Visa inlägg taggade med 'gamlakarleby'
Veneziaden i Kokkola 2020
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten ti röötre siin. I Kokkola har man firat Veneziad i nästan 100 år. Förr var det mest frågan om umgänge och färggranna lyktor och facklor längs stränderna, inte så myki raketer å smällare. Sen smög sej Veneziadfirandet in till staden och torget ...
Nikonisten kommer bra i håg många Veneziader från villan på Bågastholmen i Öja. Det var båtfärd från Mjosund som gällde. Mest minns jag facklorna som placerades grannt längs med stranden. Minns också hur pappa tillverkade dem. Samlade Pauligs Huomio kaffeburkar, som spikades på en käpp, lite sand på botten och sen trassel. Allting fick en ordentlig dos av brännolja/lampolja eller vad det nu var. En del brann ännu på morgonen. Alla kan gissa hur man såg ut följande dag då de samlades in i förvar till nästa år. Sotigt värre.
Men till årets firande, som var på många sätt aalejs pga pandemin. Inget program på torget. Men som så många år tidigare blev det ändå en sundsrodd. Stadens lag utmanade gymnasielaget och KP edu. Det gällde att snabbt runda Eskoholmarna och fixa ett lyckat byte och tillbaka igen. 
Lalle Broberg agerade konferencier och sände i väg första lagen. Till vänster 'Vanha Kalle' Alf Mylläri.
Gymnasielaget tog genast ledning, då de andra lagen trasslade in sej med årårna.
Stadslaget byter både kapten och styrman
Segern gick i år till Gymnasielaget, staden fick silvermedalj, ofta brukar de vinna. Mycket publik längs sundet. I år fanns det så mycket vatten i sundet att man inte behövde ta med eget vatten för rodden.
Efter rodden blev det att avnjuta en våffla på våffelcaféet och samtidigt njuta av härliga jazztoner.
Mika Mylläri gästade serien 'musik mitt i vardagen'. Det bjöds på fina tolkningar av Chet Baker.
Mika Mylläri, Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka, garanterat njutbart
I finalen trädde Alf Mylläri upp och scattade med publiken, det uppskattades.
Marshaller fanns utplacerade längs sundet från torget till idrottsgården.
Sen bjöds det på vatten - ljus - musik. Mycket folk hade samlats på och kring puurokari. Mäktig show, som inte kommer till rätta här, eftersom Nikonisten fotade föreställningen kl 20. Det bjuds på show också kl 21 och 22 flera dgar i sträck. Fantastiskt fint å mykä bäter än raketer å sprakanstickåna. Kolla också videosnuttarna i fotoalbumet!!!
Härlig show och välplanerad.
Men klart att he sko smällas lite på torget. Också i år hamnade en person i plurret i sundet, men tack vare snabb insats av räddningsverket slutade allting gott.
Du hittar foton och några videosnuttar i WEBFOTOALBUMET! .
Nikonisten tog också några stadsfoton under vistelsen och kollade både K H Renlunds muséets 400 års utställning samt fotoutställningen på Kallentori. Så om vill, kan du kolla dem i KOKKOLA 400 GAMLAKARLEBY albumet.
Jultorg i Gamlakarleby.
Alltid i mellanåt reser Nikonisten som en helt vanlig man till sina rötter i Gamlakarleby. Kan ju inte resa utan de enögda japanska vännerna, som är minst lika stolta över sitt ursprung.
För Nikonisten betyder ordet jultorg inte dammsugarpåsar, Keitelemuikkåna eller karuseller. I fjol fångade Niokonisten lite fiilis på jultorget i Åbo. I år fångade jag mycket i en mycket mindre stad, Kokkola. Eller Gamlakarleby som den hette tidigare.
Mannerheimplatsen stängs av under jultorgtiden. Vilken tur att torget inte ordnades på det större salutorget, skulle ha runnit i sundet med smältvattnet.
Observera skylten och LÄS Gamlakarleby.
Smart att alla har likadana säljkojor, bjuder på en fin känsla.
Det är väl just det begränsade området som gör det intimt.
Jakten på den försvunna mandeln - julgröt framför öppen eld på skinn.
På tal om skinn i skinnstaden ...
Hemligheter och hemligheter
Värme och ljus.
Allsång på gång. Publiken fick både önska och sjunga med. En del nöjde sig med att lyssna och njuta.
Efter jultorgbesöket tog NIkonisten en liten vandring i unika Neristan. Under adventtiden finns där en helt speciell julkalender, luckorna finns numrerade i fönstren.
Havstad och hamnstad. Nu dessutom jultorgstad. Herrlian tiid vi lever i!
Meir bildrä finns i WEBBALBUM men he er noo grannast på platse.
100 shades of GM.
Alltid i mellanåt styrs min kosa till hemtrakterna, denna gång för att fota väädens bra'ast manskörs 100 års jubiléumskonsert. Det var väl ungefär för 100 år sedan jag sjöng med som ung första tenor.
Men först skulle det festas lite på mamma Dorisas kladdkakå o sjutton aader sorttas gotta.
Väl framkommen till Snellmans fina och akustiskt mäktiga sal, började trevliga minnen komma fram från körsångtiden. Inte minst för att jag kände mej som mitt i en family meeting eller släktmöte.
GM har också rest på turnéer. Då de kom till Amerika, lade Frihetsgudinnan facklå millan beina så hon sko kona applådeer, skrevs det i en förnäm tidning efteråt.
Det finns mera juttuna o stories om GM än det finns insjöar med muikkåna i Finland. I nästan 80 år har de gett ut världens mestäkta kulturella tidskrift, Nattens Dagblad.
Men nu ska vi sjunga:
Under Kalle Sundmans ledning sjöngs körens lystringssång Bottniska hav. Samtidigt försvann allt gatådamme i en radie på 5 kvarteer runt vatåtorne.
GM:s ordförande blev också intervjuvad av tidningen Österbottningen inför ett tidigare jubileum. Reportern frågade hur många som sjunger i kören? Ungefär hälften, var svaret. Humorn är åtminstone en fjärdedel av det som håller kören vid liv.
Detta kan vara just den delen av kören som sjunger.
Teori lär man sej också i GM. På frågan vad betyder diminuendo, svarades att he er som engelskans striptease - långsamt avtagande.
16delsnoterna ska kåma som fåårskååne på pärttaake!
En gång funderades det om man kan ta bilen hem efter att ha övat snapsvisor?
Att andas rätt är viktigt, på en övning hördes: "Ni drar in lufte som en gambälan föuspump"!
Tillbaka till konserten:
Aira Kentala efterträdde jämlikt John Storbacka som körens dirigent.
Karl 'Kalle' G Sundman leder den anrika kören i dagsläget.
När jag blev intagen fanns det en enkel regel. De som kan sjunga högt blir förste tenorer, de som kan sjunga lågt blir andra basar. De som överhuvudtaget kan sjunga blir andre tenorer o resten då förste basar.
Själv hade jag svårt med inträdesprovet, kunde inte gissa rätt på vad Dana hade ritat. He er ju ein hååråan peparkakå, rättade han efteråt!
Hans Ahlskog, The Andra Bas, sjunger det mäktiga solot i Tolv rövare. Skulle få även Alfred Hitchcock att rysa!
Leo Pelo, världsmästare i NaDa försäljning, sålde slut på jubileumsupplagan, nummersjuttionioochenhalva, på nolltid.
Här tråkar han förhandsbeställningar på jubileumstidningen för 200 års jubiléet.
Ur Björn o Benny -produktionen framfördes "I mitt hjärtas land", solist Simon Granlund. Mikael Svarvar på piano och Eevalotta Matikainen på kontrabas.
Allting har en ända men lyckligtvis har korven två. Avslutningsvis hälsade ordförande Lars Junell alla hjärtligen välkomna till körens traditionella Vappen konsert. Nu är vappen på vippen!
En hel del bildrä ha vaali åppladda till (klicka) jubeliumsalbumet.