dag. Å andra sidan borde det kännas som en lättnades suck. 9 dagar intensivfotodokumentering i tropisk värme, you know.
Men man fick ju umgås med båda nya och gamla bekantskaper och vara med om att svetsa (eller svettas) i hop ett ganska kompakt lapptäcke. Redan det var en upplevelse, för att inte tala om nästa 30 fina konserter.
Dagens lunchkonsert med Fauré kvartetten bjöd på lunch för själen. Visste nog att de var berömda, men när jag hörde dem live förstod jag varför.
Erika Geldsetzer, Sascha Frömbling, Dirk Mommertz och Konstantin Heidrich i Mendelssohns pianokvartett f-moll opus 2. De framförde också verk av Lepo Sumera och Robert Schumann. Mästerligt.
Kristiiina Poska ledde Vasa stadsorkester genom avslutningskonserten. Estlands 100 års jubiléum till ära öppnades konserten med Erkki-Svan Tüürs verk.
Cecilia Zilliacus, festspelens nya konstnärliga ledare, spelade själv i 10 konserter. Henns uppförande av Julius Röntgens Adagio i Trefaldighetskyrkan kommer jag aldrig att glömma. Den var så fin att Nikonisten inte nändes ens ta ett foto i kyrkan. Hon fogade sig smidigt in i olika grupper med olika musik som om det vore vardag för henne. Solodelen i Johannes Brahms violinkonsert D-dur Op 77 spelade hon med mästerlig inlevelse och utan noter i Korsholms kyrka.
Det var en verkligt fin avslutningskonsert, som avslutades med Felix Mendelssons symfoni 3 A-moll. Årets festival bestod av aningen kortare konserter med blandat innehåll, lite som en härlig buffé. Något som Nikonisten uppskattade.
År 2019 kör festivalen i gång igen i Korsholms kyrka den 24 juli. Be there!
På musikalisk upptäcktsfärd
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av olika typer av äventyr.
Sedan ett par år har Nikonisten agerat fotograf i över en veckas tid under Musikfestspelen Korsholm.
Det är då också tillåtet att lite äta från lasset och själv njuta av fina artister och konserter. Samt att träffa så många nya människor.
Öppningskonserten dånade ju till ganska ordentligt, med Trondheim Solistene. Medverkade också Elin Rombo, Cecilia Zilliacus samt Bengt Forsberg, på cembalo. En alldeles härlig konsert. Varmt var det i kyrkan.
Bengt Forsberg, Cecilia Zilliacus
Elin Rombo
Cecilia Zilliacus
Torsdagen forde med sej några konserter till. Unga artister uppträdde på Kaffehuset August, Lena Willemark på Stundars, Cecilia Zilliacus och Lena Willamark i Korsnäs kyrka och Vokalharmonin med Kati Raitinen på cello i Solf kyrka.
Allt var naturligtvis i toppklass.
Nikonisten tyckte myki om Lena Willemarks uppträdande i Stundars, på vinden.
Det var en intim konsert. Lena valde att flytta undan mikrofonställningen och köra helt akustiskt. Publiken njöt. Lena var så ett med publiken, det kändes så äkta. Hon sjöng på Älvdalska, så Nikonisten förstod av texten lika mycket som om hon sjungit på isländska. Men blicken, minerna, tonerna och tempot skvallrade ganska effektivt. Dessutom berättade Lena mellan låtarna. Tolkningen av Vreesvijks "Somliga går med trasiga skor" sjunger ännu i öronen.
Lena Willemark bara sprudlade ut en massa energi.
För att lite 'hämnas' några ord från en visa på grondsprååtsi Gamlakarleby (Kokkola):
"Ja pa int vaal illuut å åppställt ja, en nuppå e braa ti haa" från KUF revy i tiderna.
Musikfestspelen Korsholm karavanar vidare med tätt program. Kolla på nätet och boka biljett och njut!
Drömmar och legender
Alltid i mellanåt är det skönt att bara drömma sej bort - långt bort. Det gjorde Nikonisten när Musikfestspelen Korsholm, traditionellt tjuvstartade.
Konserten Drömmar och legender på Vasa stadshus var en fin upplevelse. Antonin Dvorák, Julius Röntgen, Edward Elgar och Maurice Ravel var kvällens kompositörer. Alla andra kändes nog bekanta men Julius Röntgen var totalt okänd för Nikonisten. Men efter denna kväll skall det definitivt bli mera av Röntgen.
Musikfestspelen Korsholms konstnärliga ledare, violinisten, Cecilia Zilliacus var konsertens mästerliga solist. Vasa stadsorkester leddes av James Lowe.
Några foton från den njutbara konserten:
Vasa stadsorkester
Cecilia Zilliacus
James Lowe
Vasa stadsorkester
Några foton tioll hittar du i WEBFOTOALBUMET!