Visa inlägg taggade med 'kajana'
Fyrtornet och Släpvagnen
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten ut för konstiga och trevliga äventyr.
In för ett besök i Kajana, kontaktade jag min gode vän, yrkesfotograf, Pekka Agarth. Han är trevlig, har kiva humor och mycket proffsig, dessutom har han lite rötter i Kokkola, närmare bestämt har han bott i Jukanlinna. Vi träffades första gången under Gusti Nordlunds minneskonsert och andra gången då Pekka hade utställningen 'Neristan' i Kajanas bibliotek. He vaalt langan intro, flååt!
Vi tog en kort promenad och luftade kamerona lite grann. Mycket avundsjuk är man ju på hans Nikon Z6.
Så där passlit nästan mitt i stan bjuder älven på oaser och fina vyer
Kraftverket (det finns tre) är ännu helt funktionsdugligt.
Vackra speglingar här brukar ofta svanar simma.
Den Femte Audiringen. Borde den jag kör med (2009) uppdateras, den har bara fyra ringar, precis som sin anfader Auto-Union DKW.
Vi hälsade på Eino Leino, men han var för upptagen med sin padda, men också på Elias Lönnrot.
Men vem känner Fyrtornet och Släpvagnat op riktigt?
När det var dags att njuta av stekta siklöjor (muikkor) me päärågröjte, kom en längre man in på mat.
Det visade sig vara världens näst längsta människa, Brahim Takioullah.
Mannen (dockan) längst till vänster är Daniel Cajanus från Paltamo. Han var verkligen långväxt och reste från Kajana för att uppträda på cirkus o dylikt världen runt. Nu pruduceras en opera om hans liv.
Av de 1700 biljetterna är över 90% redan sålda, trots att operan skall framföras utomhus!
Mannen i mitten är Nikonisten, som inte ätit flaggstångsfrön som liten.
Till höger Brahim Takioullah, (37) 2,46 m och 150 kg. Skonumret är 58, foten är 38 cm! Nikonisten kunde använda skon som kanot. Brahim var normallång i skolan, men sen pga av en tumör började han växa kraftigt. Som 25 åring blev han opererad och man kunde hejda tillväxten. Han reser kring världen och deltar i olika sammanhang, han har också medverkat i flere filmer. Han har trivts med sitt jobb i en nöjespark i Paris.
(Foto: Pekka Agarth)
Trevligt att få träffa Brahim 'Live'.
Staden man ofta kör förbi i Kajanaland
Alltid i mellanåt kompasserar Astrid (Nikonistens navigator) mot öster. Inte bara för att solen går upp där. Ofta blir det jobbstopp i Kajana. Men Nikonisten känner många som skyndar förbi utan att stanna. Missar då bland annat den fina träkyrkan. Men också mycket annat.
Svenskan å ryyssan slååssast om Kajanaområdets ödemarker redan på 1500 talet. Men Kajaneborg byggdes först 1604. På våren tror jag.
Kungen gav friherreskapet Kajana åt Per Brahe som provision o bonus. Han grundade staden Kajana. Per byggde högre murar o ersatte träbyggnaderna med stenlikadana i borgen. Men sen vaalt he lama och borgen blev en lillan garnision i stället.
Vintern 1716 belägrade 4000 ryssar borgen. I hela 5 veckor. Det fanns 50 Sven Dufvor inne som inte gav upp innan mat, ved, vatten o akkuna i telefonerna tog slut. De öppnade portarna, ryssarna lovade att de skulle få gå fria, men de blev sända till Ryssland. Man hörde inte av dem ens på Facebook.
Borgen fick flagga svenskt igen efter freden i Nystad 1721, men hamna ju igen under rysk flagg 1809. Borgen fick då som hedersuppgift att stöda träbroarna som ledde över älven. Nuförtiden är de av betong. Men ruinerna finns kvar, mitt i älven, alla årstider.
Kraftverket nedan om ruinerna slussar ännu vattenmassor.
I bakgrunden syns andra delen av kraftverket, som i dag fungerar som Kraftwerkmuséum.
Nära intill finns tervaränni. Nikonisten vet inte säkert hur det fungerade, men eftersom de flesta läsare inte heller vet, kan vi skriva att tjärtunnorna fraktades genom den trånga kanalen ut mot hamnen. Eller så var det stockar. Vattne var i alla fall tjärsvart ännu.
Teknik som fungerar ännu i dag, nästan som ur Chaplins film.
En sjöman ville inte lämna sin lilla lilla vän, utan försökte stanna fartyget med hjälp av ankaret, men lyckades inte. Förlovningsringen finns kvar.
Ooops, nu tänkte Nikonisten glömma Eino. En viktig person i den finländska kulturen, poesin och mer därtill. Han var en föregångare på många plan. Här försöker Nikonisten lära sig Einos stiliga grepp om tablettdatorn. Högra handen totalt i fel position och ansiktsutrycket har fel karaktär. Bättre lycka nästa gång.
Sen lite gammelskvaller:
Kajana stadsbibliotek brukar ha fina fotoutställningar. Nikonisten besökte en utställning av Pekka Agarth. Den handlade om Neristan, ädla hjärtat i Gamlakarleby.
Nikonisten o Pekka Agarth. Pekka bor nuförtiden i Kajana.
Flykten österut
Alltid i mellanåt flyr Nikonisten oidentifierade underytan tavara. Denna gång inte till Egypten, men nog till Kajanaland.
Det fina med årstiden är att fast man kommer senare till härbärget, lyser solen upp tillvaron ganska länge. Dessutom är ju aftonljuset härligt mjukt och snart en receptprodukt för nattugglor. Så säcken på ryggen och vindtäta plagg o ut i urbannaturen på traskanfärd.
Solen sken över kraftverket (nej inte Kraftwerk, det där tyska bandet), så på sätt och vis möttes olika energiformer.
Ha nu är de avslöjade, de håller på med Gluggenheimprojekt i Kajana i all hemlighet. En massa Gluggar.
Invid Swan Lake träffade jag på ett par svanar och ett tredjehjul. Verkade lite vidlyftiga av sej och var inte alls på fotohumör. En av dem var verkligen dräglig av sej, den i bakgrunden var mera odräglig.
DrägligaSvanen visade intressanta stretchingstilar, kanske detta blir en ny boom på gymmen för långhalsade.
Men de är nog ganska banbrytare, dessa kajanaländare. De hade tabletdatorer i iipaddår redan innan det fanns ström i Paltamo (heter kanske Balltams på svenska). Inte så underligt att det blev så många fina texter. Han var ju både författare, journalist och kritiker.
Lammas ja vuohipukki
Sinä olet lammas
ja vuohipukki minä,
ja ikuisella tuomiolla
onnellinen sinä.
Sinulla on sympatiat,
puolueet ja perheet,
minulla vain tuntoni
tuskat ja erheet.
Sinulla on selkänoja
lukijain ja lehden,
minä pusken tietäni
puhdasta tehden.
Sun on suuri enemmistö,
sun on valta, voitto!
Mun jo mennyt mailleen
on ajan aamunkoitto.
Sinä olet lammas
ja vuohipukki minä,
ja sentään ma häpeäisin
olla – kuin sinä!
Eino Leino