nikonisten black

Visa inlägg taggade med 'grense jakobselv'

Älskade Skugga - övergiv mig icke ...

Skrivet av Johan Hagström 17.06.2015

Alltid i mellanåt kan Nikonisten känna sig lite 'snoså'. Som när jag och der Alte nötte på 886:an på väg norrut. Då såg jag den! Nää - inte solen precis, men en skugga! Det kan bara betyda att solen skiner någonstans ovanför biltaket. 

Dålig tajmning, för jag hade en S-bil bakom mej och de tycktes inte gilla att jag saktade in sökande efter en av de där berömda norska vägfickorna. Innan jag hade stannat och stigit ut ur bilen med kamerahusen kring halsen och tagit fram shortsen o solbrillorna hann skuggan försvinna och himlen grågrinade åt den tappra trion. Underbart e kort, sjöng Povel Ramel å i bland e he gliist millan roolit, sa pappa.

Men solen var framme många minuter. 

JH4 2040

Nå jag passade på att ha lite midsommarsnöbollskrig med mej själv i stället - hade ju ändå stigit ur bilen.

JH5 6836

Gränsvaktsbilens väktare var på sin vakt. Det var strikta regler som gäller här. Man får inte ha längre objektiv än 200 mm och inte rikta kameran mot ryska sidan. Älven fungerar ju som gräns. Kändes lite pirrigt. Av naturliga orsaker kan jag alltså inte publicera vissa bilder här. Punkt. Over and out.

Målet var alltså Kong Oscar II s kapell. Hade hört att man kunde kvittera ut en nyckel från gränsstationen, men där mötte mig först uslighet och elände. Den vänlige norske gränsbevakaren berättade att man måste nuförtiden ha tillstånd att få nyckeln, eftersom så många saker blev stulna från kyrkan (jävla ballvanttan!). 

När han såg min min och kände hur kameronas värde sjönk blixtsnabbt och hörde hur alla världens Nikonisten -läsare kommer att bli besvikna, kom han med en lösning.

De kör ut och öppnar kyrkodörren åt mej. Efter att du fotat färdigt låser vi dörren och kör tillbaka till grensestasjon.

Knacka på och det skall öppnas ... plötsligt kändes det som om solen skulle ha visat sig för en sekund, med ett hangökex smile, bilen var renare och kamera-akkuna fulladdade. Så i väg mot kyrkan. 

JH4 2047

Och vilken präktig syn - mitt i ingenting med dörren riktad mot Barents hav - tecknet åt fiskarna. Läs på wiki eller sök på google.

JH4 2130

Glädjen var stor. Kanske Nikonisten vid tillfälle berättar med bilder mera om kapellet, någon regnig kväll.

Men färden fortsatte ända till vägens slut, där Barents mötte med mäktiga vågor mot klipporna. Men i en liten (stor) vik, fanns en herrlian sandstrand - the real sandstrand the beach.

JH4 2102

Men inte en enda jäääävla glassförsäljare här heller.

 

JH4 2104

JH5 6840

Hemvägen var minst lika grann som ditvägen. Och åttaåttasexan i lika skick som vår rixåtta.


JH4 2162

Vek in till gränsmuséet. Fin utställning, sevärd. Berättar mycket om fasansfullheterna under kriget. Desssutom hade de utställning om gruvorna. Den lokala fotoklubben hade sin egen årsutställning. Som sig bör, på muséum,  fick man också skåda urgamla saker.

JH4 2173

Hemma tillbaka. På Kirkenes torget händer det lika mycket som på Vasatorget, ungefär.

JH5 6900

I förra storyn fanns samma bild, men mera vatten. Antingen har någon dragit ur proppen, eller så har laman slagit till också i rika Norge.

I morgon norrut mot nya intressanta mål, bland annat häxbränning och zeppelindelar och en glass så len - och vad tror du att det hände sen?