Visa inlägg taggade med 'hav'
A. Ahlströms bruk i Noormarkku
Alltid i mellanåt vilsar sej Nikonisten från huvudvägen och upplever något helt fantastiskt. På väg till Björneborg en vänstersväng vid vägbygget och hamnade så i Noormarkku, där Nikonisten inte har satt gaspedalen tidigare.
År 1753 fick Noormarkku tillstånd att starta en såg vid Makkarakoski. Den köptes år 1870 av affärsmannen Antti Ahlström, som genast började utvidga verksamheten. Sågen förstördes i en eldsvåda 1875, men byggdes upp redan följande år.
Nu fungerar hela området med maskiner och allt som muséum. Noormarkun klubi bedriver dagligen restaurangverksamhet. Nikonisten sökte med ljus och lykta efter ett lite café där man kunde dricka en kopp kaffe och äta en ohälsosam bakelse, men hittade tyvärr inte.
I huvudkontoret jobbar fortfarande en administration för Ahlström (Valter Jung och Emil Fabritius, färdig 1916).
Havulinna är en annan känd byggnad på området, lite närmare kyrkan. Där bodde bergsrådet Walter Ahlström och hans fru Lilli. Det är också Maires födelsehem. Nuförtiden fungerar den som skolnings- och konferensutrymme.
Villa Mairea är en tredje känd byggnad. Den ritades av självaste Alvar Aalto. Den kunde Nikonisetn inte fota, för den är i privatbruk. Dock ordnas rundvandringar hela tiden men alla var fullbokde in i augusti! På rundvandringarna är fotografering inte tillåtet. Man måste ha specialtillstånd (för forskning och historia) för fotografering. Därför länkar Nikonisten här direkt till VILLA MAIREAS hemsidor.
Noormarkku kyrka räknas också till de kända byggnaderna på området. Den är ritad av Armas Lindgren och blev färdig 1933. Den finansierades av Ahlström.
Området är mycket vackert och välskött. Där finns också bostäder, men i de viktigaste byggnaderna bor Ahlström släktet.
Alltså verkligen värt ett besök i vackert väder. Säkert finns det informatioin om när muséet är öppen att man kan komma in i byggnaderna, men Nikonisten mötte bara stängda dörrar. (källor: wiki, A Ahlström Oy hemsidor, muséiverket)
Det finns mera foton från området i WEBFOTOALBUMET!
"Lyödään ne hepnaadilla!" - Alvar Aalto i bild
Alltid i mellanåt lyckas Nikonisten hitta intressanta utställningar. Alvar Aalto -muséets (Jyväskylä) sommarutställning "Lyödään ne hepnaadilla!" Alvar Aalto valokuvissa hör till en av de bättre utställningarna.
Du behöver inte vara intresserad av vasar, stolar eller träleksaker för att gilla utställningen. Alvar Aalto anlitade alltid bara de skickligaste fotograferna, så om du är intresserad av fotografier av hög kvalitét, hittar du nog några pärlor.
Stommen till utställningen utgörs av de fotografier Alvar Aalto själv valde ut till hans utställning i Palazzo Strozzi i Florens 1965.
Här kommer då några bilder från utställningen.
Även stormän kan vara ensamma. Foto: Kalevi A. Mäkinen.
Modell för inredning av liten bostad
Naturligtvis präglades också ritsalen av Alvar Aalto
Bekant design
Det finns mera bilder från utställningen i WEBFOTOALBUMET!
Mera uppgifter om utställningen
Fångad av Fortet
Alltid i mellanåt skippar Nikonisten soffan å tar en tur i natur. Ett ofta återkommande resemål är Fort Sommarö på Replot. Något med dragningskraft, som inte Nikonisten kan motstå.
Nära är det och smidigt att komma hit.
Kollade rastplatsen och gav godkänt. Överhuvudtaget är allt väl omskött här. Det är visst forststyrelsen som bär ansvaret. Allt är toppenfint. Nikonisten växlade några ord med traktorföraren, som körde ut ved till rastplatsen. Sådan service finns väl inte annorstädes. Hade en vän från Tyskland på besök som tappade andan när det fanns ved, såge och yxa vid rastplatserna.
Moder sol gav energi att orka ända till korvgrillningen.
Less is more (Roger More). Perfekt plats attöppna drickflaskan sittandes på berget. En gårr storan glassportion me varm chokladsås skulle ha krönt ögonblicket.
Framme vid rastplats två, ska vara korta o effektiva etappintervaller!
Somliga går med trasiga skor o somliga har dubbar bara på en fot.
Ojdå, de där solstrålarna på det gröna guldet - kann int vaal na mytsi bäter. Stötte inte på nå ormar, såg inga fåglar, hörde dem nog, ingen delade ut reklam, glest också mellan kamelerna. Härlig tystnad. Kunde höra sina tankar - därför blev det bråttom att traska vidare :)
Den kulan vissta var den satt ...
Kurret i magen har redan länge överröstat all fågelsång, men nu var det mytsi foltsi på härbärget ...
Eftersom Nikonisten är folkskygg, blyg och tystlåten, traskade han tillbaka till viken för att i lugn o ro gårrgrilla.
Korven förtärdes så snabbt att de inte hann med på bild.
Dessert i naturen - undrar vad de där bubbolrona vill berätta om NIkonistens framtid???
En vars till Panike resulterade i den härliga synen av smältande isar och öppet vatten ...
Herrlian land vi lever i !!!
Blidföre!
Alltid i mellanåt repar sig Nikonisten från förkylningar, lyckligtvis. Årets hackhosta har vunnit alla utmärkelser, oberoende vilket kuvert som öppnats. Inte ens i forntiden, då Nikonisten ännu var Nikotinisten var hostorna så envisa, men då hostade man ju upp i alla fall fimpar o tjärklumpar - nu vattnades det bara i öögåna.
Men vädret till trots blev det en Nikonistvandring i närområdet. Vädret ja - oftast kan man ju alltid klaga på vädret. I dag var det nog svårt att hitta nå jävligt med vädret. Måst då bara klaga på att he er gårrlenat. Eller som Zacharias Topelius skrefv : 'och nacken i backen, och upp igen!'
Vårkänslorna får vindrutorna att smälta av hjärtans lust och längtan till havs!
Jubiléumsåret till ära flaggas det 24/7 i Torvik.
Kom att tänka på sången 'röven raskar över isen' då en storan pupujuss, skrämde både sej själv å Nikonisten. Pupujussin, som kyttade i strandbuskaget, flydde mot Sverige, såg bara romppå av den.
Nikonisten däremot koncentrerade sina sinnen mera på att fotoföreviga den härliga stunden på sundet. Helskinnad och med lika många ben som då vandringen påbörjades traskade Nikonisten hem för att laga en gårrköttsoppa!
För en år sedan, vid samma tidpunkt, traskade Nikonisten i Forssa. Mindre snö men lika vanskligt halt före. Borde man kanske testa med skidklister under pjäxorna?
Naturpynt
Alltid i mellanåt blickar Nikonisten ut över närområdet. Oftast bara för att kolla att allt är i ordning.
Många gånger resulterar synen i att Nikonisten rattar på kameran för att fånga ögonblicket eller situationen.
Morgonen eller förmiddagen lördag 3 december var väl inte så märkvärdig, men skenet var helt fantastiskt.
Örnen ville göra sig påmind inför slottsbalen, betonar ordet påmind.
Havet ville förmedla sitt budskap om att isen inte alltid bär så mycket som man önskar.
Solen gav sitt löfte om en ljusnande framtid. Hoppas myggorna glöms bort nästa år...
Höstgranna tankar
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten om att dra på en fleece över T-paitå o bläddra i foton. Kanske det beror på kalendern att det blev lite höstgrannt av bläddrandet.
Vackert och stillsamt när naturen börjar förbereda sig för semestern, för att återkomma sekund för sekund med de första solstrålarna i slutet av januari.
Några färgplock.
Höstligt morgonljus över Brånx. Flera än tomten är vakna.
Höstgula skiftningar.
Ändå bjudandes på varma timmar under högdagen.
Från barnaminnet återkallas de prasslande lövens färg och doft.
Det gulskiftande övergår till hjärtligt rött.
Färgpaletten innehåller allt - tar aldrig slut.
Tunnlan å grann landskape
Alltid i mellanåt frågar sig någon om Nikonisten ha firi på alternertingsledigt. Svar: nej. Inte heller är han svunnen på pappaleedit. Noup.
Full (film)rulle har det varit i Nikonerna. Editeringtalkot har börjat.
På väg till landet som har lånat vår språk värmde Nikonisten upp avtryckningsfingret på en holme utanför torget i Hesa.
Så de blidde vandringar o knäppningar sökande efter kiva objekt.
Äventyrert startades nedanför kyrktrappona.
Gårr livligt me trafik utanför de här villa. Både större o mindre kapteenan.
Men grannt o skönt o havssvalka bjuds på helt gratis.
Verkligt fosterländskan tunnel.
Tunnlan å döran. Måst nån vacker dag fota bara dörrfotokonst på Sveaborg. Finns att välja mellan o he e iont nå kåpypaistarbeitan.
Föbstran sko kona vara en projekt föt sej.
Klappagrötsfärg har använts myki. Mpst ha vari nå realisation på gång, för länge sen.
En del har vidlyfti gravmonument, super utsmyckning.
Kungsporten från ena sidan.
Nikonisten såg inga vallhundar varken på vallarna eller i vallgravarna.
Kyrkan var lika grann som stängd. Så det för bli en senare uppdatering om den. Fundeerar om det finns andra i landet, som inte har besökt Sveaborg under de första 50 levnadsåren?
Färger i dimman.
Alltid i mellanåt beger sig Nikonisten in i dimman. De senaste dagarna har det blivit en obeställd vana. Men den friska vårluften måste bara avnjutas.
En kort vandring i det lokala Brånx sökande efter vårliga färger i ett dimmigt urbanlandskap.
Va fiffigt att såga av den där 'tvärbalken' annars sko he vara prakkåt ti tvätt fönstran.
Favoritarkitektur.
Naturens egna struktur och färgsättning.
Hemtrevligt båtbotten och vilka färger.
Självtömmande båt. Inget öskar behövs.
Färgpricken.
Parkettplats för framtidsvisioner.
Brejking ajs.
Alltid i mellanåt tvingar de iilaka båbbåna Nikonisten att ta det lite iisit å lungt. I synnerhet om båbbåna har slagit till i bihålorna och öögåna samt att medikamentet som doktorn ordinerade har totalvårstädat i magsäcken o övriga kanaler. I mellanåt var febern mellan 30 å 40 grader.
Mellan vilopauserna och trösteglassportionerna fick Nikonisten följa med vårens anlöpning till närområdet, det som syns från köksfönstret.
Fick bland annat följa med tappra försök att bryta is med småbåtar och äfven följa med då det lyckades.
Skulle inte ha trott att på samma plats kördes det med bil för någon vecka sedan!
Ett tappert fälttåg hamnade på Nikonistens minneskort.
Motorn orkar bättre om man står i båten, visar statistiken. Vintertid är det inte nödvändigt att samtidigt pissa.
Närmandet
Och genombrottet
Naturligtvis tillbaka
men i andra filen förståss.
"We'lll meet again", känns vattnerna sjunga effektivt tuggande bort den sista skorpan...
Våraktigt värre.
På fiskjakt.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten fisksugen. Så bara att ta sig ut till Bodvattnet för att kolla om firrarna leker nu då. Förra året fotade Nikonisten de sista trötta mörtarna 7.4 så det borde väl vara dags nu.
Men å andra sidan har det ju varit en mera ordentlig vinter i år, men å sista sidan har det ju varit ganska krångligt med politiken o samfällsfördrag etc som kan påverka gäddornas leklust. För att inte tala om riktiga strejkfasaner.
Men alltså ut i naturen för att kolla läget. Riktning Bodvattnet.
Salteriet genomgår en vårfixning, inte minst för att välkomna YLE gäng. Det är ju jubiléumsår på gång. Nikonisten vill passa på att leka lite lapplisa här på samma gång. På parkeringsplatsen syntes inte på alla bilar den där samvetsvita parkeringslappen :(
Vid denna parkering betalar Nikonisten alltid avgiften. De slantarna används till att hålla parkeringen i skick! De små slantarna är här absolut bättre investering, både för hälsa och själ, än alla skatteparadislockelser. Så he så!
Bodvattenomgivningen jobbar steinhårt på att fixa till våren. Grönskan bara väntar på att anfalla.
Och visst - så fort det är möjligt dyker den efterlängtade färgnyansen upp för alla ögon som vill njuta av den.
Så traskar vi vidare på autobahnen, med helt normala, testade och godkända utsläpp.
Granna nyanser också i andra färger.
Vårstädning på gång överallt.
Gårrgrannt i alla årstider.
Här börjar man känna sig helt mossig.
Nikonisten hamnar i mellanåt i farliga situationer, men med Fantomens styrka och Tarzans apvrål brukar han klara sig helskinnad...
Herrlit. Nu fixas naturstigen, den behöver väl ändå inte stå modell för våra Österbottniska landsvägar.
Lugnet.
Smaken.
Frieri på hög nivå.
Gränsen.
Här brukar det krylla av lekande fiskar denna tid på året. Men nu tror Nikonisten, att fisktransportgänget har gått i strejk.
Dessa flitens underverk brukar sällan strejka - de jobbar som tusan på något som ändå aldrig blir färdigt.
Strejkvalkten såg ganska färdigstrejkad ut.
Måste-alla-gånger-fotas-fotot.
Någon modig vattuman eller kvinna hade nog tuffat igenom farleden redan och tagit sej ut till skäristugå. Så tror Nikonisten åtminstone.
Eftersom det blev gårrlillan fiskfångst, blev det nog att köra hem till kylskåpet och de där väntande rödingsfiléerna - nam.
Kör ut och besök Bodvattnetområdet, det är bara gårrherrlit. Minns att betala parkeringsavgiften :)