Visa inlägg taggade med 'gamla vasa'
Gamla Vasa dagen - Vanha Vaasa päivä
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten vädergudarna och står framför spegeln och försäkrar för sej sjölv, att regnet far förbi Vasa. Dessutom påminde han att metereologerna löften inte är något att lita på. I synnehet inte nu då det är valår på kommande.
För att säkra att det inte börjar regna, nappar han ändå med paraskaftet. Det är inte mycket större än ett frimärke, men i alla fall.
Sen ut mot Gamla Vasa, där är det guidningar, loppisar, pop up caféer och äppeltjuvning på gång. Hela dagen.
Vandringen börjas vid muséet, Falanderska gården. Där får man en karta över säljställena.
Svänger upp på gatan och får koll på Bageriet Nöff's reklamskylt.
Här var Nikonisten också i fjol
och visste således att här säljs gott bröd. Smakade också på knäcket med hemgjort smör. Nam.
Stig Finne hade mycket intressant på sin gård, bland annat arméns gamla Sergei, sådan som Nikonisten vevade i militäär. Men här spelar han ett eget arrangemang av Orbisons 'California Blue'. Tyvärr.
Nikonisten tycker att handelsmännen blir bara yngre och yngre för varje år. Eller kan det möjligen bero på att ...
Här såldes kaffe med dopp - även té för dem som föredrar det. Ända fram till klockan te.
Populärt med guidade vandringarna, trots lite duggregn koiranilma heter det väl på finska. Varför vet jag inte.
Urvalet var mycket brokigt.
I fjol var det vackert väder, då gällde det mexikansk mat. Detta år såldes mat från Gambia. Kocken var närproducerad.
Man hade också möjlighet att diskutera planläggningen med Anne Majaneva. Detta foto har dock inget med den saken att göra.
Om opsten skulle återgå till dessa stiliga väskor? Nå gräsklippare ryms ju nog inte i dem, men nog några ikeaverktyg.
Nikonistens matklocka alarmerade, dags att hitta nå ätbart, som till exempel plättar med sylt. Det står faktiskt på klockan: "Martin Widlund, G:Carleby No 83". Klockan säkert då av gårrkvalitee.
Så var det då dags att ladda nenergiförrådet med lite plättar.
Nikonisten passade också på att köpa lite av de lokalnärrökta ostarna.
Talliravintola Tuulia bjöd på kaffe mm i verkligen mysig miljö.
Sen var det dags att skaka av paraskaftet och bila hem till Brånx och käka lite ost.
Lite mera foton laddas upp i WEBFOTOALBUMET!
Loppis, heimlaga å granatkastara
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till loppisar, mest för att kolla bakverk och annat nyttigt för magsäcken. Denna varma söndag tog han ett steg längre och stal några äpplen. Nikonisten tycker att äpplen skall vara så sura och hårda att man grinar varje gång man biter i dem. Annars är de bara prydnader. Äppeltjuveriet var däremot inte alls så spännande som tidigare. Äppelträdsägaren såg när stölden utövades och efter att ha utropat i tvåstrukna C 'Äppeltjuv i farten' fortsatte hon bara med att servera härliga bakverk. O Tempores o Mores.
Loppis utan godis e alls ingenting.
Livets mest äkta sanningar är enkla, färgglada och alltför ofta bortglömda
Det är den coola blicken som gör handelsmannen
Färgglada pjäxor i parti och minut.
På Falanderhusets innergård gick det till fartfyllt och rockigt - här kördes den klassiska Uriah Heep -hitten på äktafinska, 'piirimyyjä', vilket ju klart kan tolkas i ansiktsmusklerna och ackordet.... iiiiiisilivinggg gnagar på ännu mellan örona.
Viktigt med tankning - men det är sällan man får tanka i så härlig miljö
Lite eurågrekisk fiiling i denna bild från Falanderhusets ingång. Muséet var öppet för gratis guidningar.
Färdigfixad utrustning för sommarens festivaler.
Erika Nymans Nöff bageri hade 80 bröd till salu - allt gick åt som smör i solen, många gjorde färdigt reservationer för nästa års loppis.
Så länge halva familjen packade bröd och betalade kunde andra halvan njuta av en härlig laxsmirgare och en kall 100%igt procentlös äkta kalja.
Nöffbageriets bröd såldes snabbt slut, men det fanns också loppisgrejer till salu på Runebergsgatan.
Saft och gotta hör till alla gårdsloppisar.
Spännande marknadsföring med pirater och smileyballonger.
Trivsamma och vältrimmade gårdar i Gamla Vasa, här lite smakprov på riktigt lusthus.
Ta fast äpeltjuuve, lät inte så farligt om man tolkade kroppsspråket.
Redan två kvarter före målet kände Nikonisten igen soundet - The Sound. Gamla Mälarös kyrka, Holvikirkkos ljuuvliga toner kröp längs den solvarma asfalten upp i alla musikälskandes kroppar och själar. Sen kändes ett klick och den äktaoriginala Leslien varvade upp sig och fick kalsongerna att volta. Det kan bara en tvättäkta Hammond få till stånd. Inte ens en välldoft från kolgrillad köttkorv kunde få Nikonisten att ändra vandringsriktning. 'God bless my Hammond' står det på klistermärket. Spelverket ovanpå hade en viktig uppgift, att hålla bort musikälskande flugor från det Hammondska taket. Tur det inte gick att köpa med Visakort.
Allehanda attiraljer till salu.
Här hittade Nikonisten en själsfrände. Från gamla gosiga dagar i Hiukkavaaras skogar - en tvättäkta Sergei. Nikonisten hade äran att få krutsätta himmelen med denna kamrat för hundra år sedan (1978). Inte heller här fick man köpa med Visa. Egentligen tur, för Sergein skulle nog ha tagit ganska mycket utrymme på balkongen och EU har säkert redan nu förbjudit det.