Visa inlägg taggade med 'fisk'
Fiskets dag vid Fiskets hus
Alltid i mellanåt ordnas Fiskets dag i Vasa (kan ju inte heta Fiskens dag!) vid Fiskstranden. Första gången ordnades evenemanget år 1972, men då ordnades den troligtvis vid FIskarstranden. De vise må i evigheter träta om viket namn som är rätt.
Lite halvmulet och några droppar regn, inte mera än som om man talade i motvind.
Det såldes också annat än fisk, bland annat bär och nypääråna. Dock varken meterlakrits eller dammsugepåsar.
Dragspelsmusik hör väl både till marknader och fiskeriet.
Äkta kalakukko kunde man också investera i. Dessa då från Kuopio.
Heikki Kallio njöt av en portion laxsoppa, som såldes av Lions Vaasa Meri. Efter lunchen ställde han sej bakom säljdisken, så som många år tidigare.
Det var liksm ständig kö till soppan, men det gick undan med fart, så man behövde inte köa längre. Soppan kostade 8 västrubel. Kunde ha varit fast 9 inklusive en bit rågbröd?
Man kunde äta på stället eller ta med hem, Lions hade plastburkar för sopptransporten.
Den finskspråkiga skulle kanske kalla detta 'ulkåruåkinta', hittade inget lämpligt ord på modersmålet
Böcklingarna sålde bra på Fiskets dag, men många andra fiskar fick också byta hemadress. Tyvärr var det inte så många försäljare i år. En del fiskare sade att det beroddde på att de inte hade någon fisk att sälja pga olika orsaker. Det är väl en godtagbar förklaring.
Trots vädret och få försäljare, verkade nog folk att trivas och det är ju huvudsaken. På vägen hem kunde man ännu inhandla Kråkskogsbagarens syltmunkar till efterrätt.
Fina Firren!
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på fiskmarknad. I år avbokade kåvid den fina marknaden i Kaskö, tyvärr. Skulle gärna ha munhuggits med Raymond Wesander och Tom Blom. Men i Vasa ordnade Lions Vaasa Meri den traditionella sik och strömmingmarknaden vid inre hamnen.
Vadå ordnade massevenemang!!!??? Nikonisten förstår bra allt om kåvid o restriktioner, men det hjälper inte att vi gräver ner oss bakom Stormossen. Evenemang kan ordnas - på rätt sätt. Utesådana ännu smidigare. Vi behöver träffas LIVE!!!
Det finns ju 'bondförnuft'. Den beskattas ju inte ännu?
Kommer i håg i barndomen för 100 år sedan. Om mamma fick reda på att någon i Savela barnträdgård hade mässlingen eller påssjukan, så resulterade det i en besök - me kaffe å dopp. Blev jusåm smittad automatiskt (å alla andra kaverina med).
Nu gäller det att agera tvärtemot, som k-ngen mot strömmet! Bihöövs int nå raketteologi!
Tillbaka till inre hamnen. Efter jobbet var det inte så mycket kunder kvar, men Nikonisten beslöt att ta en titt, eftersom en del vädervetare lovade till lördagen regn, slask, snöyra, ekonomin rasar, hård vind å ynkliga 12 grader... (vann laa ja kåljare?)
Det var ingen rusning precis så sent på dagen. Men 'bäter na liiti handel än int täss' sa en handlare norrifrån. Det såldes fisk i olika former.
Härligt att se att kommersen var i gång. Nikonisten kan inte låta bli att berätta en sann historia från Kokkola. En finfru tittade å kände på Öja-Åkes fiskar. "Hur gamla är de här fiskarna" frågade den fina hesadamen. Åke svarade: "dömte stöörr e noo älder!"
Den andra fiskstoryn täcks inte Nikonisten publicera här - men he va ännu herrliare!
Fisk i olika former hälsosamt! Nu har ju EU beviljat tillstånd att vi fortsättningsvis kan äta rökt sik eller abborre, utan att hamna i häktet.
Dessutom är det ju helt tillåtet att röka i hjäl lungorna?
Undrar vad de beslutade om gravad sik?
Om nu inte direkt en fiskrätt, men höstens bär fixar väl efterrätten själv?
Äter man myki surströmming kan man kompensera hälsotallriken med saltlakrits?
Åjjnejnej - som moffa måste man ju absolut känna till om di e Teletubbies, Pokemon eller Gogos (ok har du inte nå bättre att komma med är du out! Prakkåt!
Pippi, Emil, Tjorven å Mumin kan moffa klara av - ännu. Men nu e he värre me att känn igen , vågar inte ens tänka på Fred Flinta eller familjen Jetson. - Mumin gav lite respons vid testet, fnuusmumiken fick tydligen en poäng, när spaghettin erövrade matbordet.
Att ha fått bo i siklöjans lovade land i tiderna har det lämnat kvar en evig längtan efter både rantakalakeittå och smörstekta siklöjor. Inget illa menat, men skulle nog helt klart föredra lokalströmming. Lyfter på sommarhatten för de tappra långväga säljarna.
Heikki Kallio (th) har varit på marknaden så länge Nikonisten minns - och alltid lika glad och framåtsträvande. Han och hans 'kolleger' i klubben lovar att alla intäkter går till välgörande ändamål!
Kommersen kunde ha varit livligare, men alla hoppas på lönsamt lördagsväder.
Nikonisten är gårrglad över att det börjar hända saker igen. Hemskt att dvala i en provrör och vänta på att allt crashar eller vaal bäter.
Om man itär eller tänker njuta av lokalt odlad gravad sik, med färsk dill, på en mörk lokalt bakad skärgårdslimpa kan man öka njutningen i skenet av septembersolens sista strålar. Å sen kan man fixa lottoraden!
E du ritti fisk?
Alltid i mellanåt känns det bra med back-to-basics. Nikonisten är ju inte någon hurrare på matlagning - är nog betydligt bäter på ätsidan.
Är ju i vissa horoskop dessutom fiskarna...
Men visst tusan smakar fisk mellan KorvGörans - alltid i mellanåt.
I härliga Kuåpiå finns det ju en restaurang (sedan 1932) Muikkuravintola Sampo, som har en massa med siklöjor på menyn. Den absolut saligaste är väl de stekta, med en 'kännikala' snaps. Nam! 
Men det är ju många kilometrar att ta sej ti Sampo, så det blir lite för sällan... Men härligt gott! Rekommenderas åxå åt bäter folk!
Hemma i Brånx blir det för sällan fisk. Beror på att jag inte e nå bra på att fixa fisken. Laukkuryssälivet har fått Nikonisten att inte vidare gilla lax. Men däremot nog sik, abborre, strömming å muikkona.
Så en tur till saluhallen i Vasa å Ruotsalas fina fiskdisk. Därifrån gravad sik, som Nikonisten ytterligare havssaltade (för att inte vara för hälsosamt) å ett dygn i kylen.
Sen bara skivor med Malaxlimpa, smör å lite grönt å bara att njuta... Som finnen säger: "velat muuttui saataviksi"
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Fiskdag på torget i Brånx (Palosaari)
Alltid i mellanåt väljer Nikonisten den lättare och kortare vägen till matinköpen. Denna soliga lördag bara ett fiskekast hemifrån. Brändötorget hade betydligt mindre besökare än 10 juni 1979 men stämningen var god. Inga myggor eller älgflugor syntes till.
Det dagade för den traditionella fiskdagen på Brändötorget.
Den Sundomlokalfångade fisken såldes i snabb takt, mest populära verkade vara de rökta modellerna. Man ser ju att rökning inte är hälsosamt då man kollar dem.
Det Lundbergska fiskargänget sålde fisk så det rökte. Även Nikonisten inhandlade en rökande Gusta F. Röding.
Det diskuterades också parlamentariskt ivrigt stängning av både skola och bibliotek - ingen verkade riktigt förstå dessa sparåtgärder. Biblioteket tycktes få mest behållningsbifall.
I kättingkastningen förädlades olika stilar med lika olika träffsäkerhet.
Precision är det hemliga vapnet tillsammans med koncentration.
Cetti Sjöberg hör till inventarierna på Brändö torgdagar, han minns inte säkert hur många han har besökt, man vi kom fram till att han eventuellt har besökt flera än de har ordnat. Grillkorven är ett 'must' helt enkelt pakkå.
Pavaråtti hade förhinder så den lokala evighetsförmågan Sulo Kallio bar det tunga musikaliska ansvaret.
Det fick ju fart på besökarna och klackarna nöttes mot torgplattorna i takt med Sulos schlaagermusik. Man märker att Brändöborna troget dyker upp till torgevenemangen, men detta nådens år 2015 var säljarna nog bortsålda, tyvärr.
Här serverades det naturligtvis den traditionella laxsoppan.
Plättar och lotter - med eller utan sylt, för en halvevrå fick man ett helt glas saft.
Ja 1979 avtäckte ju Unicef ambassadören Danny Kaye denna barnens år till ära.
Havsvinden - Merituuli (Eero Hiiranen)
(på grund av sparprogram är vattnet påslaget bara slumpvis, udda månaders vindstilla måndagar mellan 11:48 och 11:51)
Några till foton finns i webalbumet PHOTOALBUM .
Den som tsar han har!
Alltid i mellanåt har Nikonisten lyckan och glädjen att på jobbresorna, efter uträttat värv, stjäla lite tid för utforskning av närproducerad omgivning. I denna Parkstad har jag fått möjligheten ett antal gånger, men åter hittades något outforskat, vackert och gårrfint. Denna gång då Langinkoski kejserliga fiskestuga.
"En man sitter på sin fiskesten, laxsoppan doftar och forsen brusar i sin egen takt. Mannen på stenen är Rysslands kejsare Alexander III, laxsoppan har kokats av kejsarinnan själv, och man lever i slutet av 1800-talet. Den kejserliga fiskestugan byggdes 1889 enligt kejsarens önskemål vid Langinkoski, berömt för sin fiskehistoria. Hit kom kejsarfamiljen varje år. Numera är forsen flugfiskarnas och Nikonistens favorit." Har aldrig förstått det där med att fiska flugor?
Men redan före området börjar kamerafingret att krampa.
Nikonisten är ju ingen expert på konst, men tycker att redan koskigalleriahuset var konst.
Det fanns gott om goda o mysiga kaffeställen.
Äntligen! Mänskligheten har tagit ett stort steg, oftast står det på infotavlorna 'du är här' (tänk om någon flyttar tavlan?). Här gäller precision och exakta fakta . You are in Kotka National Urban Park, vare sej du heter Urban eller Ej. Det är inte så ofta man får vandra genom en kejserlig port och nu har så många vandrat genom den att den måste restaureras. Snygg och en uppenbar fara för alla gör-det-själv-då-frugan-vill-ha.
Ganska mysig fiskestuga. Alexander var ju storfurste här i 'vårt' land 1881 - 1894.
Det finns power i Kymmeneälven förutom fiskar och flugor.
Hela området är prydligt och snyggt och det finns minst lika många fina röda träbroar som älgflugor.
På områden finns också ett ortodoxt kapell, byggt för munkarna från Valamoklostret. De lär ska ha varit ganska ofta och fiskat här.
I dagens läge håller de på med så mycket annat (nya Valamo) att de inte hinner fiska. Whiskyn skall ju också fixas så det blir inget fiskas.
Kapellet var heligt och tjusigt. Tyvärr var dörren reglad, Nikonisten skulle gärna ha trätt in i det heliga.
Små vattenkonstverk fanns att skådas för alla som hade tid att titta.
Fiskarastugan från stranden sett.
Vyn är väl så nära den finska naturmålningen av endera Feltarne som man kan komma. Klipporna såg lockande mjuka ut.
Och vandringen fortsatte över broar och vattendrag. Dock inget troll frågade efter vem det är som trampar på Hans Bro.
På trodån till trädarboretum finns en sten med minnesmärke, försökte rista in med hemnyckeln 'Nikonisten stegade denna trodå 2015' men det syns inte så bra.
Brygga för avlastning av fiskafänge.
Nikonisten tackar Parkstad för denna upplevelse - och njuter och bockar.
Du kan läsa mera om stället på webben.
Ta det med ro i Monäs.
Alltid i mellanåt måste också Nikonisten ta det med ro, denna gång då på Monäs rodden. Här är det meningen att man ska ta det lugnt, träffa bekanta och bara ha ro-ligt. Fast trots allat fanns det ju de som lite håsade - ja till och med dem som försökte ro utan åror.
Starten för storbåtarna var intressant, nummer 22 tog en nystart för säkerhets skulle, tjuvstartare diskas omedelbart, med Fairy. Annars är det inte stränga regler som gäller. Vid skepparmötet sades det att allt annat e ok, men man skall hålla sej i båten. Visserligen tillade någon, att man av någon anledning skulle hamna utanför båten, gäller regeln att man måste hålla på ytan som gäller. Fritt och kreativt - ingen regel för kärnbränsle eller så.
Fisksoppans åtgång var stor, man märkte att det plaskade i sjön då en del fiskar tyckte det var säkrast att söka sig längre ut till havs, om soppan skulle börja tryta.
Det där att ta det med ro gäller alla som kommer till Monäsrodden.
Hmmm, det där skulle Nikonisten inte testa med Nikonerna kring nacken.
Bagatelle -besättningen var stiliga som båten.
Starten har gått.
Både Dollargrin o Londonflin visades upp.
Ponnyridningens popularitet går inte matematiskt att räkna ut.
Skepparmötet på gång
där fanns skeppare som hade helt egna planer och strategier ...
Sonja och Dennis satte fart på flickorna i Småland så tuvorna sprättade.
Säkerthet framför allt.
Härligt mycket folk på evenemanget - som det naturligtvis bör vara.
Mera foton finns i WEBALBUMET
Pennan.
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten någon trevlig bild i arkivet. Den här bilden tänkte jag döpa till 'Fiskelycka' och sen skriva några rader till den. Men det blev inte några rader - om fiskelycka. För dessa fiskar had ju inte så mycket lycka att skryta med. Antingen hamnar de i en läcker fisksoppa med några lappfjärdspotäter, eller så nappar någon av Alfreds vältränade måsfåglar dem. Om någon firre skulle klara sig ur detta skulle den säkert haman på någon pilkfiskares krok nästa vinter. Så det om fisklyckandiktensförfattande. Inte blidde det några vantar heller, stod det i Mäster Skräddaredikten, tror jag.
Eftersom jag ändå hade budgeterat en dikt får jag då låna några rader om pennan, som jag skulle ha skrivit med, om det skulle ha blivit en dikt. Dessa rader är skrivna av Nino Runeberg (svar: ja de var släkt):
Över en upphittad blyertspenna
En stump av en blyerts - en borttappad penna!
Var finns väl en träbit så ömklig som denna?
Men varder den åter ett redskap för anden,
hur villigt den vilar i mästarehanden,
hur redo att mänskorna glädja och styrka
och hylla den Ande, som andarna dyrka!
När dikten är skriven - i samma minut
är pennan en träbit - och dum som förut.
Nikonisten goes Fiskafänget
Alltid i mellanåt, blir det dags för Nikonisten att go back to basics och luncha i naturen. Fisk är väl då det naturligaste valet. "Opp Amaryllis, vakna min lilla! Vädret är stilla, luften sval, regnbågen prålar med sina strålar, randiga målar skog och dal. (Bellman)".
Efter en passlig traskningsprocess framme vid "Troubled Bridge over Water" - jakten på fisken kan börja.
Först hittade jag inget annat än en vilsegången, lat afterpartymört. Ja den hade varit med på havsörnens frukostbuffét och blivit av med en bit av ryggen. Men sen började plasket. De kom som med kimppakyyti och verkade lika stressade som Vasabilisterna tre före åtta. Lika mycket tog de också hänsyn till övriga fengångare. Måst vara nå me dricksvattnet.
Äntligen blev det dags att tända elden och under det att den värsta röken hittade sin väg uppåt från de sura lokaltidningarna passade jag på att kameratraska lite i närheten. Konstaterade ganska snabbt att det finns andra än jag som ivrigt väntar på sol och vår.
Eftersom det var förbjudet att fånga fiskarna och ingen av dem hoppade frivilligt på mitt grillspett, måste jag ta till nödprovianten. Men det var helt ok, bra med lite vegelunch så där efter påsksmaskandet. Hittade inget i naturen till efterrätt, tur att jag hade kaffe i termosen - OCH så hittade jag av någon konstig anledning en påse med HopeaToffe i ryggsäcken (mums o hälsningar till tandläkaren).
Om vi nu inte är lottomiljonärer, så är vi nog ganska nära och av bästa A-klass, som får bo nära en ren natur. Dessutom en gårrgrann sådan.
Hoppas våra beslutfattare inte sätter skatt på att njuta i naturen - eller rentav förbjuder det :)
För vi är alla värda den njutningen.
Försenad hemfärd från Blåkullapartyt?
Sunny Vasa.
Alltid i mellanåt hör jag att inget händer i Vasa. Jag hoppas att några av dem som tänker så trasslade ut sej till Sandön till naturmotionsdagen. Jag vet ingen annan stad som ordnar ett på så många olika sätt härligt evenemang. Dessutom mitt i staden. Ett evenemang för alla, helt gratis, med en massa aktiviteteter. Dessutom sådana som funkar utan elektricitet och nätförbindelse.
Ups, förlåt, visst hade nätet en stor funktion när Reijo Salmela drog upp en präktig gädda. Men det var ju ett annorlunda nät, sådant som består av en massa hål, som knyts samman med en tråd.
Men kolla, vilka härliga vyer och miner och vilket evenemang. Tycker nog arrangörerna med Vasa Stads fritidsverk med promotorn Niina Hankilanoja, är värda en stor applåd - ännu en gång. Ni som inte orkade komma dit => fy skäms!
Här är det grillkorv o tripsaft som gäller - korven skulle grillas själv.
Det är lika obligatoriskt roligt varje gång med äkta hästkyyti. ( 1hk superekologisk motoreffekt)
Fartfyllt (no electricitét)
Enna-Lotta Rissanen hade en skön pilkstil
Oula tog det lugnt fast det inte nappade genast - tala om låg stressfaktor
Men visst blev det många napp. Lillgäddan gillade inte att man tryckte fingret i ryggen på hen - men vem skulle nu gilla det?
Reijo Salmela åker gärna med långfärdsskrinnskor och det har blivit populärt i Vasa. Han understryker dock att alltid ha utrustningen på och dessutom korrekt. Kolla med dem som har hållit på länge.
En av höjdpunkterna var nog när Reijo vittjade sina nät. Det, ni, var spännande.
Finns det ännu någon där som tycker att det inte händer något i Vasa?
Mera bilder här / Lisää kuvia tästä