Visa inlägg taggade med 'is'
Fullt öös på Ritz!
Alltid i mellanåt blir det fart på Nikonisten. Fredagens konsert bjöd på fullt ööös från början till slut. Stefan Sundström med sitt band Den Sista Jäntan körde hårt på Ritz. Gänget är för tillfället på Finlandsturné. Torsdag gällde Uleåborg och onsdag på Kulturgaraget i Kokkola. De var imponerade av garaget.
Var inte bekant med Stefan tidigare, men njöt av den fartfyllda konserten. Namnet Den Sista Jäntan kommer från Povel Ramels låt? Konserten var intensiv och kort, kanske insprirerad av Povel Ramels Underbart e Kort? Hursomhelst serverades inga Evert Taube visor denna afton, och de skulle nog inte ha kännt sej värst komfortabla.
Publiken njöt och gav stående ovationer.
Några bilder från konserten
Välplanerad och rutinerad show på Ritz
Stefan:
"Jag har skaffat mej ett rockband som får Rolling Stones att påminna om Jätte-Arja Saijonmaa. Vi heter Sista Jäntan efter Povel Ramels gamla slagdänga om den ensamma flickan i Värmlandsskogarna som endast hade Pål i Backen och Måns med läppen som sällskap. Och så han vars namn vi inte vet…."
Stefan bjöd på intressanta gester under spelningen
Tyvärr hördes det alltför lite av keybordisten, hon var superbra (de gånger man hörde henne) men oftast överröstades hon av de andra i bandet
Receptet till musiken kunde se ut så här, enligt min vän Ari Lähteenpää:
"Tag 70-tals Rolling Stones eller Faces och boka till solist en rockversion av Cornelis Vreeswijk, som har lånat koregrafin av Joe Cocker"
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Taikavuori - Det magiska berget på Kuntsi
Alltid i mellanåt regnar det. Regnet började i morse kl 10 exakt då det skulle bli stavgångspromenad. Efter 10 km ösregnsvandring med helt fel skoval, känns fötterna som potatismos. Men haha - hade regnkläder, så blev inte dyblöt.
Men då en regnig söndag? Dags för att ta sej till Kuntsi, muséet för modern konst. Utställningen Taikavuori - Det magiska berget finns att ses ända till 11 september. Utställningen är nog värd ett besök.
På Kuntsis hemsida kan man läsa:
"I Kuntsi museum för modern konst får vi ta del av Markku Hakuris (f.1946) och Jan Kenneth Weckmans (f.1946) samutställning Bergtagen. De har ställt ut tillsammans två gånger tidigare och nu visas deras verk i en avslutande trilogi. Grundtanken med utställningen är två konstnärers dialoger och utbyte av tankar om litteratur, bildkonst och globala förändringar."
Här kommer några foton från utställningen:
Weckman: Låg fullmånesmälta
Hakuri: Älven kröker sig
Hakuri: Resan i väskan
Hakuri: Det magiska berget
Hakuri: Frost
Hakuri: Den döde mannens berättelser
Som sagt mycket sevärd utställning! Kan besökas ända till 11 september.
På tykykryssning med m/s Corina
Alltid i mellanåt kan Nikonistens tykydag töögas till tvådagarsevenemang. Efter Gubbgrundsäventyret i går, blev det först gårrgoo laxsoppa i Salteriet och sen en skärgårdskryssning med m/s Corina från Berny's. Man fick en karta med 16 pukter utmärkta och på andra sidan fanns det förklaringar. På åtminstone tre språk. Kaptenen uppgav alltid numret och så kunde var och en kolla vad det var frågan om.
m/s Corina i hemmahamnen, väntar på kryssningsdeltagare. Vädret var perfekt, kunde kanske ha varit lite varmare.
Helt klart var turisterna begeistrade över Finlands längsta bro. Strömmen under bron är FInlands största mätt i vattenmängd. Ofta ser man ett pärleband av ivriga strömmingsfiskare på bron, men inte i dag.
Korsstenen (Ristikivi) är ett flyttblock. Man har ritat ett kors till minne av en familj från Vallgrund, som drunknade på platsen på 1800-talet. Ett annat kors ristades in när en far och son drunknade på 1980-talet.
Vi ångar vidare och den välbekanta Strömsöbastun dyker upp. Tyvärr kunde man inte se huvudbyggnaden pga träden.
Nästa bekanta ställe är ju Gubbgrund, där finns ju Saaristoravintola Ukkokari. I båten skymtar krögaren Juuso Ahola, han tycks meta fisk till morgondagens fisksoppa?
Näcken spelar på flöjt. Man fick se många olika villatyper under kryssningen. Allt från moderna lyxvillor till klassiska skäristugor.
Under kryssningen mötte vi ett annat kryssningsskepp, nämligen Aurora Botnia.
Efter 2 1/2 timmar skymtar den välbekanta bron igen. Intressant kryssning. Trots att Nikonisten har bott i Vasa sedan tidigt 80-tal, var detta första Corinakryssningen. Tiden på 2 1/2 timmar kan kännas lång i synnerhet för barnen, kunde kanske avkortas lite?
Men en trevlig upplevelse var det nog
Nikonistens sommartykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar Nikonisten hela personalen med på tykydag. Senast var det istider. Nu bar det av med lektrissparkbrä till Gubbgrund i Gerby. Eller sparkbrädan fick nog krama några alar under vistelsen, eftersom Gubbgrund är en holme. Det tog lite över 15 minuter att lektrissparka från Brånx till färjan
Färjan i sej själv är en trevlig upplevelse. Tror att många pojkar gillar den. I dag köpte jag sock inte något från TaxFreen, eftersom de inta hade laktritspipor
Stigen till stugan är lite trollsk och spännande
Framme, efter säkert över 50 meter skogsvandring, känner man havsluften filtrera bort alla gråbopollen i luftrören. Här kan man grilla själv om man inte litar på kocken, eller annars bara vill själv.
Juuso Ahola, en av ägarna, väntar ivrigt på att få bro till fastlandet. Inte för att han vill bli av med färjan, utan mera av logistiska orsaker. Varje dag skall han köra ner till båten vatten och annan dryckenskap. Sen båtar han till Gubbgrundsbryggan för att lasta av och med modern mjölkkärra forsla allt till restaurangen. I och med brobygget skulle han fixa vattenledning och kloak. Bron borde finnas med i stadsbudgeten 2024. Tills det får han kärra på. Bra för konditionen tycker Juuso, men tar mycket tid. Den tiden kunde användas vettigare.
Lunchmenyn innehöll balnd annat grillmat, men eftersom Nikonisten inte äter sådant, blev det laxsoppa med rågbröd å en kalja.
Soppan var så god att det blev nog att snålas efter encore. I gott sällskap smakar också maten godare.
Från Gubbgrundet är det fin utsikt och många båtar att spana på
Eftersom Nikonisten var snål på soppan var han också bland de första kunderna på plats när de öppnade. Efter en halvtimme var det redan lite rusning på gång. Träffade också gamla bekanta osm inte sett på över 40 år.
Det ordnas också konserter med kända artister i tältet bredvid stugan. Tyckte mej se Edu Kettunens affisch på väggen. VAr en gång här och lyssnade på Samae Koskinen.
Mera tykydagar åt Nikonisten!
På torgloppisen - igen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till torget, ofta på söndagar. Då får vem som hels komma till torget och antingen fynda eller sälja fynd. Det kostar inget att ha en torgplats och dessutom är parkering gratis. Oftast köper jag inget men varje gång träffar man bekanta.
Nu börjar det kännas att kommersen har kommit i gång
Denna söndag var det inte fööör varmt, under 25 grader
Det bjuds ut fynd av olika sorter och pris
Jordgubbsförsäljningen hade också kommit i gång
En del tycker att sommaren börjar med lösglass, andra föredrar ärter
Det gäller ändå att skydda seg för solens strålar
Fanns också billiga enrummare till salu
I mysiga caféet kunde man släcka törsten efter eller under torgvandringen
Anssi Marttinen han kolla Vasabladet mellan skiv- och deckarförsäljningen
Vasas egen gitarrvirtuos Björn 'Nalle' Schauman träffade många bekanta under sin runda.
Verkligen fint att evenemanget ordnas, borde någ själv tömma några skåp ...
Vaasa Run och Kvarkenfest i regniga Vasa
Alltid i mellanåt ordnas häftiga evenemang i Vasa. Nu hade Vaasa Run och Kvarkenfest samordnat ett storslaget jippo på Elisa stadion. Enligt arrangörerna såldes över 4000 biljetter till det facila priset 5 eur. Men säkert inverkade regnet på en del besökare, som kanske valde att stanna hemma.
Innan portarna öppnades fanns det program för barnen, bland annat Kids Run, hinderbana för käpphästryttare, brandbil och polis MC.
Brandbil är alltid ett säkert kort på barnevenemang
Folhälsans klätterställning måste man absolut testa
Starten för 10 km loppet
En ivrig 'mattinykänen' hade nog den mest speciella munderingen
KAJ är ju helt oslagbar i popularitet i Österbotten
Kön till autograferna ringlade sej äna till mixerbordet. Först i kö stod (redan under sista låten) stod Julia Kuoppala (10 år)
Elonkerjuu på scenen, fartfyllt
BESS var en ny bekantskap för Nikonisten, hon körde en rivande show
Rosemarie Eklund och Tina Junell sprang på dagen 5 km loppet, for hem och duschade och kom tillbaka till Kvarkenfest
Lisa Miskovsky hade blivit krasslig på väg till Vasa från Umeå, men hon fixade spelningen med beröm
Malin Jonson och Fredrig Furu (som var hjärnan bakom Kvarkenfest) sjunger duett
Här var det fart, svenska Tove Styrke körde ett långt och fartfyllt set
Närpes representerades av ingen annan än Johan Becker
Jennie Storbacka
Antti Railio och Johan Becker
Festen avslutades med One Desire och Wasa Sinfonietta och en massa pyroteknik. Ett verkligt lyckat evenemang, blir nog säkert av i nästa år på nytt.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!