Visa inlägg taggade med 'härligtväder'
Nikonisten på krigsstigen ...
Alltid i mellanåt packar Nikonisten ryggsäcken med proviant, vapen och stridshumor och drar långt bort. Vapnen bestod mest av elddon, puukko, grillgaffelteleskoppinnar och provianten av vatten, Grannasäppeljuice, grillkorv, åländska äpplen, en påse ahlgrenska bilar, pingvinens saltpastiller och nå annat smått och gott.
Denna gång navigerande lååångt in i helt obekanta djupa skogar kännande av förbiswischande kanonkulor och doftande svartkrut samt trampande i fårskit.
Krigsstigens start beslöt Nikonisten! Dags att navigera till den knappt 5 kilometer långa vandringsleden, som nästan kändes som drygt 12 kilometer. Så dubbelt mera för samma pris - inga illa!
Första rastplatsen var upptagen och grymt aggressivt bevakad av en vakthund och en snäll dam från nuvarande Sveariket. Hon visade vänligt vart Nikonisten skulle vandra medan vakthunden voffade i ett lämpligt tempo.
Eftersom det var en dryg helkilometer till nästa rastplats, rånade Nikonisten snabbt och girigt lite nödproviant. Försöken att muta vakthunden var skrattretande.
Väl uppe på första berget bankade Nikonisten på, men eftersom ingen öppnade och bjöd på aftonkaffe med tilltugg, fick han snällt börja tära på den egna provianten. Notera de vackra stenarnas både färg och formation - herrlit.
Vägen till nästa rastplats såg ut att vara ganska utmanande och höjdskillnaden var helt kännbar. Måste lite bromsa tempot, eftersom det kan vara tunnare luft uppe på Djävulsberget.
Djävulsberget, 62 meter över nuvarande hav. Därav törsten och godishungern.
Bomarsunds fästning förstördes ju totalt 1854. Den hann aldrig bli ens färdigbyggd. Men planerna och ritningarna var mäktiga. Nikonisten vet inte om det jobbades för långsamt, eller om en del var på alterneringsledighet eller om det var någon föregångare till vissa 'organisationers' byråkratiska fyrkantiga kugghjul som stoppade byggandet. Varken EU eller NTM centralen fanns ju inte då ännu, vet inte hur det var med de andra instanserna.
Berget lär ska ha hetat Vårdberget förr och där har funnits en optisk twittertelegraf.
Utsikten från Djävulsberget var makalöst grann.
Tur att Nikonisten vandrade medsols, annars skulle de här trapporna varit tyngre att traska.
Höstliga färger fanns att skåda i all oändlighet.
Vid Puttegästhamnen fick ögonen mättas med skön vy och magen fick några korvar.
Ha - Nikonisten hittade fabriken där canonerna tillverkas...
Väldigt tacksamma får vi vara att ruinerna är kvar, man kan lätt fantisera sig till hur det har gått till under krigstiderna.
Skön är den jord ...
Kanonhål och vina vyer.
Väl sedan tillbaka längs den grusiga vägen till startrutan, för att ännu beundra byggnadsverken.
Vy mot Bomarsunds muséum. Lite längre fram hittade NIkonisten något som kallades kulturstigen. Det beslöts enhälligt att den skall vadras vid första bästa tillfälle.
Märken efter canonkulor i murarna, fantiserade Nikonisten.
Så var det bara att ta kål på resten av matsäcken och ta sig bilandes hem till härbärget innan de sistsa solstrålarna gömmer sig bakom skog och berg.
Nikonisten rekommenderar varmt vandringsleden, fuskare kan ta sej till vissa ställen bilandes och skämmas lite.