Visa inlägg taggade med 'is'
'Otetaas pienet'
Alltid i mellanåt dyker det upp i media nyheter om artisters gömda eller glömda verk. Mitt i allt hittas de och publiceras eller så säljs rättigheterna till skyhöga priser. För någon dag sedan skrevs det om att man hittat opublicerade Irwin Goodman (Antti Hammarberg) låtar. Så många att det räckte till ett helt album.
Nå det var ju inte hela sanningen - materialet hade ju nog publicerats tidigare, om nu sen på c-kassett i stället för vinyl.
(vid detta skede slutar säkert de sista unga läsarna att läsa ... )
Jag träffade Irwin en gång. Han dök upp när vårt skolåldersband hade en spelning på Englunds 5-stjärniga Motell. Det kändes lite kusligt att ha en 'stara' i publiken. Irwin viftade o sade: hyvä pojat! Den kvällens kalsonger blev aldrig sig själva mera. Nå det var inte mitt ärende.
Irwin diggade jag o diggar på ett speciellt sätt ännu. Dessutom hade han en rolig humor, han bjöd ofta på sig själv i sina stories och sin marknadsföring.
Det fanns en tid då jag fotade samlarsaker eller annat kul på loppisar, de här är ju nog samlarfynd.
Irwin var en storförbrukare - av kaffe:
Han fixade sin egen kaffeblandning.
'Oli simmarit, sammarit, kummarit ja pipo' - medryckande härligt.
(Dessa fotade jag hos Veli Koski.)
Skitväder och andra utmaningar
Alltid i mellanåt tror jag, städåt, att den meteorologiska grammofonskivan har hakat upp sej - hakat upp sej - hakat upp sej...
Det blir liksom mera utmanande att hitta positiva fotoobjekt. Beror vädret månne på arvssynden, den som hela mänskligheten får lida av för att jag som skol(k)pojke pallade äpplen från den gamla gubbens gård? Han som bodde där nära Libeckska sjukhuset i Gamlakarleby. Eller då något ännu värre.
Nå jag blev lite på bättre humör när jag editerade Lappfjärdsisen. Den är på något sätt så fin då den är så där kristallklar. Det svarta vattnet spelar en ganska stor roll, det måste finnas lite av båda. Samma element i olika form. Solspeglingen ger oss lite hopp om vårligare tider.
Hmm, kristall och glasklart. Glas för min tanke tillbaka till födelseorten för lääääänge sen. Glasmästeriet hade flyttat till nya utrymmen och hade öppet hus. Riktigt med annons i Österbottningen å allt.
Vuxna bjöds på kaffe å bulla - barnen fick "gårrbra stritsåna" - tala om ti kona handel.
Det andra fotot bjuder dock inte på vatten som ånga, som en del kemister redan gissade, utan en fotografisk synvilla - 'stillat vatten'.
Fotat vid pappersbron/putusilta i Brånx, Vasa. Känn fiilingen.
Till sist ett gott råd åt alla:
"Man ska inte kasta glas om man bor i stenhus"
Sunny Vasa.
Alltid i mellanåt hör jag att inget händer i Vasa. Jag hoppas att några av dem som tänker så trasslade ut sej till Sandön till naturmotionsdagen. Jag vet ingen annan stad som ordnar ett på så många olika sätt härligt evenemang. Dessutom mitt i staden. Ett evenemang för alla, helt gratis, med en massa aktiviteteter. Dessutom sådana som funkar utan elektricitet och nätförbindelse.
Ups, förlåt, visst hade nätet en stor funktion när Reijo Salmela drog upp en präktig gädda. Men det var ju ett annorlunda nät, sådant som består av en massa hål, som knyts samman med en tråd.
Men kolla, vilka härliga vyer och miner och vilket evenemang. Tycker nog arrangörerna med Vasa Stads fritidsverk med promotorn Niina Hankilanoja, är värda en stor applåd - ännu en gång. Ni som inte orkade komma dit => fy skäms!
Här är det grillkorv o tripsaft som gäller - korven skulle grillas själv.
Det är lika obligatoriskt roligt varje gång med äkta hästkyyti. ( 1hk superekologisk motoreffekt)
Fartfyllt (no electricitét)
Enna-Lotta Rissanen hade en skön pilkstil
Oula tog det lugnt fast det inte nappade genast - tala om låg stressfaktor
Men visst blev det många napp. Lillgäddan gillade inte att man tryckte fingret i ryggen på hen - men vem skulle nu gilla det?
Reijo Salmela åker gärna med långfärdsskrinnskor och det har blivit populärt i Vasa. Han understryker dock att alltid ha utrustningen på och dessutom korrekt. Kolla med dem som har hållit på länge.
En av höjdpunkterna var nog när Reijo vittjade sina nät. Det, ni, var spännande.
Finns det ännu någon där som tycker att det inte händer något i Vasa?
Mera bilder här / Lisää kuvia tästä
The Reiså.
Alltid i mellanåt, trots att jag jobbat nötande däck och skattebetalarasfalt i många år, känner jag mig extra risig och trött när telefonen piper. I synnerhet på tidiga morgnar. (Om den pipar på eftermiddagen betyder det att jag ärvt några miljoner, vunnit på lotto eller så är det någon kvinnlig skönhet som vill stifta bekantskap med mej - tänk vad tekniken vet exakt vad jag behöver!). Men tillbaka till Morgenstimmung!
Men när man väl kommit sig i väg och i synnerhet den tidpunkten solen visar sig, blir jag bättre till mods och trevligare att umgås med.
Lite sol o blåhimmel piggar upp vilken rishög som helst. Till och med fortkörningsböterna känns mindre onödiga i solskenet.
I mitt tidigare liv, då jag var nikotinist blev det s.k. mallupauser med jämna mellanrum. Nu är det antingen ryggen eller blåsan som bestämmer pausintervallet. Nu är jag då som bekant nikonist. Nära ett pausställe vilade sig detta äkta par väntande på våren. Hoppas deras fixare/sminkare dyker upp innan sjösättningen.
Det var nog verkligt blåvitt väder vid Kristallsjönspausen. Svårt att hitta en fotovinkel där inga pilkare syntes, jag kunde inte räkna dem alla.
Denna gång styrde navigatorn mej till Åbo, du vet Åbo har också varit Finlands huvudstad. Jag kommer bara aldrig i håg om den var huvudstad före eller efter Vasa, måste ta och kolla det någon gång. Men Åbo är trevligt och aftonljuset var skönt.
På hemvägen träffade jag dessa glada trumslagare. Jag kom att tänka på Povel Ramels låt, där kommer Proffe, min lilla trumslagarvän...
Körde runt i rondellen och beundrade tills jag hittade en bra fotovinkel, kanske 8 varv?
De två trumslagarne.
Innan följande kaffepaus (med stor kanelbulle) fick jag beundra lite grönis, häftigt vackert.
Jag brukar ofta tänka, bara jag orkar ända hit är allt ok. Då är det bara resten kvar.
Kurre hade öppnat sin valkampanj, lovade på heder och samvete, att snart blir det vår. Får min röst.
Kom att tänka på en urgammal Kokkolaordspråk:
"Va dser he åm man praatar skååne bara he komber fråån järtta"
Jäitä hattuun - tag det iisigt!
Allti i millanååt nyhetras och varnas det för svaga isar, gäller både vår och höst. Pimpelfolket har ju elva liv, så de behöver inte notera varningarna och dessutom vet de ju exakt hur och var isarna håller, säger de som ännu har rösträtt. Själv hyser jag stor respekt för isarna.
Men visst är isarna mäktiga, de kan också vara synnerligen fina att beskåda och att fotografera. Oändligt många fascinerande formationer och sen som bonus ännnu när solen är nära horisonten, blir det fina tavelmotiv av kombinationen is och ljus.
Vilka kontraster och om man vill kan man se eller fantisera sig till symboler och geometriska figurer.
Nästan som ett trafikmärke - varning för svag is!
Men visst kan det vara vackert!
Det finns ett urgammalt Kokkolaordspråk:
"Han som int ha plomsa, han ha int gaaji på svag iise!"
Tolkningen är fri.
Skidföre
Alltid i mellanåt funderar jag på att börja sporta med något. Om jag inte hittar på någon bättre orsak, så får jag ty mej till tidsbristen. Någon vacker dag skall jag hitta på ett alternativ - till orsaken.
Varje år hittar jag på nytt mina svenska arméskidor (har aldrig vågat undersöka hur det kommer sig att de heter så). Vårligen blir de tjärade på balkongen, mest för doftens skull. Men något år har jag luftat på dem i alla fall. I dag skulle vara en perfekt dag för det.
Men i dag har mycket annat att göra efter bloggningen, tyvärr.
Så jag skall förbereda min skidsäsongöppning till en dag som lämpar sig bättre.
Måste väl bara hoppas på att skidföret då är lika bra.
En god vän konstaterade en gång: "Jag är bra på att skida men kan inte stava!"
Ja, och gott folk, kom i håg den vintrigt trevliga utemotionsdagen inkommande söndag 22 februari. Om man rör sig tillräckligt kan man belöna sig med pannkaffe och några grillkorvar, under tiden arvingarna åker hundsläde.