Visa inlägg taggade med 'familj'
I spåre' - elder breivi
Alltid i mellanåt (fast gårrsällan i coronatider) får Nikoisten uppdrag. Traditionella BotniaVasan kunde inte arangeras i år pga pandemin, men det fanns en härlig Plan B att ta till.
Arrangörerna körde upp, på talko, BotniaVasan spåret (typ 52 km!) och välkomnade alla till Öppet Spår. Och det blev en succé. Enbart glada miner i spåret. Skidåkarna berömde!
Dessutom var vädergudarna på bra humör. Lördagen måste ha varit vinterns absolut härligaste dag.
OCR -teamet Drivkraft pausade vid Komossa. Det var endast 25 km kvar till Norrvalla
Många andra passade också på att pausa vid Komossa i härligt vintersolsken. Tyvärr inga grillkorvar i år...
Kalapää var ockå ett populärt pausställe
Viktigt att tanka vätska och energi
Här har vi nog en blivande Iivo Niskanen eller Eero Mäntyranta!
Som vaddtussar mot den klarblåa himmelen
Thomas och Marie-Louise Carp närmar sej med fart Kalapää pauspaikka
Dessutom bongade Nikonisten en klasskamrat från år sten och gnista
Ett verkligen lyckat evenemang på alla sätt. Nästa år kanske öppet spår efter tävlingsdagen? Men absolut med grillkorv.
Flera foton hittar du i BotniaVasans WEBFOTOALBUM!
(du nämner väl fotografen om du publicerar någon bild)
Det moffanska
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att han, med sin enögda japaner, har varit med om myki. Lika ofta förstår han hur fel tanken är.
Denna alternativa blogg handlar inte om Uriah Heep eller Stundars marknad, det blir något ganz anderes, det blir tankar i stället för evenemang. Nikonistens första moffablogg.
Man börjar väl nog bli ganska gargamelisk då man tänker på moffa som tillägg i CV:n och på visitkortet. Som konfirmand på 70 talet i Kokkola tyckte man ju att moffona å faffona har ju finssa gårrläng.
Uppmuntrade i veckan en nybliven mamma på jobbet, att det blir ju lite knappt om nattsömnen de första 18 åren, men sen jämnar det ut sej - för en tid. Sen återkommer det oftast onödiga grubblandet.
Sedan barnen flugit ur boet har det ju varit så att man lite flyttat ansvaret på dem själva.
Sen blir det lite som 'the Return of...' everything.
Det finns vissa saker som skiljer sig från pappaskapet till moffaskapet - mest till fördel.
Man har tillstånd att bryta vissa regler, busa på ett annat sätt, se allt från en annan vinkel. Garanterat nappar abborrarna bättre med moffa än me pappa. Och Tarzan filmerna är mycket mera spännande (Tarzan?).
De sälgpiporna moffa eller faffa har gjort visslar betydligt bättre än de som pappa gjorde, undrar varför? Närskogen (parken) blir plötsligt mycket mera spännande. Har ju redan funderat ut både trollstig och äventyrs dito.
Hur som haver - lyckan är stor hos båda parterna, den ena vet bara int om det ännu. Nu blir det att olja Märklin -lokomotiven, putsa banorna samt damma av ångmaskinen och skaffa fram Nu Skall Vi Sjunga samt Muminböckerna. Vem skall trösta knyttet få ännu vänta. Tyvärr såldes de förra på loppis. Sen att skaffa en ukulele att knäppa 'Och månen vandrar på fästet blå' med. Hmm hade jag så mycket på listan som pappa?
Sen måste ju en moffa ha undangömt klassiska lakritspipor och något annat nostalgiskt, som inte finns hemma. Dessutom finns det en risk att det kan bli smygglass innan maten.
Men viktigast av allt är ändå att moffa finns till och är närvarande. Det räcker ju till att sysselsätta en moffa nästan heltid. Och med gyllene kanter.
Fart och femtiotal på Gerby-Vestervikdagen
Alltid i mellanåt går Nikonisten på Strömsö. Det var ganska länge sedan, förra besöket.
Nu var det dags för Gerby-Vestervikdagen. Strömsöområdet började i sakta mak fylllas mittpådagen.
I fjol körde man 60-talet, i år gällde 50-talet. Nytt för i år var spökrummet och hoppborgen.
Finfina dollargrin från 50-talet.
Det finns väl inga undantag, ponnyridning är både populärt och obligatoriskt p familjeevenemang. Det andra är väl grillkorven, sådana hittade inte Nikonisten alls, men det fanns Pärämäts.
Solen sken, men vinden kändes ilande kall, åtminstone vid stranden. Men det haittade inte barnens framfart alls. Huuuu ...
Marcus Hellman, ordförande för Gerby-Vestervik hembygdsförening var nöjd med väder och arrangemang. Han hoppas att man kommer upp till fjolårets besökarantal, 800 personer.
Gerby vann fotbollsmatchen ...
Huuuuuuu!!!! Nytt för i år var spökrummet.
Också hoppborgen var en nyhet för i år.
Dragkampen var kort och intensiv, verkade som om Västerviklaget kunde ha dragit Gerbylaget ända ner till stranden.
Men Gerby kämpade hårt. 'Repet' är en äkta tross från Vasabåtarna.
När eftermiddagen blev kväll började aftonprogrammet med levande musik på scenen, som fortsätter ända till kl 2.
Herrlit att det ordnas lokala evenemang i området!
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Lyckad världsarvsresa till Sommarö Fort
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten extra myki i naturen. Bland annat de gånger vädergudarna är på Nikonistens sida. Kvarkens världsarv firade 10 årsfest i härligt väder.
Tuija Warén uppskattade att firarna var cirka 160. Korsholm 4H komppar, eftersom 130 ärtsoppstallrikar hade gått åt.
Allt funkade perfekt, välplanerat och bra juttuna kring rutten.
Nikonisten valde att resa med Tira till fortet. Man kunde också ta bussen. Trots att metorologerna hotade med regn höll solen oss sällskap hela vägen. Vår eminenta guide berättade under färden om skärgården, hetekastenen, spöken men också vad allt som väntar på oss på fortområdet. Hela familjer njöt för fullt redan på ditfärden.
Radioamatörerna tog kontakt med en dito på Höga Kusten. Det är ju därifrån som jätten Finn kuskade alla stenar till vår skärgård. Jätten Finn gav ingen kommentar. Radioamatörerna visade också upp fina historiska radioanläggningar. Till och med sådana som varit på fronten i tiden.
Trerätters gällde vid Kersantti. Korsholm 4H hade fixat ärtsoppa (gick åt 6 kg ärter), plättar, bulle och så kaffe eller saft. En av de godaste menyer.
Det gällde att känna. lyssna, knacka och lukta vid passet, men för Nikonistens del var det nog mest att gissa.
Att åka i hästkärra är nog ändå alltid något i hästväg.
Guidade turer arrangerades på både svenska och finska. Nikonisten valde den finska i språkbadets tecken.
Marthorna berättade om hur nyttiga sådana växter är, som Nikonisten har trott vara ogräs. Med hjälp av lite järntråd och rönnbär föddes nya hoppfulla hjärtan.
I bland skulle fyrhjulsdrift nog ha varit bra. Men med koncentrerad, rutinerad chaufför kombinerat med mammakraft fixades hela naturstigen.
Nikonisten lärde sig så mycket under dagen, så hela månadens budget fylldes. Och det var ju den tredje i dag?
Mycket att diskutera.
Familjen Radio.
Summerat var det gårrlyckat. Vid hemknutarna bröt regnet ut. Nikonisten frågade nog Tuija Warén, om man inte kunde fira världsarvsfödelsedag flere gånger och varje år. Vi skall se vad som händer 2017, då fyller ju Fosterlandet, svarade Tuija. Nikonisten kunde med lugn i sinnet och med leende på läpparna börja editera bilder.
Sunny Vasa.
Alltid i mellanåt hör jag att inget händer i Vasa. Jag hoppas att några av dem som tänker så trasslade ut sej till Sandön till naturmotionsdagen. Jag vet ingen annan stad som ordnar ett på så många olika sätt härligt evenemang. Dessutom mitt i staden. Ett evenemang för alla, helt gratis, med en massa aktiviteteter. Dessutom sådana som funkar utan elektricitet och nätförbindelse.
Ups, förlåt, visst hade nätet en stor funktion när Reijo Salmela drog upp en präktig gädda. Men det var ju ett annorlunda nät, sådant som består av en massa hål, som knyts samman med en tråd.
Men kolla, vilka härliga vyer och miner och vilket evenemang. Tycker nog arrangörerna med Vasa Stads fritidsverk med promotorn Niina Hankilanoja, är värda en stor applåd - ännu en gång. Ni som inte orkade komma dit => fy skäms!
Här är det grillkorv o tripsaft som gäller - korven skulle grillas själv.
Det är lika obligatoriskt roligt varje gång med äkta hästkyyti. ( 1hk superekologisk motoreffekt)
Fartfyllt (no electricitét)
Enna-Lotta Rissanen hade en skön pilkstil
Oula tog det lugnt fast det inte nappade genast - tala om låg stressfaktor
Men visst blev det många napp. Lillgäddan gillade inte att man tryckte fingret i ryggen på hen - men vem skulle nu gilla det?
Reijo Salmela åker gärna med långfärdsskrinnskor och det har blivit populärt i Vasa. Han understryker dock att alltid ha utrustningen på och dessutom korrekt. Kolla med dem som har hållit på länge.
En av höjdpunkterna var nog när Reijo vittjade sina nät. Det, ni, var spännande.
Finns det ännu någon där som tycker att det inte händer något i Vasa?
Mera bilder här / Lisää kuvia tästä