Visa inlägg taggade med 'is'
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
Farsdag på Rövarskäret
Alltid i mellanåt är det farsdag, oftast i den hemska månaden november. Covidårets farsdag var härlig, 4 grader på plus och solsken. Så vi bagavo oss, dottersonen Alex, dottern Jonna, hennes pojkvän och den gamla farzan till Rövarskäret. Vilken fin farsdag!
Mycket fin skog i början av stigen, bara naliiti klåttå. Alex tog genast ledningen av truppen. Farsan hade lite problem med inställningarna.
Vi var ute i god tid, så lite av soluppgången hängde kvar. Det är lite Alexas mat och sovklocka som styr tiderna. Var som att vandra i naturguld
Klart man börjar med att laga upp eld
Trots allt fick farsgubben lägerelden att brinna - och röka (foto: Jonna)
Känner du doften och smaken?
Lite vy från fågeltornet - svanarna flög trumpetande mot varmare länder
Visst e he grannt!
I mellanåt tyckte truppledaren Alex att nu är det stopp!
När korvarna låg på grillen började mera folk lockas till vandringsleden - nästan till rusning
Om någon läsare inte varit till denna rastplats, så rekommenderar jag varmt. Bara att googla eller köra till Gamla hamnen, där skyltas det 'Lintutorni' på ren finska.
Fina Firren!
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på fiskmarknad. I år avbokade kåvid den fina marknaden i Kaskö, tyvärr. Skulle gärna ha munhuggits med Raymond Wesander och Tom Blom. Men i Vasa ordnade Lions Vaasa Meri den traditionella sik och strömmingmarknaden vid inre hamnen.
Vadå ordnade massevenemang!!!??? Nikonisten förstår bra allt om kåvid o restriktioner, men det hjälper inte att vi gräver ner oss bakom Stormossen. Evenemang kan ordnas - på rätt sätt. Utesådana ännu smidigare. Vi behöver träffas LIVE!!!
Det finns ju 'bondförnuft'. Den beskattas ju inte ännu?
Kommer i håg i barndomen för 100 år sedan. Om mamma fick reda på att någon i Savela barnträdgård hade mässlingen eller påssjukan, så resulterade det i en besök - me kaffe å dopp. Blev jusåm smittad automatiskt (å alla andra kaverina med).
Nu gäller det att agera tvärtemot, som k-ngen mot strömmet! Bihöövs int nå raketteologi!
Tillbaka till inre hamnen. Efter jobbet var det inte så mycket kunder kvar, men Nikonisten beslöt att ta en titt, eftersom en del vädervetare lovade till lördagen regn, slask, snöyra, ekonomin rasar, hård vind å ynkliga 12 grader... (vann laa ja kåljare?)
Det var ingen rusning precis så sent på dagen. Men 'bäter na liiti handel än int täss' sa en handlare norrifrån. Det såldes fisk i olika former.
Härligt att se att kommersen var i gång. Nikonisten kan inte låta bli att berätta en sann historia från Kokkola. En finfru tittade å kände på Öja-Åkes fiskar. "Hur gamla är de här fiskarna" frågade den fina hesadamen. Åke svarade: "dömte stöörr e noo älder!"
Den andra fiskstoryn täcks inte Nikonisten publicera här - men he va ännu herrliare!
Fisk i olika former hälsosamt! Nu har ju EU beviljat tillstånd att vi fortsättningsvis kan äta rökt sik eller abborre, utan att hamna i häktet.
Dessutom är det ju helt tillåtet att röka i hjäl lungorna?
Undrar vad de beslutade om gravad sik?
Om nu inte direkt en fiskrätt, men höstens bär fixar väl efterrätten själv?
Äter man myki surströmming kan man kompensera hälsotallriken med saltlakrits?
Åjjnejnej - som moffa måste man ju absolut känna till om di e Teletubbies, Pokemon eller Gogos (ok har du inte nå bättre att komma med är du out! Prakkåt!
Pippi, Emil, Tjorven å Mumin kan moffa klara av - ännu. Men nu e he värre me att känn igen , vågar inte ens tänka på Fred Flinta eller familjen Jetson. - Mumin gav lite respons vid testet, fnuusmumiken fick tydligen en poäng, när spaghettin erövrade matbordet.
Att ha fått bo i siklöjans lovade land i tiderna har det lämnat kvar en evig längtan efter både rantakalakeittå och smörstekta siklöjor. Inget illa menat, men skulle nog helt klart föredra lokalströmming. Lyfter på sommarhatten för de tappra långväga säljarna.
Heikki Kallio (th) har varit på marknaden så länge Nikonisten minns - och alltid lika glad och framåtsträvande. Han och hans 'kolleger' i klubben lovar att alla intäkter går till välgörande ändamål!
Kommersen kunde ha varit livligare, men alla hoppas på lönsamt lördagsväder.
Nikonisten är gårrglad över att det börjar hända saker igen. Hemskt att dvala i en provrör och vänta på att allt crashar eller vaal bäter.
Om man itär eller tänker njuta av lokalt odlad gravad sik, med färsk dill, på en mörk lokalt bakad skärgårdslimpa kan man öka njutningen i skenet av septembersolens sista strålar. Å sen kan man fixa lottoraden!
Veneziaden i Kokkola 2020
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten ti röötre siin. I Kokkola har man firat Veneziad i nästan 100 år. Förr var det mest frågan om umgänge och färggranna lyktor och facklor längs stränderna, inte så myki raketer å smällare. Sen smög sej Veneziadfirandet in till staden och torget ...
Nikonisten kommer bra i håg många Veneziader från villan på Bågastholmen i Öja. Det var båtfärd från Mjosund som gällde. Mest minns jag facklorna som placerades grannt längs med stranden. Minns också hur pappa tillverkade dem. Samlade Pauligs Huomio kaffeburkar, som spikades på en käpp, lite sand på botten och sen trassel. Allting fick en ordentlig dos av brännolja/lampolja eller vad det nu var. En del brann ännu på morgonen. Alla kan gissa hur man såg ut följande dag då de samlades in i förvar till nästa år. Sotigt värre.
Men till årets firande, som var på många sätt aalejs pga pandemin. Inget program på torget. Men som så många år tidigare blev det ändå en sundsrodd. Stadens lag utmanade gymnasielaget och KP edu. Det gällde att snabbt runda Eskoholmarna och fixa ett lyckat byte och tillbaka igen.
Lalle Broberg agerade konferencier och sände i väg första lagen. Till vänster 'Vanha Kalle' Alf Mylläri.
Gymnasielaget tog genast ledning, då de andra lagen trasslade in sej med årårna.
Stadslaget byter både kapten och styrman
Segern gick i år till Gymnasielaget, staden fick silvermedalj, ofta brukar de vinna. Mycket publik längs sundet. I år fanns det så mycket vatten i sundet att man inte behövde ta med eget vatten för rodden.
Efter rodden blev det att avnjuta en våffla på våffelcaféet och samtidigt njuta av härliga jazztoner.
Mika Mylläri gästade serien 'musik mitt i vardagen'. Det bjöds på fina tolkningar av Chet Baker.
Mika Mylläri, Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka, garanterat njutbart
I finalen trädde Alf Mylläri upp och scattade med publiken, det uppskattades.
Marshaller fanns utplacerade längs sundet från torget till idrottsgården.
Sen bjöds det på vatten - ljus - musik. Mycket folk hade samlats på och kring puurokari. Mäktig show, som inte kommer till rätta här, eftersom Nikonisten fotade föreställningen kl 20. Det bjuds på show också kl 21 och 22 flera dgar i sträck. Fantastiskt fint å mykä bäter än raketer å sprakanstickåna. Kolla också videosnuttarna i fotoalbumet!!!
Härlig show och välplanerad.
Men klart att he sko smällas lite på torget. Också i år hamnade en person i plurret i sundet, men tack vare snabb insats av räddningsverket slutade allting gott.
Du hittar foton och några videosnuttar i WEBFOTOALBUMET! .
Nikonisten tog också några stadsfoton under vistelsen och kollade både K H Renlunds muséets 400 års utställning samt fotoutställningen på Kallentori. Så om vill, kan du kolla dem i KOKKOLA 400 GAMLAKARLEBY albumet.
E du ritti fisk?
Alltid i mellanåt känns det bra med back-to-basics. Nikonisten är ju inte någon hurrare på matlagning - är nog betydligt bäter på ätsidan.
Är ju i vissa horoskop dessutom fiskarna...
Men visst tusan smakar fisk mellan KorvGörans - alltid i mellanåt.
I härliga Kuåpiå finns det ju en restaurang (sedan 1932) Muikkuravintola Sampo, som har en massa med siklöjor på menyn. Den absolut saligaste är väl de stekta, med en 'kännikala' snaps. Nam!
Men det är ju många kilometrar att ta sej ti Sampo, så det blir lite för sällan... Men härligt gott! Rekommenderas åxå åt bäter folk!
Hemma i Brånx blir det för sällan fisk. Beror på att jag inte e nå bra på att fixa fisken. Laukkuryssälivet har fått Nikonisten att inte vidare gilla lax. Men däremot nog sik, abborre, strömming å muikkona.
Så en tur till saluhallen i Vasa å Ruotsalas fina fiskdisk. Därifrån gravad sik, som Nikonisten ytterligare havssaltade (för att inte vara för hälsosamt) å ett dygn i kylen.
Sen bara skivor med Malaxlimpa, smör å lite grönt å bara att njuta... Som finnen säger: "velat muuttui saataviksi"
Ti striim, lyyss å skåda
Alltid i mellanåt frågar Facebook vad Nikonisten gör eller tänker. I sanningens namn måste Nikonisten medge att det inte är så klart i denna ända av internet heller.
Mytsi vaalt aalejs med coronan å i synnerhet artisternas och Nikonisternas bokningskalendrar tömdes. Men kreativa artister började streama konserter. Mycket jobb för att hålla kontakten till publiken. Egentligen är streaming inte något nytt, men pandemin höjde den nog till en ny dimension.
Musikfestpelen Korsholm kan inte ta in en stor publik till konserterna, men många fina konserter kan man uppleva via internet. Dessutom för assit! Klart att det är Mellersta Österbottens Kammarorkester, som står för öppningskonserten. Till vissa konserter har publik tillträde. Emilia Hoving leder Vasa stadsorkester på avslutningskonserten. Kolla alla konserter HÄR!
Många artister streamar sina konserter, bland andra Söderbacka - Matikainen Duo, från Kokkola. Det är just för dej som gillar jazziga låtar på gitarr och kontrabas. Duon har också bjudit in gästartister, bland andra Joonatan Rautio och Charlotta Kerbs. Deras konsertprogram hittar du HÄR!
Nikonisten upplevde ett par konserter med duon. Det kan man göra från sin balkong i en bekväm stol i härligt sommarväder. Går att piffa upp med ett glas kallt, porlande och feedibitaala. Rekommenderar att man använder t.ex. blodtand/blåtand hörlurar.
Du kan också, utan att streama, fylla eventuella kulturella luckor genom att beställa boken "Äventyret i Karleby" från Luckan för halvassit. En fin bok utgiven till 'hövåstans' 400 års jubiléum. Den läste Nikonisten två gånger, åtminstone. Köpte 3 ex bara för att kolla att både text å bild e sama.
Pandemin har ändrat många saker och många av dem kommer att finnas kvar 'after covid19', som just streaming av konserter.
Men att bänka sej i en konsertsal inför en lajvkonsert tar nog ändå alltid första pris.
Sköna jazztoner med Rebecca
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten försäkringsbolagen och tar med en av Nikonerna på cykeltur. Alla behöver dammas av i mellanåt.
Den här midsommaraftonensafton vinglades peeden till Pation. Där bjöds he på sköna å jazziga toner. Vädret var ju härligt, över 10 grader på plus.
Rebecca Varhama uppträdde med sitt proffsiga band åt en trogen publik. Nikonisten störde artisterna och publiken bara unbder det första setet, sen bar det av att framkalla. Hemåt kändes det som nordanmotvind, uppförsbacke och röda trafikljus. Inget snack om dålig kondis - pust.
Rebecca bjöd på både nyare och gamla jazzer, första set avslutade hon med en fin tolkning av 'Summertime'. Bandet bjöd på två instrumentaljazzare innan pausen efter första halvlek.
Johnny Nordström på kiibåårds - uppträder ofta med Vasamusiker
Bakom trummorna bekanta Jere Lahti
Nikonisten kan bara njuta av Emil Nordströms gitarrhantering
Rebecca Varhama bjöd på fina upplevelser
På basen, vem annan än Stefan 'Kilju' Lindblom.
Trots att det varti många varma och fina sommardagar, kändes det lite kyligt på Pation. Kanske det beror på att den lena sommarvindpusten blir fängslad av byggnaderna. Personligen gillade nog Nikonisten mera den klassiska varianten - på gågatan.
Några xtrafoton finns i WEBFOTOALBUMET!
Herrli musik me Charlotta Kerbs
Alltid i mellanåt får Nikonisten nog av allt Corona hit å dit och beger sej som en helt vanlig människa till sommarterassen. Denna kväll uppträdde Charlotta Kerbs, artisten som har ett speciellt blod i ådrorna. Det är en blandning av jazz, blues och reggae. Glömmer inte hennes tolkning av bland annat 'Think' (Aretha Franklin) på Ritzzzzz.
Du kan ju ana, att evenemangfotografens kalender har blivit ganska dammig och ihoptråcklad av spindelnät. De gamla pansarvagnarna till kamerahus har ropat efter uppmärksamhet. Men nu är det alltså finito med det. Kameran på ryggen och peedandes till Inre hamnens terass för att njuta av rytmisk och pro musik med Love Blues.
Love Blues: Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan 'Kilju Lindblom och Mikael Svarvar. Nikonistens första terasskeikka 2020.
Oscar Karlsson
Mikael Svarvar
Publiken fick njuta av gamla klassiker, men också helt nya låtar, som t.ex. 'Stardust'. Man kunde nog notera att bandet spelade toppenbra i hop.
Redan när spelningen började, vid sextiden, var terassen fylld med en sommarglad publik. Solen sken, som det bör i Vasa. Härliga rytmiska låtar sökte sej till publiken.
Stefan 'Kilju' Lindblom
Charlotta Kerbs
Hoppas på många soliga terasskonserter. De gör en stor del av Nikonistens riktiga sommar. Sen förståss lite naturstigar och korvgrillning. Men kvällens konsert var definitivt The Sommaröppning!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vesterinen tog sin publik på Ritz - fin konsert
Alltid i mellanåt lär sej Nikonisten att erfara utanför boxen. Är ju ganska kranttå på musikfronten och endast några inhemska artister får plats i lilla hjärtat. Men nu tycks he vara så, att boxen utvidgas lite hela tiden. Visst var Vesterinen bikant från radiosändningar, men måste nog säga att live konserten var nog mäktig.
Men så ville ju Tero Vesterinen bjuda på sitt eget sound också utanför skivstudion, så han tog med hela bandet. Det bjöds på 10 huippumusiker på scenen (+ ljud, scernteknik, monitorer etc...) !
Publiken fick sjunga med. Ja publiken... Åter en gång var det en stor del helt nya ansikten i publiken. Naturligtvis var det slutsålt, så nära som på fyra stolar. Vesterinen har nog starkt stöd här i Pampas - och han glömde inte att berömma Ritz som konsertplats.
Nikonisten blev så till sej så det blev till och med några korta videosnuttar. Den manliga artisten, som både inledde och avslutade konserten var nästan magisk akrobatik.
En överraskande öppning bjöds det på.
Tero Vesterinen tog sin publik med charm och sympati. Hans sångtexter är verkligen värda att lyssna på.
"Bandet jobbade på Faaraoiden Aika albumet med pop-producenten Jonas Olsson med målet att kombinera gruppens rockiga sound med modern pop. Rekordmånga av bandets medlemmar har deltagit i låtskrivandet, vilket har berikats bandets samspel ytterligare. Vesterinen Yhtyeineen har i och med det nya albumet växt och har numera 10 bandmedlemmar. Samma stora uppsättning spelar även live! Faaraoiden aika -turnén kommer såväl till konsertsalar som till traditionella rock-klubbar och bandet har en speciell förmåga att skapa stämning och gemenskap för alla olika typer av publik."
Det var trevligt med lite extra koreagrafi på scenen
Tero hade med sig hela bandet - och det kändes nog i salen
Lite VesterinenBrand är ju nog Leo Kylätaskus komp och solon på trumpet och kornett och passar utmärkt till Teros sånger.
Tero Vesterinen
Gitarristerna Petri Kivimäki och Mikko Enqvist var myckat samspelta
Det kändes på riktigt att Vesterinen trivdes på Ritz med Vasapubliken
Vesterinen Yhtyeineen:
Tero Vesterinen - Sång
Teemu Jokinen - Trummor
Markus Piha - Bas
Petri Kivimäki - Gitarr
Mikko Enqvist - Gitarr
Iikka Kotaja - Keyboard
Janne Riionheimo - Keyboard
Leo Kylätasku - Blåsinstrument
Heini Ikonen - Bakgrundssång
Jepa Lambert - Bakgrundssång
Tekniker:
Ilkka Riihikallio - Salsljud
Petri Andersen - Scenteknik och monitorer
Nikonisten bjuder på några foton och videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
(kolla åtminstone finalvideon!)