Visa inlägg taggade med 'is'
Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Härlig stämning på parkkonserten Operapärlor
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten vara på rätt ställe vid rätt klockslag. Vasa stadsorkester ordnade en herrlian parkkonsert på lördagen klockan 15.
Speciellt med denna konsert var att orkestern spelade inne i stadshuset, men konserten striimades på jätteskärm utanför stadshuset. Publiken fick sitta utomhus i kyrkparken intill lotsstatyn och njuta av både musik och piknikkorg. Vilken härligt somrig kombination!
Uppskattar att det var över 300 personer i publiken, kanske rentav 350. Solen sken, som det bör i Vasa.
Vasa stadsorkester , dirigent Tomas Djupsjöbacka.
Mycket publik i kyrkparken, hela familhjer samlades på filtar och njöt av piknikkorgarna
Kevin Greenlaw, baryton, en av konstertens solister
Marjukka Tepponen, sopran, konsertens andra solist
Konsertmästare Maano Männi kommer att leda orkestern inkommande lördag klockan 15. Då bjuds det på lite svängig och jazzande musik. DEt blir mycket intressant.
Tomas Djupdjöbacka och orkestern kan bara vara nöjda med konserten. Publiken stornjöt.
En fin idé, hoppas vi får uppleva flere likadana konserter. Kanske vi en vacker dag får hela orkestern ut framför stadshuset.
Jazzig torsdagsafton
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej ut till stadens aktiva centrum. Denna kväll uppträdde Reija Lang med Ralf Nyqvist trio på Fondis Street Jazz.
Dagen var säkert den varmaste i sommar, men Street Jazzen körde i lämplig skugga.
Reija körde ett fint gig, dessutom helt tvåspråkigt. Hon har uppträtt på Street Jazz i flera års tid. Mycket proffsigt och engagerat gig.
Ralf Nyqvist trion stöder sej på, förutom Rafas kapellmästerskap och hans hantering av keyboard, erfarna jazzrävar, Pelle Jansson på kontrabas och Leif Östergård på trummor.
Några foton:
Ralf Nyqvist, Leif Östergård och Pelle Jansson värmer upp stämningen.
Pelle Jansson på kontrabasen
Reija Lang på Street Jazz scenen
Raija Lang
Det var mycket publik på jazzen denna gång. Fanns publik också längs gågatan. Härligt att Fondis fixar dessa kvällar. Men publiken kritiserade ganska kraftigt servicen. Låååånga köer, det måste fixas.
Rafa Nyqvist, Leif Östergård, Reija Lang och Pelle Jansson.
Några till foton hittas i WEBFOTOALBUMET!
På markna' i Kstad
Alltid i mellanåt ordnas sommarmarknad i Kristinestad, men inte i fjol pga pandemin. I år 'bredde' arrangörerna ut marknaden till fyra dagar, så det inte skulle vara så mycket trängsel. Vanligtvis är det fullsatt på marknadslördagen.
Snart kan NIkonisten utantill alla säljares platser och produkter.
Trevligt var det nog, men gårrvarmt, måste inhadla en sommarhatt för att försöka rädda livet på de två sista hjärncellerna.
Vy från huvudstråken
Alla möjliga frassar å woodooartiklar till salu?
Nu var det dags för mellanmål. En liten flaska 'käll'vatten fick man köpa för futtiga 2,80 evrå.
Automatvapen (leksaks) bland dinosaurier och fredsduvor.
Hittade inte lämplig storlek varken på ostarna eller skorna.
Godis fanns det gott om. Undrar om tandläkarförbundet sponsorerar?
Loppisar i lååånga rader. En del produkter kände Nikonisten igen från tidigare marknader.
Å naturligtvis vackra Ulrika Eleonora
På hemvägen bled det efterrättspaus vid Kaskö gästhamn.
Ny färjförbindelse lockar till relax
Alltid i mellanåt landar Nikonisten (som de sko säga i Sverige) på helt nya ställen. Trots att Nikonisten bott länge i Vasa, har det aldrig blivit nå besök till Gubbgrund (Ukkokari).
En orsak är, att det finns lite vatten mellan fastlandet och grundet (ca 16 m på längden) en annan orsak är att Nikonisten simmar lika bra som en hovtång.
Men nu har innehavarna och drivkraferna av nybyggda skärgårdsrestaurangen (Marko Latvala och Jukka ’Juuso’ Ahola) byggt en lokalfärja mellan ön och riket. Tyvärr ännu utan Tax Free.
Tidigare fanns på ön en sommarstuga och bastu.
Restaurangen är öppen året runt. Lämpligt ställe för både firma- och privatfester. På sommaren kan man komma dit med båt eller lokalfärjan och vintertid med skidor, snöskoter eller bil.
Love Boat 'Eukko' tar besökarna från 'riket' till 'holmen' Gubbgrund. Eukko -namnet blev framröstat. Kanske med en liten koppling till när man lägger ut nät. Ukko soutaa men Eukko håller i taktpinnen. I vissa fall ännu hemmavid?
Passlit inför Nikonistens besök giggade Samae Koskinen på terassen. Honom fotade Nikonisten i mars 2019 på Ritz, då som helt okänd artist. Nu spelas hans låtar hela tiden på radion. Samae kör med ganska enkla låtar med jordnära texter. Men så gör också många andra artister. Man Samae har faktiskt en närkontakt med publiken. Inte alls allsång på Skansen - utan snarare, hej vi e nästan grannar feeling
Samaes musik är mysigt rullande med jordnära texter. Han sjunger om mormor, sol, dopamin, vänner och öl med glimten i ögat. Precis lämpligt på en solig och varm julikväll.
Företagarandan på Gubbgrundet är kännbar och nära dej. Ägarna (med familj) är närvarande. Juuso uppmärksammade de flesta kunderna personligen.
I ett skede satte han sej ner bland publiken.
Nikonisten anar och gissar, att den Marko Latvala som står bakom disken, kunde vara trummis i Elonkerjuu?
Det känns så härligt att musiken/kulturen/människorna kan mötas igen - herrlit!
Samae Koskinen avslutar en fin gig på Ukkokari Saaristolaisravintola för första gången ever!
Denna utfärd till Gubbgrundet var superlyckat. Regnet skickades i god tid vidare och naturen bjöd på härligt väder (tyckte inte de bromsarna jag klistrade fast i fönstren)
Gubbgrundet i Gerby hamnar nog på 'do it again' listan.
Stråkar i Sommarkvällen
Alltid i mellanåt avnjuter Nikonisten sköna toner i aftonmusikens tecken. Denna gång blev det en fin konsert i Oravais kyrka.
Under en konsertpaus (Remells Orkester "Framtidshopps orkester") beslöt fyra musicerande unga damer att bilda en stråkensemble. Cellisten Mikko var med på en övning och hakade på.
Så samlades repertoaren till en entimmes aftonkonsert i Oravais kyrka med Sibelius, Bach, Vivaldi och någon överraskning.
Publiken njöt från 'Skön är den jord' ända till finalen, 'The Prayer' (Sager & Foster). Inte så stor publik, men den var 'tät'. Märta Storsjö höll en aftonandakt och Martin Klemets ackompanjerade på orgel.
Man kunde nästan påstå att det var gårrvarmt i kyrkan.
Reidunn Manderbacka (1:a violin) är konsertmästare i Remells orkester
Kvintetten: Reidunn Manderbacka, Ingela Duvnäs, Jaana Kuoppamaa, Märta Storsjö och Mikko Leppikangas.
Till en del var ju kvällens konsert ett resultat av kreativitet pga pandemin, lite som ett corona-projekt. Nikonisten tycker, att det är ett bevis på att vi går mot bättre tider. Gäller bara att kämpa på.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fartfyllt på Street Bluesen
Alltid i mellanåt, såder vartannat år efter nutida tideräkning och begränsningar, besöker Nikonisten Street Bluesen på Vasas gågata.
När jag skriver på Vasas gågata menar jag det verkligen. När det var dags för fasadrenovering, flyttade evenemanget (med jazzen) till Pation, innergården. Passade inte alls, tyckte Nikonisten och hoppade över många evenemang. Sen kom pandemin.
Men nu i det tropiska klimatet (regn å +30) blev det en kort runda. Kvellens artist var The Nipples.
The Nipples, eller som lokomotivet Markku Keho kallar bandet 'nuoriso-orkesteri', har varit verksam i många år.
På scenen hittade man: Markku Keho, Nappi Aaltonen, Peter 'Lido' Salonen, Stefan Brokvist och Stefan 'Kilju' Lindblom
På menyn fanns en massa bekanta låtar och publiken trivdes.
Vasa har en fantastiskt fin sommargågata och just den här typen av evenemang passar dit utmärkt. Utanför Fondis bjuds det på blues på tisdagar och jazz på torsdagar.
På fotot Markku Keho, Stefan Brokvist och 'Nappi' Aaltonen, alla erfarna scenrävar.
Stefan 'Kilju' Lindblom hör man ofta på bas, men han är också skicklig gitarrist
Publiken var mera än nöjda. Man kunde känna hur de har längtat efter dessa terasskonserter. The Nipples bjöd på en helkväll med klassiska toppenlåtar. Så här skall det ju vara. (kanske int så sveittåt)
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Vappenkonsert med stadsorkestern
Alltid i mellanåt får Nikonisten fotouppdrag. Årets Vappen fick Nikonisten fira med Vasa stadsorkester! Orkestern bjöd på en mycket vapplig konsert, som strimades live ut i binärrymden.
Konsertens solister var orkesterns egna damer helt enligt årets tema.
Öppningen, Bizets Carmen Overture, gav en aning om vad som komma skall. Finalen lämnade ingen oberörd, Lehtinens Pink champagne! Nikonistens senor ryckte till nu som då.
Det blir, hoppeligen, riktiga recensioner i våra lokala blaskor, så Nikonisten bjuder bara på några foton:
En av solistdaemerna Matilda Haavisto
Gästande dirigenten Maria Itkonen
Erica Nygård (flöjt) och Claudia Reyes Segovia (klarinett)
Anna-Leena Merikivi på fiol
Alla orkestermedlemmar höll tillräckligt avstånd och alla utom blåsarna bar ansiktsmask
Det samlades publik utanför stadshuset. Arrangörerna hade installerat högtalare på stadshusets balkong. En del i publiken lyssnade troget på hela konserten. Men vädret var ju helt ok!
Konsertpublik utanför stadshuset
Cellisten Elena Hämäläinen, en av konsertens solister
Lite Vappenfiilis bland orkestermedlemmarna. Nu är Vappen på vippen!
Lyssna och beundra hela konserten på:
DENNA LINK!
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
Farsdag på Rövarskäret
Alltid i mellanåt är det farsdag, oftast i den hemska månaden november. Covidårets farsdag var härlig, 4 grader på plus och solsken. Så vi bagavo oss, dottersonen Alex, dottern Jonna, hennes pojkvän och den gamla farzan till Rövarskäret. Vilken fin farsdag!
Mycket fin skog i början av stigen, bara naliiti klåttå. Alex tog genast ledningen av truppen. Farsan hade lite problem med inställningarna.
Vi var ute i god tid, så lite av soluppgången hängde kvar. Det är lite Alexas mat och sovklocka som styr tiderna. Var som att vandra i naturguld
Klart man börjar med att laga upp eld
Trots allt fick farsgubben lägerelden att brinna - och röka (foto: Jonna)
Känner du doften och smaken?
Lite vy från fågeltornet - svanarna flög trumpetande mot varmare länder
Visst e he grannt!
I mellanåt tyckte truppledaren Alex att nu är det stopp!
När korvarna låg på grillen började mera folk lockas till vandringsleden - nästan till rusning
Om någon läsare inte varit till denna rastplats, så rekommenderar jag varmt. Bara att googla eller köra till Gamla hamnen, där skyltas det 'Lintutorni' på ren finska.