Visa inlägg taggade med 'fyr'
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fyrfaldigt äventyr till Sälgrund
Alltid i mellanåt tipsar FB vänner om olika evenemang. Denna gång var det Johanna Peltoniemi som tipsade om nationella fyrdagen och att det ordnas nonstop transport till Sälgrund i Kaskö. Har besökt holmen 2016, men måste bara nappa på tillfället. Min gode vän och fotokompis Johan 'Skalman' Geisor gjorde mej sällskap.
Det är bara ett par gånger i året, som transporter ordnas till Sälgrund. Förra gången var starten vid gästhamnen, men nu från fiskhamnen. Mycket kortare båtfärd så mera människor hinner besöka Sälgrund under dagen.
Min brassankompis Batman (heter på riktigt Hugo) mötte mej på bryggan, så jag beredde mej en ordentlig brassanstund med den söndertuggade fotbollen. Men det blev ingen fotismatch. Batman hade jus blivit stungen av en geting och hade fått kortison. Men det hindrade inte honom att komma och be mej skrapa bakom örat. Nästa gång Batman!
Skalman skjuter skarpt på skarvarna!
Det var ganska skvättigt före vid stranden
Lite höst kunde man också ana
Fyren var öppen för allmänheten. Biljetten kostade 6 evrå, men kan kom inte ända upp av säkerthetsskäl. Genom de smutsiga fönstrena var det ingen vits att fota.
I kafeterian såldes kaffe, smårgåsar, våfflor, laxsoppa mm. I byggnaden finns det bäddar för 30 personer och i den andra byggnaden för ytterligare 14. Det är Kaskinen Sea-Charter som driver stället och sköter båttransporterna. Från knuten går en trevlig liten naturstig till stranden och de fina klipporna.
Så var det dags att båta hemåt. Men innan hemfärden besökte vi ännu Storholmen vid Pärusforsen. Där var det ganska lugnt och stilla. Vitsipporna blommade inte längre.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Sprakanstickåna!
Alltid i mellanåt byter vi år. Med mera eller mindre buller å bång.
Har inte på länge varit så intresserad av smällare, raketer eller sprakanstickåna. Int heller så roolit, då vissa asgalningar avskjuter sina 'häxgrytor' bredvid parkerade bilar.
En del vet inte vad det betyder att man inte får bombagranata nära hus och byggnader.
En del borde ha slocknat redan kl 18.
Men några skulle Nikonisten fota, det är ju ännu tillåtet.
Så vid midnatt sjöng Nikonisten för sina Nikoner "Smäll över sjö och strand".
Inte nära byggnader!
Lite finska färg
Är det månne ängeln, som skall rädda oss ur såte?
Den sista orion slocknade väl där ca kl 3?
GOTT NYTT ÅR!
Mera bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Nedre delen av Gotlandsäventyret
Alltid i mellanåt förstår Nikonisten att lyssna på infödingarna. Trippen till Fårö böts ut mot södernäventyr pga av frukosten avnjöts först kl 8. Startar man då norrut hamnar man i Fårösund i en lååååånng färjkö. Du som gillar köer stortrivs säkert i den 3 och en halvtimmekön. Far på kvällen eller stig upp tillräckligt tidigt sade frukostkallskänkan.
Det blev då i sället att ställa in Astrid mot öster och rynda Gotland från öst via söderudden. Lika härligt i alla fall. Vallmona blommade på pärålanden gårrgrannt.
Tyvärr hittade NIkonisten inte någon lämplig automat för kortbetalning på denna mack. Så det blev att köra på fotsvett o lite helig ande till följande bensinstation.
Öjakyrkan hade växt till sej sedan Nikonistbarndomen? Nå nää det fanns ju nog en egen Öja på Gotland. Kyrkan var mäktig. Nikonisten beslöt redan på flyget att det inte bara går att fota 111 kyrkor på några dagar, så de flesta fotades bara på näthinnan.
Mera möllor. Inte alls besvärligt att hitta dessa, tror de vandrade i medvind längs landsvägarna.
Fäljande rastplats var en äkta rastplats även för rastlösa...
... som tänkte (nästan) hoppa i det svalande klara plasket.
Tyvärr hette inte denna fyr Elise. Dock är det nog Gotlands sydligaste fyr.
Prismat var imponerande.
Utsikten grann...
Nå myki mera söderut kommer man inte torrskodd.
Är man så här pass långt kommen, ska man nog passa på att besöka Hobergsgubben, eller svalka sej i grottsvalkan.
Han har haft både röd och gul näsa, nu var den åter gul.
Åter tillbaka i Visby, blev det en aftonpromenix. Nikonisten passade på att promenixa varje afton, myki att se i Visby.
Gott Nytt Fotoår 2016!
Alltid i mellanåt påminner Nikonisten om faran med raketer. Nikonisten skjuter ju själv inte raketer. Billigare att kolla andras. Men vill varna alla andra som fotar fyrverkeri, att inte bara koncentrera sig på bländaren (typ 8), slutartiden (typ 4 sek), ISO värden (typ 200), eller fokusen (på oändligt) eller på hur man ska få stativet (ett måste) att hållas rakt. Ja - och vitbalansen på 'dagsljus' fast det kan kännas frakbam mitt i natten.
Det är oerhört viktigt att kolla vad som händer runtomkring och i synnerhet bakom. Vilseledda fyrverkeripjäser är inte trevliga kompisar, snarare livsfarliga.
Nikonisten önskar allihopa ett objektivt och skärpedjupt nytt år 2016.
Tankar i mina tankar.
Alltid i mellanåt går Nikonistens tankar till Tankar i hemtrakten. Kommer i håg spännande äventyr till fyrön med Seiskari med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår (damsektionen hette Gamlakarleby Slanglösa Brandkår, enligt kulturtidskriften Nattens Dagblad). Efter allt för många års paus har Nikonisten den senaste tiden besökt Tankar årligen, får bara aldrig fyllt behovet.
Redan då man ser fyren från ms Jennys soldäck blir man varm om hjärtat, värmen kompenserar lätt den lite kyliga nordanvinden, som håller effektivt bort bromsar o myggor. Man stiger in i en annan värld känns det som. Varje gång.
Till och med maskrosorna ser lite annorlunda ut på Tankar, lite utblommade men härligt brunbrända i havssolens sken.
Nikonistens absolut favorit är den sköna kyrkan. Jag envisas med kyrka fast det nog väl är ett kapell enligt alla regler och förordningar. Den långa vägen till sockenkyrkan (20 km) gjorde att man grundade en egen kyrka på ön. Där höll man gudstjänsterna. Tusentals historier kan man läsa om knivmärkningarna i kyrkbänkarna och om man bara ger sig lite tid kan man fantisera i hop lika många till.
Inbjudan.
Stämningen och stillheten lugnar ner vilken stresshjärna som helst. Att sätta sig ner i bänken och känna med fingerspetsarna längs psalmboksrännan. Titta på inristade bomärken. Stäng ögonen och i synnerhet mobilen. Njut.
I Nikonistens ögon den vackraste altartavlan.
Om jag nu skriver att blåklockorna ringde aftonringningen, skulle någon bli sur, för att de inte är blåklockor, att det inte ser ut att vara afton och att de inte överhuvudtaget ringer. Så jag låter bli. Men fantasin får flöda fritt.
Tankar utrustades redan tidigt med ett sjömärke. Ett stenkummel restes för att vägleda sjöfarare och för att öka dess synbarhet försåg man det med järnstänger som kröntes med tunnor. Ön var tidigare känd som Klippan, men fick tack vare sjömärket namnet Tankokari (Stångskär), från vilket namnet Tankar senare härleddes. (Tankar historia)
Vy från naturstigen. Man går ganska nära de privata stugorna, men det tycks vara ok och överenskommet. JAg antar att dessa stugor aldrig kommer till salu - de ärvs väl nog av nya generationer.
Sammanlagt har man påträffat ca 180 växtarter på Tankar. Av dessa är bl.a. bottenvikens ögontröst, backnejlikan, månlåsbräken, besksöta och ärtstarr sällsynta. På grund av kommande gråstarr såg Nikonisten ingen av dessa, men det är ju ingen tröst.
Fyrtornen är alltid på något sätt majestetiska, lite synd att vissa moderna, onödiga, helt XXXX instanser har förbjudit besök i de flesta fyrarna i 1.237,5 sidor trycksvärta pga av det inte finns 'nödutgång'. Men jag håller snällt med, det skulle se lite underligt ut med en itellagul rutchbana med säkerhetsramper och xenonbelysning från fyrtoppen. Bättre så här.
Vill minnas mej höra ein berättelse, att de som kom från fastlandet skulle ha en sten med sig och slänga den i högen. Jag vet inte varför. Men då vi var hit för 100 år sedan nändes jag inte lämna hit min barndomskompis Sten Brandt. Vi hadd så myki gårrroolit tisammans.
Övernattningsmöjligheter finns i Tankar Inn (lotsstugen) eller i fyrvaktarstugan eller fyrmästarstugen. Fly Inn finns också för flygande turister.
På dit och återresan kan ser man Gamlakarleby Segelförenings segelpaviljong Mustakari. Upprustad och gårrfin. Tidigare var restaurangen privat (nuförtiden abc) och hade absolutgod mat. Senast jag åt där var tyvärr muikkåna så torra, att jag tror de hade fötts på simstranden och aldrig fick simma i saltvattnet. Men sånt händer ju i bland. Utsikten och miiljön skulle ha fått mej att äta upp tallriken vid behov.
Boka in gänget till Tankar på äventyr, antingen för en dagskeikka (Jenny avgår kl 12:00 och tilbaka kl 17:00) eller fixa en oförglömlig övernattning på tusenstjärniga Tankar. Tanka samtidigt in lite av Kokkolakulturen och Neristan.
Für Enskär - ballad i dur.
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten hur han bara hamnar på olika irrfärder, villovägarna är ju nog bekanta. Denna gång med m/s Diana (hittade ingen m/s Fantomen, var säkert o jagade skarv med Guran) till Enskär på füräventyr.
Något 24 km från Nystad. Först en matpaus på nå Pursiseuraholme o sen i väg på böljan den blå. Tror väderguden hade glömt att trycka på regnknappen.
Vi gå över daggstänkta berg fallera ...
Tror de har apat efter vår landhöjning, då det har bildats en sötvattens sjö mitt på holmen (ursprungligen fanns det tre holmar o den där sjön var en havsvik). Trodde vi hade ensamrätt på landhöjningen.
Vilken ståtlig fyr - man blir nästan yr. Färdigtbyggd 1833 - ännu i bruk.
Tror bestämt att det var fyrvaktarens dotter som nycklade dörren.
Under tiden hann jag kolla in konstiga blommor, en hårig ljusröd-pink-blomma. Vet int på latin.
Sen en typ blå viol, som liknar de blommor morzan brukar ha på sin balkong, vågar inte tippa på pelargon.
Efter 200 trappsteg -pust- vackra vyer att skåda åt alla väderstreck. Guiden berättade att man kan se ända till Åland, Brändö. Men Nikonisten slog de rekorden, med sitt falköga såg han ända till månen. Det Ni!
Nikonistens lins kände sig ganska ynklig framför detta handslipade konstverk. Verkligen fantastisk. Fyrens ljusintensitet motsvarar 1.000.000 stearinljus.
Egentligen kunde det ha snöat i dag, då skulle jag komma fortare till kaffestugan, där ropar en stor bit äppelpaj mitt namn så det hörs ända till fyren.
Tykki o myyntitykki. Nikonisten orkade hänga kvar precis lika länge som det tog för kamerautlösaren att fota (10 sek).
Katson autiota hiekkarantaa, sjöng visst den blåvita Helenan.
Idyll på fyrön. Finns det ett fyrtorn måste det ju också finnas en släpvagn.
Lämpligt till hemfärden hiffade väderguden sin glömhet o tryckte på både 'blås hårt' och 'regn myki' -knappen.
Tvivlade lite på skepparens navigationsförmåga, verkade som vi i regndimman skulle närma oss Britannien ... men tog oss nog tillbaka till Nystad. Enskär hamnar nog på Nikonistens rekommenderar lista.
Och så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där? Nagu?