Visa inlägg taggade med 'is'
Med Haydns toner på en öde ö!
Alltid i mellanåt fylls Nikonistkroppen med trumpetstötar, jubel och glädje. Närmast de känslor föddes under barockoperan L'isola disibitata av Haydn (den öde ön). Den framfördes av Helsingfors barockorkester under ledning av Aapo Häkkinen under barockfestivalen i Vasa stadshus.
Det är ju allt för länge sedan man fick njuta av sådant - och nu med verkligt hög klass. Operan var båda färggrann och fartfylld. Det fanns nog inte nå tomma pauser. Rollinnehavarnas tolkningar var helt enkelt superba och kompletterade varandra väl.
I rollerna Giuseppina Bridelli (på fotot), Kajsa Dahlbäck, Hugo Hymas och Kristian Lindroos.
För en, som inte hade så mycket erfarenhet av en man tidigare, var det spännande att kolla in skeppet (Kajsa Dahlbäck)
Kapten och matros landstiger just på den öde ön, full av överraskningar. (Hugo Hymas och Kristian Lindroos)
Spännande och fartfyllda scener. Fiskafänge (med smygpublik) på gång.
Fartfylld final med typiskt Bondslut (utan att förstöra spänningen för någon genom att avslöja för myki)
Helsingfors barockorkester (dir Aapo Häkkinen) var härligt närvarande under operan och inte undangömd. Kändes som om stadshusets festsal skulle ha varit enkom planerad för dem,
Det fanns textning som sej bör, eftersom operan framfördes på utländska. De behövdes inte alls. Utan att Nikonisten skulle vara språkbigååva, var det lättast (och mest skönt) att följa med hela handlingen genom att fälja med solisternas miner och kroppsspråk.
Nikonisten överlåter recensionerna åt proffs, men måste få skriva av mej. Det lär nämligen finnas några biljetter kvar!
https://www.netticket.fi/vaasa-baroque-vasa-baroque
En för Nikonisten en helt fin ny och bekantskap. Dessutom utmärkt intro för Ritzkonserten på lördag (Steven'n'Seagulls!)
Energisk jazz på Doo Bop Club
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten med jazziga toner. Denna gång på Doo Bop Club.
På scenen stod briljanta jazzproffs, Gabor Bolla, Severi Pyysalo, Jukkis Uotila, Daniel Franck och vasabördige trummisen Aleksi Heinola.
Det bjöds på energisk jazz med lite kryddor från 60-talet. Alla musiker var ju helt super, men Nikonisten följde naturligtvis mest med Aleksis trummande.
Självklart att så rutinerade musiker samspelade på högsta nivå. Vasas jazzdiggare var på plats och fyllde Doo Bop.
Det proffsiga och energiska bandet leddes av trummisen Alexi Heinola.
Saxofonisten Gabor Bolla och i bakgrunden Jukkis Uotila
Severi Pyysalo (vibes) är ju nog bekant för alla jazzdiggare. Nikonisten upplevde Severi redan på 80 -talet då han spelade på en mässa i Helsingfors (kunde ha varit Finnconsum). Då var vi båda ganska unga...
Alexi Heinola är ju en fantastisk trummis. Han har haft Kai Hahto som lärare och förebild och studerat på Sibeliusakademin. Nästa anhalt blir New York med fortsatta studier. Måsta bara konstatera, att Vasa har varit hemort för många berömda trummisar.
Daniel Franck med sin bas.
Alltsomallt en fin och lyckad konsert på intima Doo Bop Club. Ser fram emot flera spelningar.
Det finns mera foton och ett par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
På äventyr i naturen (i söder)
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till Moder Natur. Denna härligt höstliga lördag i bästa sällskapet med sonen Jonas. Såsom flyttfåglarna sökte vi oss söderut, med både tandborste, pass och coronapass. Första anhalten var härliga Lauhanvuori nationalpark i Storå. Eftere att ha konstaterat och flåstrappat upp i utsiktstornet, var det bara att konstatera att sikten var about 20 meter. Men vid klart väder ser man ända till Kstad. MEN från Nikonistens balkong ser man ända till månen!!!
Imssi Vimssi hade varit flitig nätarbetare, men ack morgondaggen avslöjade hans internät.
Men så gick det också för många av hans kolleger.
Mot Spitaalijärvi.
Grannfärgad giftsvamp? Som tur är e Nikonisten inte intresserad av svampplockning, En gång hade arbetsgivaren ordnat friluftsdag i Klobbskat. Man fick välja mellan kajakpaddel eller svampskog (med guide). Det blev svampskogen. Guiden konstaterade efteråt, att av alla gripper han har guidat under åren har ingen hittat så många (olika) giftsvampar, som jag! Tror bog jag skulle känna igen en svampinjon om jag skulle se en i skogen.
Men det fanns färggranna svampplockare i Lauhanvuoriskogen.
Sic Transit ...
Svårt att fånga färgprakten på bild, men ett smakprov
Spitaalijärvi samlar upp regnvatten och rester av is och snö. Den är klar, men bara 1,5 - 2 meter djup. Sjön omfattar 7 ha och ytan är 175 m över havet - i våra trakter!!! Folk trodde att man kunde hela sej från spätelskan om man tvättade sej i sjön.
Ingen utfärd utan kaffe å grillkorv. Jonas väckte liv i gammal glöd, så vi sparade veden till nästa utfärd.
Det finns en helt ny rutt nu, som heter terassikierros. Den går runt hela Lauhanvuori och är ca 8,5 km lång - DIT!
Absolut ett måste att kolla Kivijata, mäktigt. Fotat från mitten av området! Ca 4,7 km från Spitaalijärvi.
Helt otrolig, och det måste finnas en massa järn i dessa stenar. Undrar vem som har orkat bär hit alla stenar?
Sen en sväng till Storholmen i Pärus, där det fattades både forsande vatten och vacker skog. Månne de grymma stormarna har fällt träden? Djupa spår av skogsmaskin. Kommer säkert att ta över 20 år innan terrängen har repat sej. Väldigt synd.
Vi hann också beundra Bötombergutsikten, dimman var inte så tjock längre.
Dagens äventyr avslutades med en klassisk Plankbiff Alabama på Crazy Cat i Kstad.
Man bihööver int resa så långt bort, mycket att skåda i närnaturen.
Covidansk Veneziad i Kokkola
Alltid i mellanåt reser Nikonisten till födelsestaden Gamlakarleby. Minst en gång i året. Ofta just för att fira veneziad. Nå i år satte ju Covidrestriktionerna stopp för alla artister, vänta nog att få se och höra Wentus Blues Band, men icke. Däremot fanns det säkert tusen personer samtidigt i lokala prisma, men där smittas ju ingen! Usch vad jag är led denna pandemi.
Men gällde att ta vara på det som bjöds som dagsprogram.
Många kom till torget för att följa med barnprogrammet.
Man kunde också bekanta sej med 'Raili' en sån där 20 kg kännykkä ...
Lalle Broberg var konferenciär, som vanligt, på sundsrodden.
Två tävlande lag Kronoby och Kokkola, denna gång vann Kronoby överlägset rodden.
Kronoby kommundirektör Malin Brännkärr agerade styrman.
Ykspihjalan työväen soittokunta bjöd på svängiga melodier.
Sen skulle det ju väljas en ny Miss Kokkola!
Klockan 14 var det dags att starta Hagströmshörnets klocka, som har stått stilla i 12 år. Klockan är 80 år gammal, men man hittade en urmakare som reparerade den. Den klockan har alltid visat hur mycket försenad man är. Äkta Kokkola landmärke.
En liten publik hade samlats vid Hagströmshörnet
Karleby kammarkör underhöll med sång!
Styrelseordförande Ari Tuutti höll festtalet.
Stadsdirektör Stina Mattila 'startade' klockan efter 12 års uppehåll.
Sen blev det dags elsparkbräda sej till Kronofogdegården i Hakalax. Där uppträdde Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka med härligt jazziga toner.
Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka
Som gästartist Mika Mylläri.
Mika Mylläri
Sen ännu ett varv till fartfyllda driftingen.
Så det fanns nog program för hela dagen trots pandemin. Men saknade som sagt artisterna på torgscenen. Men 2022 skall väl pandemin och restriktionerna vara ett minne blott. I annat fall finns det nog inga artister kvar att vänta på.
Mera Kokkolabilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Härlig stämning på parkkonserten Operapärlor
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten vara på rätt ställe vid rätt klockslag. Vasa stadsorkester ordnade en herrlian parkkonsert på lördagen klockan 15.
Speciellt med denna konsert var att orkestern spelade inne i stadshuset, men konserten striimades på jätteskärm utanför stadshuset. Publiken fick sitta utomhus i kyrkparken intill lotsstatyn och njuta av både musik och piknikkorg. Vilken härligt somrig kombination!
Uppskattar att det var över 300 personer i publiken, kanske rentav 350. Solen sken, som det bör i Vasa.
Vasa stadsorkester , dirigent Tomas Djupsjöbacka.
Mycket publik i kyrkparken, hela familhjer samlades på filtar och njöt av piknikkorgarna
Kevin Greenlaw, baryton, en av konstertens solister
Marjukka Tepponen, sopran, konsertens andra solist
Konsertmästare Maano Männi kommer att leda orkestern inkommande lördag klockan 15. Då bjuds det på lite svängig och jazzande musik. DEt blir mycket intressant.
Tomas Djupdjöbacka och orkestern kan bara vara nöjda med konserten. Publiken stornjöt.
En fin idé, hoppas vi får uppleva flere likadana konserter. Kanske vi en vacker dag får hela orkestern ut framför stadshuset.
Jazzig torsdagsafton
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej ut till stadens aktiva centrum. Denna kväll uppträdde Reija Lang med Ralf Nyqvist trio på Fondis Street Jazz.
Dagen var säkert den varmaste i sommar, men Street Jazzen körde i lämplig skugga.
Reija körde ett fint gig, dessutom helt tvåspråkigt. Hon har uppträtt på Street Jazz i flera års tid. Mycket proffsigt och engagerat gig.
Ralf Nyqvist trion stöder sej på, förutom Rafas kapellmästerskap och hans hantering av keyboard, erfarna jazzrävar, Pelle Jansson på kontrabas och Leif Östergård på trummor.
Några foton:
Ralf Nyqvist, Leif Östergård och Pelle Jansson värmer upp stämningen.
Pelle Jansson på kontrabasen
Reija Lang på Street Jazz scenen
Raija Lang
Det var mycket publik på jazzen denna gång. Fanns publik också längs gågatan. Härligt att Fondis fixar dessa kvällar. Men publiken kritiserade ganska kraftigt servicen. Låååånga köer, det måste fixas.
Rafa Nyqvist, Leif Östergård, Reija Lang och Pelle Jansson.
Några till foton hittas i WEBFOTOALBUMET!
På markna' i Kstad
Alltid i mellanåt ordnas sommarmarknad i Kristinestad, men inte i fjol pga pandemin. I år 'bredde' arrangörerna ut marknaden till fyra dagar, så det inte skulle vara så mycket trängsel. Vanligtvis är det fullsatt på marknadslördagen.
Snart kan NIkonisten utantill alla säljares platser och produkter.
Trevligt var det nog, men gårrvarmt, måste inhadla en sommarhatt för att försöka rädda livet på de två sista hjärncellerna.
Vy från huvudstråken
Alla möjliga frassar å woodooartiklar till salu?
Nu var det dags för mellanmål. En liten flaska 'käll'vatten fick man köpa för futtiga 2,80 evrå.
Automatvapen (leksaks) bland dinosaurier och fredsduvor.
Hittade inte lämplig storlek varken på ostarna eller skorna.
Godis fanns det gott om. Undrar om tandläkarförbundet sponsorerar?
Loppisar i lååånga rader. En del produkter kände Nikonisten igen från tidigare marknader.
Å naturligtvis vackra Ulrika Eleonora
På hemvägen bled det efterrättspaus vid Kaskö gästhamn.
Ny färjförbindelse lockar till relax
Alltid i mellanåt landar Nikonisten (som de sko säga i Sverige) på helt nya ställen. Trots att Nikonisten bott länge i Vasa, har det aldrig blivit nå besök till Gubbgrund (Ukkokari).
En orsak är, att det finns lite vatten mellan fastlandet och grundet (ca 16 m på längden) en annan orsak är att Nikonisten simmar lika bra som en hovtång.
Men nu har innehavarna och drivkraferna av nybyggda skärgårdsrestaurangen (Marko Latvala och Jukka ’Juuso’ Ahola) byggt en lokalfärja mellan ön och riket. Tyvärr ännu utan Tax Free.
Tidigare fanns på ön en sommarstuga och bastu.
Restaurangen är öppen året runt. Lämpligt ställe för både firma- och privatfester. På sommaren kan man komma dit med båt eller lokalfärjan och vintertid med skidor, snöskoter eller bil.
Love Boat 'Eukko' tar besökarna från 'riket' till 'holmen' Gubbgrund. Eukko -namnet blev framröstat. Kanske med en liten koppling till när man lägger ut nät. Ukko soutaa men Eukko håller i taktpinnen. I vissa fall ännu hemmavid?
Passlit inför Nikonistens besök giggade Samae Koskinen på terassen. Honom fotade Nikonisten i mars 2019 på Ritz, då som helt okänd artist. Nu spelas hans låtar hela tiden på radion. Samae kör med ganska enkla låtar med jordnära texter. Men så gör också många andra artister. Man Samae har faktiskt en närkontakt med publiken. Inte alls allsång på Skansen - utan snarare, hej vi e nästan grannar feeling
Samaes musik är mysigt rullande med jordnära texter. Han sjunger om mormor, sol, dopamin, vänner och öl med glimten i ögat. Precis lämpligt på en solig och varm julikväll.
Företagarandan på Gubbgrundet är kännbar och nära dej. Ägarna (med familj) är närvarande. Juuso uppmärksammade de flesta kunderna personligen.
I ett skede satte han sej ner bland publiken.
Nikonisten anar och gissar, att den Marko Latvala som står bakom disken, kunde vara trummis i Elonkerjuu?
Det känns så härligt att musiken/kulturen/människorna kan mötas igen - herrlit!
Samae Koskinen avslutar en fin gig på Ukkokari Saaristolaisravintola för första gången ever!
Denna utfärd till Gubbgrundet var superlyckat. Regnet skickades i god tid vidare och naturen bjöd på härligt väder (tyckte inte de bromsarna jag klistrade fast i fönstren)
Gubbgrundet i Gerby hamnar nog på 'do it again' listan.
Stråkar i Sommarkvällen
Alltid i mellanåt avnjuter Nikonisten sköna toner i aftonmusikens tecken. Denna gång blev det en fin konsert i Oravais kyrka.
Under en konsertpaus (Remells Orkester "Framtidshopps orkester") beslöt fyra musicerande unga damer att bilda en stråkensemble. Cellisten Mikko var med på en övning och hakade på.
Så samlades repertoaren till en entimmes aftonkonsert i Oravais kyrka med Sibelius, Bach, Vivaldi och någon överraskning.
Publiken njöt från 'Skön är den jord' ända till finalen, 'The Prayer' (Sager & Foster). Inte så stor publik, men den var 'tät'. Märta Storsjö höll en aftonandakt och Martin Klemets ackompanjerade på orgel.
Man kunde nästan påstå att det var gårrvarmt i kyrkan.
Reidunn Manderbacka (1:a violin) är konsertmästare i Remells orkester
Kvintetten: Reidunn Manderbacka, Ingela Duvnäs, Jaana Kuoppamaa, Märta Storsjö och Mikko Leppikangas.
Till en del var ju kvällens konsert ett resultat av kreativitet pga pandemin, lite som ett corona-projekt. Nikonisten tycker, att det är ett bevis på att vi går mot bättre tider. Gäller bara att kämpa på.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!