Visa inlägg taggade med 'fondis'
Wasa Groove Unit öppnade gatujazzen vid Fondis
Alltid i mellanåt jazzar det till sej för Nikonisten. Wasa Groove Unit öppnade sedvanligt Fondis Street Jazz och lika sedvanligt var nordanvinden hedersgäst. Efter första setet kunde Nikonisten röra på fingrarna så pass mycket att glöggen kunde transporteras till de vackert lila/blåfrusna läpparna. Början av resan med skooten gick bra men på Brånx Bridge beslöt nordanvinden att den där jäveln fryser vi i hjäl. Men tji - Fjällrävens dunjacka räddade Nikonisten från att bli djupfryst - och detta alltså i juni. Glest mellan myggorna var det nog.
Nikonisten gillade konserten, det är en tid sedan jag hört bandet. Nu tyckte jag att balansen satt jävligt bra och kunde nog notera att kapellmästaren Pertti Ahonen hade finslipat bandet. I vissa latinolåtar skulle jag nog gärna ha hört mera av trummisen och kanske lite mera handslagverk. Solisten Pia skramlade nog perfekt i vissa låtar, men mera sting och skrammel!
Men nog skrivet som inledning, här kommer lite bilder:
Pia Ahonen Erickson, solist. Hennes röst passade utmärkt till de arrangerade jazzlåtarna. Nikonisten tyckte hon var lite malplacerad långt borta, kunde ha sjungit vänster om kapellmästaren. Men det inverkade inte på stämningen.
Wasa Groove Unit in action. Vältrimmat BigBand. Vi fick höra på fina arrangemang. På biisilistan fannas både Lionel Richies 'Hello', några Paul Ankas klassiker samt Van Halen och Nirvana. OCH naturligtvis Henry Mancinis 'Pink Panther', den verkliga klassikern.
Trummisen var verkligen skicklig, skulle gärna ha hört mera av trummorna och kanske något extra, i synnerhet i latinolåtarna, du vet som på sambakarnevalen.
Trumpetsektionen jobbade mycket bra, synkoperna kom från ryggmärgen.
Pertti Ahonen, kapellmästaren, hade tränat bandet i toppform
Man skall aldrig spela trumpen men nog trumpet
Mycket härligt att bandet spelade i parkmiljö, med mycket grönt
Gitarrsolona spelades skickligt och gitarristen hade nog riktiga jazz-strängar att töja på
Nu föll Nikonisten av kälken! Vet att Pertti är skicklig på klarinett, men detta instrument var inte bekant. En "elektromagnetiskpampasklaritenarisk melodika"? Ordet skulle sitta bra i VBL korsord.
Publiken bestod mest av sådana som gått skriftskolan före 1973. Men det vara bara ädelt jazzgillande folk.
Trots att nordanvinden var isigt kall var det fullsatt i Fondis, inne och ute. Det fanns folk i gränden och på gågatan. Nikonisten tycker att detta en guldkant som Fondis och Vasa kan bjuda på för vasabor och turister. Konserter på gågatan, ett stenkast från torget, stadshuset och kyrkan. Dessutom gratis - man kan inte ens pruta!
Wasa Groove Unit fixade en fin spelning
När de burleska damerna dansade (måste ha varit jääävla kallt) passade Nikonisten på att hämta ett glas rött, ingen kö alls i synnerhet då de påbörjade sina ritardandon (musikterm, betyder långsamt avtagande). På bilden Natrix DeNova, från duon Vixens of Luster.
Några foton kan den nyfikna hitta i WEBFOTOALBUMET!
Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Jazzig torsdagsafton
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej ut till stadens aktiva centrum. Denna kväll uppträdde Reija Lang med Ralf Nyqvist trio på Fondis Street Jazz.
Dagen var säkert den varmaste i sommar, men Street Jazzen körde i lämplig skugga.
Reija körde ett fint gig, dessutom helt tvåspråkigt. Hon har uppträtt på Street Jazz i flera års tid. Mycket proffsigt och engagerat gig.
Ralf Nyqvist trion stöder sej på, förutom Rafas kapellmästerskap och hans hantering av keyboard, erfarna jazzrävar, Pelle Jansson på kontrabas och Leif Östergård på trummor.
Några foton:
Ralf Nyqvist, Leif Östergård och Pelle Jansson värmer upp stämningen.
Pelle Jansson på kontrabasen
Reija Lang på Street Jazz scenen
Raija Lang
Det var mycket publik på jazzen denna gång. Fanns publik också längs gågatan. Härligt att Fondis fixar dessa kvällar. Men publiken kritiserade ganska kraftigt servicen. Låååånga köer, det måste fixas.
Rafa Nyqvist, Leif Östergård, Reija Lang och Pelle Jansson.
Några till foton hittas i WEBFOTOALBUMET!
Fartfyllt på Street Bluesen
Alltid i mellanåt, såder vartannat år efter nutida tideräkning och begränsningar, besöker Nikonisten Street Bluesen på Vasas gågata.
När jag skriver på Vasas gågata menar jag det verkligen. När det var dags för fasadrenovering, flyttade evenemanget (med jazzen) till Pation, innergården. Passade inte alls, tyckte Nikonisten och hoppade över många evenemang. Sen kom pandemin.
Men nu i det tropiska klimatet (regn å +30) blev det en kort runda. Kvellens artist var The Nipples.
The Nipples, eller som lokomotivet Markku Keho kallar bandet 'nuoriso-orkesteri', har varit verksam i många år.
På scenen hittade man: Markku Keho, Nappi Aaltonen, Peter 'Lido' Salonen, Stefan Brokvist och Stefan 'Kilju' Lindblom
På menyn fanns en massa bekanta låtar och publiken trivdes.
Vasa har en fantastiskt fin sommargågata och just den här typen av evenemang passar dit utmärkt. Utanför Fondis bjuds det på blues på tisdagar och jazz på torsdagar.
På fotot Markku Keho, Stefan Brokvist och 'Nappi' Aaltonen, alla erfarna scenrävar.
Stefan 'Kilju' Lindblom hör man ofta på bas, men han är också skicklig gitarrist
Publiken var mera än nöjda. Man kunde känna hur de har längtat efter dessa terasskonserter. The Nipples bjöd på en helkväll med klassiska toppenlåtar. Så här skall det ju vara. (kanske int så sveittåt)
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Sköna jazztoner med Rebecca
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten försäkringsbolagen och tar med en av Nikonerna på cykeltur. Alla behöver dammas av i mellanåt.
Den här midsommaraftonensafton vinglades peeden till Pation. Där bjöds he på sköna å jazziga toner. Vädret var ju härligt, över 10 grader på plus.
Rebecca Varhama uppträdde med sitt proffsiga band åt en trogen publik. Nikonisten störde artisterna och publiken bara unbder det första setet, sen bar det av att framkalla. Hemåt kändes det som nordanmotvind, uppförsbacke och röda trafikljus. Inget snack om dålig kondis - pust.
Rebecca bjöd på både nyare och gamla jazzer, första set avslutade hon med en fin tolkning av 'Summertime'. Bandet bjöd på två instrumentaljazzare innan pausen efter första halvlek.
Johnny Nordström på kiibåårds - uppträder ofta med Vasamusiker
Bakom trummorna bekanta Jere Lahti
Nikonisten kan bara njuta av Emil Nordströms gitarrhantering
Rebecca Varhama bjöd på fina upplevelser
På basen, vem annan än Stefan 'Kilju' Lindblom.
Trots att det varti många varma och fina sommardagar, kändes det lite kyligt på Pation. Kanske det beror på att den lena sommarvindpusten blir fängslad av byggnaderna. Personligen gillade nog Nikonisten mera den klassiska varianten - på gågatan.
Några xtrafoton finns i WEBFOTOALBUMET!
Slipovers på Pation
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till annorlunda konserter. Denna gång till Fondis Patio. Slipovers gjorde en spelning där.
Nå det kändes ju nog annorlunda efter Julius Röntgens Adagio, med Cecilia Zilliacus på violin och Mattias Wager på orgel. Men Nikonisten gillar ju också jazz, blues, å råketiråll.
Nikonisten hade väntat sej en riktig coverlåtöppning och blev lite besviken när Abbas Does You Mother Know kröp fram från PA högtalarna.
Slipovers gjorde trots öppningen en bra keikka. Flyttet mellan låtarna för nog extra beröm, detr gjordes smidigt och uten pauser. Gamla godingen Funky Town (Lips Ink) fick vara med på setlist och det kändes bra.
Dessutom måste man ju berömma och notera att alla bandmedlemmarna också sjöng, vilket inte är så vanligt numera.
Som gammal bandtrummis måste man ju notera en klassisk Premier trumset med en spetsig Yamaha virvel.
En bra'an keikka, men Nikonisten kan ändå inte annat än sakna gamla goda street jazz och street blues på gågatan. Där spelades utan hårda stenväggar ggr 4 och publiken kom och gick och trivdes. Det var nog bättre stämning då, men kanske sämre kommers.
Tyvärr vann lättjan över förnuftet och Nikonisten fotade med pocketOlympusen så bildkvaliteten är inte optimal. Kiitos ja anteeks!
James Harman tillbaka i Vasa
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Fondis jazzbluesgroovepopchillout. Det blev bluesen denna gång och premiärbesök på Pation.
Platsen alldeles utmärkt, och scenen gav inte ett sån där krångligt ljus. I all vänlighet hade Fondis hängt upp en värmare, så att solisten inte skulle behöba frysa. Den uppskattade inte kvällens artist.
James Harman är nog en bluesartist och sångskrivare i den tybgsta klassen. Förutom på hans egna skivor kan man höra honom på väldigt många soundtracks och också på ZZ Top -inspelningarna.
Han är född i Anniston, Alabama 1946. Uppträdde 2011 på Halloween Blues i Vasa.
James Harman
Gemensamt gillda vi inte värmaren i scentaket. Tomi Leino fixade genom att dra ur stöpseln
Finlands fantastiska bluesgitarrist - Tomi Leino
Bakom trummorna satt Mikko "Blues Boy" Peltola
James är mästare på att hantera munspel
Tomi Leino, Mikko Peltola, James Harman, Jaska Prepula
Tomi Leino, Mikko Peltola, James Harman, Jaska Prepula
Alltsomallt kan Nikonisten konstatera att det var en fin konsert och Pation funkade, som sagt bra. Visserligen kunde vädret ha varit lite somrigare.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Bluesmessengers bluusade på striitbluus.
Alltid i mellanåt minns Nikonisten, att det bjuds på musik tre gånger i veckan på gågatan utanför Fondis. Denna sommar har Nikonisten nästan glömt bort detta. Men nu sken dessutom solen så there!
Denna tisdagskväll var det Bluesmessengers som sopade dammet från gågatan. En bildbomb därifrån:
Mycket publik denna gång. Nå de flesta regnade ju bort de senaste veckorna...
Arno Gräsbeck tööger på strängarna.
Joona Ekroos med sin Ludwig -familj.
Anna-Karin Berg på basen.
Janne Berg med Fendern.
Nikonisten var och lyssnade bara första halvlek, men stämningen fortsatte säkert hela konserten ut.
Pluspoäng åter för Vasa!
Några extrabilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Henri Aalto Band at Fondis
Alltid i mellanåt traskar Nikonisten längs gatorna och kyttar på vad som händer i stan. I stället för att bränna pengar på missåmarrea böev det lite gitarrblues, rock, proge osv.
Henri Aalto, Vaasas egen gitarrvirtuos spelade bort gatudammet från gågatan. Spelade dessutom med taito hyppysissä och inte med volyyym.
Tycker att vid dessa tillfällen måste man nog kunna diskutera både brexit, fixit och hankokexit trots musiken. Och det kunde man nog. Gillar Henris gitarrmusik.
Några foton från konserten: (mera finns ju i WEBFOTOALBUMET)
