Visa inlägg taggade med 'is'
Livets bilder - Pictures of Life
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av opera, inte bara i duschen. Musikfestivalen Korsholm bjöd på en mäktig njutning i Storkyro gamla kyrka (finns väl inte en bättre plats)
Enligt Pia Perkiös libretto handlar operan om en kostnär som skulle måla bibliska motiv, däran lämplig plats eftersom bibeltexterna är målade på väggarna. Folk kunde ju inte läsa så bilderna fick förmedla budskapet.
Att måla och därmed förmedla Bibelns texter kan vara en svår uppgift.
Operakören agerade dåtida folk och fä före starten. Det uppskattades av den blivande publiken.
Barnkören var helt fenomenal både till sång och uppträdande
De bringde med tröst och glädje
Anna-Maria Helsing ledde skickligt både körer och orkestern
Ett för Nikonisten ett känsligt ögonblick
Målaren Waltteri Torikka söker hjälp och stöd till det stora uppdraget
Hjälpen finns närmare än målaren kunde tro - inne i hjärtat
Waltteri Torikka i sin roll som målare i kyrko-operan Livets Bilder
Anna-Maria Helsing ledde körer och orkestern
För övrigt vill Nikonisten påpeka, att just denna kyrka är en av få där Gud Fader är avbildad i koret. Fadern, Sonen och den Heliga Anden är utsmyckade i koret
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Festivalonsdag med fina konserter
Musikfestspelen Korsholm börjar närma avslutningskonserten. Det har varit en fin festival med skickliga och trevliga musiker. Nikonisten har fått bekanta sej med intressanta instrument både på slagverkssidan och stråksidan, harpan var speciallt intressant. Även om harpisten Stephen Fitzpatrick sade att det är ett så krångligt instrument att den aldrig borde ha uppfunnits. Nå skämt åsido, viss var han en mästare att hantera harpan.
Nikonistens dag bestod av en härlig konsert i baptistkyrkan (en förhandsglimt på kyrko-operan) samt en stämningsfull avslutningskonsert i Trefaldighetskyrkan.
Musethica -stråkkvintetten består av Avri Levitan, viola; Camille Joubert, violin; Kornelia Figielska, violin; Mikhail Balan, viola och
Sirja Nironen, cello.
Akustiken i baptistkyrkan överraskar varje år. Man kan på läktaren höra varenda viskning, varenda knäpp och varenda vassa konsonant. Härligt fylldes baptiskyrkan med bäde toner och publik. Torsdag ger gruppen en konsert i Umeå.
Håvard Gimse uppträdde, förutom på avslutningskonserten, också på många andra konserter. Han är minsann en fabulös pianist, från grannlandet. Nikonisten är mycket glad över att det var så många musiker från grannländerna.
Erica Back med Vertavokvartetten förstärkt med cellisten Kati Raitinen.
Ylvali Zilliacus, Stephen Fitzpatrick och flöjtisten Anders Jonhäll.
Ett till uruppförande av Lotta Wennäkoskis produktion, Tocca, för violin och harpa. Lotta var årets gästkompositör. Vi fick njuta av mångsidiga verk med intressanta inslag och instrumentkombinationer.
Årets musikfestival var på sätt och vis den bästa hittills, titeln får den väl bära ända till nästa sommar. Musikerna ville framhålla, att festivalen tar guldet i frågan om organisering, transporter, logi och mat. Men så är det ju världens bästa gäng som jobbar i bakgrunden.
Mera foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
A. Ahlströms bruk i Noormarkku
Alltid i mellanåt vilsar sej Nikonisten från huvudvägen och upplever något helt fantastiskt. På väg till Björneborg en vänstersväng vid vägbygget och hamnade så i Noormarkku, där Nikonisten inte har satt gaspedalen tidigare.
År 1753 fick Noormarkku tillstånd att starta en såg vid Makkarakoski. Den köptes år 1870 av affärsmannen Antti Ahlström, som genast började utvidga verksamheten. Sågen förstördes i en eldsvåda 1875, men byggdes upp redan följande år.
Nu fungerar hela området med maskiner och allt som muséum. Noormarkun klubi bedriver dagligen restaurangverksamhet. Nikonisten sökte med ljus och lykta efter ett lite café där man kunde dricka en kopp kaffe och äta en ohälsosam bakelse, men hittade tyvärr inte.
I huvudkontoret jobbar fortfarande en administration för Ahlström (Valter Jung och Emil Fabritius, färdig 1916).
Havulinna är en annan känd byggnad på området, lite närmare kyrkan. Där bodde bergsrådet Walter Ahlström och hans fru Lilli. Det är också Maires födelsehem. Nuförtiden fungerar den som skolnings- och konferensutrymme.
Villa Mairea är en tredje känd byggnad. Den ritades av självaste Alvar Aalto. Den kunde Nikonisetn inte fota, för den är i privatbruk. Dock ordnas rundvandringar hela tiden men alla var fullbokde in i augusti! På rundvandringarna är fotografering inte tillåtet. Man måste ha specialtillstånd (för forskning och historia) för fotografering. Därför länkar Nikonisten här direkt till VILLA MAIREAS hemsidor.
Noormarkku kyrka räknas också till de kända byggnaderna på området. Den är ritad av Armas Lindgren och blev färdig 1933. Den finansierades av Ahlström.
Området är mycket vackert och välskött. Där finns också bostäder, men i de viktigaste byggnaderna bor Ahlström släktet.
Alltså verkligen värt ett besök i vackert väder. Säkert finns det informatioin om när muséet är öppen att man kan komma in i byggnaderna, men Nikonisten mötte bara stängda dörrar. (källor: wiki, A Ahlström Oy hemsidor, muséiverket)
Det finns mera foton från området i WEBFOTOALBUMET!
Langradin i Vörå 2019
Alltid i millanåt tar sej Nikonisten en tur bortom trafikljusen. Aldrig förr varit på Langradin så var väl på tiden. Känner inte till Vörå så myki, men har ju åratal fotat både Botniacyklingen och Botnia Vasan skidloppet. Alltid blivit väl mottagen, tycks bo passli folttsi i Vörå.
Langradin upptar Vöråvägen strax efter kl 11. Härligt att se att det fanns mycket folk både i paraden som längs Vöråvägen. Efter paraden samlades folk till torget och till olika evenemang.
Vörå Spelmansklubb gav en fin konsert i biosalongen. Biljetterna var så billiga att man inte kunde pruta på priset överhuvudtaget.
I Langradin vandrade olika föreningar och fick samtidigt en möjlighet att marknadsföra sin verksamhet. Nikonisten var egentligen ganska imponerad över att Langradin var så lång och att det var så mycket folk i rörelse.
Mycket folk längs vägen, väntande på Langradin
Verkar som om Langradin inte är bara en parad, utan en årlig träffpunkt
I vimlet hittade Nikonisten rixdaxman Mikko Ollikainen
Från paradfordonen kastades det godis åt publiken, säkert någon tandläkare som sponsorerat
Färgglada tjejer
Årets företagarpris överräckte Marcus Beijar till Keskis torv/Kaffikåppin.
Vörå Spelmansklubb på turné
Den somrigaste kantorn Nikonisten har sett - ever!
Dennis Rönngård musicerade på torget
Rainer Bystedt hittade grillkorven före Nikonisten, måste nog skärpa mej.
Föreningspriset gick i år till Rasmusgården, Pippi och Mamma Mu mottog priset.
Langradin har säkert en lång historia bakom sej och det verkar som om evenemanget har hittat de flesta som bor i närheten.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Hippi-Hovi 6-0 !
Alltid i mellanåt får Nikonisten chansen att fira riktigt ordentligt. Den goda vännen Hippi Hovi fyllde jämna år och firade på Strampen i Vasa. Men det var ingen vanlig fest. Hippi hade bjudit in ett sextiotal musicerande vänner och de flesta dök upp.
Det blev alltså en musikkavalkad, som inte Nikonisten har varit med om förr. Musikerna böts ut på löpande band, men Hippi höll hårt i sin bas, och spelade utan paus i flere timmar.
Vilket härligt sätt att fira. Vi, Hippis vänner, som inte kan musicera njöt som publik. Vasa bjöd på det bästa tänkbara vädret festen till ära. Nikonisten fick äran att agera hovfotograf och i webfotoalbumet hittar du förutom bilder också korta videosnuttar (det är något som Nikonisten inte behärskar alls).
Några minnebilder från den fina festen!
Ile Niemi, Allan, Fafa, juuneimit har spelat med Hippi gårrläng. I flere uppsättningar och i många band. Allan & The Austronauts, Zotch, Roots. Ile är en förebild, se vad musiken håller människan i gång, frisk och kry. En energisk sjuttiotvåa!
Som du ser var publiken med på noterna, det blev svängigt värre framför bandet.
Viktor Hurmio & Fetknopparna kan väl ingen ha missat. Här blev det goda råd, det är Put-put båt som gäller.
Publiken njöt där mitt i bilden Hippis gitarriserande bror Tappi!
Företagarstyrelsen passade på att uppvakta sin VD.
Nikonisten fick aldrig reda på om de diskiuterade vilken låt de skall spela eller från vilken tonart?
Amors Pilar uppvaktade utan pilbågar. Härlig stämmasång får man aldrig nog av. Fracken, dock, är nu ingen trevlig sommarklädsel, men ack så festlig.
Hippi agerade dirigent för Amors Pilar.
Av sin tvättäkta Kokkolabasist (och mångsysslare) fick Hippi en äkta Kokkola TeePaitå, med Wentus Blues Bands tryck. Hoppas Robban Hagnäs gav två stycken. En att ha på sej och en att ha på vardagsrumsväggen bakom glas.
Det var nog bästa kalaset Nikonisten har varit på, alla trivdes och njöt av fantastisk musik.
Det finns några bild i WEBFOTOALBUMET - också några videosnuttar, som Nikonisten inte tar nå ansvar för!
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Skön öronmedicin på Ritz
Alltid i mellanåt dukas det fram något helt nytt på Vasascenerna. Nikonisten hade aldrig tidigare hört Samae Koskisen korvalääke tidigare. Det hade inte många andra heller. Bandet turnerade som helt nytt.
Samae Koskinen har snabbt blivit en av Finlands stora låtskrivare och artister! De senaste singlarna “Aurinko, ystävä ja kaljaa” och “Hillitön elämä” har spelats flitigt på radio. Koskinen släppte ett nytt album i mars och turnérar nu med bandet Samae Koskisen Korvalääke.
En av turnéns första konserter gavs på Ritz på fredagskvällen. Den alltför fåtaliga publiken njöt av konserten. Låtarna rullade in i varandra på ett skönt sätt. Inte alls för långa pauser eller stories mellan låtarna.
Samae Koskinens musik fick Nikonisten på gott humör, texterna är ganska hmm intressanta.
Samae (Sami) Koskinen
Samae Koskisen Korvalääke
Ett par foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Lill-Jumbo på spåren
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten att han är på spåre!
Det fick han vara i lördags. Det blev en nostalgisk tur från Vasa till Laihela och tillbaka med Lill-Jumbon, ångloket.
Haapamäki museoveturiyhdistys har också tidigare hälsat vasaborna välkomna på tur med bl.a. klassiska lättähattu. I dag var det Lill-Jumbo som fick spela huvudrollen - ja och naturligtvis självaste julbocken som följde med på resan.
Det var visst 2008 som Nikonisten tjuvåkte till Vasklot...
Lill-Jumbo väger 78 ton, och som bränsle duger bara fina inhemska björkklabbar. 
Start och ändstation
Lill-Jumbo bär numret 1136
Det var många som ville ha en selfie med Lill-Jumbo
Nödbromsen med noggranna anvisningar
Vid Laihela stationen var det dags att flytta lokomotivet, det var många intresserade ögonpar som fäljde med.
Lill-Jumbos mekanik...
Alltsomallt en lyckad tillställning, resenärerna var nöjda och glada och själva julbocken delade ut godis åt alla
Mäktig Bach i Korsholms kyrka
Alltid i mellanåt kan man klämma in en fin konsert som avslutning på veckändan.
Kammarkören Psallite och Korsholms kammarorkester bjöd publiken på J. S. Bachs mäktiga juloratorium tillsammans med solisterna Kajsa Dahlbäck, Monica Groop, Niall Chorell och Kristian Lindroos. Allt detta under ledning av Susanne Westerlund.
På konserten framfördes delarna 1-3, det blir ännu en konsert, den 5 januari, med de senare delarna. Bach skrev verket år 1734 i Leipzig.
Psallite -kören med solisten Kristian Lindroos i förgrunden.
Tenoren Niall Chorell, en av solisterna i juloratoriet
Kammarkören Psallite och Korsholms kammarorkester med solisterna Kajsa Dahlbäck, Monica Groop, Susanne Westerlund (dirigent) och Kristian Lindroos.
Ett mäktigt verk, fyllt med jubel och glädje framfördes mycket finslipt. Kammarkören Psallite får en extra applåd. Fortsättning följer, Nikonisten har inte hört de senare delarna live tidigare, så det blir spännande.