Visa inlägg taggade med 'grillkorv'
Nikonistens tykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten en tykydag. Har hört att många arbetsplatser ordnar sådana. Så varför inte ordna en. Vädret kunde inte ha varit bättre. Solen sken och nästan ingen blåst! Så packa kameraväskan och nosen mot Gubbgrund i Gerby.
Mycket folk ute på isen, alla parkeringsplatser var fullsatta, både vid Gubbgrundet och Gerby båthamn. Från båthamnen fanns det uppplogad väg till Gubbgrundet.
Huvadå - skulle inte vilja vara varken chaufför eller passagerare, men en trevlig och uppskattad idé
Folk kom och gick hela tiden. Längs isvägen körde bilar, kanske på väg till Jannes Salon eller till skäristugan.
På restaurangens terass (Saaristoravintola Ukkokari) grillade Juuso Ahola korv på löpande band. Inne i restraurangen kunde man beställa varm soppa, pizza, hamburgare och annan hälsokost.
Nikonistens val var varken överraskande eller kreativt, men korven var god med senap och rostad lök
Trevligt att det finns en pausplats på passligt gångavstånd. Barnens favoritdryck var inte kakao, utan inte heller överraskande, Trip.
En härlig liten utfärd innan vardagen tar över. Det blev ännu en tur till Klobbskat före hemresan.
Fångad av Fortet
Alltid i mellanåt skippar Nikonisten soffan å tar en tur i natur. Ett ofta återkommande resemål är Fort Sommarö på Replot. Något med dragningskraft, som inte Nikonisten kan motstå.
Nära är det och smidigt att komma hit.
Kollade rastplatsen och gav godkänt. Överhuvudtaget är allt väl omskött här. Det är visst forststyrelsen som bär ansvaret. Allt är toppenfint. Nikonisten växlade några ord med traktorföraren, som körde ut ved till rastplatsen. Sådan service finns väl inte annorstädes. Hade en vän från Tyskland på besök som tappade andan när det fanns ved, såge och yxa vid rastplatserna.
Moder sol gav energi att orka ända till korvgrillningen.
Less is more (Roger More). Perfekt plats attöppna drickflaskan sittandes på berget. En gårr storan glassportion me varm chokladsås skulle ha krönt ögonblicket.
Framme vid rastplats två, ska vara korta o effektiva etappintervaller!
Somliga går med trasiga skor o somliga har dubbar bara på en fot.
Ojdå, de där solstrålarna på det gröna guldet - kann int vaal na mytsi bäter. Stötte inte på nå ormar, såg inga fåglar, hörde dem nog, ingen delade ut reklam, glest också mellan kamelerna. Härlig tystnad. Kunde höra sina tankar - därför blev det bråttom att traska vidare :)
Den kulan vissta var den satt ...
Kurret i magen har redan länge överröstat all fågelsång, men nu var det mytsi foltsi på härbärget ...
Eftersom Nikonisten är folkskygg, blyg och tystlåten, traskade han tillbaka till viken för att i lugn o ro gårrgrilla.
Korven förtärdes så snabbt att de inte hann med på bild.
Dessert i naturen - undrar vad de där bubbolrona vill berätta om NIkonistens framtid???
En vars till Panike resulterade i den härliga synen av smältande isar och öppet vatten ...
Herrlian land vi lever i !!!
Molngång på gång.
Alltid i mellanåt siktar Nikonisten på stjärnorna men måste ofta nöja sig med moln. Nå inte är det så allvarligt så länge som det vankas grillkorv o termoskaffe.
Nikonisten vet inte riktigt hur det kommer sig att han inte traskat i Molnträskområdet tidigare, så efter en koll i Puskaradio och via Teboilstationen efter en femevråskopia av en karta bar det sig av. Kartan var trevlig men inte så användbar, men femman gick ju till gott ändamål. Det fanns ju inga skidspår på träsket!
Mera användbart var det att fråga lite råd vid parkeringen. Molnträsket runt skippades ganska snabbt, eftersom man i slutändan hamnar att traska ganska myki längs Höstves Autobahn. Så det beslöts enhälligt att välja 'lite' versionen av vandringen och 'ordentlig' version av matsäcken. Traskning till Aurinkolaavu alltså, med mången stopp på ditvägen.
Man behöver inte trängas på leden.
Eller som Kokkolabon sa då han vinglade hem från Socis: "Gatå er breid, men allt ska gaas!"
Nikonisten ägnade många minuter funderande på varifrån träsket har fått sitt speciella namn. Kanske namnet bara var färdigt planerat och budgeterat. Nå det klarnar väl någon gång.
Vyerna är granna, trots att solen bara kuckade fram alltid i mellanåt.
Isen var ganska bräcklig så att säga. Det kan vara förklaringen till att det inte fanns några skidspår. Men isen var ganska grann för att vara så svag.
Fanns myki att fota på vägen, men magen ville ha mera. Som tur dök skylten upp vid rätt tidpunkt. Där fanns också en praktisk peedparkering. Nikonisten hann dock inte fundera ut hur den funkar i verkligheten.
Över Brusebockarnas bro och man är framme.
First things first. Eld upphör först när korvarna är grillade.
Höjdpunkten innan tillbakamarschen. 'Korve e goo i båå ändåna', brukar vi säj i Kokkola.
Denna årstid är ju väldigt energisnål, så det blir ganska fort mörkt. Bra att vandringsstigen var bred.
Kartan blev ett trevligt minne från äventyret.