Visa inlägg taggade med 'dikt'
Pennan.
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten någon trevlig bild i arkivet. Den här bilden tänkte jag döpa till 'Fiskelycka' och sen skriva några rader till den. Men det blev inte några rader - om fiskelycka. För dessa fiskar had ju inte så mycket lycka att skryta med. Antingen hamnar de i en läcker fisksoppa med några lappfjärdspotäter, eller så nappar någon av Alfreds vältränade måsfåglar dem. Om någon firre skulle klara sig ur detta skulle den säkert haman på någon pilkfiskares krok nästa vinter. Så det om fisklyckandiktensförfattande. Inte blidde det några vantar heller, stod det i Mäster Skräddaredikten, tror jag.
Eftersom jag ändå hade budgeterat en dikt får jag då låna några rader om pennan, som jag skulle ha skrivit med, om det skulle ha blivit en dikt. Dessa rader är skrivna av Nino Runeberg (svar: ja de var släkt):
Över en upphittad blyertspenna
En stump av en blyerts - en borttappad penna!
Var finns väl en träbit så ömklig som denna?
Men varder den åter ett redskap för anden,
hur villigt den vilar i mästarehanden,
hur redo att mänskorna glädja och styrka
och hylla den Ande, som andarna dyrka!
När dikten är skriven - i samma minut
är pennan en träbit - och dum som förut.
Ljuset
Alltid i mellanåt sitter Nikonisten och bara glor o beundrar ljuset. Det är just nu som man märker hur dagarna tänjs på kvällen. Fast man sitter på samma ställe ser ändå solens nedgång annorlunda ut varje dag - år ut och år in. Det är väl just det som gör det så levande.
Kom att tänka på några rader av Bo Setterlind:
NY MELODIK
Sätt aldrig musik till havet,
det bär på en symfoni,
i bränningar, vindar och vågor
dess böljande värld drar förbi.
Kläd aldrig skogen i toner,
den sjunger så skönt ändå
i visor och gröna ballader,
som himlens fåglar förstå.
Men nattsömn, som faller så sakta,
den väntar nog på musik
- så tänd din lykta och lyssna,
där syns en ny melodik.