Visa inlägg taggade med 'glass'
Heimååt.
Alltid i mellanåt inser Nikonisten att det är dags att rikta nosen heimååt. Så gäller det bara att navigera rätt. Som tur finns det hjälpmedel.
Hmmm ... Ett väderstreck är ju färdigt borta ur planerna, ingen skylt pekar ju ditåt. Bra med uteslutningsmetoden.
Sedan bara att ta upp kampen mot plåtpoliserna. Denna gång tänkta jag trötta i hjäl dem
och inte alls köra överhastighet - alternativt då över ljusets hastighet.
Men vad såg mitt trötta öga - en riktian tröskå. Jag bara måste få kolla den närmare - ptruuuu å sväng. Men hur det nu kunde råka sig, så hade den på pensionsdagarna fått ett nytt jobb. Den var ju nu en kiosk som sålde jättegoda softisar. Bara måste smaka, det blev då resans sista glass (om man nu inte räknar med den på torget just före hemkomsten).
Nu hemma - och vänta bara - nya hyss planeras under natten, så Stay on channel:
Same Nikonisten-time! Same Nikonisten-channel!
I Love You
Alltid i mellanåt möts vi två, blott för en liten, men intensiv stund nära varandra. Glassen. Denna avnjuten i Nagu gästhamn.
Herrlian tiid vi lever i.
Glad att jobbet tog mej hit, har aldrig besökt Nagu tidigare. Men allt var ändå inte så huippu denna gång. Strandboendet var i och för sig trevligt, men internätet i rum fyra kunde man bra jämföra med Greklands ekonomiska situation. Receptionisten löste problemet med att tycka att det var konstigt.
Andra konstigeheten upplevde jag i matsalen, där satt receptionisten och åt, han hade slutat skiftet o nu var det dags att per fööön högljutt uppdatera alla partyn. Men ingen servitör eller betjänt. När receptionisten förde bort sin disk, vaknade ett hopp i Nikonistens magsäck. Han tipsade säkert köket att det finns en kund i salen. Men nada.
Så Nikonisten for till grannen o tryckte ner en beduinsandalpizza i stället. Sen lite kolla omgivningen.
Misdommarstången hade förfrusit sig under midsommarhelgen, men den kunde ha varit ståtlig, speciellt kreativt med de där seglen som funkade som motor och roterade med vinden.
Hittade ännu heller ingen korkek, men nu hittade jag Ferdinand bland alla sommarblomster på ängen.
Vacker kyrka har de där, klockstapeln befann sig en bit längre bort på en kulle.
Högtidlig inne och en präktig orgel.
På naturvandringen mötte jag en glasögonorm, trodde de använder kontaktlinser nu för tiden. Men nog läppstift.
LamaSuomen kesävene hittade jag vid en brygga, den var nog mäktig. Tur att man inte har båtfeber.
Men sen! Högt uppe på berget, hittade Nikonisten en intressant byggnad. Väderkvarnsvingar på kvarntaket. Nu moderniserad så man kan svänga den efter vinden med elmotor. Kvarnstenarna tjänstgjorde nu som dörrtrappa.
Inte konstigt att stället hette Bok Mal. för det var fyllt av böcker. Där kunde man byta till sig intressant sommarläsning. Biblioteket var just anpassat till vår sommar, fyra väggar böcker räcker just för den som läser bort de regniga dagarna.
Utsikten från boendet kunde man inte klaga på, granne med flere glasskiosker, man bara måste få en glass till.
Livräddningsbojen såg inte alls så säker ut, som EU föreskriver. Men väldigt somrig var den ju.
Nikonisten drar sig till ro, kollar bara ännu en gång om glasskiosken ännu skulle ha öppet ...
Och så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?
Löösglass o vaalvånda.
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten hur god den första lösglassen kan vara. Den är ju nog som bäst som vårens första i lite kallare väder än man hoppades på och så stor som möjligt.
Så denna valsöndag byttes korvhydraterna ut mot kallhydrater. Ja det är ju valdag. Viktigt. Stort. Framtid. Man väljer ju varje dag mellan olika saker. I dag skall man välja dem som skall välja för dej.
Mitt lösglassval är inte så komplicerat, vill ha storboll och både vanilj o choklad och och.
Tack vare min modersmål var jag ju lite osäker på om det heter en glass eller ett glass så jag valde två för säkerhets skull. Storboll. Fast den unga damen i kiosken verkade inte alls störas av mina genus - hon såg lika glad ut hela tiden.
Den första glassen skall vara sån där gammaldags vanilj - klassiskt.
Den första är den man alltid minns.
'uti vårsolens glans'
Men tyvärr tar ju allting slut, så och denna glädje.
Så, när det finns bara torrkexet kvar gäller det bara att hämta nästa goding. Den andra skall då gärna vara chokladsort. Helst så'n me chokobitar i. O puluna får kexen.
Tills sist en bild från kvällsvackra Vasa. En solig stad med många ansikten. Vackra ansikten.
De utvalda må värna om den.
Kvällsvackra Vasa.