Visa inlägg taggade med 'kaj'
Vaasa Run och Kvarkenfest i regniga Vasa
Alltid i mellanåt ordnas häftiga evenemang i Vasa. Nu hade Vaasa Run och Kvarkenfest samordnat ett storslaget jippo på Elisa stadion. Enligt arrangörerna såldes över 4000 biljetter till det facila priset 5 eur. Men säkert inverkade regnet på en del besökare, som kanske valde att stanna hemma.
Innan portarna öppnades fanns det program för barnen, bland annat Kids Run, hinderbana för käpphästryttare, brandbil och polis MC.
Brandbil är alltid ett säkert kort på barnevenemang
Folhälsans klätterställning måste man absolut testa
Starten för 10 km loppet
En ivrig 'mattinykänen' hade nog den mest speciella munderingen
KAJ är ju helt oslagbar i popularitet i Österbotten
Kön till autograferna ringlade sej äna till mixerbordet. Först i kö stod (redan under sista låten) stod Julia Kuoppala (10 år)
Elonkerjuu på scenen, fartfyllt
BESS var en ny bekantskap för Nikonisten, hon körde en rivande show
Rosemarie Eklund och Tina Junell sprang på dagen 5 km loppet, for hem och duschade och kom tillbaka till Kvarkenfest
Lisa Miskovsky hade blivit krasslig på väg till Vasa från Umeå, men hon fixade spelningen med beröm
Malin Jonson och Fredrig Furu (som var hjärnan bakom Kvarkenfest) sjunger duett
Här var det fart, svenska Tove Styrke körde ett långt och fartfyllt set
Närpes representerades av ingen annan än Johan Becker
Jennie Storbacka
Antti Railio och Johan Becker
Festen avslutades med One Desire och Wasa Sinfonietta och en massa pyroteknik. Ett verkligt lyckat evenemang, blir nog säkert av i nästa år på nytt.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Med Haydns toner på en öde ö!
Alltid i mellanåt fylls Nikonistkroppen med trumpetstötar, jubel och glädje. Närmast de känslor föddes under barockoperan L'isola disibitata av Haydn (den öde ön). Den framfördes av Helsingfors barockorkester under ledning av Aapo Häkkinen under barockfestivalen i Vasa stadshus.
Det är ju allt för länge sedan man fick njuta av sådant - och nu med verkligt hög klass. Operan var båda färggrann och fartfylld. Det fanns nog inte nå tomma pauser. Rollinnehavarnas tolkningar var helt enkelt superba och kompletterade varandra väl.
I rollerna Giuseppina Bridelli (på fotot), Kajsa Dahlbäck, Hugo Hymas och Kristian Lindroos.
För en, som inte hade så mycket erfarenhet av en man tidigare, var det spännande att kolla in skeppet (Kajsa Dahlbäck)
Kapten och matros landstiger just på den öde ön, full av överraskningar. (Hugo Hymas och Kristian Lindroos)
Spännande och fartfyllda scener. Fiskafänge (med smygpublik) på gång.
Fartfylld final med typiskt Bondslut (utan att förstöra spänningen för någon genom att avslöja för myki)
Helsingfors barockorkester (dir Aapo Häkkinen) var härligt närvarande under operan och inte undangömd. Kändes som om stadshusets festsal skulle ha varit enkom planerad för dem,
Det fanns textning som sej bör, eftersom operan framfördes på utländska. De behövdes inte alls. Utan att Nikonisten skulle vara språkbigååva, var det lättast (och mest skönt) att följa med hela handlingen genom att fälja med solisternas miner och kroppsspråk.
Nikonisten överlåter recensionerna åt proffs, men måste få skriva av mej. Det lär nämligen finnas några biljetter kvar!
https://www.netticket.fi/vaasa-baroque-vasa-baroque
En för Nikonisten en helt fin ny och bekantskap. Dessutom utmärkt intro för Ritzkonserten på lördag (Steven'n'Seagulls!)
Abendmusik - Vasa Baroque
Alltid i mellanåt blir Nikonisten på rukå mysså. I synnerhet då alla fotouppdrag avbokas på löpande band. Känns i mellanåt, som avbokningarna är flera än bokningarna. Men någon dag skall väl eländet vara förbi och kulturen och evenemangen gör comeback.
Skapelsen -oratoriet skulle Nikonisten gärna ha upplevt och fotodokumenterat, men icke! Däremot gav eldskälen bakom Vasa Baroque, Kajsa Dahlbäck, inte upp. Fredagen den 9 oktober streamades en stämningsfull konsert 'Abendmusik' från Trefaldighetskyrkan.
Konserten inleddes med Befiehl dem Engel av Buxtehude.
Kreeta-Maria Kentala och Terje Männi
Tatu Ahola, cello
Tenoren Ian Honeyman uppträdde också på konserten i Stadshuset i söndags, i bakgrunden Tatu Ahola
Man kunde nog genast notera att alla pandemirekommendationer följdes med råga. Publiken var fåtalig men kyrkrummet fylldes med fin musik.
Aapo Häkkinen spelade på orgel och cembalo
Kajsa Dahlbäck, sopran
Monica Groop, mezzosopran
Cornelius Uhle , bas
Hur som helst - Nikonisten blev på mycket bättre humör under och efter konserten. Konserten avslutades med Jesus bleibet meine Freude (Bach) och inget skulle ha varit bättre.
Nikonisten tog några foton och dem hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sångargille BaRockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket till i Nikonistens senor. Wasa Sångargilles mäktiga projekt 'BaRock' fyllde Ritz till sista platsen på torsdagen.
Det är väl inte så svårt att förstå att Rockens ursprung finns i Barocken. Men att hela paketet uppförs av en manskör, är nog något ganska unikt. Det blev mycket att fundera på för dessa arrangemang. Men slutresultatet var helt enkelt ett fyrverkeri av rytmer, klanger, stämmor och publiken njöt så mycket, att de skulle ha betalt en biljett till vid utgången efter konserten.
Gästande solister var mångsidiga Kajsa Dahlbäck (Queen of the BaRock), Hannu Lepola (som tolkade bland annat Easy Livin', Still Loving You och Somebody to Love.
Klart en Nikoniståring blev helt knäsvag, orgeln startar i A Whiter Shade of Pale. Janne Hyötys gitarrsolon behöver ingen presentation. Slutbabblat - här kommer några foton:
Kajsa Dahlbäck med Wasa Sångargille
Stefan Wikman och Kajsa Dahlbäck
Hannu Lepola i Easy Livin'
Hannu Lepola
Mikael Svarvar
Janne Hyöty. Till vänster om honom Marcus Söderström
BaRock ges också i Schaumansalen i Jeppis fredagen den 10 januari och på lördagen den 11 på Savoy-Teatern i Håsafors. Några enstaka biljetter lär ännu finnas officiellt att köpas. Nikonisten vet inte priset på svarta börsen...
Fotona i WEBFOTOALBUMET är gratis att skåda (ett par korta videosnuttar också)
Fyrtornet och Släpvagnen
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten ut för konstiga och trevliga äventyr.
In för ett besök i Kajana, kontaktade jag min gode vän, yrkesfotograf, Pekka Agarth. Han är trevlig, har kiva humor och mycket proffsig, dessutom har han lite rötter i Kokkola, närmare bestämt har han bott i Jukanlinna. Vi träffades första gången under Gusti Nordlunds minneskonsert och andra gången då Pekka hade utställningen 'Neristan' i Kajanas bibliotek. He vaalt langan intro, flååt!
Vi tog en kort promenad och luftade kamerona lite grann. Mycket avundsjuk är man ju på hans Nikon Z6.
Så där passlit nästan mitt i stan bjuder älven på oaser och fina vyer
Kraftverket (det finns tre) är ännu helt funktionsdugligt.
Vackra speglingar här brukar ofta svanar simma.
Den Femte Audiringen. Borde den jag kör med (2009) uppdateras, den har bara fyra ringar, precis som sin anfader Auto-Union DKW.
Vi hälsade på Eino Leino, men han var för upptagen med sin padda, men också på Elias Lönnrot.
Men vem känner Fyrtornet och Släpvagnat op riktigt?
När det var dags att njuta av stekta siklöjor (muikkor) me päärågröjte, kom en längre man in på mat.
Det visade sig vara världens näst längsta människa, Brahim Takioullah.
Mannen (dockan) längst till vänster är Daniel Cajanus från Paltamo. Han var verkligen långväxt och reste från Kajana för att uppträda på cirkus o dylikt världen runt. Nu pruduceras en opera om hans liv.
Av de 1700 biljetterna är över 90% redan sålda, trots att operan skall framföras utomhus!
Mannen i mitten är Nikonisten, som inte ätit flaggstångsfrön som liten.
Till höger Brahim Takioullah, (37) 2,46 m och 150 kg. Skonumret är 58, foten är 38 cm! Nikonisten kunde använda skon som kanot. Brahim var normallång i skolan, men sen pga av en tumör började han växa kraftigt. Som 25 åring blev han opererad och man kunde hejda tillväxten. Han reser kring världen och deltar i olika sammanhang, han har också medverkat i flere filmer. Han har trivts med sitt jobb i en nöjespark i Paris.
(Foto: Pekka Agarth)
Trevligt att få träffa Brahim 'Live'.
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Mäktig Bach i Korsholms kyrka
Alltid i mellanåt kan man klämma in en fin konsert som avslutning på veckändan.
Kammarkören Psallite och Korsholms kammarorkester bjöd publiken på J. S. Bachs mäktiga juloratorium tillsammans med solisterna Kajsa Dahlbäck, Monica Groop, Niall Chorell och Kristian Lindroos. Allt detta under ledning av Susanne Westerlund.
På konserten framfördes delarna 1-3, det blir ännu en konsert, den 5 januari, med de senare delarna. Bach skrev verket år 1734 i Leipzig.
Psallite -kören med solisten Kristian Lindroos i förgrunden.
Tenoren Niall Chorell, en av solisterna i juloratoriet
Kammarkören Psallite och Korsholms kammarorkester med solisterna Kajsa Dahlbäck, Monica Groop, Susanne Westerlund (dirigent) och Kristian Lindroos.
Ett mäktigt verk, fyllt med jubel och glädje framfördes mycket finslipt. Kammarkören Psallite får en extra applåd. Fortsättning följer, Nikonisten har inte hört de senare delarna live tidigare, så det blir spännande.
Änglarnas harmoni
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av fina konserter i hemknutarna.
Vasa Baroque bjöd på Änglarnas harmoni. Det var alltså musik som komponerats i nunnekloster på 1600 -talet. Brändö kyrka var en utmärkt konsertplats. Tänka sig att när nunnorna gav konsert på 1600 -talet, byggdes en vägg mellan kören och publiken. Man fick inte se de sjungande nunnorna. Som tur var nådde inte väggen ända upp till taket.
Kajsa Dahlbäck (sopran), Marianna Henriksson (orgel), Eero Palviainen (luta) och Andrew Lawrence-King (harpa).
Kajsa Dahlbäck, i bakgrunden Eero Palviainen
Eero Palviainen, Marianna Henriksson, Kajsa Dahlbäck, Andrew Lawrence-King
Eero Palviainen med sin barockluta.
Höstsöndagens aftonsol lyste lämpligt upp kyrkan.
Barockmusiken tycker Nikonisten om på ett speciellt sätt. Väldigt rytmisk musik, absolut säkert grunden till rock'n'roll. Dock var denna konsert mera, som den hette, Änglarnas harmoni.
Några extrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Staden man ofta kör förbi i Kajanaland
Alltid i mellanåt kompasserar Astrid (Nikonistens navigator) mot öster. Inte bara för att solen går upp där. Ofta blir det jobbstopp i Kajana. Men Nikonisten känner många som skyndar förbi utan att stanna. Missar då bland annat den fina träkyrkan. Men också mycket annat.
Svenskan å ryyssan slååssast om Kajanaområdets ödemarker redan på 1500 talet. Men Kajaneborg byggdes först 1604. På våren tror jag.
Kungen gav friherreskapet Kajana åt Per Brahe som provision o bonus. Han grundade staden Kajana. Per byggde högre murar o ersatte träbyggnaderna med stenlikadana i borgen. Men sen vaalt he lama och borgen blev en lillan garnision i stället.
Vintern 1716 belägrade 4000 ryssar borgen. I hela 5 veckor. Det fanns 50 Sven Dufvor inne som inte gav upp innan mat, ved, vatten o akkuna i telefonerna tog slut. De öppnade portarna, ryssarna lovade att de skulle få gå fria, men de blev sända till Ryssland. Man hörde inte av dem ens på Facebook.
Borgen fick flagga svenskt igen efter freden i Nystad 1721, men hamna ju igen under rysk flagg 1809. Borgen fick då som hedersuppgift att stöda träbroarna som ledde över älven. Nuförtiden är de av betong. Men ruinerna finns kvar, mitt i älven, alla årstider.
Kraftverket nedan om ruinerna slussar ännu vattenmassor.
I bakgrunden syns andra delen av kraftverket, som i dag fungerar som Kraftwerkmuséum.
Nära intill finns tervaränni. Nikonisten vet inte säkert hur det fungerade, men eftersom de flesta läsare inte heller vet, kan vi skriva att tjärtunnorna fraktades genom den trånga kanalen ut mot hamnen. Eller så var det stockar. Vattne var i alla fall tjärsvart ännu.
Teknik som fungerar ännu i dag, nästan som ur Chaplins film.
En sjöman ville inte lämna sin lilla lilla vän, utan försökte stanna fartyget med hjälp av ankaret, men lyckades inte. Förlovningsringen finns kvar.
Ooops, nu tänkte Nikonisten glömma Eino. En viktig person i den finländska kulturen, poesin och mer därtill. Han var en föregångare på många plan. Här försöker Nikonisten lära sig Einos stiliga grepp om tablettdatorn. Högra handen totalt i fel position och ansiktsutrycket har fel karaktär. Bättre lycka nästa gång.
Sen lite gammelskvaller:
Kajana stadsbibliotek brukar ha fina fotoutställningar. Nikonisten besökte en utställning av Pekka Agarth. Den handlade om Neristan, ädla hjärtat i Gamlakarleby.
Nikonisten o Pekka Agarth. Pekka bor nuförtiden i Kajana.