Visa inlägg taggade med 'is'
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Skön öronmedicin på Ritz
Alltid i mellanåt dukas det fram något helt nytt på Vasascenerna. Nikonisten hade aldrig tidigare hört Samae Koskisen korvalääke tidigare. Det hade inte många andra heller. Bandet turnerade som helt nytt.
Samae Koskinen har snabbt blivit en av Finlands stora låtskrivare och artister! De senaste singlarna “Aurinko, ystävä ja kaljaa” och “Hillitön elämä” har spelats flitigt på radio. Koskinen släppte ett nytt album i mars och turnérar nu med bandet Samae Koskisen Korvalääke.
En av turnéns första konserter gavs på Ritz på fredagskvällen. Den alltför fåtaliga publiken njöt av konserten. Låtarna rullade in i varandra på ett skönt sätt. Inte alls för långa pauser eller stories mellan låtarna.
Samae Koskinens musik fick Nikonisten på gott humör, texterna är ganska hmm intressanta.
Samae (Sami) Koskinen
Samae Koskisen Korvalääke
Ett par foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Lill-Jumbo på spåren
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten att han är på spåre!
Det fick han vara i lördags. Det blev en nostalgisk tur från Vasa till Laihela och tillbaka med Lill-Jumbon, ångloket.
Haapamäki museoveturiyhdistys har också tidigare hälsat vasaborna välkomna på tur med bl.a. klassiska lättähattu. I dag var det Lill-Jumbo som fick spela huvudrollen - ja och naturligtvis självaste julbocken som följde med på resan.
Det var visst 2008 som Nikonisten tjuvåkte till Vasklot...
Lill-Jumbo väger 78 ton, och som bränsle duger bara fina inhemska björkklabbar. 
Start och ändstation
Lill-Jumbo bär numret 1136
Det var många som ville ha en selfie med Lill-Jumbo
Nödbromsen med noggranna anvisningar
Vid Laihela stationen var det dags att flytta lokomotivet, det var många intresserade ögonpar som fäljde med.
Lill-Jumbos mekanik...
Alltsomallt en lyckad tillställning, resenärerna var nöjda och glada och själva julbocken delade ut godis åt alla
Mäktig Bach i Korsholms kyrka
Alltid i mellanåt kan man klämma in en fin konsert som avslutning på veckändan.
Kammarkören Psallite och Korsholms kammarorkester bjöd publiken på J. S. Bachs mäktiga juloratorium tillsammans med solisterna Kajsa Dahlbäck, Monica Groop, Niall Chorell och Kristian Lindroos. Allt detta under ledning av Susanne Westerlund.
På konserten framfördes delarna 1-3, det blir ännu en konsert, den 5 januari, med de senare delarna. Bach skrev verket år 1734 i Leipzig.
Psallite -kören med solisten Kristian Lindroos i förgrunden.
Tenoren Niall Chorell, en av solisterna i juloratoriet
Kammarkören Psallite och Korsholms kammarorkester med solisterna Kajsa Dahlbäck, Monica Groop, Susanne Westerlund (dirigent) och Kristian Lindroos.
Ett mäktigt verk, fyllt med jubel och glädje framfördes mycket finslipt. Kammarkören Psallite får en extra applåd. Fortsättning följer, Nikonisten har inte hört de senare delarna live tidigare, så det blir spännande.
Wasa Sångargilles Julkonsert
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på det breda utbudet på konserter. Först lite fenomenalt med Pedavoces, som startade julfiilisen, sen klassiskt med Wasa Sinfonietta. Efter det lite aaleis med Uriah Heep. Och i afton The Julkonsert med Wasa Sångargille. På lördag blir det rivigt värre med Gubbrockarna på Ritz, senare på kvällen stämning med själva Sanna Nielsen på gamla handelsinstitutet. På söndag blir det Juloratorie i Korsholms kyrka. Om man inte kommer i julstämning med detta paket är det nog lite konstigt. Nikonisten är redan nu i sådan julstämning, så julstädningen flyttas ett år framåt.
Wasa Sångargille brukar ju sin vana trogen nog bjuda på fina upplevelser och många fina solister. Detta års gästande solister var Gabriel Suovanen (baryton), Siri Alanko (oboe), Katri Tikka (harpa) samt Christian Ahlskog (orgel och piano). Christian har nog tidigare också medverkat.
Detta års konsert bjöd på spännande arrangemang och det är inte så ofta man hör harpa och oboe med manskör, men väldigt lyckat tycker Nikonisten.
Stefan Wikman dirigerade
Gabriel Suovanen, baryton, solist i bland annat Adams O Helga Natt
WSG med Katri Tikka på harpa
Christian Ahlskog, orgel och piano, har också tidigare samarbetat med WSG. Hans improvisation var väldigt intressant.
Gästande artisterna Katri Tikka, Gabriel Suovanen och Siri Alanko
Alltsomallt en härlig konsert, med fina arrangemang och toppklass gästande artister.
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Eld och Lågor på konsert
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket i Nikonistens klassiska strängar .... hmm senor ...
Botemedlet ligger bara på andra sidan Brändöbron.
Wasa Sinfonietta gav en fin konsert på Vasa stadshus, "By the Fireside".
Konserten inleddes med Gounods (The Funeral March of a Marionette), det var länge sedan Nikonisten hörde den live, om ens någonsin.
Erik Nygård dirigerade Wasa Sinfonietta under första delen
Första halvlek bjöd också på Robert Schumanns "Kinderszenen" op. 15, där också Am Kamin/By the Fireside ingår plus 13 andra. Det var en trevlig dukning med olika nyanser.
Innan pausen, överräckte Patrik Karlsson (Finlands svenska sång- och musikförbund) Långbackapriset till Erik Nygård för sina meriter som dirigent.
Efter pausen bjöd Wasa Sinfonietta på Fredrik Pacius' violinkonsert i fiss-moll. Det är inte ofta den framförs och i synnerhet inte i sin helhet. Erik Nygård solist (violin) och dirigent Johan Sundqvist.
Nikonisten har aldrig tidigare hört konserten och alltid i mellanåt kändes det som om man inte riktigt visste om man var med längre...
Wasa Sinfonietta hör till Nikonistens favoriter. Gillar skarpt deras idéer till konserter, "Sata lasissa" och "License to Play" med alla Bond teman har hittat sin plats på Nikonistens hårdskiva. Vad månne Wasa Sinfonietta har för intressanta planer för nästa konsert.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Soligt på Julöppningen
Alltid i mellanåt, oftast nära jul, brukar Nikonisten fotodokumentera julöppningen på Vasa torg. Har inte räknat hur många gånger, men aldrig har det varit så soligt å grannt. Har nog stått där i regn, snö, rusk, storm, blåst...
VisitVasa hade plockat i hop ett digert 6 timmars program som var verkligen Julöppnig.
Vädret lockade både köpare och säljare. På fotot Nina Nabb.
Stadsfullmäktigeordföranden Joakim Strand höll hälsningstalet som vanligt på tre språk.
Konferencieren Heikki Kallio (vikarierade den förkylde Jukka Nieminen) intervjuade Julbocken. Renarna hade Julbocken parkerat i torgparkeringen, eftersom det var gratis julöppningen till ära.
Pertti Ahonen ledde det unga bigbandet Pauhuu från Kuula institutet
Stjärngossetraditionen lever och mår bra, gossarna från Onkilahden koulu har i många år uppträtt på julöppningen
Vasas lokala svar på Manhattan Transfer, Johan & Juristerna bjöd på verkligen häftiga a cappella -låtar.
Eleverna från TaiKon hade fixat ett både fartfyllt och roligt dansnummer.
Det bjöds på mera dansnummer, detta skulle NIkonisten inte våga sig på.
Ingen häppening utan ponnyridning, kör var jämnlång hela dagen - många glada ryttare!
Huvudartisten Pepe Willberg delade ut autografer och hamnade med på otaliga selfies. Här med Helinä Joensuu och Päivikki Saukko.
Pepe Willberg framförde julsånger från skolsångboken, alltså verkliga klassiker. Psalmen "Giv mig ej glans ej guld ej prakt" sjöng han på svenska. I finalen sjöng han Adams "O Helga Natt". Nikonisten gårrgillade, Pepes röst har bara blivit bättre med åren. Han ackompanjerades av piano, violin och cello. Mäktigt!
Evenemanget avslutades som vanligt med ett stort fyrverkeri, som drog torget fullt. Ett trevligt evenemang som lockar många vasabor till torget i alla väder.
Mera foton finns, var annars än i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Friluftsdag i Lauhanvuori
Alltid i mellanåt känner Nikonisten på sej att det är dags att vädra. Vädra hjärnan, själen o kamerona. Som tur är finns det oändligt många möjligheter.
Denna gång barkade det till skogs till Lauhanvuori nationalpark. Den besöker Nikonisten flere gånger i året.
Bara en gång har Nikonisten vandrat hela vägen från toppen, via Spitaalijärvi, Kivijata, Aumakivi och till Lauhansarvi för att avnjuta älgmaletköttbiffar på garanterat lokala råvaror. Det blir ca 12 km.
Nu blev det bara en tur till utsiktstornet, Spitaalijärvi och till djävulsåkern Kivijata.
Vi börjar från början. Utsiktstornet är beläget på högsta platsen i nejden. Bra trappor och till och med en med höjdskräck klarar av tornet. Glöm inte att skriva i gästboken.
Vädergudarna var ju nog på Nikonistens sida, mitten av oktober och 19,5 grader - alla på plus sidan! Normalt ser man lätt till Kristinestad, men nu var det inte tillräckligt klart.
Från högt uppe på berget är det ca 2 km till Spitaalijärvi. Ytan är 175 m över havet. Hör till Lappfjärds vattendrag.
Forstyrelsen har fixat till grillplatsen. Det finns många grillplatser längs lederna. Man kan ta sej till grillplatsen med t.ex barnvagn från toppen (ca 2 km) eller från parkeringen (400m). Hit ska moffa och Alex nästa sommar!
Spitaalijärvi är 1,5 - 2 m djupt, vattnet är mycket klart.
Här finns frid för kropp och själ.
Kroppen behöver ju dessutom lite energi.
Kivijata är nog den mäktigaste djävulsåkern Nikonisten har sett.
StenåldersNikonisten kollar stenarna och deras röda färg.
Lauhanvuori ligger nog högt på Nikonistens rekommendationslista. Det tar ca 1 timme 45 minuter från Vasa. På vägen kan man ju besöka Storholmen i Pärus och Bötombergen om man hinner.
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!